Res ipsa loquitur (saken talar för sig själv)

Tänkvärt om mänskliga relationer och förlust, i Baldaccis bok
I lagens skugga. Amos Decker samtalar
med en granne (Doris Kleine) till en mördad domare.

Jag ser ingen vigselring. Är ni skild? Eller har ni aldrig varit gift?”
Deckers leende dog bort. ”Ingetdera. Min fru gick bort för ett tag sedan.”
”Åh, jag beklagar djupt. Nu fick jag ert leende att försvinna. Det är sådana dumheter jag gör.”
Han ryckte halvhjärtat på axlarna. ”Det var inte dumt. Det är en fullt rimlig fråga.”
”Jag förstår att ni saknar henne väldigt mycket.”
”Ja, det gör jag.”
”Har ni barn? Tar ni hand om varandra? Det kan hjälpa. Det vet jag av personlig erfarenhet.”
”Jag hade en dotter. Men hon gick också bort.”
”Gode gud. Var det en olycka? Där båda två var inblandade?”
”Det var ingen olycka. Någon … dödade dem.”
Decker hade ingen aning om varför han berättade det här för henne, men av någon anledning kändes det rätt. Eller nödvändigt.
Eller något.
”Herregud, jag beklagar verkligen.” Hon böjde sig fram och grep tag om hans hand. ”Men låt mig säga så här. Ni var alla tillsammans under en tid. Och det är något ni alltid kommer att minnas. Jag … jag berättade ju att mina barn är vuxna och lever sina egna liv. Det var inte helt sant. Tre av dem gör det. Men mitt äldsta barn gick bort i cancer när hon var knappt sex år gammal. Jag grät i sådär tio år. Fast sedan slutade jag gråta.”
”Varför det?”
”Eftersom jag började minnas henne som hon var när hon levde och var frisk, i stället för när hon var sjuk och döende. Ibland får jag ett återfall.” Hon höll upp glaset. ”Som med det här. Fast för det mesta har det fungerat hyfsat.”
”Och ni känner er inte skyldig över …”
”… över att fortfarande vara vid liv? Det är klart jag gör. Men det kan man antingen ta sig igenom eller också kan man ta livet av sig.” Hon betraktade honom uppmärksamt. ”Jag skulle inte rekommendera det sista. Alltså, verkligen inte.”
”Ni låter som om ni talar av erfarenhet vad gäller det också.”
”Jag talar av mer erfarenhet än vad som är bra för mig. Om ni verkligen vill känna er skyldig så prova med att ta livet av er. Det är som att spotta på deras gravar.”
”Varför det?” frågade Decker och såg spänt på henne.
”Därför att ni försöker ta något från er själv som togs från dem utan deras medgivande.”
”Jag har aldrig förr hört någon beskriva det så.”
”Det hade inte jag heller, inte förrän det träffade mig rakt i hjärtat.”