Tänd ett ljus och låt det brinna

 

Tuppen och solen (del 2)

Den 8/9 skrev jag så här på denna plats: 

Det finns en saga om en tupp som trodde att han genom att gala fick solen att gå upp. Han inbillade sig att om han en dag skulle glömma att gala, skulle solen stanna kvar under horisonten. 

Det finns människor som inbillar sig att de genom goda gärningar och fromma övningar lockar fram Guds kärlek. Men liksom det är de första solstrålarna som får tuppen att gala, så är det med Guds kärlek som väcker människan till liv.               (Wilfrid Stinissen) 

Och nu:

Jag knyter an till denna lilla berättelse om tuppen som trodde så fel. Hade så felaktig världsbild: att solen var beroende av honom. Det är ju precis tvärtom. Solen går upp - oavsett alla tuppar och hönor och galanden - och det är ju solen som får tuppen att gala. Denna insikt gör mig mer avslappnad, insikten ger mig perspektiv på det stora hela, och mitt eget liv. 

Insikten tar inte bort det faktum att jag är värdefull (och att du är värdefull) och betydelsefull i ditt sammanhang, tvärtom, insikten tar bort den onödiga barlasten av någon sorts fruktan för att: nu kraschar alltsammans, nu går inte solen upp, nu havererar tillvaron, jag betyder inget, jag betyder ingenting för de andra. När det egentligen är precis tvärtom: insikten om tuppen, galandet och solen; ger mig en vila och trygghet om att allt inte står och faller med mig. Det är skönt. Och då kan jag gala som en fri och lycklig tupp (eller höna). Du är värdefull, vare sig du kan vill eller kan gala.  Ha en bra dag! 

Möte med naturen (16): Vinden som tar tag i flaggan

Vinden som tar tag i flaggan

Vinden är osynlig. Dess verkningar är synliga och kännbara. Vinden är färglös, men den för med sig färger i de gulnande och rödnande löven som flyger. Vinden är viktlös. Vinden är luktlös. Vinden i sig själv är rörelse. Den slaknade vimpeln i flaggstångens topp, hänger livlös och orörlig i sig själv. När den milda brisen kommer, och vindens kraft och hastighet ökar, börjar vimpeln där uppe i toppen, att röra sig. Fladdrar till en början lite osäker. Kanske funderar hur ska den här dagen bli? Hur stark kommer vinden att vara idag?   

Vimpeln - den lilla flaggan - är beroende av att någon hissat upp den i flaggstången. Då hänger den där på sin plats. Den är också beroende av vinden för att visa sig i sin fulla längd, i sin fulla potential, i hela sitt syfte. Beroende av vinden. När vinden inte längre finns tillstädes, sjunker vimpeln och rörelsen, livet, funktionen och den blir bara en blågul tygbit som ledsen riktas nedåt, orörlig. 

Möte med naturen (15): konstverk i det gröna

 

Sommaren är vackert grön.
Det råkade stå ett konstverk mitt i det gröna
ungefär vid Hölö kyrka i augusti.

Tuppen och solen

Det finns en saga om en tupp som trodde att han genom att gala fick solen att gå upp. Han inbillade sig att om han en dag skulle glömma att gala, skulle solen stanna kvar under horisonten. 

Det finns människor som inbillar sig att de genom goda gärningar och fromma övningar lockar fram Guds kärlek. Men liksom det är de första solstrålarna som får tuppen att gala, så är det med Guds kärlek som väcker människan till liv.               (Wilfrid Stinissen) 

Möte med naturen (14): Rosenskära

Dubbelhet

Hörde en intervju med Fredrik Lindström på TV där han bl.a. pratade om att vi i Sverige inte får vara nöjda, vi ska alltid se åt ett annat håll för att jaga vidare. Han fortsatte att prata om att vi för det mesta lever en annan gång, dvs. vi lever inte här och nu, utan vi är på väg till helgen, till resan, till det ena eller det andra evenemanget, och därför är vi inte närvarande här och nu. Och gläder oss heller inte över den stund som är just NU. Det är en konstig form av dubbelhet. 

Han fick också frågan om vad han är rädd för och han berättade öppet om sina fobier och sin rädsla för trånga ytor (hissar, flygplan), höjdrädsla (stup m.m.) och hans vänner tycker att han är lite krånglig p.g.a. dessa fobier. När han hamnar i dessa lägen beter han sig som ett djur som sitter fast och försöker gnaga av sig benet för att komma loss, ett totalt irrelevant beteende. Å andra sidan är Fredrik Lindström inte alls rädd för att stå på scenen, prata inför folk, tala offentligt osv, sånt som andra är livrädda för och är situationer som de känner sig oerhört obekväma i. Det är också en form av dubbelhet.

Och det så med oss alla. Det finns en dubbelhet, en inkonsekvens i oss alla på olika sätt och på olika områden. En av livets hemligheter och stora upptäckter är att faktiskt konstatera att så här är det för alla, inklusive mig själv, och ändå acceptera det och förlika sig med det. En väldigt befriande upptäckt. Och en ännu mer befriande upplevelse att fullt ut acceptera det.

Du är hel fast du är dubbel!

(publicerad här första gången 17 december 2011)

 

Ett plats för eftertanke

 
Sjukhuskyrkans rum i Karlskrona

It is well with my soul

 

En överväldigande upplevelse i sin

enkelhet och äkthet. 

Lyssna och njut min vän.

Och här är hela berättelsen bakom sången It is well:

Förlåta

Att förlåta är att släppa fången fri, och upptäcka att det var jag som var fången.

Att förlåta är inte en känsla, utan ett val.

(hört i gudstjänst, jag tror det är sant)

Möte med naturen (13): Rönnbär

Visste du detta (28)? Finlands största sjö

Saimen (finska: Saimaa (ˈsɑi̯mɑː)) är Finlands största och Europas fjärde största sjö, efter Ladoga, Onega och Vänern. Höjden på sjöytan är 75,7 meter över havet. Saimen har en vattenareal på 4 400 km², och innehåller dessutom 13 710 öar med en sammanlagt yta på 1 700 km².

Städerna Imatra, Villmanstrand, Nyslott, S:t Michel, Varkaus, Joensuu och Kides ligger vid sjön. Saimen utgör den centrala delen i insjöfinland.

Saimen är Södra Karelens landskapssjö.