There is a crack, a crack in everything

Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack, a crack in everything
That's how the light gets in

Denna Leonard Cohen-sång är oerhört vacker och tänkvärd. Dels är den en uppmaning att låta hoppets klockor ringa, de som fortfarande fungerar och finns tillgängliga för oss att uppfatta, i en värld och samtid där så mycket andas mörker och det godas tystnad är tydligt hörbar.  

Andra delen i refrängen är den som talar allra mest till mitt innersta. Att det finns en spricka - ja, i allting finns en spricka, även i det som till det yttre kan se helt och perfekt ut, så finns det alltid en spricka i någon del, i något parti. Det är så det är i denna värld. Inget är perfekt.

Men sångens ord inger så mycket hopp; i det som inte är perfekt - där dolda sprickor gömmer sig, sker det oerhörda: det är i sprickorna som ljuset tränger in. Och tränger ut. Man kan kanske tänka att ljuset finns allra mest där inga sprickor alls finns, men det är inte så det är.

Paulus skriver i 2 Kor. 4:7
Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss. 

Var inte rädd för sprickorna i ditt liv. De bevisar att du är en människa, att du är mänsklig, att du är beroende av Guds Ande, Guds hjälp. Skatten i dig kommer från din Skapare och Frälsare och bäste Vän. Och det är inte lerkärlet - krukan - som är det avgörande, utan det är innehållet som lyser fram genom sprickorna i kärlet som ger dimension och djup och verklighet. Men allt detta kan rymmas i ditt liv, i det liv som kanhända är sprucket och i behov av en hjälpande hand. Det är vi alla.