Plötsligt var den där: lusten att ta itu med gamla kläder: gamla utnötta tröjor, träningskläder, gamla skor, gamla kavajer och byxor, urvuxna eller hopplösa-i-stilen-kläder som jag vet aldrig mer kommer att användas för att skyla min kropp… så skönt att besluta: detta slänger jag, eller: detta lägger jag i plastpåsen och kastar ner i klädinsamlingscontainern. Och gamla elektronikprylar i kassar i garaget körs iväg till sopstation och sorteras vederbörligen i olika korgar, tunnor och vagnar. Så skönt att komma till skott. Så befriande att göra det och inte låta tvekan ta över igen. Nej, inventera, se över, besluta, packa, slänga, befrias, igen och igen och igen. Hela vägen och på alla ställen dit grejer ställts eller hängts eller lagts undan i väntan på: vadå?Det är verkligen en tillfredsställande känsla och att nu, efteråt, sitta och smutta på en god kopp kaffe, med perfekt temperatur, perfekt del mjölk och en perfekt skrivarfåtölj och skrivarhörna. Really nice. Indeed.
Jag kan verkligen rekommendera denna sysselsättning. Det är bara trögt att komma igång, sedan går det som tåget! Och belöningen kommer! :) Lita på det!
Det står någonstans i Boken om att “lägga bort allt som är till hinder”. För att kunna gå vidare. För att ha koll. För att inte känna sig så desorienterad. Det stämmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar