Björns tanke- och fotoverkstad

fredag 25 juni 2021

Att beskriva det obegränsade

Att beskriva det obegränsade med begränsade ord, är det möjligt? Är det verkligen realistiskt att beskriva en sommarkvälls skönhet, dess dofter, färger och ljud, dess ljus och välkomnande känsla i ord? Hur beskriver man de obeskrivliga? Hur uttrycker man det som inte är möjligt att uttala? Hur ska man tala om en sommaräng, en skärgårdsö, en skogsstig, ett kvällsdopp i ett oändligt hav, på ett sätt som förmedlar detta till en annan som inte ser det, inte tänker på det, inte har viljan att förstå, inte har ambitionen att ens vilja lyssna in orden? Hur kan man ge någon den insikt (förhoppningsvis) man själv kommit fram till? Jag tror att det enda man kan göra är att försöka. Försöka att med ord i form av metaforer och sköna varma uttryck, ge en bild av närvaron av ljuset, värmen, dofterna, ljuden, omfattningen, skönheten och naturligheten.

När jag skriver orden kommer jag på att egentligen är det omöjligt. Det är en omöjlig uppgift som skrivaren - berättaren - ger sig i kast med. Men det är också en omöjlig uppgift att inte ge sig i kast med den, skrivaren - berättaren - måste göra det. Det är någonting på insidan - en kärlek och tacksamhet - som gör att jag bara vill.

torsdag 24 juni 2021

Exotisk anrättning

onsdag 23 juni 2021

Sommarängen

Sommarängen.

Den vajar lätt i vinden, sommarblommorna och det höga gräset rör sig i en stillsam rytm, de liksom andas in sommarbrisen. Det gröna är överväldigande, blommornas färger följer därefter i en kaskad av kulörter och former. Ordet blomstersäng kommer för mig, en säng av blomster - blommor - för någon att vila i.

I SAOL läser vi: blomster|säng substantiv ~en ~ar
• ibl. sängformad blomsterrabatt

Vem vilar där? Är det inte de små krypen, de små djuren? Är det det pågående skapandet som ibland tar sin tillflykt dit för att finna vila och ro? Rådjuren och boskapen kan lägga sig där för att vila. Och vi är många som funnit vår tillflykt till dessa sängar av blomster. Och det är helt rätt, en möjlighet att komma ihåg, att inte förglömma.

Israel Kolmodin, levde 1643-1709 och var professor i Uppsala, präst och biskop i Visby, han skrev den psalm som är sommarpsalmernas sommarpsalm.

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor
Nu nalkas ljuva sommar då gräs och gröda gror
Med blid och livlig värma till allt som varit dött
Sig solens strålar närma och allt blir åter fött

De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd,
de rika örtesängar och alla gröna träd
skall oss var dag påminna Guds godhets rikedom.
Låt oss den nåd besinna
som räcker året om.

Man tror att han fick inspiration av naturen vid Hångers källa i Lärbro på norra Gotland, där man reste en minnessten 1944, för att minnas ursprunget för Kolmodins vackra och lyriska psalm.
Läs mer: https://www.guteinfo.com/?id=262

Melodin är känd från Roslagskullahandskriften 1693 och trycktes för första gången i 1697 års koralpsalmbok. Vem som har komponerat den vet man inte. Den torde ha sjungits redan till den svenska folkvisan "Grefwen i Rom" från slutet av 1500-talet.

https://goo.gl/maps/oJu2U8v3MfzuTgA79

tisdag 22 juni 2021

Byggnader (65): Bergakungens hus, Björsmåla

Jag tror att stenen låg där först. Sedan kom huset.

måndag 21 juni 2021

Anslagstavlas rop

Fast vi - på många sätt - har allt, kan det ibland kännas som
i texten på anslagstavlan i Karlshamn.

söndag 20 juni 2021

Himlen och tallarna

lördag 19 juni 2021

Förstånd

Bild från pixabay.com

Om Jesus:

de gamla och kloka häpnade över hans förstånd. Förstånd blir därmed något annat än stort kunnande. Förstånd handlar om riktningen på ens intresse. Förstånd är att lyssna. Det är genom att lyssna och ställa frågor som man kan få tillträde till den andres värld, och det är så ens egna horisonter befrias.

(Tomas Sjödin)