Pilgrimsvandring (1)

En annorlunda fredag tog sin början kl. 9 igår vid Grönadals missionshus, utanför Nättraby. Några enkla vandrare möttes för att dela 2 mils gemenskap till Hjortsberga kyrka, nära Johannishus. En solig, blåsig, fågelkvittrande maj- och marschdag tog sin början med gott humör. 12 personer (inga apostlar dock), men väl med apostlahästarna iställda på 20 sköna kilometrar genom blekingenatur. Ett möte med människor jag inte umgåtts med förut, med vårsolen i all sin glans, sydlig, rätt så kylig vind och framför allt ett möte med goda tankar, både egna och andras och inte minst från Honom som är Tanken själv. Själva Urtanken. Tanken som sen blev Ord (i hans Son). Ordet som blev människa. Människan som lämnade oss - dock inte fader- och hjälplösa - utan gav oss sin egen Hjälpare, Anden, den heliga. Anden som ger kraft och mod att handla. Tanken - Ordet - Handlingen. En treenighet som bär. Pilgrimsvandring har jag förstått handlar mycket om dessa tre ting: tanke, ord och handling. Det osynliga och ogripbara blir begripligt och fysiskt konkret i vandringen, varje steg, varje liten sten, rot, grästuva påminner mig om det jordnära, det lilla, det enkla, det konkreta och naturliga i att umgås med Honom, med andra människor och mig själv på detta sätt.

En annorlunda dag. Jag återkommer med fler tankar om vad den här dagen innebar för mig. Idag är jag SÅ glad att jag tog steget. Och kroppen bara bockar och tackar och tar emot. Dessutom såg vi en hel del bockar och tackor och högländska kreatur som tittade stint på oss när vi närmade oss dem och deras kalvar. Men de var räddare för oss än vad några av oss var för dem.

Pilgrimsvandring. Smaka på ordet.