Heta ord (12). Sällsynthet.

Hur kan vi åka många hundra mil för att se en sällsynt och främmande blomma eller fågel, men vända oss bort när vi ser en främmande människa?

Idag tänker jag på ordet i rubriken: Sällsynthet. Att vara säll är att vara glad eller ännu mer: lycklig på insidan. Synt handlar nog inte om att spela synth, det handlar nog om att se något, eller någon. Det har med synen att göra. Kanske glädje över att få syn på något som jag förut inte sett eller uppmärksammat?

Att bli glad över att se något. Att bli glad över att se någon. Kan det vara innebörden i sällsynt? Sällsyntheter kanske inte behöver innebära stora uppoffringar à la Mattias Klum eller Renata Klumska, eller stora kostnader som att starta en dykexpedition för att besöka Marianergraven i Stilla Havet eller något liknande, det finns kanske ting i vår omgivning eller människor i vår omgivning som vi inte upptäckt, fått ögonen på, som inte blivit synliga för oss.

Kan denna dag bli en sådan dag då vi kommer på oss själva med att utropa: va?! har jag inte sett detta förut? Har jag varit blind, eller? Vilken sällsam upplevelse och upptäckt att få upp ögonen över någonting. Det kan vara en sällsynthet i ditt liv, men den berikar dig. Var öppen för det idag. En vanlig dag i juli 2016.

En sällsynthet. Som dessa 100-tals fyrkantiga vita halmbalar utanför Nyköping i början av juli. Det ser ut som om det varit ägglossning i yttre rymden.

Våra ögon står vidöppna under bandaget

(Tomas Tranströmer, i Dikten Galleriet)

Mer från Tranströmer:

Klienterna som Tranströmer hade under sin tid som psykolog finns med i dikter som
”flimrande ansikten”. Han skänker dem ett bibelord ”som aldrig skrevs”. Och det
lyder: ”Kom till mig, ty jag är motsägelsefull som du själv.”

Per Wästberg skriver: 'Men när det gällde poesin var han ”inriktad på att förklara världen snarare än förändra den”, skriver han: ”Den enda polemik som dög – kunde han säga – var att göra konstverk
så starka att de överlevde i mottagliga människors hjärtan.” '

Per Wästberg skriver vidare (om Tranströmer): ”Han sökte sig inte bort från verkligheten utan ned i den – som när en dykare granskar fartygets undersida. Han lät oss uppfatta morsesignalerna från själens bortvända hälft.”

Det händer, men sällan att en av oss verkligen ser den andre:
ett ögonblick visar sig en människa som på ett fotografi men klarare och i bakgrunden någonting som är större än hans skugga.

Han står i helfigur framför ett berg.
Det är mera ett snigelskal än ett berg.
Det är mera ett hus än ett snigelskal.
Det är inte ett hus men har många rum.
Det är otydligt men överväldigande.
Han växer fram ur det, och det ur honom.
Det är hans liv, det är hans labyrint.

Heta ord (11). Verklighet.

Ett känt läskedrycksföretag hade en slogan för många år sen:
Have a ..... (namnet på läsken) and have a smile
En annan slogan från samma tillverkare löd: It´s the real thing.

The real thing - den verkliga saken. Eller hellre: Det verkliga.
Verklighet. Verklighetstroget. Att leva i verkligheten. Verklighetsnära. Verklighetsförankrat. En yttre verklighet. En inre verklighet. En andlig verklighet. En synlig verklighet. En osynlig verklighet. En kännbar verklighet.  På riktigt (som barnen säger, och vi vuxna tänker).

Karl Marx skrev på sin tid att “religion är opium för folket” och med de orden sätter han fingret på något som är väldigt tragiskt om det är sant. Jag tror att opium används för att fly från verkligheten, försätta sig ett rus eller en dimma av sköna känslor som lyfter en människa från de problem hon lever i eller med. Man förflyttar sig till en annan mental belägenhet och slipper oroas över de moment och förhållanden som finns runt omkring. Man flyter liksom ovanpå eller utanför alltsammans. Detta är nu ingen hyllningssång till opium och andra medel som har liknande verkan. Nej, det jag skriver om är verklighetsflykt. Att inte orka med sin verklighet, utan ta till olika medel eller metoder för att kunna fly bort från den. Inte ta itu med den.

Om religion är ett opium för folk(et) kan jag inte vetenskapligt uttala mig om, jag kan bara ge min syn på saken utifrån vad livet visat för mig. Jag tror att religion kan vara och verka som opium för folk, när det används för verklighetsflykt - javisst. Men det som Marx inte skriver något om (vad jag vet) är att en tro som inte är religion utan är en relation med någon som benämns och vördas för att vara universums Skapare; om en sådan tro  finns hos en människa, då är det tvärtom så att man får en djup motivation och kraft att ta itu med sin verklighet. Att inte sticka huvudet i sanden, att inte fly, att inte förneka krångel och problem, utan istället resa sig i sin fulla längd som människa och se saker och ting i vitögat och gå mot det och få kraft att göra någonting åt det. Det är min upplevelse, inte av religion, men av en relation till Gud, till Jesus, till hela den osynliga verklighet som den människa kan upptäcka som stannar upp och vågar fråga om Han finns. Han som gick längre än någon annan för att visa oss sin kärlek, sitt intresse, han är också intresserad av vår verklighet. Han är verkligheten själv.

Tranströmers ord:

Våra ögon står vidöppna under bandaget

är oerhört starka. Tranströmer menar (tror jag) att vi har förmågan att se, om vi bara vågar ta bort det som hindrar oss från att se. Fördomar, fruktan, gamla sura upplevelser, okunskap, stolthet, rädsla för vad andra ska tycka och tänka. Bandaget har många namn. Men våra ögon kan få se. Förutsättningarna finns. Hos alla och envar.

Verklighet - ett verkligt och hett ord.

Happiness

Snigel snigel på vägen där, säg mig vem som snabbast i världen är

Den var enorm. Men jag sprang om den! Förklaringen är nog att jag har så bra skor. 

Heta ord (9, 10). Frimodighet. Försagdhet.

Frimodighet är motsatsen till försagdhet. Att vara fri och modig. Att stå fri från allas uppfattningar om mig och handla utifrån det. Att vara modig så att jag vågar göra det.

Frimodighet har med sig stor lön (står det i Boken).

Och lön tror jag är i betydelsen följd, resultat, frukt, konsekvens. Att vara fri och modig ger positiva konsekvenser. Så är det. Att vara försagd, det är att misstro sig själv om allting. Sin förmåga, sitt värde, sitt existensberättigande. En period av mitt liv åkte jag buss från en och samma busshållplats under många års tid. Till samma hållplats kom ofta en tjej, sedermera blev tjejen kvinna, och när hon kom, sa jag alltid “hej” och hon kontrade med samma ord, men blicken var fäst vid asfalten 1,5 meter ned. Snabbt som ögat tittade hon upp, sa “hej”, och sen blixtsnabbt ned med blicken i gatan. Jag tyckte synd om henne. Så förkrympt. Så orolig i blicken. Så nedslagen i sin person. Så ofri. Så låst. Jag kände henne inte, och har ingen aning om var hon finns idag. Hoppas att det har lossnat inom henne. Hon utandades försagdhet, instängdhet och orolighet. Vad är personlighet, vad är arv och gener, vad är uppfostran, vad är bemötande, vilken är föräldrarnas roll i det hela?

Frimodighet har med sig stor lön.

Frimodighet öppnar dörrar och möjligheter. Frimodighet öppnar våra ögon och vår blick mot omvärlden. Frimodighet skapar en rak rygg. Frimodighet gör att andra också vågar. Frimodighet att våga tro på möjligheter istället för att se alla omöjligheter denna underbara sommardag. Din frimodighet ger andra en chans att se sina egna möjligheter och att de inte behöver stänga sig inne i sin egen lilla förkrympta världsbild. Världen och tillvaron är större än dina och mina begränsningar.

Frimodighet har med sig stor lön.

Bildbeviset...

Kom inte och säg att det inte är en skön upplevelse att vara ute och jogga...

Semesterdags... skönt...

Daniel har påbörjat sin semester...

Heta ord (8). Enkelhet.

Att kliva ur sängen en vacker sommarmorgon, i all enkelhet, att möta ett litet barn som sätter sig och leker med ett plasttåg, att gå ut och hämta tidningen som en morgontrött tidningsutdelare vid fyra-tiden lagt i min brevlåda, att sätta sig ner och få skriva några rader den första semesterdagen i all enkelhet - vilket sker just nu - det är skönt. Enkelheten fortsätter med stilla betraktande av en pilfinksfamilj som går utanför på gräsmattan och pickar. Det ser så harmoniskt ut med mamman, pappan och de små fågelungarna på rad ibland, på led ibland. Ungarna ser lite oborstade och yra ut. Det är frid och ro. Solen tar sig allt högre och skuggorna kortas en liten bit i taget. Enkelheten idag fortsätter med havregrynsgröt i sällskap med en treåring som aldrig annars äter havregrynsgröt med lingon, men idag går det bra. Hon äter med god aptit vid min sida. Min gröt smakar utmärkt. Havregrynsgröt är oslagbart och milt för magen. Det känns verkligen rätt att möta dagen med havregrynsgröt i magen. Och nu kanhända en kopp kaffe eller två? Ett enkelt val.

Enkelhet är ett vägval. Att inte göra allting så komplicerat. Maten, mötet med människor, att möta dagen med tacksamhet och glädje och öppenhet, kläderna, det yttre med utseende och frisyr. Jag är den jag är. Jag duger. Och treåringen vid min sida duger. Hon är ett litet underverk. Hon hämtar några platsleksaker som hon kommer och visar för mig, innan hon slår sig ner på stolen intill min. Att få ta emot dagen i all enkelhet som den kommer. Som strandskatan som jag fotograferade en morgon på väg till jobbet. Så röd, så svart, så vit. Och med lång näbb. Enkel. Se bilden nedan.

Enkelheten får gärna fortsätta att vara närvarande - hela denna dag. Jag andas ut all stress, alla krav, och andas in friden och ron i enkelheten. Kom just att tänka på en annan fågel. Den heter Enkelbeckasin. Vilket härligt namn!

What a wonderful world...

En idyll på en av våra skärgårdsöar... det är sommar...

Blekinge-eka i solljus

Vid en liten brygga på Hästö.

Ansiktsbok - men det heter ju Facebook

Att visa upp sitt ansikte är ett medvetet val för de flesta. I olika kulturer och av skilda orsaker skyler man sitt ansikte, särskilt om man är kvinna. Personer som vill andra illa väljer ofta att skyla sitt ansikte med en mask, solglasögon, skäggväxt, en rånarluva eller en nylonstrumpa. Själva poängen med maskerad är att dölja sitt ansikte. Och på given signal - ofta vid 12-slaget på natten - demaskera sig. Visa upp sitt ansikte för andra på maskeraden.

Nättidningen PC för alla skriver:

Under det senaste kvartalet som avslutades den 30 juni hade Facebook 1,35 miljarder användare som loggar in minst en gång i månaden, en siffra som i runda tal motsvarar hela befolkningen i Kina.

Det är en ökning med 14 procent jämfört med samma kvartal året innan.
Vad gäller antalet dagliga användare har även det ökat med 19 procent och står för 864 miljoner användare. Antalet mobila användare ökade med 29 procent jämfört med året innan och står nu för 1,12 miljarder användare i månaden.

Vad gäller den ekonomiska biten ser det riktigt ljust ut för företaget. Under det senaste kvartalet hade Facebook en försäljning på 3,2 miljarder dollar, cirka 23,5 miljarder kronor. En ökning med 59 procent jämfört med samma period året innan.

Siten Internetstatistik.se skriver om Facebook i Sverige:

Facebook behåller greppet och i åldersgruppen 16-25 år besöker 95 procent någon gång Facebook. 81 procent gör det dagligen och 36 procent flera gånger om dagen. Nästan alla som är medlemmar i ett socialt nätverk är också medlemmar i Facebook. Undantaget är de yngsta i åldern 12-15 år där det dykt upp en rad andra alternativ på senare år. I denna grupp har användandet av Facebook minskat från 91 procent 2012, till 86 procent 2013 och 83 procent 2014. I åldern 46-75 år har Facebookanvändandet ökat från 49 procent till 56 procent sedan 2013.

Om man vänder på ordet Ansiktsbok får vi ordet Bokansikte. Vissa människor (alla?) har ett sådant. Man kan tydligt läsa vad de tänker, hur de mår, vad de tycker eller reagerar på olika signaler. Ögonen i samverkan med minspel och uppdragna ögonbryn och olika linjer i ansiktet visar skiftande reaktioner och inre händelseförlopp. Men en sak är säker och som jag sett många exempel på under livet är att vissa människor har ett mer lättolkat Bokansikte än andra. Precis som det är med en bok olika personer läser. En del är mer lättolkade än andra. Dock vill jag även säga att ibland tar man miste. Det gäller - särskilt i mötet med en annan människa - att inte dra förhastade slutsatser och slutledningar. Likartade reaktioner hos olika människor kan betyda helt olika saker. Kanske inte alls det jag tror. Det kan finnas inre motsättningar och förutsättningar som ställer allt på ända. En skyldig blick kan bero på ett antal olika saker. Rädda ögon likaså. Uppspärrade ögon kan bero både på ilska eller ångesträdsla. Helt klart är ändå, när allt runt omkring lagt sig, att våra ansikten talar till omgivningen. Bokansikten. Vi kan läsa i dem.

Man talar också ibland om pokerfejs, från början är uttrycket självklart just hämtat från ett spelbord med pokerspelare, där man så gott man kan ska dölja sina intentioner och planer. Och de människorna finns även i andra sammanhang. Jag kan tänka mig att börshajar, brottslingar och sådana som vill lura andra ikläder sig ett pokerfejs för att inte avslöja något.

Det finns även ett uttryck i Boken som lyder: “han (Gud) har inte anseende till personen”. Och den latinska bibelöversättningen använder uttrycket: "Han håller inte upp ansiktet".

Varför nu alla dessa ord om bok och ansikten? Mina funderingar går till det nutida fenomenet Facebook (översatt ibland till Ansiktsbok, i alla fall av mig), där många som tidigare nämnts är inne och “facebookar” dagligen. Man får aviseringar i sin dator eller mobil när någon man önskar kontakt med lagt ut en uppdatering, man lägger ut bilder  och små hälsningar om vad som sker i livet. En del är storslaget, annat småskaligt och trivialt. Detta sagt utan några som helst värderingar. Många kan följa sina vänners, kompisars eller släktingars liv och leverne, upplevelser och miljöer. Många upplever det som väldigt positivt. Andra har börjat känna att det hela överlevt sig själv. Många är väldigt öppna med allting i sina liv. Ett eget val förstås.

Det jag funderat på är varför Facebook fått ett sådant enormt genomslag? Vad var det Mark Suckenberg upptäckte och som blev orsak till hans programmeringsarbete för att skapa denna sociala mötesplats? Vad är det som får oss att vilja “visa upp vårt ansikte” för många miljoner andra där ute i den digitala världen? Är det  inte djupast sett ett nedlagt behov hos oss att säga: “Se mig!” ? Eller: “ser du mig?”. I min lilla skrivarhörna i världen går tankarna åt det hållet. Visst vill vi att andra ska se oss, höra oss, lägga märke till oss, uppmärksamma oss, räkna med oss? Och det är inget konstigt med det. Jag tror att det är helt naturligt och nedlagt i oss “from the very beginning”.

Konsekvensen av detta resonemang blir då - för mig - om Ansiktsbok kan tillfredsställa detta i oss nedlagda behov, eller om det finns andra aspekter som vi inte tänker på till fullo? Vi känner till hur det blir med barn som inte är sedda, och även vuxna som inte är sedda - reaktionerna kommer förr eller senare och på olika sätt. Ansiktsbok är förstås till stor glädje för dem och kanske kan kompensera någon brist.  Nu kanske någon tycker att jag psykologiserar lite väl mycket, och det må så vara. Det står var och en fritt att tänka hur och som man vill. Fritt även för mig.

Och friheten innebär även att tankarna och funderingarna om Facebook, Ansiktsbok, går vidare.

Jag vill hålla av dig utan att hålla fast dig

Jag vill ha dig utan att äga dig.
Jag vill älska dig utan att göra om dig.
Jag vill vara nära dig utan att kväva dig.
Jag vill ge dig kärlek utan att ställa krav eller villkor.
Jag vill gå jämte dig utan att gå före, utan att sacka efter.
Jag vill vara din medmänniska på jorden.

Ge mig inte din styrka.
Men var stark, så jag kan finna min.
Ge mig inte din visdom,
Men berätta vad du har lärt av din.

Ge mig inte din glädje, men var glad.
Så att jag kan finna min.

Ta gärna ifrån mig min smärta.
Men gör den inte helt till din.

Ge mig inte ditt liv.
Men lev så jag kan leva mitt.
Ge mig inte din kärlek.
Men älska mitt hjärta fritt.

(Delar av texten skriven av Björn Eidsvåg)

En tilltrampad väg

En väg i skogen, tilltrampad jord och hjulspår som vittnar om att bilar kört här. En grässträng i mitten med höga strån av älggräs och andra grässorter. Solens strålar lyser glittrande och tränger igenom det daggvåta lövverket ovanför mitt huvud. En hare hoppar fram över åkern strax till höger, yra fåglar rör sig hastigt från buskage till buskage. Kvittrande, svingande, irrande, flaxande. Björkar och ekar, alar och aspar, rönn och lönn delar på livsrummet och deras blad vajar lojt i den stilla morgonbrisen. Dagen vaknar. Livet liksom gäspar en smula inför den nya dagen, de nyfödda möjligheterna.

På tal om tilltrampade vägar, så träffade jag gamla vänner för några dagar sedan. Jag kan uttrycka mig: jag återvände till gamla vägar som för länge sedan är ganska tilltrampade, dvs. det går inte att göra så mycket åt dem. Gamla vänner som inte är särskilt ålderstigna, nej, gamla betyder att vår vänskap grundlades för länge sedan, för decennier sedan. Livets olika val och skiljevägar förde våra
steg åt olika håll, och så förs man samman igen och då är som om det gamla återuppstår, tiden som var får nytt liv, så mycket har kommit och gått, mängder av vatten har runnit under broarna, barn har fötts, en del barn och vuxna har avlidit, växter har förökats och det frusna ögonblicket då vännerna och jag möttes senast tinar och blir åter en rörlig bild. Ibland en rörig bild. Det märkliga är att den gamla bilden av olika personer både stämmer och misstämmer, bilden finns där från då, och den känns igen idag, men efter en stunds samvaro, träder detta faktum fram att det förflutit lång tid emellan. Bilden är delvis sann. Eller snarare: delvis överensstämmande med verkligheten idag.

Och sådant är livet. Det är på många vis här och nu, men också där och då.  Ibland senare, dvs. imorgon eller nästa dag eller vecka. Och vi har olika förmåga (vad nu det beror på) att minnas, att hålla fast vid det gamla, eller att lämna det, eller överge det. Eller är det de tingen och personerna och omständigheterna som överger mig? Faktum är att olika tider och händelser och personer, har fullständigt olika betydelse, värde och vikt för olika personer. Alla viktar inte det jag känner vara väsentligt, på samma sätt som jag. Ibland kan det vara svårt att förstå och acceptera, men så är det. Och ju mer upptagen jag är i nuet, ju mer jag står i mängder av uppgifter och förhållanden som håller mig kvar i just detta nu och tvingar mig att tänka framåt hela tiden, desto mindre plats får det som redan passerat, det som en gång var min verklighet just då. Det kan förstås vara skönt om det är så, om jag vill glömma, om jag bara vill lämna det gamla bakom mig. Men frågan är om det egentligen är fullt möjligt att göra det. Det finns ju där ändå. Frågan är hur jag vill och kan förhålla mig till det.

En sak är i alla fall helt uppenbar: möten med "gamla" vänner gör att mitt inre rörs runt, hjärnan, det mentala, känslorna, alltsammans sätts i rörelse på något sätt. De följande dagarna innebär för mig en bearbetning av intrycken, av orden, av minnena, av mötena och träffarna. Först idag - 4 dagar efteråt, har det lagt sig litegrann inombords. Och det är skönt. När saker och ting landar inom en.

The best

Mitt i naturen - eller Ett med naturen? Det är frågan.

En glittrande morgon

Det är ögonbedövande vackert....

En gammal hederlig polisbil

Utställd på Nostalgia, Ronneby, 2 juli 2016.

Något läckert till kaffet

 

Fullständig integration

Från webbsidan expo.se:

Med integration menas den process som människor från andra kulturer genomgår för att anpassa sig till majoritetssamhället, t.ex. när en människa kommer från ett annat land till Sverige.

I motsats till assimilation, där minoriteter helt överger sin gamla kultur, sina traditioner och sitt språk, handlar integration om att få en plats i samhället och samtidigt kunna behålla sin kulturella identitet.

Diskriminering

För att integration ska fungera krävs att även majoritetsbefolkningen anpassar sig till minoriteterna, t.ex. genom att tillåta andra religioner, traditioner och seder. Det är med integration som man uppnår ett mångkulturellt samhälle.

Svensk integrationspolitik

På Sveriges regerings hemsida kan man läsa att "integrationspolitiken omfattar frågor om allas lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund". För att integrationspolitik ska fungera måste regeringen fatta beslut inom många olika områden. Det kan handla om arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik och bostadspolitik till exempel.

Sonnenbrillen

Det är ju sommar...

En ordinär* fredag

En disig dag då havet inte är synligt för dimman som ligger som ett tjockt täcke över vattnet åt alla håll. En enslig häger lyfter tungt när vi åker förbi, några sothöns simmar lojt undan en bit för att skydda sig om den röda faran som hastigt sveper förbi dem några meter bort.  Den röda faran är bussen i vilken jag sitter.

Till höger framför mig, två säten bort, sitter den mörkhårige mannen med vita sneakers, en tunn blå jacka, välkammad och kort skäggstubb och begynnande polisonger. Hans hudfärg är lite åt latinohållet, och förmodligen tillhör han den del av släkterna på ön där han bor, de spanskättlingar som sägs ha gått i land på ön för flera hundra år sen. Det finns vissa personer och vissa släkter på ön som utmärker sig på det viset: ganska mörka i hyn, har oerhört lätt att bli bruna på sommaren, och killarna har skäggväxt redan i 12-årsåldern.

Två säten framför mig, åt vänster, lutar sig en annan passagerare bakåt i stilla pseudosömn. Jag ser bara hans bakhuvud och han förefaller vara avstressad och cool. Slitna blåjeans, sneakers även han, en rutig skjorta, och jag tror att han arbetar inom socialförvaltningen. Hans runda glasögon ger hans ansikte en särskild prägel. Det är märkligt vad glasögon påverkar hur vi ser ut och hur andra uppfattar oss. Eller är det bara vad vi tror?

Bakom mig sitter två kvinnor som pratar oavbrutet med varandra. Om trädgård, om olika personer på ön, om jobb och väder. Hela tiden. Det ena ger det andra i en aldrig sinande ström.

På senaste busshållplatsen klev en tunnhårig man ombord, med hörsnäckor i öronen, hela tiden med nedfälld blick som ser på displayen på mobilen. En lång, kepsbeklädd kille med snickarbyxor kommer ombord och sveper förbi min plats bakåt i bussen. Jag hör honom ta till orda direkt när han sätter sig. Tydligen satt en kompis längre bak och väntade på honom. "Vad finklädd du är idag då!" hörde jag kompisen kommentera hans klädsel. Sen skrattade de båda.

Busschauffören, iklädd lätt blåaktig skjorta och slips, kör bussen tryggt, snabbt och säkert mot målet. Han accelererar snabbt upp till tillåten hastighet på Europavägen och inom några minuter lämnar vi denna huvudväg och viker av åt höger mot stadens inre delar. Trafiken tätnar. Vi ligger längst bak i en kö på ett 15-tal bilar.

Mannen närmast framför mig lyfter blicken och tittar tomt ut i tomma intet. Förbereder sig kanske för olika uppgifter som ligger framför under denna fredag. Stoppljuset slog just om till grönt, bussen glider igenom korsningen utan några störningar. Fler och fler människor dyker upp.  Från ingenstans. De bor här i stan. De är också på väg. Till jobb, till sin resa, till läkaren, till sina studier, vad vet jag?

Ser diset som ligger kvar över havet, även här i stan som är omgärdat av havet. Luften rör sig inte. Vinden dröjer, håller sig borta. Krösatåget passerar oss till vänster på sin räls in emot stationen. Pendlarna är på väg.

En ordinär* fredag. Så skönt.

*Synonymer: vanlig, medelstor, medelgod, medelmåttig, medioker, normal, vardaglig, alldaglig, banal, slät.

Spegel eller kikare - vilket använder du?

Skylt hittad i ett kommunhus...

Att vara en kulturyttring

De som sysslar med ord, texter, bilder, musik, sång, hantverk av något slag, folkdans och mycket annat, sysslar med olika former av kultur.

På Wikipedia kan vi läsa:
Kultur kommer från latinets cultura som betyder ungefär 'bearbetning', 'odling' och 'bildning' och i sin tur härstammar från colo 'odla'. Begreppet har fått en väldigt vid betydelse och avser i vid bemärkelse all mänsklig aktivitet. Kultur har dock främst två betydelser: andlig (konstnärlig) odling eller socialt överförda levnadsmönster. Inom kulturgeografi används den bredare betydelsen som all mänsklig aktivitet. Den ursprungliga betydelsen 'odling' förekommer i till exempel bakteriekultur.

Kultur kan definieras som livsmönster till exempel språk, konst, värderingar och institutioner hos en population som överförs socialt från generation till generation. Kultur har kallats "levnadssättet hos ett helt samhälle". Som sådant inkluderar det beteendemönster, seder, klädsel, religion, ritualer, lekar, normer för lagar och moraliska system, liksom trossystem och konstarterna. Kultur refererar ofta till en universell mänsklig kapacitet för att klassificera och kommunicera erfarenheter materiellt och symboliskt. Den höga kulturella förmågan har länge betraktats som en definierande egenskap hos människan.

Ibland ägnar jag mig åt att uppleva kultur och utöva kultur i den lite mer snäva definitionen som jag angav i början av artikeln. Det innebär att jag är en del av en kultur. Och allt runtomkring mig är också en del av kulturen. Kanske du också, kära läsare, är en kulturutövare eller kulturätare. Ibland känner jag mig som en kulturrövare, när jag inte vill följa konventionerna, utan utöva kulturen på mitt eget sätt. Då kanske andra anser mig vara en kulturrövare. Kanske ägnar du dig åt - liksom jag - att utöva kultur i olika former och med skiftande innehåll. Grundordet från latin, cultura, innebär ’bearbetning', 'odling' och 'bildning', och det är med stor sannolikhet ord och verkligheter som vi alla mer eller mindre önskar hänge oss åt. Om inte annat, för att livet ska vara meningsfullt och ha ett eller flera mervärden, för oss själva likväl som för andra.

Det är lite roligt att tänka på, senast i helgen när vårt band On the Road spelade i Brunnsparken i Ronneby på lördagen och själv framträdde jag ensam i en av kyrkorna i Karlskrona på söndagskvällen, att människor efteråt kommer och tackar för det man har gett dem genom sången, musiken, bilderna och orden som förmedlats. Man kan säga att man är en kulturyttring. Och när människorna runt omkring talar om kulturen, dvs. yttrar sig, är de också kulturyttringar. Bearbetning, odling, bildning - fina ord och verkligheter.

Tänk att få vara en kulturyttring!

Solljust mot mörk bakgrund

Hoglands Park med cyklist i Karlskrona

Independence Day

4 juli. Självständighetsdagen. Firas i USA. Det skulle vara bra att varje människa har en sådan dag. En dag att minnas. En dag att se tillbaka på och tänka: "då blev jag självständig". "Då gjorde jag mig av med det som hindrade mig att vara den jag är. Och den jag verkligen vill vara. Och den livet har tänkt att jag ska vara. Den person som vår Herre har skapat, varken mer eller mindre. Självständighetsdagen. Att vara huvudperson i sitt eget liv, utan att det fördenskull innebär att man blir en av landets största egon som går i ett par foppatofflor. Inte en person som riskerar att få in allt regnvatten i näsan, för att jag går med näsan i vädret. Om så skulle vara fallet, är jag inte en självständig person, en solitär person, utan jag har hemfallit åt ett slaveri som vi kan kalla fåfänga eller "alla ögon på mig"-syndromet. Det som ger mig en kick: att vara i allas blickfång, att alla ger mig bekräftelse, på gott eller ont. 

En fotbollsspelare, en präst, en förbrytare, en mobbare, en sångare, en lärare, en kontorschef, en sjuksköterska eller en sjuk sköterska - det spelar ingen roll egentligen - alla skulle kunna hemfalla åt det syndromet. 

Med självständighet menar jag även frihet och självständighet i en vidare mening. Att inte gå omkring och söka bekräftelse på ett sätt som styr mina val och gör att jag inte kan känna tryggheten i mig själv, i mitt eget liv, i mitt eget inre, i min tro, i de val jag gör. En självständighet som innebär att jag kan välja att tjäna andra i kärlekens namn. En självständighet som innebär att jag väljer bort negativ påverkan i mitt liv, och istället öppnar mig för de positiva krafterna. En självständighet som gör mig tydlig och gör att jag kan göra medvetna val. 

Vilken möjlighet på Independence Day!

Blåmesen - stilstudie

An oak tree

Blekinges landskapsträd 

Sätets lov - eller sätesinbjudning

Det har hård stoppning och ett lent tyg som är väl anpassat och sitter hårt åtdraget mot sin fyllning (eller stoppning kanske man säger?). Någons sorts skumgummistoppning förmodligen. Lite plyschkänsla, kanske är det plysch, vad vet jag? Överdelens mittparti  består av röd galon, det är där passagerarna mestadels har sitt huvud. För att undvika att plyschtyget blir flottigt och smutsigt på grund av allt hår som kommer lutas mot det, har man gjort så. Det är i alla fall min kvalificerade gissning. Den röda färgen matchar väl det svartgrå tyget.

Tyget har svart botten, lite åt det mörkantracita hållet, ljusgrå och mörkgrå prickar i ett konsekvent och systematiskt mönster är det som gäller för ett säte där tusentals bakar, ryggar och hårbottnar ska befinna sig i flera år framöver. Stilrent och smutsavvisande finns sätet där. Tillsammans med hundra andra säten som befolkar den röda, 50 man långa bussen (the red tube). En del säten är ordinära säten på normal höjd, några enstaka är säten anpassade i höjd till personer med rörelsehinder, hög ålder (vilka betraktas som rörelsehindrade, mer eller mindre) och personer med barnvagn, eller snarare, barn i sällskap som måste sitta i sin barnvagn och där t.ex. mamman kan fälla ned sätet bredvid det golvutrymme där vagnen huserar.

Sätet talar till mig om tro. Den som ska använda sätet måste ha tro. En tro på att sätet finns där när jag behöver det. En tro på att sätet är lämpligt för min bakdel att placeras på. En tro på att det är någorlunda hårt, skönt, välkomnande, inte vasst och stickigt, inte hårt som en rund sten. En tro på att det kommer hålla för min vikt. En tro på att sätet kommer finnas kvar där under hela resan. En tro på att det håller. I olika avseenden. En tro på att jag, just jag, FÅR sitta där och ha det bra. Är det sant? Ja. Men jag måste tro det för att våga. Och för att få uppleva det.

Ett sitslöst säte utan ben eller benställning är ett ryggstöd. Helt enkelt. Inget säte alltså. Men i bussen har de både benställning och sits. Det är jag glad över.