[...] Litteraturen som gigantisk, kollektiv, mental syresättningsmaskin för alla oss som inte står ut med att andas vår egen luft om och om igen. Eller den luft som erbjuds inom den egna kulturen/klassen/könet/tiden, alla snäva gränser inom vilka våra liv utspelar sig, hur vi än försöker tänja på eller med milt våld överskrida dem.
Variationsrikedomen, däri ligger litteraturens lockelse och kraft för mig. Själva polyfonin, dånet av röster genom tid och rum, hur de blandas och motsäger varandra. Ett dån man bara måste lyssna till, öppna sig för, säga farväl till vapnen, farväl till allt man tror sig redan veta. För att i stället – detta är ju vad läsandet till sin essens är – lyssna på någon annan. [...]
Vägarna ut ur barndomens by som jag nämnde i början var som i alla sagor tre: den blankslitna landsvägen, den glittrande ån, den glänsande tågrälsen som blev mitt slutliga val av flyktväg. Men det fanns också en fjärde, och när jag väl upptäckte den, litteraturen, visste jag att jag aldrig skulle vika från den även om jag gjorde en avstickare eller två. Denna fjärde väg ville jag följa till världens ände. Och där står jag nu.Läs hela hennes intressanta tal på denna sida:
Eller?
https://www.svenskaakademien.se/akademien/sammankomster/hogtidssammankomsten/20-december-2019/intradestal-av-anne-sward
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar