Ensam

bild från pixabay.com

Jag har gått omkring länge på de frusna östgötska fälten
Ingen människa har varit i sikte.

I andra delar av världen
finns de som föds, lever dör
i en ständig folkträngsel.

Att alltid vara synlig - leva
i en svärm av ögon -
måste ge ett särskilt ansiktsuttryck.
Ansikte överdraget med lera.

Jag måste vara ensam
tio minuter på morgonen
och tio minuter på kvällen.
- Utan program.

Alla står i kö hos alla.

(Tranströmer)

En kvarglömd tidning

Ute i terrängen inte långt från bebyggelsen
ligger sedan månader en kvarglömd tidning, full av
                händelser.
Den åldras genom nätter och dagar i regn och sol,
på väg att bli en planta, ett kålhuvud, på väg att förenas
                med marken.
Liksom ett minne långsamt förvandlas till sig själv.

(Tranströmer)

Att tycka om

"Kära Nalle, sa Christoffer Robin, vad jag tycker mycket om dig. Det gör jag med, sa Puh."

(Nalle Puh - A.A. Milne)

Poesi och visor

Poesi och visor är inte saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en.

(Nalle Puh - A.A. Milne)

(Chapman stick)
Lyssna: 

Trädstam

Det växte en gång ett träd i skogen –

så skönt och mäktigt –

jag hade sett det …

Det reste sig över djupens dimmor till jordens

tinnar i enslig glans.

— — — — — — — — — — — — — — 

Nu får jag höra att blixten nått det …

Vad kan man göra

att åskor härja och blixtar slå?

Jag har ju sett detta träd i skogen

och skall det minnas

så länge sångernas fästen stå.

(Edith Södergran)

Den andra våren

 

”Hösten är den andra våren när varje löv är en blomma”. 

(Albert Camus, Nobelpristagare i litteratur 1957)

varje steg idag är det första

Mitt sinne öppnas
mot himlen, mot hösten
och jag ler till den nya dagen
som mjukstartar 

gårdagen är förbi
morgondagen vet jag inget om
det är denna dag
som egentligen betyder något

höstfärgerna och flyttfågelsträcken
diset över det spegelblanka havet
ger rymd och djup
påminner om storheten

har du ron
att stanna på bron?
har du ron att
förbli i tron?

varje steg idag
är det första
varje steg idag
är det sista

vad vi vet, det vet vi
men mycket som vi inte vet,
vet vi ändå, i känslan
innerst inne

det osynliga
är det mest verkliga
är det mest sårbara
är det mest oförstörbara

är det eviga
är det mest naturliga
är det mest nära
det som Är

Byggnader (76): Stumholmen i Karlskrona

Att andas

Att andas

Det har fallit ett lätt regn under natten. Himlen är alltjämt överdragen av moln, och då och då kommer några fina stänk. Jag står under ett snart överblommat äppelträd – och andas.

Inte bara äppelträdet utan också gräset runtom ger ifrån sig en aromatisk ånga efter regnet, och det finns inget namn för den ljuvliga vällukt som fyller luften. Jag drar in den med fulla lungor, förnimmer dess arom med hela mitt bröst, andas, andas, än med öppna, än med slutna ögon, jag vet inte vilket som är bättre.

Detta är den enda frihet, den enda men också dyrbaraste frihet, som fängelset berövar oss, att få andas på detta sätt, andas här. Ingen jordisk föda, inget vin, inte ens en kvinnas kyss är för mig ljuvligare än denna luft, som är fylld av blomdoft, fuktighet och friskhet.

Vad gör det sedan, att det blott är fråga om en liten stackars trädgård, inklämd mellan femvåningshusens burar. 

Jag hör inte längre motorcyklarnas knatter, radiogrammofonernas vrål och högtalarnas smattrande. Så länge man ännu kan andas under ett äppelträd efter ett regn, är livet alltjämt värt att leva!

------------------------------------

Alexander Solsjenitsyn, 1918-2008 (översättning Hans Björkegren), skrev dessa ord. Solsjenitsyn skickades till fängelse och arbetsläger i Gulag och kom att tillbringa åtta år i olika specialfängelser och läger fram till 1953 då han benådades efter Stalins död. När han 1970 fick Nobelpriset i litteratur, tvingades han till exil. Han mottog priset och höll sitt tacktal 1974. 

(publicerad här första gången 2014-06-14)

Färger vid Nättrabyån

Löv- och färgrik höst

Byggnader (75): Villa Fehr

I väntan på nästa säsong. Vilken blir årets färg då?

Höst längs med Nättrabyån

Intig (-het)

Synonymer till intig

tom, ihålig, meningslös, intetsägande, fåfänglig, värdelös

Synonymer till intighet

tomhet, fåfänglighet, värdelöshet, betydelselöshet, obetydlighet

---------------------------------------

Orden används oftast i jämförelse med det som är bestående och i en djupare betydelse meningsfullt.

Stormvarning

 Det blåser upp till storm.

Förståelse - fruktan

 

Höst vid Lyckebyån

Jag räcker inte till

Jag räcker inte till, för alla dessa krav
synliga och osynliga, som jag känner av

Jag räcker inte till, för alla vrår
för mina älskades behov, hur gärna jag än vill
Jag tycker att jag inte räcker till

För dom vänner som jag har, 

dom borde få mer plats
för den som farit  illa och behöver en andra chans
Jag räcker inte till, för alla  måste, skulle,
ville, kunde eller borde gjort, och som  ropar inuti:

Hjälp mig Herre, du som räcker till
Jag ber dig Herre, min Gud, hjälp mig finna vila
för min själ  

Och prioritera - Dig, så att det blir helt och rätt

Jag räcker inte till, men jag söker dig min Gud
fast jag vet vad det betyder, för mina beslut
Den önskan som jag har, när nå’n behöver tröst
Är att lyssna mycket bättre, och att  ta mig mera tid

Hjälp mig Herre, du som räcker till
Jag ber dig Herre, min Gud, hjälp mig finna vila
för min själ 

Och prioritera - Dig, så att det blir helt och rätt

Jag räcker inte till, för
alla dessa krav synliga och osynliga,
som jag känner av 

Jag räcker inte till, 

för alla måste, skulle, ville, kunde eller borde
gjort, och som ropar inuti:

Hjälp mig Herre, du som räcker till
Du som räcker till Herre, du som räcker till

Lyssna till sången med dess upphovsman (Roland Utbult):

Asplöv, asplöv på grenen där

Asplöv asplöv på grenen där

Asplöv, asplöv på grenen där 

säg mig vem som räddast i världen är.

Den som darrar under vindens tjut

eller den som flyr genom grinden ut.

Den som inte vågar stanna för att se in i

sig själv och det som finns dolt inuti

eller den som fattar mod och förblir sann

mot det som hon är och vill och som hon kan.

Att vara ett löv som rör sig

är inte att vara rädd,

det är vara vid liv och på djupet - 

ha kontakt med sitt inre

fast det ibland känns som att vara på väg till stupet.

Att darra i förtröstan och lugn

när själen är tom och tung

att ha kontakt med sitt innersta liv

att våga ta modiga, osäkra och ovana kliv.

Ett asplöv med liv.