Meningen med livet

Kunde inte låta bli att ta en bild av denna reklamskylt utanför Teknikmagasinet. Jag skrattade lite för mig själv när jag fick syn på skylten och stannade upp. När jag sen gick vidare fortsatte jag le åt påståendet: Teknikmagasinet - meningen med livet. Höjden av kaxighet att påstå något sådant och får säkert fler än mig att le en smula. För somliga kanske det är så att meningen med livet finns i Teknikmagasinets katalog eller därinne på hyllorna någonstans. Vad vet jag? Tänkvärt är det i alla fall.

Men det är ju väldigt synd om alla dem som inte är det minsta intresserade av Teknikmagasinets utbud - vad är då meningen med deras liv? Kanske kommer flera butiker sätta upp liknande skyltar och budskap på sina skyltfönster framöver och då blir det konkurrens om att ha DET  DÄR som är meningen med livet med stort M. Jag kan intuitivt känna att en viss förvirring kommer att utbreda sig i Kronanhuset där butikerna ligger om alla påstår sig sitta inne med meningen med livet. :)

Om skylten inte stämmer, vilken är då meningen med livet? Den frågan finns det stor anledning av återkomma till, eller hur?

Eftermiddagsljus och kvällsljus

Från fönstret på Marinmuseum i eftermiddags...

Vilket ljus det blev utanför fönstret i eftermiddags när solen tittade fram då representanter från 3 kommuner var samlade i konferensrummet på andra våningen på Marinmuseum. Vi var bara tvungna att lämna bordet och gå fram till fönstret och se ut på färg- och formationsupplevelsen. Tjusigt värre. Det är fint i Karlskrona.

En liknande upplevelse hade jag ikväll när några människor samlades för att samtala om helt andra saker och i ett helt annat sammanhang. Någon berättar något personligt som hänt under dagen och ville dela det med oss för att liksom "släppa in lite ljus" i en livssituation. Och effekten är exakt densamma som under eftermiddagens samtal i konferensrummet (fast på ett annat plan): vi blir alla berörda när molnen skingras i en människas liv och trots kylan och främlingskapet någon upplevt, så finns det ändå en möjlighet att ljuset kommer in och lyser upp tillvaron för honom och alla oss andra också. Mänsklig öppenhet, mänsklig värme, mänskligt ljus och en livets Herde som vill leda oss vidare. Det är fint att få uppleva.

Blidväder

Is i viken. Aspö i fjärran. Isen sjunker snart om blidvädret fortsätter.

Augerum

Augerums kyrka i skön kontrast till blå himmel, kala träd och en smutsig landsväg

Jag är inte bitter...

Av en händelse tittade jag på Stjärnorna på slottet igår kväll. T.o.m. sonen, 20 år gammal, ville se detta avsnitt. Huvudpersonen denna kväll var Robert Gustavsson. Ni vet komikern och imitatören från ett otal antal sketcher, programserier och reyver. Hans dag på slottet var präglat av humor, lustiga figurer som man förknippar med hans skådespelarkarriär, men även många tänkvärda ord från hans privata sfär från familjen, uppväxten och inte minst om hans bror som föddes med hjärtfel. Han talade om sin bror, familj och uppväxt med värme och ärlighet. Och hur det var att växa upp i skuggan av broderns fysiska handikapp. Att alltid vara den som fick stötta sin äldre bror, att bli brådmogen, att få hjälpa till lite extra p.g.a. att brodern inte orkade och med ett ständigt dödshot hängande över sig. Broderns sjukdom var ett ständigt hot och föräldrarna sa ofta att hans bror kanske inte skulle bli mer än 12-13 år gammal. Men han blev 42 och dog knall och fall på verandan hemma.

Skuggan från broderns sjukdom och livsöde har följt Robert och påverkat hur hans personlighet utformats. Alltifrån dödsångest till känslor av klaustrofobi och tvångstankar. Kanske är imitationerna och lustigheterna med start i skolåldern ett sätt att få andas och leva ut den livsglädje som inte fick något rum därhemma? Ett sätt att spränga det fängelse som han till viss del levde i? Robert och hans bäste kompis Niklas började redan i skolåldern att uppträda på roliga timmen och i Skövdes egen stadsteater innan det blev teaterskola och teateragerande på lite högre nivå. Och hur det gick, det vet vi. Robert har kallats Sveriges roligaste man vid ett flertal gånger och hans figurer: Tony Rickardsson, Veiron i ottan, Greger på brandstationen, Bertil från Mitt hem och min trädgård och Göran med illern, de är outstanding och fullständigt sanlöst roliga. Jag skrattar så jag får ont i magen bara jag tänker på dem. “Jag är inte bitter....”

På något sätt har många komiker en gemensam bakgrund och en gemensamhet i sin personlighet: där finns plats för både det svåra och det lättsamma, det tungsinta och det självklart lustiga, och att man kan pendla väldigt mycket rent känslomässigt i sitt inre, samtidigt som man också har tillgång till HELA registret av ljus och mörker, glädje och sorg, smärta och omåttlig humor.

Fascinerande. Och någonstans får man bejaka sig själv och välja att vara sann mot sig själv och den man har blivit och den man just nu är. Vare sig man heter Claes Malmberg, Carl-Gustav Lindstedt, Hasse Alfredsson eller hans kompis som sa så här: “Att vara medveten om världens lidande, men med glädjen i behåll”  (Tage Danielsson).

Eller varför inte han som så målande påstod: “Bättre är att gå på hal is och ha det glatt än att gå i djup dy och sörja.”   (Robert Broberg)

Städning och annat nödvändigt

Lördagssysslan som återkommer varje vecka: städning. Skaka mattor, dammsuga, fixa toaletter och tvättställ och badrumsspeglarna. Roligt? Nödvändigt? Ja. Jag pratade med min grabb som ville ha skjuts i stan ut till en affär. Jag skulle alltså köra 5 mil tur/retur för att skjutsa honom till en affär och sen hem igen... “Nej”, sa jag, “jag har inget direkt ärende in till stan idag, du får nog ta en buss istället”. Svaret kom: “men det är ju inte roligt”. Just det. Det är inte speciellt roligt att åka buss, men ibland helt nödvändigt, speciellt när man har ett betalt busskort som indirekt innebär att man sparar pengar varje gång det används, till skillnad från att köra med bilen.

Winston Churchill, 1874-1965

“Ibland får man lova att göra sånt som inte är roligt. Och det är ganska ofta man gör sånt som inte är roligt” var min faderliga kommentar till sonen. Med det var samtalet över. Inte i ilska, men i ett tyst konstaterande att det inte blev något bilskjuts just idag. Och förresten var inte den här resan livsviktig heller, mer att betrakta som ett lyxproblem att resan inte blev av.

Så är det nog: mycket av det vi gör är nödvändigt, men inte alltid roligt. Frågan är om det är meningsfullt. Winston Churchill sa en gång: “hemligheten här i livet är inte att göra det man tycker om, utan att tycka om det man har att göra”.

-18 grader celsius = 0 grader Fahrenheit

Det knastrar under skorna och det biter i skinnet. Nästippen är röd och kinderna stela. Andedräkten står som en rökstod ur munnen. Jeansen känns lika varma som två plåtrör längs benen. Inte varma alls alltså. Tårna spänner sig i en onaturlig ställning och axlarna åker upp en smula för att liksom hjälpa nacken att hålla sig varm. Jag ryser längs armarna, allt från axlarna ner till fingertopparna. Fingrarna kröker sig i ett försök att samla ihop sig för att hålla fienden Kylan så långt bort som möjligt. Himlen inatt var stjärnklar, månens ljus lyste upp vägen för mig; nu på dagen är snön gnistrande vit, himlen är klarblå, björkarnas hängande grenar blixtrar i solskenet p.g.a. alla froststjärnor, bilarnas motorljud hörs väldigt dovt och tonlöst.

Naturen känns som om den vore nedlagd i en frysbox i väntan på nästa gång någon av vänlighet och omsorg öppnar locket för att släppa ut kylan eller rättare: släppa in värmen igen.

Men på något sätt känns det rätt att det är vinter när det är vinter. Att kung Bore ändå vet att utöva sin makt och visa var (kyl-)skåpet ska stå. Visa oss att vi får ta till både långkalsonger, mössa, vinterställ och varma vantar för att vistas utomhus och klara oss från att förfrysa. Få oss att förstå vårt beroende av värme och närhet. En kall lärdom. Om värme.

Och vad bra det är med elektricitet.

Att resa med tåg

Skönt gungande säten som omsluter mig. Susande från räls och luftmotstånd och kvittrande från tågets värmesystem omger mig. Allt i en enda sövande symfoni i en skönt upplyst tågkupé. Jag är på väg hem från vänliga Göteborg efter avslutad kurs om Sekretess i IT-system och informationssäkerhet. Lugna och sansade människor runt omkring mig. De läser, halvsover, pratar lågmält med sittgrannen eller i mobilen. Romaner, teknikmagasin, modemagasin, studielitteratur och kvällstidningar står på menyn. Någon kommer raglande från kaffevagnen några vagnar bort (raglande, inte av berusningsskäl, utan av att tåget kränger hit och dit), med kaffemugg, dammsugare eller kanelbulle och en och annan påse med Ahlgrens bilar. Det är skönt att åka tåg, det går liksom inte att stressa på tåg. Att flyga är raka motsatsen. Stress och trängsel hela tiden - i alla fall på inrikesflyg.

Ute syns ingenting, endast en och annan lampa vid något ensligt beläget hus som hastigt passerar i fjärran. Stationerna längs den här bansträckningen är nästan helt tomma, ödsligt upplysta och spartanskt utrustade. Ingen stress denna onsdagskväll. Nu såg jag t.o.m. en bil som körde bredvid tåget. Kvällen och den sena timman lockar till slummer och eftertanke. Nu bromsar vi in. Vilka krafter som är i rörelse.

Fakta från jernvag.net: "Ett X2-tågsätt består av en drivenhet X2 (inget resandeutrymme), ett varierande antal mellanvagnar och en manövervagn UB2X. Vanligtvis består tågsätten av drivenhet, fem mellanvagnar samt manövervagn. Ett sådant tåg är 165 meter långt och väger 365 ton. (om X2000)." Snacka om rörelseenergi och kraft i ett sånt monster på räls. 

Här sitter jag nu. Och jag känner att hela jag är här. Skönt.

The Googlestory - på tåget mot Göteborg

Landskapet svischar förbi utanför höghastighetståget X2000 mellan Hässleholm och Nässjö. Byte i Nässjö till Västtåg till Göteborg. Skymningen sänker sig sakta och metodiskt och ljudet av hjul mot räls är sövande och skönt avslappnande och värmen i kupén hjälper också till att göra mitt huvud tungt, väldigt tungt. Jag finner mig själv med hängande huvud, hakan mot bröstkorgen, med lite lätt lutande sittstil och ingen axel att falla emot. Sätet bredvid mig är tyvärr alldeles tomt och ödsligt. Bara min ryggsäck med böcker, Ipad, banan, äpple, chokladboll och Cola Zero. Småmumlande människor runt omkring mig, de flesta kommentarer och samtal är lågmälda, bara en och annan skränig högstadieelev som råkar dyka upp för att sen gå upp i rök vid nästa stopp. Skönt. Lugn och ro igen. Nu några högskolestuderande som kliver på tåget i Jönköping, de slappar efter en - förmodat - tuff föreläsningsdag på högskolan. Några kroppsarbetare med arbetarkläder, en och annan modedocka med den senaste handväskan och det häftigaste skalet till sin Iphone ser jag också i närområdet. Och sen några andra som är helt "vanliga".

Efter frallan som jag köpte nyss på Bistron innan jag bytte till Västtåg, och som jag nu tryckt i mig, så läser jag boken Google-koden, skriven av journalisten Andreas Ekström, skribent i bl.a. Expressen. Boken är en rejäl beskrivning av och berättelse om Google: företaget, ekonomin, grundidén, grundarna, google-andan, anställningsvillkor, röster inifrån Google och från avhoppare, tekniken och den tekniska utvecklingen av sökmotorn, annonsintäkterna. Visste du att det varje sekund görs 20.000 sökningar via Google i världen?! Visste du att vinsten 2011 var större än 60 miljarder kronor! Visste du att grundarna av Google heter Sergey Brin och Larry Page? Visste du att Google har ca 250 olika applikationer, dvs. olika program de äger och levererar: YouTube, Google docs, Google Sites, Picasa webbalbum, Google health, Google earth, Google books (man vill scanna in all världens litteratur och göra tillgänglig för alla), Google calender, G-mail, Google translate, Google maps, Google trends m.m. , m.m. Visste du att företagsnamnet Google egentligen är en felstavning av det matematiska begreppet googol som är en förkortning av googolplex, som är ett ofantligt stort tal, en etta följt av hundra nollor. Google, ett av världens mest kända och spridda varumärken, är egentligen en felstavning!

Visste du att med hjälp av att se statistiken över googlesökningar kunde man förutsäga att Barack Obama skulle vinna valet (första gången han vann) över Mcain och att man kunde följa svininfluensans framfart och utbredning från östra USA till västkusten för ett par år sen? Man kunde t.o.m.  förutsäga att Tysklands bidrag skulle vinna Eurovision Song Contest, så Andreas Ekström gjorde segerintervjun några dagar i förväg med vinnaren. Hon gick med på den roliga grejen och det visade sig att antalet google-sökningar just på henne var en klar och entydig indikation på att hon skulle vinna. Och hon gjorde det! 

Nu kan läsaren själv klura ut att om allt detta kom i orätta händer, kan följderna bli oerhörda. Googles devis: "Don´t be evil" är säkert  en i grunden god tanke och bärande idé, men vi behöver nog ta oss en funderare över Googles inflytande. Flera språk har fått ett nytt ord: att googla, googlen (tyska), även på japanska, ett felstavat företagsnamn har blivit stil- och språk- och idébildande. Och allt detta har hänt sen starten1999! 

Svenskarna är ett av världens google-trognaste länder. Över 95% av alla internetanvändare i Sverige har Google som sin främsta sökmotor och de allra flesta har det som sin startsida. Har du tänkt på att Googles startsida är så ren och vit? Den är "som en Schweizisk armékniv": hopfälld ser den ganska oansenlig ut, men inuti döljer sig mängder av smarta verktyg och överlevnadsgrejer. Startsidan ska inte innehålla mer än ca 50-70 ord. Det är  gränsen. Att använda Google kostar ingenting för oss surfare, men varje klick genererar 1 krona från de företag som annonserar där (det finns dyrare eller billigare sökord också). Google räknar allting. Sökmotorn skapar statistik över vilka sökord som används och via Adwords och Adsense rankas vissa sökord högre än andra. T.ex. om du söker på ordet "jeans", så får du upp annonser för jeans ute till höger bredvid sökresultatet i mitten. Och de företag som betalar bäst kommer naturligtvis högst upp i listan. När du sen klickar på en annons får Google t.ex.  1 krona för det klicket (eller annan summa beroende på vad avtalet med kunden säger). Ett företag kan alltså skriva ett genialiskt avtal med Google och bestämma: vi har råd med 10.000 klick för denna annonskampanj. Och när man nått till 10.000 klick så försvinner annonsen automatiskt. Och företaget riskerar inga beska överraskningar i efterhand. Google är världens största reklamplats. Och företagen vill gärna vara där och vill helst synas högt upp i sökresultatsidan där de 10 första träffarna visas, för de allra flesta som googlar nöjer sig med resultatet på den första träffsidan! Och företagen betalar bra till Google för att få slåss om de platserna! 50 miljarder sökningar i månaden... 

Svindlande siffror. 

Jag rekommenderar boken å det allra varmaste. Lättläst, informativ, uppdaterad, avslöjande, inte enbart negativ, realistisk, välskriven. Precis som en bok ska vara. 

Nu närmar jag mig Götelaborg. Dags att kränga en chokladboll och Cola Zero innan jag ska ta Gröna Expressen till Scandic Backadal. Vad jag ska göra här? Det är kurs om Informationssäkerhet och sekretess i IT-system och offentlig förvaltning hela morgondagen. Sen bär det av hemåt igen.

Emporia

Emporia i Malmö...

Vinterns skönhet

Vintern återkom till våra breddgrader och med den, den där vykortsskönheten vi älskar med den vita snön, de snöbeklädda träden, de snötyngda grenarna och de vita vägarna som likt vita ormar sträcker sig framåt mot det mål jag ämnar åka till. De här bilderna är från en vanlig vinterdag. HDR-effekten* förstärker och ger bilderna en mytisk aura och känsla. Hoppas du uppskattar dem och upplever något i dem.

(*HDR = High dynamic range, man förstärker kontraster, mättnad och skärpa i bilderna för att accentuera upplevelsen. Motiven liksom "kliver ur bilden" på ett fascinerande sätt. Läs mer >>)

Augerum

Kall kung Karl klagar knappast, kanhända kallpratar karln.
Torget i Karlskrona

Augerum

Rutinens brant

Vakna kl. 6, stiga upp och duscha eller tvätta sig, koka gröten, läsa tidningen, diska ur kastrullen, sätta ner tallriken i diskmaskinen, borsta tänderna, kolla spisen, släcka överallt, ta på sig ytterkläderna och släcka sista lamporna, gå till bussen kl. 6.43, den anländer kl. 6.46. Framme vid parken i stan kl. 7.19, går till jobbet och larmar av vid kl. 7.23. Öppnar dörren, tänder lyset, startar datorn, hänger av mig jackan och går och hämtar en kopp kaffe. Sätter mig och öppnar mailboxen. Säger god morgon till jobbarkompisarna och kollar in mail som inkommit sen sist jag var här… osv. Allt detta från måndag till fredag, varje vecka, månad in och månad ut. År ut och år in. Vardagliga rutiner. Såna har vi alla. Och har vi dem inte idag, så får vi dem allt efter som tiden går.

Den senaste tiden har jag träffat flera människor som jag pratat med som har det ungefär som jag. Jobb och hem och invanda rutiner. Tråkigt? Ibland. Roligt? Ibland. Men sånt är livet. Allt man gör tillräckligt många gånger blir en vana, en rutin, ett invant mönster. På gott och ont förstås. Men, som sagt, sånt är livet.

Jag umgås just nu med tankar om ett ganska nykonstruerat begrepp. Man brukar prata om att någon kan stå vid ”ruinens brant”  om det gått väldigt dåligt rent ekonomiskt för personen i fråga. Det nykonstruerade begreppet är ”rutinens brant” (Merete Mazarella). Det är när någon lever i en sån livskarusell eller ett sånt ekorrhjul att man nått till en gräns av rutiner och tempo i livet, så vägen bort ifrån alltsammans inte längre finns, det känns som att man står vid en brant eller ett stup och man ser ingen utväg.

Jag vet inte hur din vardag ser ut, eller hur du upplever de vanor och rutiner du har i ditt liv? Framöver vill jag skriva om detta igen på denna plats. Ämnet berör många, det vet jag.

En enda liten tanke om ämnet från författaren Anna Kåver: ”Även i dessa situationer kan medvetenhet och acceptans i stunden (ögonblicket) lägga till en kvalitet som gör situationerna något mer levande och ibland också mer meningsfulla. Med andra ord kan acceptansen i sig förändra upplevelsen av situationen och göra den mindre frustrerande eller tråkig”. Acceptans? Att gilla läget? Nej, mer en inre hållning, ett förblivande som kan vara jobbig till en början, men som kan leda till något gott.

Återkommer!

Kattöga och kattfot

Pälsen glittrade i solskenet. Så fin.

Ståuppkomiker

En hägring? Nej, en häger.
Lite hängig stil kanhända - sträck på dig!

Det är en komiker som står upp. Som står upp inför folk och pratar. Ibland sitter de har jag sett. Sittnerkomiker har jag aldrig hört talas om. Ståuppkomiker pratar om smått och om stort, det som ligger nära och det som ligger fjärran. Det som berör många och det som berör väldigt få. Men alltid med glimten och ironin i ögonvrån. Självdistansen och närheten till sig själv och till andra. Jag kollade lite på en rad av dessa komiker på TV förra veckan från Humorfestivalen i Lund. Fredrik Lindström, The pajama men, David Batra och många andra. För min smak mer eller mindre roliga och plumpa i sina framträdanden. En del håller sig nästan hela tiden under bältet och det är väl kul ibland med de associationerna, men jag tycker att de kunde lyfta nivån och nå upp till hjärtat och hjärnan också.

En ny bekantskap för mig var brittiska pakistanfödda Shazia Mirza. Hon är rolig. Mycket rolig. Hon sa bl.a. ”det enda som mina föräldrar önskar är att jag ska få barn, då är jag lyckad”, ”jag har ännu inte träffat min man, det ska bli kul att träffa honom”, ”…men det är inga pakistanska män som vill ha mig… (konstpaus)… för jag pratar…”. Hon var även glad att hon blev insläppt i Sverige med tanke på sitt förflutna och att hon en gång fått frågan om det inte snart var dags ”att odla talibanskägg”.

Smaken är som den bekanta baken, delad, det vet vi. Även vårt sinne och vår uppfattning av humor. Humor och humör, två sidor av samma sak kanhända. Min poäng i funderingarna idag är vikten av självdistans, vikten av att kunna skratta åt sig själv, självironi utan att förneka sina allra högsta ideal och innersta andliga och själsliga drömmar. Att kunna acceptera sig själv, sin förmåga och oförmåga, att inte se sig själv som världens och tillvarons centrum, utan acceptera att andra också har rätt och är rätt (ibland) och det är fallet även för mig. ”Jag lyckades inte” behöver inte innebära katastrof och alltings undergång, utan det kan trigga igång ett försök till. Och en insikt av att det där ”misslyckandet” var en del av vägen att nå till ”det som lyckades”.

Den mätta dagen är aldrig störst
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening med vår färd,
men det är resan som är mödan värd.
(Karin Boye)

Tänk på det idag! Just denna dag är lyckad, meningsfull, värd att ta på allvar, en möjlighet till skratt, inte bara en meningslös transportsträcka i väntan på "vadå?"

På Wikipedia läser jag följande:

Ironi (grekiska εἰρωνεία eironeía, bokstavligen "omkasta", "förställa") var från början en stilfigur som innebär att det finns en skillnad mellan vad som sägs och vad som egentligen menas.

Dock har en betydelseglidning ägt rum:

”… i och med att ironin har blivit ett alltmer omtyckt stilgrepp och mer frekvent både i litterära sammanhang, i media och i vardagen har det oftare handlat om en strävan att peka på det absurda, löjliga eller missriktade utan tydlig kontrast till vad någon anses ha för bestämda syften. Överdrivet kroppsspråk eller pipigt, affekterat röstläge i förening med hysteriskt allvar …”

Torget i Karlskrona

En ödslig fredag på torget. Helglugnet verkar ha lagt sig.
En ensam kung, en ensam fågel, en tolktom kyrka, en ombyggd vattenborg.

Saknad

Han berättade för mig om saknad. Han sa:

Hur kan man sakna någon så mycket?
Någon man inte får eller kan träffa av olika orsaker.
När nästan varje minut är en saknad över ett icke sänt eller icke mottaget sms,
ett saknat mail eller ett uteblivet ömsint telefonsamtal.

Är det detta som kallas kärlek? Eller vänskap? Eller passion?
Vet inte säkert. Men ont gör det. Och jobbigt är det.

Just vetskapen – eller snarare ovetskapen – om när och var och om och hur…
Det gnager längst därinne hela tiden. En stress, en uppgivenhet, ett tomrum – saknad.

Min vän led när han berättade. Hans ögon tårades. Hans hjärta berördes. Saknad.

(ps. jag fick skriva det här för honom…)

Nyckelkompetenser

EU har identifierat åtta nyckelkompetenser som man menar är en förutsättning för personlig utveckling, ett aktivt medborgarskap, social inkludering och anställningsbarhet. Dessa kompetenser är:

 1. Kommunikation på modersmålet
 2. Kommunikation på främmande språk
 3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens
 4. Digital kompetens
 5. Lära att lära
 6. Social och medborgerlig kompetens
 7. Initiativförmåga och företagaranda
 8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer

Tänkvärda punkter.

Någon sa: "Tänk inte barnets hjärna som ett arkiv, utan som en verkstad". Och jag undrar: varför inte tänka likadant om oss vuxna och vår hjärna: den är heller inget arkiv, utan en dynamisk plats för verkstadsarbete, utveckling, förändring... En utmaning denna dag.

Läs mer om Nyckelkompetenserna:
http://skollyftet.se/tag/eus-nyckelkompetenser/
http://ikt-pedagog.blogspot.se/2008/12/digital-kompetens-en-av-eus-tta.html

Språk- och livsriktighet

Jag minns ett samtal jag hade med en person för en tid sen som är en renlevnadsmänniska och som har tydliga åsikter om andras liv och leverne och hur de agerar med ytlighet i olika föreningssammanhang och körsammanhang. En mycket kunnig person med många års erfarenhet och vet hur en ideell slipsten ska dras. Jag har mött många sådana personer under mitt liv. Både i profana föreningssammanhang, kyrkor och på arbetsplatser. De har varit så rätt och haft så rätt i sak, men det finns någonting i deras agerande, resonerande och atmosfär som gör att andra drar sig för att närma sig dem. De liksom stöter bort andra på ett underligt och osynligt plan. De har så rätt i sak, de gör nästan allting så rätt, de är plikttrogna och oerhört lagiskt lojala mot principer och oskrivna regler. Men det är något som inte stämmer. Man skrämmer bort andra ifrån sig och den sak man vurmar för. Andra blir avskräckta. Någon sorts ortodoxi som blir omänsklig för andra att ta till sig. Inte den där varma, medmänskliga, mjuka inställningen till andra och även till sig själv. Det varma, bekräftande, välkomnande, kärleksfulla och vinnande sättet och approachen, saknas. Allt det som gör att andra dras till dig. Och det är inte detsamma som att släta över allting, no way.

Detta sagt om Livsriktighet. Vad är ett riktigt liv? Jag lär få återkomma till det igen på denna plats.

Nu några ord om Språkriktighet: särskrivning och knäppa förledsanknytningar.

Särskrivning är ett intressant kapitel, ett fenomen som inte är särskilt nytt enligt Svenska språknämnden. Jag tycker nog ändå att detta fenomen har ökat markant de senaste åren p.g.a de engelska och amerikanska influenserna inom IT, musik, idrott, film m.m.

Festliga särskrivningar och förledsanknytningar (hämtat ur Språkriktighetsboken):
kassa medarbetare, en halv naken karl, en sjuk sköterska, tysk älskare, naken janne, spansk älskare, antik möbelexpert, den breda publiksmaken, varm korvgubbe, frigående hönsuppfödare, högre inkomsttagare, mekanisk verkstadsarbetare, historisk romanförfattare, soltorkade tomatförpackningar, kunglig hovleverantör, engelska språkundervisning, klassisk musikkanal, krossade tomatburkar, en fullständig ökentrakt, det spetsiga skomodet,  vit slavhandel.

Vidare: den ekonomiske historikern, den organiske kemisten, den praktiska filosofiföreläsningen, de mindre asiatiska folken,  modern femkampare, full pensionär, en svartvit TV,  en äkta man, en musikalisk upplevelse, den tidigare presidenten, äggens kläckningsfrekvens, en kort talare, en rostfri plåtslagare, ett kungligt förlovningsrykte, en litterär nobelpristagare, en röd vinbärsbuske, det korta kjolmodet, en platt takstil, det varma korvståndet.

Höghöjdsträning

Ja, de hänger där på en elledning... 

Trettondedag Jul

Tretton dagar efter jul. Var tog den här julhelgen vägen? ”Svisch” sa det bara! Helgen försvann som en avlöning. Den flög iväg. Varje år den här tiden kommer tankarna om tiden. Vart tar den vägen? Kommer den tillbaka? Sparas dagarna någonstans? Inte vet jag. Den västerländska tidslinjen är lite skrämmande med en början och ett slut, medan den orientaliska tidscirkeln absolut är mindre stressande där allting återkommer år efter år, allting går liksom i retur. Och frågan är om vi inte behöver få lite mer av det tänkandet i våra liv. Om vi dessutom tänker in andra aspekter om tid och evighet, så tangerar det också tankegången om  en livscykel som en gång ska återförenas, slutas som en cirkel som fullkomnas. Den tanken ger andra och mer positiva vibbar. Intressant. Värt att ta till sig. Det ger hopp och framtidstro.

Just den där tanken om det stora svarta hålet att allting kommer att ta slut en dag, det är inget vidare att se fram emot, men om det istället är som studenterna brukar sjunga: ”en ljusnande framtid som är vår”, då börjar hjärtat skratta istället och hoppa glädjeskutt. Får jag tro på det? JA! I full frihet, oavsett vad andra tycker. Jag hör de gamla orden från den gamla Boken: ”Jag vet väl vilka tankar jag har för dig, jag vill ge dig en framtid och ett hopp”. Den Boken är som tidscirkeln, den fullbordas på något sätt – det som den handlar om i början får sin fullbordan i det som står i slutet, allting återupprättas, allting blir nytt igen, allting förenas, sanning och glädje segrar. Den goda cirkeln blir sluten. Allt får sin fullbordan och fullkomning.

De där vackra orden som brukar sjungas i kyrkor och kapell idag är som en vacker tavla som skildrar verkligheten: ”Gläns över sjö och strand stjärna ur fjärran, du som i Österland tändes av Herran. Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem. Barnen och hedarna, följa dig gärna. Strålande stjärna, Strålande stjärna.”

Ruts dag

Rut har namnsdag idag. 4 januari. Tur baklänges. Flera kvinnor med det namnet har passerat i mitt liv. Inte mamma, men dock moster Rut. Rut Bohlin, min gamla rektors fru på folkhögskola i Orsa, Elsa och Rut i Södertälje, oskiljaktiga som två siamesiska tvillingar, tant Rut i Sörmland, förskolefröken, civilstånd: ogift, men barnens oskrivna favorit, minst två Rut i Blekinge, färgstarka, positiva, med olika livsöden bakom och med sig. Och så RUT-avdrag förstås. Det är något speciellt med Rut. Vi känner nog alla någon som heter Rut.

Rut betyder enligt namntoppen.se:

Rut eller Ruth är ett kvinnonamn med hebreiskt ursprung. Betydelsen är osäker och olika förklaringar har föreslagits, bl.a. vänskap, medkänsla och herdinna.

Äldsta belägg i Sverige, år 1621.

År 1900 var Rut på 12:e plats på listan över de populäraste namnen bland de nyfödda. Numera ökar åter namnets popularitet, men det är fortfarande relativt ovanligt bland de yngsta flickorna som tilltalsnamn. 31 december 2005 fanns det totalt 42 737 personer i Sverige med namnet Rut eller Ruth, varav 24 464 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 229 flickor namnet, varav 31 fick det som tilltalsnamn.

Sidensvansen

Den bara satt där bland alla äpplen och var så fin...

Moder Sveas dag

Underligt hur snabbt jag kom tillbaka in i vardagsvanorna igen. Efter 11 dagars ledighet kliver jag upp kvart i 6, tvättar mig, klär mig, käkar min gröttallrik (i alla fall dess innehåll), borstar tanden och håret och sen är det dags att klä på sig ytterkläder och dojor och så raka spåret ut till busshållplatsen kl. 6.46. Julen är förbi, nyårsraketerna är avfyrade, granen står fortfarande grön och grann i stugan och skymningen faller tidigt på eftermiddagen. Och skinkan och den inlagda sillen är försvunna – hur nu det gick till…

Ändå har det vänt. I naturen och inombords. För mig vänder det alltid inombords när klockan slår midnatt på nyårsafton. Nu har det vänt och nu har det hänt. Igen. 2 januari står det i kalendern. Moder Svea har namnsdag. Svea rike, Svedala, Svealand, Sve-rige – så ursvenskt som det kan vara.

På namntoppen.se kan vi läsa:

Svea är ett kvinnonamn med svenskt ursprung, och sedan slutet av 1600-talet. Även i form av Moder Svea, använt som en symbol för landet Sverige. Svea hade en popularitetstopp strax efter förra sekelskiftet då namnet förmodligen tillhörde 20-i-topp. De senare decennierna på 1900-talet fick endast enstaka flickor i varje årskull namnet som tilltalsnamn. Sekelskiftet har möjligen inneburit en vändpunkt och namnet är nu på väg uppåt mot 200-i-toplistan. 31 december 2005 fanns det totalt 12 448 personer i Sverige med namnet, varav 7 431 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 89 flickor namnet, varav 21 fick det som tilltalsnamn.

Någon annan på nätet skriver:

Sverige anses etymologiskt komma ifrån Svea Rike, men detta är ju bara ett halvt svar eftersom det inte säger varifrån ”Svea” kommer. Av allt att döma har ett ‘d’ dock fallit bort från detta ord eftersom ett sådant finns i flera andra språk, Suede, Sweden, Schweden och i fornskandinaviskans Svíþjóð. I likhet med detta talar vi ju också vardagligt ofta om Svedala. Ingen tycks dock med säkerhet kunna säga varifrån ordstammen ”Sveda” kommer. Vi vet dock att ordet ”ved” är kopplat till träd och att detta i gammalsvenskan också syftade på skog, som till exempel i Tiveden. En gissning är att ”Sveda” har haft den ursprungliga betydelsen ”Hos ved”.

Svearna var med andra ord "de som bodde hos trädet".

GOD FORTSÄTTNING PÅ 2013!

Från John Lennon-wall i Prag

Trösklar

Trösklar ska man inte gå på, lärde mig min pappa. Men man ska gå över dem in i rummet som dörrhålet leder till. Givetvis. Det är det vi gjort nu. Gått över tröskeln in till det rum som heter år 2013. Ett okänt, spännande rum. Det är alldeles tomt på väggar och golv och det finns knappt några dekorationer eller möbler  heller. Rummet är ett tomt erbjudande till dig och mig och en utmaning: vad ska detta rum, detta år fyllas av?

GOD FORTSÄTTNING på andra sidan tröskeln!