Att stråla av fröjd

De som ser upp till honom strålar av fröjd,
deras ansikten behöver ej rodna av blygsel. (Ps. 34:6)

Bild från pixabay.com

Så fint det är att se ett barn som får syn på sin mamma eller pappa, och ansiktet lyser  upp av glädje. Ordet kommer spontant från barnets innersta: “mamma”, “pappa”; och kroppen sätts automatiskt i rörelse mot sin förälder, benen och armarna rör sig, i riktning mot mamman eller pappan. Det är en så tydlig bild av kärlek, tillgivenhet och uppriktig glädje. Glädjen är ömsesidig. Även förälderns ögon lyser, när han eller hon ser sitt barn. Och på det viset kan det vara i relation till vår himmelske Fader.

När jag lyfter blicken och ser in i hans ögon, är det glädje i mina ögon, och glädje i Faderns ögon. Vi möts. Enkelt och avskalat, naturligt och äkta. Det finns inte tillstymmelse till fördömande och anklagande blickar och toner. Nej, bara kärlek. Omfamning. Delaktighet. Glädje. Delande. Gemenskap. Frihet. Utandning och inandning. Och inget vi behöver rodna för. Och det gäller denna dag. Och hela julhelgen. Hela nästa år. De som ser upp till Honom strålar av fröjd, deras ansikten behöver ej rodna av blygsel.
Tack.