Rött lövverk

Salutogent förhållningssätt

På mimersbrunn.se kan vi läsa mer om vad rubriken här innebär.

Ordet salutogent härstammar från det grekiska ordet salutogenes och som betyder hälsans ursprung. 
”Salus” betyder hälsa och ”genisis” betyder ursprung. Begreppet innebär att man försöker hitta och 
utveckla de faktorer som skapar hälsa. 

Under alla år inom medicin och psykologi har man letat efter orsaker till varför man får en 
sjukdom och försöker hitta varifrån symptomen kommer. Då säger man att hälsan är ett 
normaltillstånd och att ohälsan är en avvikelse. Men med ett salutogent perspektiv tar man inte för 
givet att hälsan är ett normaltillstånd, utan det finns olika orsaker till varför man är välmående på ett  fysiskt och psykiskt plan. Det innebär att man försöker förstärka det friska och inte det sjuka hos en  person.

Det var Aaron Antonovsky som myntade begreppet om ett salutogent perspektiv. Han 
forskade mycket om social stress och hur det påverkar människan på olika sätt. Aaron började 
forska om hur och varför människor blir sjuka av stress. Han ville se hur människor behåller sin 

Bild från pixabay.com

hälsa trots påfrestningar. 1970 gjorde han undersökningar bland 1150 judiska kvinnor i klimakteriet.  
300 av dessa hade suttit i koncentrationsläger och det Aaron blev fascinerad över var att 25% dessa  300 kvinnor mådde riktigt bra. När han intervjuade alla kvinnor såg han ett mönster. De som hade  klarat sig bra trots deras svåra förhållanden hade en ”känsla av sammanhang”, eller KASAM. Aaron  utvecklade ett KASAM-test där man kan se vilken grad av KASAM man har. Ju högre grad av  KASAM man har, desto större chans finns det att man klarar av motgångar på ett positivt sätt. 


KASAM 
Enligt Antonovsky består KASAM av tre grundkomponenter; 
- Begriplighet: Handlar om att vilja förstå sig själv och omgivningen. Man har struktur, logik och 
kontroll över situationerna i livet. Man upplever sig själv och omgivningen som strukturerad, 
begriplig och förutsägbar. Man har ingen känsla av kaos...

Läs mer om detta begrepp och hur det tillämpas inom vården:
https://mimersbrunn.se/article?id=60120 och
https://www.kui.se/foretagsutbildning/aldreomsorg-hemtjanst/ett-salutogent-och-vardegrundat-forhallningssatt-arbetet/

I mina mockasiner

Kom och gå en mil i mina mockasiner
Innan du bedömer vem jag är
Våga lämna dina vanliga rutiner
Se med mina ögon det du ser

Kom och gå en mil i mina mockasiner
Vandra mina vägar för en dag
Medan regnet öser eller solen skiner
Sedan kan du säga "så'n är jag"

När du mötte mej för allra första gången
Hade du en färdig bild av vem jag var
Efter halva första versen utav sången
Kunde du berätta hur refrängen var

Dina vänner hade sagt dej vad dom trodde
Och det svalde du med både hull och hår
Fastän ingen av dom visste var jag bodde
Och mycket mindre hur jag innerst inne mår

När du känner mina steg i dina fötter
Alla groparna och hindren i mitt liv
När du anar lite mer av mina rötter
Kan du aldrig mer va' kall och objektiv

Du ska veta, att ifall du bara lyssnar
Är det ekot av din egen röst du hör
Inte förrän allra sista tonen tystnar
Kan du veta vem jag är och hur jag mår

Kom och gå en mil i mina mockasiner
Innan du bedömer vem jag är
Våga lämna dina vanliga rutiner
Se med mina ögon det du ser.

Kom och gå en mil i mina mockasiner
Vandra mina vägar för en dag
Medan regnet öser eller solen skiner
Sedan kan du säga "så'n är jag"

(Ingemar Olsson)

Bellis

Skällande

Jag upptäckte det igen, igår, intill min joggingrunda på Jordö. En hund i en hundgård utanför ett hus. Den började skälla och gläfsa när jag sprang förbi ute på vägen. Och samma visa på tillbakavägen: hunden hörde mig komma och började direkt att skälla. Och den skällde inte bara när jag sprang förbi, den höll på en god stund efter att jag var borta från dess närområde. Den skällde och skällde. Till vad nytta? “Problemet” som var orsaken till att den började skälla, var borta för länge sedan.

När jag joggade vidare, tänkte jag på likheten mellan den stackars oroliga hunden och vissa människor, som beter sig likadant som den där hunden. De går igång och börjar skälla. Och skälla. Och skälla. Något orsakade reaktionen, vilket orsakade skällandet och upprördheten. Och skällandet tar inte slut när “objektet” för reaktionen är borta, utan skällandet fortsätter. Och fortsätter. Till och med när den drabbade inte längre är där, eller ens i närheten - varken fysiskt eller mentalt. Man bara fortsätter att skälla.

När jag joggade vidare, hörde jag hunden en lång stund efter att jag var borta från den vägsträckan. Till slut gav den väl upp. Men väldigt sent. Och tänk på all den energi som den lagt ner på att skälla på, eller slåss med, en skugga. Kanske inte ens en skugga. Ett ljud som av löparskor mot asfalt. Hunden vet inte vad den rasar emot ens. Den bara rasar. Och skäller. Finns där en likhet med människor?

Detta är inte hunden som skällde.

Det finns sådana hundar.

Och sådana människor.

En skuggfigur

En skugga är ett bevis på en verklighet. Dock ej på detaljnivå.

Begravningsblues

Begravningsblues - att läsa vid en begravning
(av Wystan Hugh Auden, 1907-1973)

Stanna alla klockor, stäng av din telefon,
tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.

Må flygplanens klagan betyga vår nöd
där de ristar sitt budskap i skyn: "Hon är Död",
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.

Hon var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.

Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.

(Tolkning: Bengt Jangfeldt)

Denna vackra dikt - läst av många vid sorgliga begravningar, saknar hoppet - men tolkar den smärta som en förlust av en kär anhörig eller kär vän orsakar. Och alla sörjer på sitt sätt, ingen annan har rätt att betygsätta någon annans sorgearbete. 

Stillhetens hav

Vy från Hasslöbron igår kväll.

Många bilder finns det

Så många bilder det finns. Och fler och fler blir det. Om jag tänker att det går att skriva och associera kring bilder, så finns det ett oändligt hav att ösa ur. Vilken rikedom och lycka! En rikedom som räcker hela livet. Hela mitt liv, och alla andras liv. En bild/ett konstverk som såldes nyligen var en Monet-målning (på tal om bilder) på en auktion för rekordsumman 1,1 miljarder kronor! Den bilden borde man kunna skriva lite om.  Målningen heter Höstackar (Meules, målades 1891) och såldes på auktion i New York.

Källa Expressen.se:

Claude Monets ”Meules” från 1890 har sålts för 110 miljoner dollar, drygt en miljard kronor, i en auktion i New York. Ett nytt rekord för en Monet-tavla och för impressionisttavlor överhuvudtaget.

Budgivningen på det kända auktionshuset Sotheby’s i New York tog åtta minuter, rapporterar Financial Times.

Sex budgivare kämpade om tavlan men till slut vann ett bud på 110 miljoner dollar, mer än en miljard kronor, skriver Sotheby’s i ett pressmeddelande. Enligt auktionshuset ett rekord för Monet-tavlor och impressionisttavlor. Köparen är inte offentliggjord. 110 miljoner dollar är 44 gånger mer än när ”Meules” senast var ute för auktion 1986. Då såldes den för 2,5 miljoner dollar.

Tavlan beräknades säljas för minst 55 miljoner dollar.

”Meules” har gått att se på Sotheby’s i New York sedan början av maj, för första gången på 30 år. Verket ingår i Monets höstacksserie, som består av totalt 25 oljemålningar.

– Monets höstacksserie har länge varit en inspiration för många konstnärer sedan det kom till 1890, och fortsätter att inspirera dem som ser dessa målningar, säger chef på Sotheby’s moderna konst-avdelning.

Monet har ett särskilt ljus i sina målningar. De är väldigt speciella att betrakta. Jag intas av ljuset och färgövergångarna, rörelsen i bilderna. Jag minns Parisresan 2008, när vi en tidig morgon satte oss i bussen och förflyttades ut till Monets hem utanför Paris. Hans trädgård, hans målningar, allt fanns där. En särskild och vacker känsla att få befinna sig på den platsen. Och bilder… ja, jag fotograferade massor av målningar, och ännu fler blommor i den prunkande trädgården.

Budord om mobilen

Hittade dessa mycket tänkvärda, lite elaka, en smula humoristiska, 

väldigt i-tiden-liggande, ord i Grönköpings Veckoblad.

Älmeboda gamla kyrka

Kör till Rävemåla, väl framme där, sväng mot Skruv. 

300 m senare finns skylt mot Älmeboda gamla kyrka.

En märklig liten skapelse under bar himmel.

Läs mer: https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84lmeboda_kyrkoruin

USA:s nationalsång

O say, can you see, by the dawn’s early light,
What so proudly we hailed at the twilight’s last gleaming,
Whose broad stripes and bright stars, through the perilous fight,
O’er the ramparts we watched, were so gallantly streaming?
And the rockets’ red glare, the bombs bursting in air,
Gave proof through the night that our flag was still there;
O say, does that star-spangled banner yet wave
O’er the land of the free and the home of the brave?

Historik:

"The Star-Spangled Banner" är USA:s nationalsång. The Star-Spangled Banner ("den stjärnbeströdda fanan" / "stjärnbaneret") är ett av de namn som brukar användas för USA:s flagga.

Texten skrevs 1814 av den då trettiofemåriga poeten Francis Scott Key efter att han hade sett beskjutningen av Baltimore under 1812 års krig. Key hade bordat det brittiska krigsskeppet HMS Minden för att säkra frisläppandet av en vän som var anklagad för inhysning av brittiska desertörer. De brittiska befälhavarna gick med på att släppa de två männen, men av säkerhetsskäl hölls de kvar under natten medan den brittiska flottan besköt fortet. Nästföljande dag skrev Key en dikt: "The Defense of Fort McHenry" (försvaret av Fort McHenry). Dikten tonsattes sedan till den populära engelska dryckesvisan "The Anacreontic Song" skriven av John Stafford Smith. Samma melodi användes vid en tid till Luxemburgs nationalsång. "The Star-Spangled Banner" blev officiell nationalsång i USA den 3 mars 1931. I offentliga sammanhang sjunger man oftast bara den första versen. (källa: Wikipedia)

Lyssna och njut:

Ståkäka

Idag blir nog en sådan dag. Då jag får ståkäka. Men det går bra.

Vätternröding - mums

Levande på jobbet

Hittade denna på anslagstavla i kommunhuset. Tänkvärda ord.

Svalört

Liten och stor, i en digitaliserad värld

Utanför Netport, Karlshamn.

Forsythia

Forsythia

Nu lyser forsythian!

Guldgula blomljus

som livsviljan gnista ger.

I naturens brus

där lyfter oss gult.

Lätt smittad av solens sken

glömmer vi allt fult! 

(c) tk.

Bunden vers av thyra

(källa: https://www.poeter.se/Las+Bok+Text?book_id=4160&text_id=1110265 )

Yttre epitet hjälper inte

Tavla fotograferad på matställe i Karlshamn.

Bastasjö - en pausplats

Märkligt moln

Moln

Se de mäktiga moln, vilkas fjärran höga toppar

stolta, skimrande resa sig, vita som vit snö!

Lugna glida de fram för att slutligen lugnt dö

sakta lösande sig i en skur av svala droppar.

Majestätiska moln - genom livet, genom döden

gå de leende fram i en strålande sols sken

utan skymmande oro i eter så klart ren,

gå med storstilat, stilla förakt för sina öden.

Vore mig det förunnat att högtidsstolt som dessa

kunna lyfta mig upp, dit ej världarnas jäkt når

och hur vredgat omkring mig än stormarnas brus går

bära solskimrets gyllene krans omkring min hjässa.

(Karin Boye)

Hundens visdom

Hittad i sociala medier.

Oföränderlig

Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker. (Jak. 1:17)

Den gode Fadern träder fram för min inre syn. Om det finns något som är beständigt, stadigt, pålitligt och helt säkert, så är det Fadern. Jag kanske skulle ha skrivit: om det finns Någon som är beständig, stadig, pålitlig och helt säker, så är det Fadern.

Allt i denna värld och i våra liv förändras över tid. En läkare sa till mig en gång: inga tillstånd är statiska, och det är sant. På gott och ont. Det enda vi kan vara säkra på är att förhållanden förändras inom oss och utanför oss. I en sådan tillvaro är det skönt att tänka på att det finns Någon, det finns Något, som aldrig förändras. Som jag alltid kan lita på, ta min tillflykt till, känna stabilitet och trygghet hos. Fadern.

I Ps. 11:3-4 läser vi dessa ord:
“När grundvalarna raseras, vad kan då den rättfärdige göra?" Herren är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himlen.

Det säger mig att även om allting runt omkring mig rasar eller raseras och människor och jag själv bävar, så finns Faderns tron i himlen, och hans fasthet rubbas inte. Han har makten, kontrollen, balansen, Han är oberörd av hur allting växlar här på jorden. Inte känslomässigt oberörd, så att han inte bryr sig, utan han är likadan, oförändrad, oförfärad, fast och trygg. Han förändras aldrig eller växlar mellan ljus och mörker.

Tack Fader att du Är.

Rödeby kyrka

Idag spelar vårt band - On the Road - i denna byggnad.

En gudstjänst med vägtema.

Pärlhyacinter

Kyssa var björk

Och när jag kommer hem till mitt land

skall jag kyssa var björk,

än om där är mulet ibland,

och om vintern är mörk.

Hädanefter lockar mig ej, söderns sol och mystik.

Bara namnet Sverige för mig är som himmelsk musik.

(Povel Ramel) 

Järnväg i dis

Klicka för en större bild.

Eld på Valborgsmässoafton