Ett barns första skor

Bryggan håller

Bryggan i Rättvik når ända fram

Måsar på fältet

Dansanta måsar över fältet efter en traktor, Jämjö

Pilen

Allergener i Pildammsparken, Malmö

Barnets glädje

Ett barns glädje. Bland vitsippor och blåsippor. Härligt, eller hur?!

Ett möte 25 år efteråt

Ibland händer det konstiga saker. Det här som jag skriver om kanske inte är i första hand konstigt, men faller nog ändå under rubriken "märkliga möten med perfekt tajming". Har varit på tjänste- och studiebesöksresa till Sörmland där jag bodde tidigare innan flytten söderut i landet. Jag hälsade på i den stad jag bodde då och jag har varit där med jämna mellanrum, ungefär i snitt en gång per år under dessa 25 år. Nu var jag där i jobbet och skulle få info om IT-system de arbetar med i sin kommun på skolorna och det är samma system som vi står i begrepp att införa i vår kommun där jag är verksam.

Igår, efter ett av studiebesöken hos Vuxenutbildningen på orten, gjorde jag mig ärende till en bankomat och sen till Akademibokhandeln strax intill. Det tog några minuter i anspråk att gå mellan hyllorna i bokhandeln för att jag skulle hitta den boktitel jag ville köpa. Äntligen fann jag den. Jag gick till kassan och betalade och gick sen ut i vårsolen med siktet inställt på torghandlarna som sålde grönsaker, rödsaker och blommor. Jag behövde en bukett blommor som tack till ett ställe jag besökt och därför gick jag ditåt och en kvinna visade mig lämpliga och påskiga blommor som kändes helt rätt att inhandla. Sagt och gjort, jag ställde mig i kön för att betala. När jag vänder mig om (jag stod som nr 10 i kö), så möter jag en blick från en kvinna som jag sett därutanför bara 3 minuter tidigare. Vi ser på varann och nickar; plötsligt säger hon: "men är det inte Björn?" "Jo, det är det" svarar jag, "och jag känner igen dig också" säger jag. "Vad är det du heter?" Och så säger hon sitt namn, och då faller polletten ner hos mig och jag bara utbrister: "det är inte sant, är det DU!" Det blev en stor överraskning - en glad sådan - för oss båda (tror jag) och efter att vi betalat våra buketter, stannade vi till några minuter och utbytte några ord. Vi konstaterade att det var 25 år sen vi sågs senast. Och hon hade nyligen fyllt 40 år! Otroligt!

Jag bara kände sån stor glädje att återse henne och att hon verkade ha det bra i livet. Hon var med som deltagare i ett ungdomsarbete där jag var ledare på 80-talet. Hon var alltid med, alltid positiv och engagerad. Och det kändes som att livet var ok för henne nu också. Det kändes som en stor glädje att det "råkade" bli så att vi träffades just där och då. Tänk om jag inte tagit ut pengar, eller om jag inte gått runt de tre extra hyllorna i bokhandeln, eller köpt blommor först och gått dit sen, då hade vi inte träffats. Du får gärna tycka att jag är barnslig, men jag tror att det var meningen helt enkelt. Att vi träffades. Känslan och stämningen var mycket positiv hos mig och den förföll att vara så för henne också.

Det är lite märkligt det här med tajmingen i mänskliga möten. Efter 25 år och just den minuten.

Resdag

Börjar känna mig van att resa. Resa till huvudstaden eller till Stockholm närbelägna ställen. Att leva i kappsäck, necessär, tänka igenom: "vad behöver jag"? Egentligen? Behöver jag det eller det? Nej. Behöver jag detta? Ja. Jag har upptäckt att man behöver egentligen inte så mycket när man ska iväg. Det går rätt bra att minimera antalet prylar för färden. Alla de där "bra-att-ha-grejerna" som jag tog med förr (speciellt när ens barn var små), de har jag släppt nu. Jag menar även det där lilla extra för att gardera mig för eventualiteter.

Nu för tiden tänker jag: "det går ju att köpa det där som jag inte tog med mig". Eftersom jag sällan reser till ett land eller ställe där mina allra vanligast köpbehov inte kan tillfredsställas, är det ingen ko på isen. Det är lugnt. VISA-kortet gäller.

Resans mål och resans syfte blir istället det viktiga och det som kan uppta tankarna och funderingarna. Och ge glädje istället för resfeber. En kompis sa "jag är nog lite av en nomad". Jag börjar tro det om mig också. Tycker jag ofta är ute och reser. På väg. On the road. På väg till. På väg från. På väg i. På väg för. Det känns mer och mer rätt att spela i ett band med det namnet: On the road.

På flera sätt är detta en ny resdag.

Existentiell hälsa

Åtta grundstenar för existentiell hälsa, enligt WHO (World Health Organisation)

1. ANDLIG KONTAKT: kontakt med något större som hjälper en att uppleva trygghet och tillförsikt.

2. MENING OCH SYFTE MED LIVET: att det finns ett speciellt syfte med att just jag lever.

3. UPPLEVELSE AV FÖRUNDRAN ÖVER TILLVARON: att man kan känna inspiration och tacksamhet inför sin omgivning, till exempel naturen, konst och musik.

4. HELHET: att tankar, känslor, handlingar, kropp, psyke och det andliga är en enhet.

5. ANDLIG STYRKA: att hitta sätt att komma igenom det som är svårt och känna glädje i livet.

6. HARMONI OCH INRE FRID: att vara tillfreds med sig själv och känna ett lugn.

7. HOPPFULLHET OCH OPTIMISM: att ha en framtidstro även när livet är svårt.

8. EN PERSONLIG TRO som ger en styrka i vardagen och hjälper en att njuta av livet.

Tips på hur du tränar själen:

+ Fundera över om dessa byggstenar finns i Ditt liv. Sök medvetet efter dem och medvetandagör dem i ditt dagliga liv.

+ Låt de olika delarna i ditt liv hänga samman. Var den hela människa som du är, där alla delar är viktiga och inget att skämmas för.

+ Låt dikter, konst, musik, annan litteratur, sånger som säger något om de här byggstenarna också vara ett medvetet val från dig. Låt det vara tyst omkring dig ibland och när du väl lyssnar på något, gör det medvetet och upplev konsten.

+ Öppna dig för någon och våga prata om det som finns inom dig och inom dem. Prata med en hjärtevän, din kollega, dina vänner, en vän. Fråga dem till exempel om vad som ger dem hopp i tillvaron.

+ Träffa andra människor i sammanhang och aktiviteter som hjälper dig att väcka din förundran. Använd olika verktyg för detta: kameran, att måla, att skriva om livet, om harmoni och så vidare. Betrakta vackra saker. Rör dig i naturen och upplev moder Jord.

+ Samla på sådant som är viktigt för dig. Samla det och gör dessa saker som ett medvetet val, för att de är viktiga för dig. Samla gärna dina foton i en bok, kanske ska dina bilder och /eller dina texter mynna ut  i en bok? Eller kanske inte? Det avgörande för dig är din inre process.

Optimisten

Ett gott ord för dagen: optimist

Incorrect - tips om lösenord

Fick denna underbara bild med den knäppa texten från en kompis...

Tips om ett bättre lösenord: tänk på en sång du gillar. Börja med ett tecken, ta sen första bokstaven i varje ord, t.ex 6 stycken, låt någon av dem vara versal, och sen lägger du till ett par siffror eller andra tecken på slutet - då har du ett väldigt bra lösenord. Detta i tider av lurendrejeri och kontokapningar - då kan det vara bra att ha lite kvalité på lösenorden. Och du, ta för allt i världen inte kattens, barnets eller sambons namn och 123 efteråt, eller password12, eller ditt telefonnummer eller de översta tangenterna uppe till vänster: qwertyu (det ordet och ordet password är de absolut vanligaste lösenorden ever....). Ha bra lösenord både på ditt Facebook-konto, din e-post, din dator och din smart Phone eller surfplatta. Ifall du skulle tappa bort dem eller glömma dem någonstans. Och ha alltid "find my Iphone" (eller motsvarande) påslaget - då går den att spåra. Gör det svårare för den som stjäl! 

Hur ska man komma ihåg? Ett tips: ta ett A4-papper och skriv ner ett eller flera lösenord utan att skriva vad det är till, skriv hur som helst, framsida och baksida, låt det se ut som bullshit-kludd på ett papper, vilket som helst. Och sen lägger du lappen i en låda hemma (alltså inte vid datorn) under svärmors eller farfars långkalsonger, längst ner, längst in. Ifall du skulle glömma och få panik, så vet du: där finns det där förgjordade lösenordet snett nere till vänster. Ifall pappret är lite hopknycklat också, då är det ännu bättre.

"Take me to the moon" kan bli:  tmttM69&&   = jättebra lösenord. Obegripligt för andra. Helt självklart för dig. Är dessutom din kusin född 1969 blir det ännu mer begripligt för dig. Och du kanske gillar att istället för ordet "och" när du skriver inbjudningskort etc.så använder du tecknet som uttalas "ampersand" (&), och då blir det ytterligare begripligt för dig, men inte för andra.

Lycka till!

Att jogga

Fick denna bild av en god vän.... som vet att jag gillar att jogga...

Den nya ljudendomen

I torsdags var jag på blueskonsert. I en liten stad och i en ännu mindre restaurang vars namn är Café och Matsalar. Det var bluesbandet 9 abowe 0 (Nine abowe zero) som spelade. De har spelat ihop sen 1979 och bandets medlemmar är i 60-årsåldern nu. Det svängde rejält. En gitarr, en bas, ett munspel och ett trumset. Det var uppsättningen. Alla utom trummiskillen sjöng från och till. Härliga bluesrytmer och toner. Och det lät bra. Proffsigt! Och mycket. För att kunna njuta var jag tvungen att trycka in öronproppar i öronen.  Annars hade jag känt klaustrofobi. Instängdhet i en massiv flodvåg av ljud. Det är möjligt att jag är känslig i hörselorganen, det får jag leva med.

Ljud, ljud och åter ljud.  Och högt, högt, högt. Tystnaden är obefintlig. Finliret sällsynt. Det ska låta mycket. Nästan hela tiden.

En ögonblicksbild från en stor konferens i Jönköpingstrakten från några år sen finns kvar i mitt minne. Jag brukade köra dit ett par dagar några år i rad när jag hade husvagn, bara för att få känna och uppleva atmosfären som fanns där. Det var SÅ härlig stämning när flera tusen personer i alla åldrar samlades och sjöng, åt och umgicks med varann. Min ögonblicksbild är från söndagskvällen, sista samlingen i den ungdomskonferens som föregick den veckolånga konferensen dit de flesta brukade komma. Ca. 4000 ungdomar i ett jättelikt mötes- eller cirkustält med en lovsångsledare med stor kompgrupp uppe på den väldiga estraden. Vilket ös! Vilken hängivenhet! Vilka klanger och toner! Fantastiskt att se alla dessa härliga ungdomar i olika åldrar som samlats på en enda plats. Inte för att slåss som fotbollshuliganer utan för att sjunga tillsammans.

Tanken som kom till mig var denna: tänk om propparna går eller blixten slår ner i närheten så att strömförsörjningen slås ut, vad skulle hända då? Om inte alla elförstärkta instrument längre kunde användas, om inte högtalarsystemet skulle fungera, skulle sången då avta? Skulle stämningen dö ut? Skulle glädjen försvinna? Jag vill inte tro det. Och egentligen tror jag det verkligen inte. Men det blev en tankeställare för mig ändå. Är vi rädda för tystnad och stillhet? I olika sammanhang? Varför vill vi - nästan alltid - omge oss med ljud och musik? Varför måste många unga människor idag ha headset i öronen när de läser läxorna eller åker buss eller spelar dataspel eller umgås? Är tystnad något oroande? Kryper tankarna fram då? Flyter känslorna och frågorna upp till ytan inom oss när inte en massa ljud kan trycka ner dem?

De som känner mig vet att jag älskar musik och spelar själv tillsammans med andra och ensam. Ja! Det är underbart med ljud, med musik, med det svängiga, det medryckande, det melodiska, det melankoliska, det uppmuntrande och det romantiska i musiken. Javisst!

Ändå undrar jag - mest för min egen del - om inte tystnaden borde få en större plats i mitt liv. Ett bejakande av skogens sus, vindens och vågornas brus, läsningens stillhet, eftertankens ro, tystnadens vackra och inbjudande glänta i livets virrvarr av stigar och möjligheter. Och ljud.

Rubriken är avsiktligt ett försök att sätta luppen på ett fenomen. Att tillhöra den nya religionen: ljudendomen. Kan man konvertera till den? Kan man ta sig ur detta tillstånd eller denna rörelse? Är det önskvärt? Vad vill du min vän?

Förresten, finns det något som heter oljudendomen? Är det samma sak som tystnad? Inte vet jag. Tänk på saken en stund i alla fall. Om du vill lyssna på tystnadens budskap inom dig.

Hälsning från mig som älskar att spela och verkligen lyssna på musik, inte bara konsumera den. Som vilken slit-och slängvara som helst.

Björntjänst

En björntjänst är en välmenad tjänst som får förödande, eller i varje fall negativa, följder för mottagaren. Uttrycket kommer från den franska fabeln om björnen och trädgårdsmästaren av La Fontaine (L'ours et l'amateur des jardins), där en tambjörn slog ihjäl en fluga på sin sovande väns ansikte, men följden blev också att slaget oavsiktligt dödade hans gode vän.

Och på målningen av Doré ser man björnen lätt böjd över sin sovande vän och björnen siktar mot flugan - med en stor sten mellan sina ramar!

Aj, aj, aj.... Inte bra...

Fabelns sensmoral lyder: "Det är farligt att ha en obegåvad vän; det är bättre med en förståndig fiende".

Ordet förekommer bl.a. i sången Var nöjd med allt som livet ger från Disneyfilmen Djungelboken: "En björntjänst gör ju ingen glad".
Björnen Baloo, du vet...

Mellan himmel och jord

Denna dag, mitt emellan himmel och jord, kan jag fråga mig - och försöka besvara:

• Vad ser jag fram emot?
• vad väcker min entusiasm?
• vad skulle jag göra om jag visste att jag bara hade ett år kvar att leva?
• vilka förändringar skulle jag göra i mitt liv om jag hade så mycket pengar att jag inte längre behövde arbeta?
• vad skulle jag svara en ung människa som frågade vilka tre saker i mitt liv som jag är mest stolt över?
• vad skulle jag säga om jag fick tre minuter av bästa sändningstid i teve till mitt förfogande?

Jag fick dessa frågor av Patricia Tudor-Sandahl i boken Din egen väg och jag tycker de känns mycket angelägna. Just denna dag. I mitt liv. Och även för dig, min vän?