skedde i enkelhet och tystnad
bland djuren och ordinary people
i vardagsmiljö.
Tyvärr missar vi så ofta
vardagsundren
i vår önskan om att få se
det ofattbara och underbara som
vi tror ska ske.
Kanske är det så att vardagsundret
är en ögonöppnare så att det hjälper
oss att se det som i mänskliga ögon
är märkvärdigare och större?
Om det största som någonsin hänt,
hände i ett lortigt stall, bland oxar och kor,
där det fanns ett par av enkla människor, och herdar -
vad förväntar vi oss då?
Om jag missar vardagsundret,
kanske jag missar det enda underverk
jag någonsin kommer att se?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar