Fredag morgon, campingliv i Nyköping. Stuga hyrd på Strandstuvikens camping. Precis vid vattnet i viken som hör ihop med Havet. Samma hav som hemma i Blekinge, bara en annan vik, ca 40 mil bort. Vi hälsar på vänner. Jag hade just skrivit "gamla vänner", men tog bort ordet "gamla". Alla - inklusive vi själva - verkar vara i stort sett likadana. På ytan i alla fall. Igår träffade vi ett par vänner som vi inte sett på 24 år säkert! De var sig lika! Och när vi kom hem till gemensamma bekanta, så reagerade de direkt med våra förnamn och vi fick spontana kramar av dem. Vänner, inte gamla vänner.
En annan liten förunderlig sak: i onsdags kväll ringde jag upp en kompis som jag inte träffat eller pratat med på 21 år (!), och vi bestämde att träffas idag (fredag). Under gårdagen (torsdag) parkerade vi bilen utanför polishuset i Nyköping och skulle gå ner till hamnen för lunch. Vi går från parkeringen, nedför en grässlänt, över gatan och när jag lyfter blicken så ser jag statyn av Gert Fredriksson (6 OS-guld i kanot) och när jag vrider huvudet lite åt höger, så ser jag en kille som pekar på mig och säger: är det inte du Björn?! "Jovisst sa jag." Det var Christer. Han som jag pratade med dagen innan och som jag inte träffat sen 1991. Vi har ofta varit och hälsat på i denna stad sen 1989 när vi lämnade Sörmland, men aldrig stött på honom. Men just idag - precis dagen efter jag pratat med honom och dagen innan vi ska träffas hemma hos honom och hans familj - då ses vi spontant i hamnen! Jag fick en förunderlig och glad känsla i hela kroppen. Konstigt hur vägarna korsas. Märkligt hur mänskliga möten sker och arrangeras.
Samma hav, samma människor, fast ändå olika. Ända lika. Under ytan har det hänt en hel del, det är jag helt övertygad om, både i havet och i de människor vi träffar och kommer att träffa. Det rör sig en del - under ytan.
När jag klev ur sängen nu på morgonen, vid 7, och gick för att fräscha upp mig i den ofräscha campingduschen, så spelade radio Sörmland (motsvarigheten till radio Blekinge) på P4 i radion, och det hördes ända in i duschen. Tydligen ska det vara musik i dusch- och mathuset dygnet runt. När jag stod i duschen, så sjöng en rockig sångare med skrapig röst: "Step right upp, walk right in".
(lyssna: http://www.youtube.com/watch?v=2K9j4VFtJKI)
Och det var ju precis vad jag gjort: Klivit upp och vandrat iväg - till duschen och en ny dag. Med nya möjligheter, med nya möten, nytt solsken, nya frågor och nya svar. Rakt in i det nya och okända, glada och jobbiga, med öppen blick, upplyftat huvud, vakna sinnen, utan färdiga svar och inte ens full kontroll på alla och allt, inte ens inom mig själv. Step right upp, walk right in! En spännande sommardag. I Sörmland. Eller i Stockholm. Eller i Blekinge.
Eller where ever you are.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar