Thorn in my side

Ibland bjuder livet på sånt... lyssna gärna på låten längst ner...

Fruktande eller fri och modig?

I Ordspråksboken 29:25 läser vi:

Människofruktan blir en snara… 

och samma vers i Handbok för livet:

Den som är orolig för vad andra tycker blir beroende av dem och förlorar sin frihet. Den som däremot litar på Gud kan känna sig lugn och säker.

Fruktan breder ut sig i världen. Det är fruktan för terrorn, för farliga politiker, för ideologiska tankar och strömningar, för sjukdomar, farsoter, krig, naturförstörelse, naturkatastrofer och mycket annat. På ett personligt plan kan det finnas en fruktan som kallas för människofruktan. Den är individuell och kan drabba oss mer eller mindre. Den kan bäras inom oss hela livet, eller uppkomma vid vissa givna tillfällen; oavsett frekvens och tidpunkt är den ett gissel, ett hinder, en energiutsugare, en snara. En snara används till att fånga in ett djur, ett byte, eller används för att stänga luftvägarna när den dras åt. Människofruktan fungerar på samma sätt: den fångar mig, den drar mig bort från livet och friheten, den förhindrar fri luftväg och försvårar min andning, och på sikt kan den helt ta ifrån mig livet, glädjen, spontaniteten och kraften. Fruktan kan gälla vad andra ska tycka om mig, vad de säger om mig. Det kan gälla mitt utseende, min kroppskonstellation, min röst, mitt hår, mina kläder, mina egenskaper, mitt sätt att tala, mitt sätt att gå, mitt (bristande) intellekt, min oförmåga att hänga med i det senaste, hur min livsväg sett ut, min karaktär, min humor, mitt temperament, mina intressen, min tro, mina glädjeämnen. Ja, snart sagt allt som är jag. När människofruktan råder, kommer allt detta fram och orsakar låsningar, kvävningar, kväljningar och utplånande.

Motsatsen till människofruktan är frimodighet. Att våga. Att var fri och modig. Att vara trygg som ett lejon. Att vara frimodig är att vinna, att segra, att kasta av sig snaran som drar mig bort från mitt liv, snaran som dras åt och som på sikt skulle ta ifrån mig allt.

Så kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön.
(Hebr. 10:35)

 Idag har jag ett val att göra, ett val som innebär att antingen kasta bort min min frimodighet eller min människofruktan. Det valet förefaller vara ganska självklart. På ett tankemässigt plan. Hur gör vi det i praktiken? Det är ett dagligt val, det är ett val som jag ständigt får upprepa och lära mig att göra, kanske flera gånger per dag. Medvetet välja bort människofruktans gissel och snara och istället välja den fria och modiga vägen och möjligheten. Frimodigheten, vilken har med sig stor lön.

Vem kallade lupiner för ogräs? Inte jag.

Klicka för en större bild!

Nervsystemet

Klicka för en större bild!

Se nerverna som framträder i motljuset.

Skön inramning

Klicka för en större bild, en större ram.

En äkta känsla

En känsla grep tag i mig idag. Den fanns där från det att jag klev ur sängen och den växte sig allt starkare ju längre dagen framskred. En känsla av att vara innesluten, inte instängd; att vara ett med den godhet som vinden viskar och bladen på träden vittnar om. En godhet som de gula rapsfälten förkunnar i försommarsolens sken. Godhet som stiger i bladens nervsystem och som når längst ut till bladspetsarna. Jag kände att det är en ynnest att få vara människa och få se och känna och uppleva allt detta omkring och inom mig. Det är ett mirakel att få stå och betrakta ett stort fält, som är så gult som den vackraste teckning av solen kan visa.

Detta ackompanjerat av fåglar som kvittrar, fjärilar som lätt svävar förbi, räven som jagar möss och sorkar ute på fältet, frömjöl som färgar mina skor gröngula, dofter i mängd som når mina sinnen. Känslan är nästan överväldigande. Bollar med maskrossporer som i sig själva är  konstverk som knappt går att återge verbalt eller i bild, skogsstjärnor som lyser mitt i det gröna, lupiner som börjat blomma och mängder av liljekonvaljblad, redo att bära fram sina kronblad inom kort. Detta känns. Detta är liv. Detta är maj. Detta är en dag av ynnest.

 

Klicka för större bilder!

Heta ord (30). Värdighet.

Han anlände med värdighet till det sammanhang dit han kom. Han kunde inte storma in hur som helst och tro att alla skulle anpassa sig efter honom. Nej, det gällde att ta seden dit man kom för att om möjligt kunna vinna förtroende för sin sak. Och att möta människorna med värdighet. Det är nyckeln som öppnar möjligheternas dörrar. 

Hon rörde sig med stor värdighet bland sina patienter. Florence Nightinggale var hennes namn. Hon vann allas förtroende. Allt tack vare hennes sätt som utstrålade värdighet, respekt, vänlighet och omsorg.  

Värdigt, värdigt är Guds Lamm, värdigt värdigt är Guds Lamm, Frälsaren.

Det finns fortfarande värdighet i världen.

Grönt är skönt - fields of green

Någonstans i Nättrabytrakten.
Klicka för större bild.

Sädesärlan

Bor vid Bubbetorp.

Tranans gång

Trana. Klicka för större bild.

Vem sa att gult är fult? (3)

Gullvivan. Klicka för större bilder.

Vem sa att gult är fult? (2)

Gullvivan.

Vem sa att gult är fult? (1)

Raps. Klicka för större bild.

Koltrasten

Full fart på maskletandet.

Byggnader (24). Stumholmen, Karlskrona

Tog båten in till Karlskrona i söndags. Från Hasslö. Vackert vårväder. 

Mild vind. Blått och våraktigt. Så skönt! 

Bilden tagen med Iphone 6.

Cykelskrot i Lyckeby

Någon tänkte: "här är en lämplig plats för mina gamla cyklar". Vi andra håller inte med.
Hur kan någon vara så IQ-befriad och bara få för sig en sådan sak?

Stare i flykt

Strandskatan

Fotograferad vid Blåport, Karlskrona

Svartvit flugsnappare

Fotograferad vid Bubbetorp, igår.

Debil och när det illfänas

Debil betyder lätt utvecklingsstörd.

Pojken framstod som debil när han inte lyckades ta på sig tröjan.

Jämför: efterbliven, sinnesslö. Besläktade ord: debilitet
----------------

Man ska inte framhärda och vara envis när tingen är emot en, det var en regel jag lärt av min far, och Edmund var helt och hållet av samma mening.

”Gack du till kojs när det illfänas, du oäkting av en lösaktig mygghona!” sa han. Det var sånt som sas man och man emellan i de djupa hälsingeskogarna, påstod han och jag hade ingen anledning att misstro honom.

(Håkan Nesser i Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö)