Annandag Jul

Leonard Cohens underbara låt. Bara röster. Mäktigt.

Decemberbön

GOD JUL!

That´s Cristmas to me (Pentatonix). Lyssna och njut.

Juldikt (2). Ho ho

Ho ho

nu är det snart dax för jul igen
med buller och bång
med rökmaskiner och röda lampor
med fiolmusik och sång,
när endast tomten är vaken
och Ferdinand är ohjälpligt naken
och Gustav Svensson heter maken

och ljuset brinner i staken
och ugnen är fylld utav baken
och munnen är smord med knäcksmaken
och dockan säger "mama", den kraken
vi sjunger efter sillen och laken
att snön ligger vit på taken.

Happy Christmas
Gute Weinachten
Joyeux Noël
¡Feliz Navidad
Buon Natale
Hyvää joulua
Go jul

Juldikt (1)

Julen närmar sig med hast
ute dansar blåmes och koltrast
tidens gång är beständig och fast
vi behöver vila, paus och rast.

Vi gläds över stakar och ljus
som vi tänder i våra hus
de skänker oss frid, trots omvärldens brus
skinkdoften är ljuvlig, smaken fin som snus.

Fastän årstiden sägs vara kall
är glädjen stor och utan mall
sången föddes en gång i ett stall
och den sjunger vi i suset av gran och tall.

Jag önskar alla ro och frid
att slå av på stressen, slippa vara på glid
uppleva lugnet som ersätter snabbhetsrapid
kliva av prestationståget och några dagar stå bredvid.

GOD JUL TILL ALLA!

Julblomma

Fjärde advent i förrgår...

Det närmar sig jul, en dag i sänder...

Every grain of sand

En sång om en människas kamp mot diverse motståndare i tillvaron, en sång om förtröstan, en sång om det vackra och det fula i livet, en sång om tryggheten att Någon finns bortom allt det svåra. Den som räknar varje sparv, räknar varje hårstrå som faller från våra huvuden, räknar varje sandkorn på havets strand. En sång av och med årets nobelpristagare i litteratur, Bob Dylan.

Decembertankar

Tankar utspridda som en slängd kortlek, med jokrar, spader, ruter, klöver och hjärter. Tvåor, kungar, drottningar, knektar och nior och några ess. Visst kan väl tankeverksamheten och upplevelsen av den liknas vid en samlad eller osamlad kortlek? Har du också upplevt det så? Ibland är vi samlade, koncentrerade, uppmärksamma, “med”, på hugget, greppar sammanhangen på en enda gång - för att ibland vara splittrade, osammanhängande, tröga bortom all gräns, osamlade och osaliga, oförstående.
December 2016 är inget undantag från dessa tillstånd. “If we make it through december” sjunger en countrysångare. Precis som om den månaden skulle vara värre eller besvärligare än andra månader. Kanske syftar sångens tema på mörkret som råder på norra halvklotet som allra värst denna månad, eller allt stök och bök, plock och pock, planerande och handlande - och allt annat som precis som andra månader ändå ska funka och snurra på.

Kan vi tänka oss en annorlunda jul? Med frid och ro, med avslaget tempo, med tid för eftertanke, rum för vila och harmoni? Finns den sortens jul? Några decembertankar senare konstaterar jag att Den Finns. Det var ju så det var tänkt från början. Innan IKEA, Lidl, Jysk, Maxi, Citygross , Biltema och Cervera hade öppnat i Betlehem. För länge sen. Långt innan vi fick för oss att det skulle finnas en gran inomhus, beklädd med kulor i olika kulörter (jag gillar gran!).

December kommer till oss med ljus och frid. Med glädje och ro. Med harmoni och sång. Men stillhet i stall och stad. Med ljus och ödmjuk förundran inför livet. Att något nytt föds. Att en ny sång sjungs. Att mörkret skingras av ljuset. Att nåden är större än domen. Att sången sjungs i dur. Att vi alla kan få förundras över att det finns Något, eller snarare Någon utanför oss själva som handlat, som gripit in, som böjer sig ner, som älskar och vårdar.

“Det är en ros utsprungen av Jesse rot och stam, av fädren ren besjungen, det står i tiden fram…” 

En ros (röd och vacker) slog ut inför människors häpna ögon, ett ögonblick av nåd. Allt förändrades. Ljuset tändes i den mörka natten, i den mörka tiden. Nya decembertankar tänktes. En ny tanke som slagit mig (mjukt) denna decembermånad är att vi idag har LED-ljus. Ledljus. Så bra. Det behövs i december.

Om läsning (6)

En läsestol i naturrum. 

"De äldsta böcker är fortfarande helt nyutkomna för dem som inte läst dem"
Samuel Butler

”Många böcker kräver inga tankar av dem som läser dem, av det enkla skälet att de inte ställde detta krav på den som skrev dem.”
C. C. Colton

“Jag vill hellre vara fattig i en stuga full med böcker än kung utan lust att läsa.”
Thomas Macanlay

"Det är verkligen en fantastisk start i livet att ha ett litet antal verkligt goda böcker som är ens alldeles egna"
Sherlock Holmes

”Det är ur böckerna de vise hämtar tröst i livets motgångar.”
Victor Hugo

”Att läsa en bok för första gången är som att finna en ny vän, att läsa om den är som att återse en gammal bekant.”
Kinesiskt ordspråk

”Omöjlighet är ett ord som man bara hittar i dårars lexikon.”
Napoleon

Imposant

En sumobrottare kan nog sägas vara imposant.

Storartad  (på tyska), ståtlig.

Definition:
vördnadsbjudande, imponerande, respektinjagande, storslagen, imponerande, överväldigande, magnifik, vidunderlig, grandios.
T.ex. imponerande genom sina yttre egenskaper: en imposant kroppshydda.
Eller: snart är det dags för grannarna i det stora och vräkiga huset att ta in årets imposanta gran.

Ungefär som i filmen Ett päron till farsa firar jul. Se trailern nedan.

Någons ledstjärna

Kunskapsföraktet. Glorifieringen av idiotin. Dumhet som framgångsfaktor.

Orden och meningarna är hämtade ur Rosenfeldts/Hjorts kriminalroman De underkända där en person har orden som sin ledstjärna för att utföra sina handlingar. Bestialiska sådana. Orden, dvs. hans ledstjärna, rättfärdigade det sätt på vilket han tänkte på, planerade och utförde sina aktioner. Ändamålet, det övergripande målet, helgade medlen han använde sig av. Och detta kan vi känna igen från dagens samhälle och i de fall terror och fanatism råder och griper tag i människors tankar och i slutändan även deras handlingar.

Så sant som någon sagt: Den som har våldet som sin metod, har alltid lögnen som sin princip.

Visst, man kan förfäras över dumheten, ytligheten, idiotin, kunskapsföraktet, de snabba klippen, de "yttre attributens kultur" (skönhet, muskler, ungdom, solbränna) som förhärligas i vissa TV-serier, dokusåpor och populära snackprogram, men är det verkligen värt priset att lägga sin energi på att bekämpa detta? Och på vilket sätt? Det är lätt att dras med i förfäran och t.o.m. föraktet för dessa  företeelser, och att se ner på dem som spenderar tid på tittande och lyssnande. En förströelse, en avkoppling, som att äta franskbröd, inte mycket intellektuellt tuggmotstånd, utan "in med det" och där tog ansträngningen slut (det var inte ens en ansträngning, om nu inte trycket på powerknappen räknas till ansträngning vi utsätter oss för). Estradören Olof Buckard sa vid ett tillfälle: att "viss litteratur och kultur är som en neonblinkande snabbmatsinrättning där det serveras McDonaldsmat utan tuggmotstånd". Men ger det honom eller någon annan rätt att se ner på andra människor som kanske tänker annorlunda? Inkluderat mig själv. Jag tror att man kan bli en "kultursnobb", alltså en person som tycker sig sitta på en kulturell piedestal, liksom intellektuellt begåvad, beläst, upphöjd och avskild från kreti och pleti, och anse sig själv som den högst stående (eller sittande, beroende på sammanhanget).  Det här kan överföras på många andra områden: idrott, ideella organisationer, musik (hur många rockers ser inte ner på dem som gillar dansmusik, och vice versa, eller symfoniorkestermusik eller opera eller house*?).
(en liten reflektion här: de mest belästa, de allra bästa musikerna, de med en hög position som de förtjänat, de som fått Nobelpriset, m.fl, uppfattar jag ofta som de mest ödmjuka personerna - för de vet priset de fått betala, de vet vilken resa de gjort, de vet att de egentligen inte vet och kan så mycket - det finns mycket mer att upptäcka...)

Är inte det bästa, och den mest framkomliga vägen, att visa på djupet, höjden, bredden, längden, skönheten, de goda egenskaperna och effekterna av det vi tror på istället för att förbanna det vi inte tror på eller gillar eller ser ner på?

Någon sa så klokt (kanske moder Teresa): Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret. 
Det, om något, är en klart skinande ledstjärna som leder rätt.

---------------------------
(*House är en genre inom populärmusiken, en form av elektronisk dansmusik som ofta har en stadig 4/4-takt och är besläktad med disco. Musiken i genren skapas syntetiskt med trummaskin och sampling med återupprepningar. Genren har ett antal undergenrer. [...]
Viktiga namn i den tidiga historien om House är Frankie Knuckles, Ron Hardy och Marshall Jefferson. Namnet House sägs komma från den första stora klubb som spelade House, The Warehouse. 1982 skapade synthesizertillverkaren Roland den analoga bass-synthen TB-303, vilket kom att leda till utvecklingen av Acid House 1987.)
Källa: Wikipedia