Vinterskönhet på land

Monday finds you - did you find monday?

Monday finds you like a bomb

That's been left ticking there too long

You're bleeding

Some days there's nothing left to learn

From the point of no return

You're leaving

We can save the world this day...

have a good one...

Vad ljus över griften

Församlingshemmet vid Tvings kyrka

Motljus i vinter

Att skriva utan interpunktion

Igår lyssnade jag på Spanarna i P1 (program från 2019-01-18), en trio sköna, tänkande, reflekterande och mycket humoristiska personer med huvudet på skaft och hjärta och själ i det intellektuella sammanhanget och den seriösa kontexten. Jessica Gerdin talade i sin spaning "Skiljetecken i tiden" bl.a om interpunktion (!) i moderna och omoderna texter, och den utarmning vi upplever på området, nästan ett “missbruk” av t.ex utropstecken. Missbruket består i att använda utropstecken som uttryck för känsloyttringar i texter. Och till slut blir det ju så för att ytterligare förstärka ett utropstecken - vad gör man då? Jo, man skriver flera stycken efter varandra!!!!!!!! Och du ser själv hur det ter sig. Det går inflation i användandet av utropstecken. Istället uppmanades vi att använda det betydligt mer ödmjuka, lite böjda frågetecknet, som stilla ställer frågor och undrar över livet. Jag fick mig en välbehövlig tankeställare när jag lyssnade. Jag lyssnade utan utropstecken, men desto fler frågetecken, tankstreck och semikolon. Utmaningen kom från Gerdin i form av att “skriva en text utan några andra skiljetecken, interpunktioner, än punkt”. Och det är inte så lätt. Jag vill gärna pröva. Ett skiljetecken som jag kommer att ha svårt att undvara är kommatecknet. Men det går nog om jag anstränger mig. Jag har den typen av skrivarstil så att kommatecknet ofta kommer väl till pass. Jag tror dock att det går att ändra på. Jag försöker redan nu och upptäcker att om jag kortar av meningarna och istället sätter punkt så kan jag undvika kommatecknet allt som oftast. Jag får dock inte hemfalla åt att ersätta kommatecknet med ordet så eller ju.

Så här testar jag:
Att skriva en text utan övriga interpunktioner och bara använda sig av punkt är lite krångligt. Jag har lagt mig till med en vana att bygga upp meningar med en huvudsats och en bisats vilken ofta kommer efter ett kommatecken och inleds med ord som men så utan  ju som i uppräkning egentligen borde skiljas åt med kommatecken. Men nu blev det inte så. Texten blev lite sammansatt  och svårläst. Man kan ju få för sig att orden men så utan ju utgör en mening. Det är nu inte fallet. De ska läsas var för sig. Men. Så. Utan. Ju. Jag känner till författare vilka sällan eller aldrig använder kommatecken och aldrig utropstecken. Meningsbyggnaden blir därefter. Det blir korta och kärnfriska meningar. Lättläst och lite stolpigt. Välgörande och fritt från risk att väva in sig i språkliga svårigheter.

Vatten i två olika former

Maestro

Maestro heter boken
den handlar om hämnd
och de handlingar
som hämndbegäret skapar.

En maestro som under
långa tider
tänkt ut och tänkt igen
hur hämnden ska se ut och kännas.

En människa som likt en dirigent
vill skapa sitt mästerverk
med flera inblandade instrument
och stämmor.

En person som viger sitt liv åt
att fullborda och fullfölja sin mission,
sin livsvision
att få ge igen, betala tillbaka.

Han tänker sig sina handlingar
som ett genomtänkt och genomarbetat
mästerverk,
ett genidrag, en fullbordad symfoni,
ett fulländat schackparti.

Ett spel där han är den som rör
sina pjäser på sitt sätt
och får den andra parten vid bordet att hela tiden
bli tvungen att flytta sina pjäser rätt in i fällan.

Han ägnar timmar, dagar, månader och år
åt detta.
Hans energi och kreativitet går åt till just detta tema:
hämnd.

“Hämnden är ljuv” sägs det.
Är det så?
Är det inte som med honung,
att den är söt till att börja med,
men efterhand äcklar den med sin sötma?

Är det inte så att hämnden
dränerar en människa inifrån,
att det blir tommare och tommare
ju mer man tömmer hämndens bägare?

Man tror att man uppfylls, berusas
av hämndens handlingar,
eftersom hämndens tankar har
uppfyllt ens inre under så lång tid?

Men det visar sig vara ett självbedrägeri,
en djävulsk plan som lurar en människa
att tro att  “detta är meningen med mitt liv”.

Tomheten skriker mig i ansiktet.
Tomheten glor på mig.
Lika tom som den gången jag återvände
till min barndoms skola.

Jag gick in i korridorerna,
gick runt till de salar och trapphus
som då - när jag var i yngre tonåren -
var så stora och enorma

plötsligt visade sig vara så små
och oansenliga,
så platta och betydelselösa
som en dimma som upplöses när jag närmade mig.

Så är det med hämnden
och dess ljuvhet.
Det finns något av substans i samband och sammanhang,
men när hämnden ska realiserar, exekveras,
försvinner liksom verkligheten i det som en dimslöja.

Den som inte kan förlåta,
utan vill hämnas,
är lik en person som blandat en giftdryck,
men dricker upp giftet själv.

Jag vill tro att energin som hämndtankar och planer innehåller,
istället kan användas till att skapa
ett annorlunda mästerverk.
Människan kan bli Maestro, fast på ett annat sätt.

Vintern kom och gick

Vintern kom och gick

massor av snö vi fick

tövädret kom och slickade marken

det tvingade fram gräset och torkade barken.

En annorlunda jul anno 2009

på tröskeln till det nya 2010.

Vad kommer att ske där och då

vilka frågor och besked kan vi få?

Livet förändras i ett slag

det som gällde igår gäller inte idag.

Oberäkneligheten har sitt pris

i form av oro och andra plågoris.

Jag söker den trygga lunken

jag vill nå den fasta punkten

den trygghet som heter vila

en bit ifrån ansträngningens bila.

Möta livet öppet och inte stängt

se med öppna ögon och inte inskränkt

rädsla och ångest ska inte stänga min dörr

som så många gånger förr.

Nej, dörren öppnas för livet

tillvaron och möjligheterna ska tas för givet

allt det goda som serveras

även när det i spygrönt paketeras.

Sången, skratten, maten, vatten

musiken, klirret, programmen, natten,

granen, bilen, TV:n, filen,

alltsammans är gott.

Samvaro, tillvaro, närvaro, frånvaro,

allvaro Sanchez, närvaro Illbes,

tillvaro Anna, frånvaro Inga, samvaro Bror,

med humor och allvar i tonen.

Allt står öppet.

Inget är stängt.

Allt finns tillgängligt

inget är kört.

Allt är bra

inget är omöjligt:

Allt finns.

Inget försvinner.

(skrivet första gången 2009 utifrån hur livet såg ut då)

Vackert om litteratur

Texten som Pär Wästberg delar på Svenska Akademiens årshögtid 2018-12-18, är bland det vackraste jag någonsin läst. Det handlar om hans, och två av hans närmaste vänners, relation till texter och litteratur, såsom relationen sett ut och vuxit under en hel livstid.

Han skriver bl.a. så här:

[...]
Litteraturen såg vi tre som lögnen som hjälpte oss att få syn på sanningen. Genom läsningen fick vi – mer än ute i ”verkligheten” – tillgång till våra känslor där det faktiska byter plats med det möjliga och till andra människors dolda djup och inre sammanhang.
     Ja, litteraturen blev vår skamlösa hänförelse, vårt djupaste allvar. Den krävde en rörelsefrihet som vi fick skaffa oss på eget bevåg. Den läste oss såsom vi läste den. Ett tonfall, en ordmusik öppnade det osedda – och ett bärnstensljus lyste upp svartvita sidor. De stora texterna fullbordas aldrig, de öppnar sig på nytt i läsarens tolkning av förskjutningar och speglingar. Då behövs inga handböcker och förklaringsberg.
     Hånfulla människor skulle säga att vi var litteraturförgiftade. Vi läste sällan böcker om det vi redan kände till på vårt tidiga stadium i livet. Vi läste om det främmande och svåruppnåeliga, noggrant som ett korrektur, vi hade blick för kommatecken, avstavningar, grammatiska snedsprång. Orden frilade känslor som vi sannolikt var för oerfarna för men som trängde sig in för framtida bruk.
     Bibliotek, bokhandel, antikvariat, egna och andras bokhyllor – där låg vårt hem.
[...]

Koppla av, luta dig tillbaka, tänk inte på en massa annat. Läs hela texten i sin helhet. Och njut i fulla drag och låt dig beröras av orden och den verklighet som ligger bakom.
>> Klicka här!

Fast hon va en ko...

Hittade bilden på kaffeapparaten på jobbet. 😃

Emergens

Emergens är sådana processer där ett komplext mönster formas utifrån samspel mellan enkla strukturer eller beteenden.

Ofta kan ett system som är mycket enkelt på mikroskopisk nivå resultera i stor komplexitet på makroskopisk nivå, och man säger då att makroegenskaperna emergerar från mikroegenskaperna. Ett exempel är en finansiell marknad, där enskilda aktörers beslut och handlingar via väldefinierade handlingsmönster resulterar i en icke-trivial och oförutsägbar priskurva. Andra områden där emergens har stor betydelse är inom fysikaliska och biologiska system. (Wikipedia)

Det kan även handla om oss människor och de olika strömningar, vindar, trender, uppfostringsmetoder, erfarenheter och upplevelser, utbildning, sorger, katastrofer, mänskliga möten, gudsupplevelser, tillit, svek, och mycket annat som vi människor kan erfara och möta i livet; alla dessa påverkansfaktorer medverkar till att vi är emergenta människor, formade av alla dessa faktorer i våra liv. Vi genomgår emergens.

På psykologiguiden.se kan vi läsa:

emergence [ɪˈmɜ:dʒəns], pluralis: emergences; adjektiv: emergent.

Latin: emergere {uttal: emerr´gere} 'resa sig', 'uppkomma'; av ex 'ur' + 'sjunka'.  

Skapande utveckling, att något uppstår ur intet eller ur något annat i en skapande process.

Termen används bland annat för att beteckna en sådan teori om medvetandet som säger att medvetandet visserligen har en egenart men uppkommer ur nervfysiologiska processer i hjärnan. En sådan uppfattning kallas emergentism (eng: emergentism). De olika former en snöflinga kan anta räknas som exempel på emergens i den fysiska formen av tillvaro.

Man kan här tala både om olika verklighetsnivåer och förklaringsnivåer. Kemiska fenomen uppstår ur fysiska, fysiologiska ur kemiska, biologiska ur fysiologiska och beteenden och medvetanden i vissa av de biologiska: samma värld men i olika framträdelseformer, som kräver var sina förklaringssystem, forskningsmetoder och teoribildningar.

Och vidare:

spiritual emergence [ˈspɪrɪtʃuəl iˈmɜ:dʒəns]

Latin: ex- 'ut ur' + mergere {uttal: merr´gere} 'sänka'. Ordet emergere {uttal: emerr´gere} har av detta fått innebörden att komma upp ur ett djup och alltså ha funnits dolt men inte framträtt öppet. Varianten på engelska emergency har betydelsen oförutsedd händelse, akut tillstånd, kris.

Term lanserad 1989 av Christina och Stanislav Grof för att beteckna utveckling och "framträdande" av psykoandliga (eng: psychospiritual, psycho-spiritual) fenomen i en persons liv, fenomen som handlar om tillvarons och livets mening, ovanliga psykiska upplevelser som höjdpunktsupplevelse, nära-dödenupplevelse osv.

Bild från pixabay.com

Ingenting

Bilden satt på kaffeautomaten på jobbet.