En vän är krönikör i tidningen Dagen och han skrev förra veckan om vårt behov av värme. Läs krönikan i sin helhet: http://www.dagen.se/kronikor/gastkronika/ulf-sundkvist-en-varm-vind-full-av-hopp/
En mycket välformulerad krönika med förankring i verkligheten.
Ett passande tema så här i den varmaste julimånaden på många år. Det handlade om spänningsfältet mellan det mänskliga och det politiska som kom till uttryck när vi träffade en f.d. kommunalpolitiker i Karlskrona. Läs krönikan själv, så förstår du.
Det är märkligt med värme, stark värme; den triggar igång en massa processer i kropp och själ. Vi blir mer avslappnade, mer uppknäppta, mer “sydeuropeiska” här uppe i norden. Vi åker till badstränder och vi svalkar oss gärna med en glass, vi får nya gemensamma samtalsämnen: temperaturen i vattnet, i luften, vinden som drar förbi, “ska molnen ta den här vägen?”, det uteblivna regnet och de gula gräsmattorna, den nya glassorten, hur ska man skydda små barn från solens strålar, “när kommer algblomningen?” och många fler frågor. Frågor som vi inte tar upp lika frekvent en regnig sommar eller i oktober.
Vi behöver värme. En varm samtalston. En varm umgängeston. Vänliga ord och uppmuntrande tillmälen. Man mår så bra av det och man påverkas själv till att vara likadan: öppen, generös och omfamnande.
På torsdagen före midsommar var det Lövmarknad i Karlskrona och den dagen stod luften stilla. Torget var fyllt av försäljare och marknadsstånd - och människor! I alla åldrar. Jag kan säga att det räckte med att lyfta armarna, så kom det svettpärlor i pannan (och inte bara där). I väntan på mitt sällskap tog jag min tillflykt till Fredrikskyrkan, portarna stod öppna, och en välkomnande präst tog emot. Det var kyrkoherden Pamela som välkomnade besökare och delade ut lite broschyrer ämnade för turister. Det var SÅ skönt och svalt i kyrkan, så jag kunde inte låta bli att dela tanken med henne: “jag brukar uppskatta värmen i kyrkan, men idag uppskattar jag ännu mer kylan som råder här”. Hon tog det på ett bra sätt med ett befriande skratt och med glimten i ögat. Ibland måste vi få kyla, eller lite mer positivt uttryckt: svalka och befrielse från det tryck vi kan uppleva från krafter utanför oss själva (och nu syftar jag mest på den åskvärme och det tryck som vilade över torget den dagen).
Någon sa: "En vän är som ett glas friskt vatten". Tänk vad vi kan betyda för varandra. Och göra skillnad. Idag.
