E som i Elin

Igår hade jag förmånen att se ett mirakel. En nyfödd människa som fått namnet Elin. På sajten namntoppen.se kan jag läsa följande:

Kvinnonamnet Elin är en svensk form av Helena som är ett grekiskt namn med betydelsen ’lysande’ eller ’fackla’. Namnet är mycket gammalt. Det svenska helgonet Sankta Elin av Skövde, som även kallas Helena, levde i mitten av 1100-talet, och det är från henne som namnet har hamnat i almanackan.

Bara så ni vet. Min dotters lilla flicka är född. I fredags natt kl. 00.17 föddes hon, 3890 gram tung och 50 cm lång. Exakt samma size som sin morbror (när det begav sig 1987). E som i Elin. Det uttrycket kommer jag aldrig att komma förbi i fortsättningen. Att se hennes ögon (hon har öppnat ögonen nästan ända sen hon kom ut i dagens ljus), hennes lilla mun, hennes slutna och öppna händer, hennes grepp runt morbrödernas fingrar, hennes lågmälda gny när hon gäspar eller ändrar kroppsställning, denna lilla kropp med så oerhört stor potential och ett inneboende universum. Det är nu det fortsätter - livet - fast utanför mammas kropp.

E som i Elin.

När man står bredvid och betraktar den underbara synen, är livet så ljuvligt och obegripligt. Mirakel är obegripliga, annars hade det inte varit ett mirakel. Livet är en gåva. Livet är en gåta många gånger. Livet är underbart. Och vi fick förmånen att se ett mirakel på nära håll, känna mjukheten, höra de späda ljuden, se rörelsen, uppleva stämningen hos två nyblivna föräldrar. En förmån och en stor glädje i livet.

Jag skrev på grattiskortet - förstås det sedvanliga gratulerande till de stolta föräldrarna - men också ett välkomnande till Elin med följande ord:

Och välkommen till världen lilla Elin.
Vi ser fram emot att lära känna
den underbara person som vi
redan förstår att du är!

Stor kram från oss!

Bokstaven E

Betydelse	jubel/fönster
Protokanaiskt	(haw)
Feniciskt	(hē)
Besläktade bokstäver i andra alfabet
Arabiskt	ﻩ (hāʾ)
Syriskt	ܗ (he)
Hebreiskt	ה (he)
Arameiskt	(he)
Grekiskt	Εε (epsilon)
Kyrilliskt	Ее Єє

Källa: Wikipedia och boken Lärda ord för alla (S. Olof Gunnarsson)

Paddle your own canoe

Love many.
Trust few.
Always paddle your own canoe.

(Stefan Andhé)

Plan B

Tänk att det finns en sån! Yes!

Bokstaven D

D ni!

Bokstaven C

Det var värt att c.

Njutning

Fasad i Prag.

Malou von Sivers, programledare i TV4, skriver: 


Att njuta av varje dag och ögonblick som om det var den sista. 

Att inte fastna i små detaljer och bli bitter utan lyfta blicken och gå vidare. 



(Ur boken: Livet har lärt mig)

Tack Malou!

Var brann mina eldar?

Jag slog på TV:n igår kväll och hamnade rakt in i ett prat-, musik- och underhållningsprogram med programledare Anne Lundberg med gäster. De satt invid vatten i Malmö och pratade. Det var bara 8 minuter kvar av programtiden när jag landade. Anne satt och pratade med artisten Petra Marklund,  författaren Håkan Nesser, Eva Wrige Larsen, nunnan som efter 30 år i kloster tog klivet utanför murarna, och några fler.

Tydligen hade Eva precis berättat om sin resa - den inre - och samtalet fortsatte med att Petra gav sitt perspektiv på sin resa från artistnamnet September till att istället vara och heta sitt eget namn. Petra Marklund. Samtalet stannade upp en smula när deckarförfattaren Håkan Nesser citerade författaren Göran Tunström, som lär ha sagt: var brann mina eldar?

Konklusionen av samtalet handlade om vikten av att hitta sig själv, sin passion, sin inre glöd, sina inre källor, sitt eget liv. Och inte hela tiden försöka spela någon annan. Att vara sig själv. Att vara personlig. Och stå för det. Leva det. Vara det. Och har jag kommit bort från det, har jag en stor möjlighet den här dagen, den här sommaren, att hitta tillbaka till mina eldar. 

Det är lätt för hjärtat att upphöra att slå, att förvilla sig bort från ursprunget, att förlora sina källor, att släcka sina unika och levande eldar, sin glöd. Det finns mycket i denna tillvaro som lockar oss bort från det.TV-programmet igår drar mig och oss tillbaka till de inre källorna. “Av hans innersta ska flöda fram strömmar av levande vatten”... “Var inte våra hjärtan brinnande i oss...” Eld och vatten. Två inre tillstånd som inte är varandras motsatser. Så sammansatta är vi att båda ryms inom oss, om vi tillåter det. Och måste få finnas, om vi ska vara oss själva. Så att personligheten inte utplånas.

Att vara narrativ

Många kulturer har en narrativ tradition, ofta i muntlig form. Efter datorernas intåg kanske den muntliga traditionen för berättande håller på att urholkas. Att vara narrativ, berättande, är naturligt för många, men inte för alla I eftertexterna efter en vetenskaplig film från BBC står det ofta: narrator (vem berättarrösten tillhörde).

Ibland är jag narrativ, men inte i alla sammanhang. Vissa människor är alltid narrativa, in absurdum, så att folk runt omkring dem nästan är trötta på att lyssna på dem. De har inte spärren att känna in när de faktiskt ska vara tysta, de MÅSTE bara prata. Det är inte den typen av berättande jag skriver om här. Nej, det handlar mera om ett berättande, att klä sina tankar i en språkdräkt. Att dela något från sitt inre till någon som lyssnar.

 

I utbildningsmaterial för det som kallas Narrativ pedagogik  sägs bl.a: “Människor som mår dåligt...har oftast fastnat i en  berättelse om sig själv, vad som hänt, hur omvärlden ser ut...och då kan denna “sanning” bli ett hinder och ett motstånd mot nyfikenheten..  Fråga: Vad finns mer att berätta?

Något händer när vi vågar berätta om det som vi inte berättat förut. Det handlar om att få nya tankar och ord och begreppsskapande...man blir berörd av sina egna ord. Börjar med att man känner igen sig i sina ord...Fråga inte vem jag är. Tro inte att jag är densamme. Men var  jag är...”

För att försvenska begreppet narrativ handlar det helt enkelt om att sätta ord på sina tankar och känslor. Att lyfta ut spökena ur garderoben. Visualisera, konkretisera, öppna upp slutna tankerum och släppa in ljuset tillsammans med någon som lyssnar. Att avdramatisera något som känts svårt att säga i ord. Du kanske inte ens visste vad som skulle komma när du började berätta. Berättelsen kanske är längre och mer vittgående än du först anade.

Stilleben

Wikipedia: Stilleben, med betoning på andra stavelsen: stillében, (tyska Stillleben, troligen av nederländska stilleven, av stil 'stilla' och leven 'liv'), även kallat nature morte, är en motivkategori inom måleri och fotografi, som bara innehåller föremål. Ofta gäller det sådant som hör till hemmet: bordsserviser, blommor, böcker –  sedda på nära håll.

Hermeneutik

Rubrikens ord betyder Läran om tolkning och handlar om att de förkunskaper vi har med oss ger oss alla olika förutsättningar att tolka det vi läser eller upplever. Om en en mamma läser en bok eller ser en film om en förlossning t.ex. så tolkar hon denna händelse på ett sätt som  en man som - av naturliga skäl - inte fött ett barn kan göra. Mannen har inte samma förförståelse som den erfarna mamma har. Om två personer ser en bild av Grand Canyon så beror deras sätt att tolka bilden på deras tidigare kunskaper och erfarenheter. Den ene kanske har varit där och sett och upplevt bergen, forsarna, stupen, medan den andre kanske enbart sett det storslagna på bild och läst om det. De två ser samma bild, men deras tolkning och upplevelse av den canyon de ser, är vitt skilda. Det är ju även så att den som varit i Grand Canyon aldrig kan radera ut den bilden och de upplevelserna inom sig och förhålla sig nollställd till bilden han ser. Han ser bilden utifrån sin inre bild, sin inre horisont.

Man kommer snabbt in på ett annat begrepp när man resonerar kring hermeneutik  och det är horisontsammansmältning  och dess svårighet och nödvändighet.

Det är när:
- texttolkaren ska försöka sätta sig in i den studerade textens horisont och bortse från sin egen föreställningsvärld. Ordet text kan här tolkas i en mycket vid betydelse. 

- Psykoanalytikern kan t ex se sin analysand som en text som han hjälper denne att tolka.

- En historisk person som Napoleon kan vara en text för historikern att försöka att tolka, liksom ett helt händelseförlopp som franska revolutionen.

- Läser vi en text från en tid med en religiös världsbild och själva är ateister och vill förstå den som den förstods under sin tid av sina läsare, måste vi sätta oss in i hur den religiösa världsbilden såg ut.

- För att jag som lärare ska förstå mina elever, bör jag sätta mig in i hur det är att vara elev just nu.

Frågan jag kommer fram till är: är jag villig att ta mig ända dit för att nå förståelsen och insikten om en annan människa? Finns denna vilja, finns det en väg.

Man brukar även tala om Hermeneutisk cirkel/spiral 
"Ett viktigt begrepp inom hermeneutiken är 'den hermeneutiska cirkeln' eller 'den hermeneutiska spiralen', vilken syftar på att tolkningen växer fram i en cirkulär rörelse mellan individens förförståelse och möten med nya erfarenheter och idéer, vilket leder till ny förståelse som i sin tur blir förförståelse i kommande tolkningsansatser. Cirkelmetaforen kan vara missledande då den är sluten, dvs. förståelseprocessen synes
leda tillbaka till samma punkt där den började.

Spiralmetaforen visar istället på att förståelsen ständigt förändras och aldrig kan återgå till en tidigare punkt, däremot kan förståelsen antingen bli djupare (spiralen går nedåt) eller nå nya höjder (spiralen går uppåt). Denna process kan också ses som en pulserande rörelse mellan en inre reflekterande och yttre prövande dialog i utvecklingen av den individuella förståelsehorisonten."
(källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hermeneutik#Hermeneutisk_cirkel_.2F_spiral )

Jag får nog anledning att återkomma i ärendet. Här finns nog mycket av förklaringen till olika konflikter, missförstånd, fördomar, felaktiga slutsatser m.m. Som en tänkare uttryckte sig: Det enda historien har lärt oss är att historien inte har lärt oss något.

Raps-ody

Ser du cyklisten?