Vad jag pratar om när jag pratar om löpning (2)

Boken skriven av Haruki Murakami 

Observera att detta inte är en recension, utan jag vill ge några guldkorn från denna som bok jag skrev om 22 april: http://bjornolof.blogspot.se/2012/04/vad-jag-pratar-om-nar-jag-pratar-om.html

Jag citerar friskt ur Haruki Murakamis bok och inom parentes anger jag sidnumret. Citaten är skrivna med kursiv stil. Fri läsning med fria associationer, utan några slutsatser, men väl många tankar bakom och omkring Murakamis ord.

Somerset Maugham skriver någonstans att det döljer sig en filosofi bakom varje sätt att raka sig. Hans poäng är att vilken trivial sysselsättning som helst som utförs dagligen ger upphov till en filosofi. Jag stöder helhjärtat hans teori. Därför är det kanske inte så underligt att jag – som är både författare och löpare – skriver och ger ut en liten samling texter om löpning. […] Jag kan inte tänka igenom saker ordentligt om jag inte första har fäst dem på papper. Så när jag fick för mig att jag skulle analysera vilken roll löpningen har för mig, var jag tvungen att skriva ner det. (6)

Pain is inevitable, suffering is optional. Smärtan är oundviklig, lidandet är
frivilligt. (7)

Författaryrket innehåller – åtminstone för mig – varken segrar eller förluster. (17)

Det faktum att människor i varierande grad är olika är själva förutsättningen för att de ska kunna framstå som självständiga varelser. Om man tar mig som exempel, så är det just detta som gör att jag kan fortsätta att skriva romaner. Jag uppfattar ett sceneri på ett annat sätt än andra, känner på ett annat sätt och kan välja andra ord för att uttrycka det. Det här gör att jag kan skriva mina alldeles egna berättelser. Ett icke föraktligt antal människor har vänligheten att läsa dem och därigenom föds en mycket speciell situation. Eftersom jag är jag och inte någon annan är det en viktig tillgång för mig. De själsliga sår som man tillfogas är det självklara pris man får betala till sin omvärld för sin individualitet. (29)

Han skriver om ögonblicket under en basebollmatch då det stod klart för honom att han skulle bli författare: När Hiltons slagträ lyckades träffa den snabba bollen, ekade ett skarpt ljud över hela basebollstadion. Spelaren rundade snabbt första basen och nådde fram till andra basen. Det var i det ögonblicket jag tänkte: ”ja, just det, man kanske skulle försöka sig på att skriva en roman”. Än i denna dag minns jag den molnfria himlen, känslan att ligga på gräset som precis hade återfått sin gröna färg och det kraftfulla ljudet från slagträet. Just då föll något stilla ner från himlen och jag tog emot det”. (39)


Läs fler citat från denna intressanta och tankeväckande bok på denna länk:
http://bjornolof.egensajt.se/lopning1.html