Grönskan

Det märktes verkligen idag att sommaren anlänt och blomningstiderna. Jag tillbringade en stund idag i skogen och upplevde en helt ljuvlig stund. Jag lät mina skor stå utanför bilen för att luftas och för att mina fötter skulle få andas. När jag sen skulle ta på mig dem, så var de precis gröna av frömjöl som tydligen utan att uppfattas, blåser omkring mig och oss. Bilen var övertäckt av samma gröna mjöl så jag fick t.o.m. spola av framrutan för att se ordentligt när jag körde vidare. Otroligt. Och allt detta andas vi in, utan att märka det. Nåja, somliga av oss märker av det för att näsa och ögon har börjat rinna. Inte av sorg, utan av allergiskäl.

Omärkbart smyger det sig på oss. Och utan att vi märker det är luften omkring oss full av radiovågor, telefonvågor, sms-överföringar, satellitsignaler, GPS-signaler. De finns där vare sig jag tänker på det eller inte. De finns även runt omkring den mest teknikrädde eller den som avskyr teknik. ”Jag är skeptisk” hjälper inte att säga. De finns där ändå. Och tillsammans med detta ryms även alla våra tankar och känslor i luftrummet omkring oss. Även om vi inte ser eller hör dem, så är de verkliga. Och påverkar oss.

Det är mycket som finns, som inte syns. Vi märker ju resultatet av det i våra liv. I vår vardag. I våra luftrör. På bilrutan. På våra skor.