En skön höstpromenad (7)

Mariedal/Backabo, Karlskrona

Faradays bur

Faradays bur är ett utrymme som är avskärmat från elektriska fält (EMC) och elektromagnetisk strålning genom ett elektriskt ledande hölje. Namnet kommer av Michael Faraday, den elektriska induktionens upptäckare. Faradays bur används till exempel i samband med känsliga elektriska mätningar för att undvika störningar på mätutrustningen från yttre elektromagnetiska fält.

För att en Faradays bur skall vara effektiv vid växlande elektromagnetiska fält krävs bland annat att dess öppningar är mindre än våglängden hos det växlande fältet - detta är en av anledningarna till att mobiltelefoner fungerar relativt bra även inuti bilar, eftersom dess radiovågors våglängd är ca 30 cm för GSM. Det är också därför man behöver en antenn utanför bilen för att bilradion ska fungera, då radions våglängd är ca 300 meter för AM, och för FM cirka 3 meter vilket ger begränsad mottagning. För åska och blixt är våglängden 100-1000 meter. En bil eller husvagn fungerar likt en Faradays bur (om den har millimetertjock metall, modernare fordon har dock ofta så tunn plåt att bilen kan fatta eld) vid blixtnedslag genom att leda strömmen runt kupén.

Myndigheter och företag, till exempel Försvarsmakten, som arbetar med hemlig information använder sig av olika typer av Faradays bur för att inte röjande signaler skall kunna avlyssnas genom signalspaning och därmed kunna användas för underrättelseverksamhet. Medarbetare kan då, i dessa byggnadskonstruktioner, få arbeta med datorer som inte är anslutna till något datornätverk utan som är helt fristående. (källa: Wikipedia)

Ovan: Animation som visar hur Faradays bur fungerar. När ett extern elektriskt fält läggs på, kommer elektronerna (små cirklar) i metallen att röra sig till den vänstra sidan av buren, vilket ger den en negativ laddning, medan den stationära (bunden till atomer) obalanserade positiva laddningen ger den högra sidan en positiv laddning. Dessa inducerade laddningar kompenserar för det yttre fältet genom hela buren.

Faradays bur

Om ett rum

(ur boken Nattmannen, av Jörn Lier Holst)

”Jag tror man kan förstå och lära sig mycket om ungdomars upplevelse av omvärlden genom att titta på hur de inreder sina rum”, sa Suzanne Bjerke och satte sig på sängkanten. ”De går och lägger sig där, och de vaknar där. De spelar sin musik där och de gör sina läxor där. De använder rummet när de granskar sig själva och funderar över sina liv.”

Wisting vände sig om och såg på henne. I det skarpa ljuset från taklampan såg hon blekare ut, och de små påsarna under ögonen syntes tydligare.

”Valet av affischer, inredning och färger är uttryck för hur tonåringen iscensätter sig själv i sökandet efter den egna identiteten”, fortsatte hon. ”Killarna fyller väggarna med fotbollsspelare eller bilar, tjejerna hänger upp filmaffischer eller bilder på kända popgrupper. Det är i stort sett samma fotbollslag, samma bilar och samma artister. Men en del ungdomar låter sig inte påverkas. På väggarna hos dem dyker det upp nya saker; helt och hållet på egen hand upptäcker de nya artister och genrer eller hittar till spännande musik från tidigare decennier. Det syns i deras rum vem som har egna uppfattningar och vem som påverkas av andra. Vem som förmår tänka själv, handla fritt och ta ansvar för sina egna handlingar och vem som bara följer efter alla andra.”

Wisting tittade sig omkring på de nakna väggarna. 

”Här finns ingenting”, konstaterade han och tänkte på att det inte sällan förhöll sig så att det som man inte såg eller hittade kunde säga väl så mycket om en människa. Hos Layla Azimi fanns inga affischer, inga bilder, inget gosedjur. Här fanns ingen cd-spelare och skivsamling, ingen dator. Inga sminksaker. Det fanns inte så mycket som ett enda prydnadsföremål.

”Det säger något om hur tomt hennes liv var”, nickade Suzanne Bjerke.

En skön höstpromenad (6)

En promenad vid Hjortahammar, Almö.

En skön höstpromenad (5)

De nakna träden står omkring ditt hus

och släppa in himmel och luft utan ända,

de nakna träden stiga ned till stranden

och spegla sig i vattnet.

Än leker ett barn i höstens gråa rök

och en flicka går med blommor i handen

och vid himlaranden

flyga vita silvervita fåglar upp.

(Edith Södergran)

En skön höstpromenad (4)

Tystnaden

Bara den som är tyst kan höra sången från livet.
Jag ger mig en paus från allt som snurrar runt.

Också tystnaden är omistlig. En nödvändighet, ja rent av ”en ödesfråga, ett tyst rop från vår gemensamma framtid” som författaren Tomas Sjödin skriver. Bara den som är tyst, som också lyssnar, kan höra sången från livet.

(Joakim Hagerius, dagen.se )

Quidquid latine dictum sit, altum videtur – "Allt som sägs på latin låter djupsinnigt".

Quidquid latine dictum sit, altum videtur – "Allt som sägs på latin låter djupsinnigt".

När man hör något sägas, uttalas, i ett visst sammanhang, har det högre valör än om samma sak skulle uttalas i ett annat sammanhang. Sägs en sak i vetenskapliga sammanhang, i akademiska eller högkyrkliga kretsar, eller i regeringskansliet, eller i styrelsen, i ledningsgruppen osv., så har det större dignitet än om samma ord skulle uttalas i på ett okänt och lite undanskymt café eller på en bakgård i en storstad. Samma ord, fast på fel ställe. Samma ord, fast på andra språk. Vissa språk i världen känns viktigare än andra. Vissa modersmål känns som om de väger mer än andra.

Ett påtagligt bevis på det var (är) Melodifestivalen, hur de sånger som framfördes på engelska vägde tyngre än vissa andra, mer marginaliserade tungomål, gjorde. Av den anledningen godkändes det senare (jag tror att det blev så i alla fall), att alla hade sin fulla rätt att framföra sången på engelska, även om det inte var det officiella språket i det land man representerade. Engelskan liksom “vägde” tyngre och ansågs vara mer lämpat för en internationell åhörarskara all around the world.

Det är denna aspekt på tillvaron som det latinska uttrycket anspelar på. Allt som sägs på latin låter djupsinnigt. Man skulle kunna travestera meningen och istället säga: Allt som sägs på akademiskt språk i Lund, låter vederhäftigt. Allt som sägs på ledningsnivå låter viktigt. Allt som sägs på stockholmska låter tufft. Allt som sägs på göteborgska låter snällt eller humoristiskt. Allt som sägs på norrländska låter drygt. Allt som sägs i domkyrkan låter andligt. Allt som sägs i frikyrkan låter som förnyelse. Allt som sägs på amerikanska, särskilt i Ovala rummet, låter som frihetsklockor. Allt som sägs på ryska, särskilt i Kreml,  låter som slaveri. Allt som sägs på spanska, låter stressigt. Allt som sägs på franska låter fisförnämt. Allt som sägs på tyska låter dystert och tungt.

Hur lätt förvillas vi inte av kontexten, den yttre situationen, när vi tar emot något som sägs eller görs. Jag vill uppmana mig själv och andra att blunda inför det mänskligt sett storslagna, att tänka bort det yttre bländverket och de förutfattade meningarna, och att istället tänka fritt, och ta ställning till vad som egentligen sägs.

En skön höstpromenad (3)

 

En skön höstpromenad (2)

En skön höstpromenad (1)

Från A till Ö (2)

Annorlunda skrivet är annorlunda menat. Det vet man, men accepterar inte alltid. Andra gånger är det tvärt om.

Beteenden, between, bemöta, bedja, betuttad.

Citronsura människor med lysande skal.

Dagen räknas. Daily bread.

Eftertankens kranka blekhet. Eftertanken kan komma före.

Företräde - på vems bekostnad?

Gorillor är sällsynta.

Havsvatten är salt, och det är en krydda.

Insidan ut. Insikt ersätter åsikt.

Jag tänker, alltså är jag. Jakten efter vind kan avslutas.

Kristallklar och gnistrande, helt genomskinlig.

Lämna något bakom dig, var inte rädd.

Manfred Mann är historia. Sångerna lever.

Naken kom jag ut, naken går jag in.

Olof sköter sig. Historien är sådan.

Paris, Berlin, Prag och Amsterdam. Perfekt. Panik ibland.

Quelle - den sinar aldrig. Den syns inte alltid.

Radioaktiviteten upphör. Tjernobyl lockar.

Strandsatt vid nådens hav.

Tage saknas.

Ubåtar dyker upp. Och sen ner igen.

Vrak, vak, vems framtid?

Wasabröd, wasalopp, Dala Järna, knappt.

X betyder tio. X i topp. Tio i topp. Fullt ut.

Yggdrasil, finns det trädet mer än i fantasin? Yggdrasil har tre rötter. Den första går till människornas (Midgård) och gudarnas hemvist (Asgård), den andra till jättarnas hemvist (Jotunheim eller Utgård) och den tredje till underjorden (Nifelheim), på trädets norra sida.

Zero ground. Ground zero. Själva utgångspunkten. Eller slutpunkten.

Åminnelsen av de i anden stora. Ibland med små kroppar.

Ära den som äras bör. Ärelystnad i tystnad.

Österut går solen upp.