Vår herde

...var deras herde och bär dem för evigt... (Ps. 28:9)

Bild från pixabay.com

Idag (läs: i torsdags), i bilen in till jobbet vid kl. 6.30, kom tankar om livet. Jag såg alla bilar runt omkring mig, särskilt alla dem som fanns framför mig, alla röda ljus som lyste åt mitt håll. Det var många röda lyktor som lyste svagt, och ibland starkt vid inbromsning. Alla rusade fram, en del svängde och andra körde rakt fram, en del som skulle åt motsatt håll mötte jag och fick väja lite med blicken för att inte bli bländad. Tankar kom om livet. Livet som består av så många olika delar, så skiftande upplevelser och händelser. Jag tänkte: de prövningar jag mött, har alla lärt mig något om livet, om mig själv, om mina medmänniskor, på gott och ont.

Egentligen är det gott helt igenom, eftersom det lärt mig något, även om upplevelsen sved både i skinnet och i själen. På något sätt är allt gott, eftersom det leder fram till nya insikter, inte minst om mig själv: hur jag reagerar, hur jag responderar, hur jag interagerar, hur jag går vidare. Blir jag en mer ödmjuk person? Det är något bra. Blir jag en bitter person? Det är inte bra. Allt jag möter kan leda till en större ödmjukhet, mjukhet, vidsynthet, förståelse både om mig själv och om mina medmänniskor och min omvärld.

Och nu skriver psalmisten David: var deras herde och bär dem för evigt. Genom allt bär Han mig, bär Han oss. Och han leder oss genom allt, som den gode Herde han är.