Tankar från en båt en vanlig fredagskväll i maj

Den vita fasaden på trähuset i viken lyser som ett sjömärke och vimpeln i flaggstången hänger lojt rakt ned. I sluttningen ned från huset, mot vattnet invid stenbryggan ligger en eka upp och ner och väntar på sjösättning. Snart är det nog dags. 100 meter åt öster finns den timrade stugan som inrymmer bastu och ett enkelt pentry. Den ser ut som en av de där jaktstugorna i Alaska jag sett på film, bara 4 gånger så liten. Utanför den sitter två personer och samspråkar lågmält. Det brukar höras över vattnet om människor pratar med varann, men den milda brisen för ljudet av deras röster åt andra hållet, inte åt mitt.

Rakt framför mig, åt söder, ligger en annan styrpulpetbåt för ankar. Eller styrpulpetare, som jag såg någon hade skrivit i en annons. Någon sitter i fören och njuter, liksom jag, av majsolen denna ljuvliga kväll. Det är inte helt vindstilla, lite bris kommer och går, och leker med lockarna i mitt hår, den vill bara tala om att den finns där. Så att jag inte glömmer.

Havet omkring mig gungar likt en trygg moder och vattnet kluckar mot båtens yttersidor. De vita båtsidorna blänker och gör så att solglasögon känns helt rätt. Ljudet av måsar i fjärran och en ångande bilfärja, tillsammans med det stillsamma guppandet gör att jag blir skönt trött. De stekta kotletterna med sås och ris smakade utsökt. En bättre restaurangmiljö än denna är svår att hitta. Jag njuter av varje andetag, varje rörelse i vattnet, varje ljud i fjärran, varje kal klippa som finns inom synhåll. Göken ropar ho ho.

En vanlig fredagskväll. Underbart. Tacksamt.

Viken på Aspö...