Tomma kartonger - eller: vad finns det kvar sedan?

Tomma kartonger står på mitt golv. De är det enda som är kvar efter uppsättandet av villalarmet. Vita och gråbruna kartonger, några utfyllnadskuddar fyllda med luft, små plastpåsar, några ihopvikta instruktioner, frigolit med exakt utformade fördjupningar där prylarna jag satt upp uppåt väggarna och taket, legat säkert och stabilt under transporten hit. Lite märktejp med företagets logo på. Flikarna på kartongerna är uppfällda och pekar mot taket. Alltsammans prydligt ihopställt, men ser ut som - vilket de också är - reliker över något som för länge sedan är överstökat, genomfört, fullbordat. Bara det yttre skalet kvar.

På detta sätt kan jag ibland uppfatta människoliv. När en fullt upptagen och vilt engagerad människa blir gammal eller sjuk, eller av annan orsak plockas bort från händelsernas centrum, vad finns kvar då? Vart tog innehållet vägen? Är det bara kartonger, plast och frigolit kvar som det bestående värdet av den människan? Vad finns kvar? Detta är frågor jag ställer till mig själv, förstås, men också till dig kära läsare. Frågor jag mött som skakar om mig mitt i livet är: är du den du vill vara? På vilket sätt vill du bli ihågkommen? Vad är det bestående intrycket av dig som finns kvar när allt annat förbleknat och falnat? Givetvis är detta existentiella frågor vilka söker sina svar. Det är märkligt hur några tomma kartonger på ett värmegolv kan leda in i sådana viktiga frågeställningar och ställa sig i vägen för mig. För oss.

Klöver en väldigt sen sommardag

Byggnader (26). Ett grått hus i Småland, i en spegling av verkligheten

Kyrkfönster Älmeboda gamla kyrka

Inte mycket insyn.

Ögon

Ögon som ser det andra inte ser

Ögon som ler
tårar som glittrar
utför kinden ner.

Ögon som gråtit
är de ögon som ser
allt mer, allt mer.

Ögon med grus
tvättas rena av tårar
liksom markens löv

sopas bort av vindens sus.

Ledare, schäfer och andra chefer

Det finns ledare som är chefer och det finns chefer som är ledare. Det finns även ledare som inte är chefer och chefer som inte är ledare.

Vilken är skillnaden mellan att vara chef och att vara ledare?

Självutnämnda ledare har jag mött under mitt liv. Sådana personer som själv tagit på sig en ledarroll i ett visst sammanhang. En del gör det på andras bekostnad och för andra är det en helt naturlig roll i nästan vilket sammanhang som helst som de kommer in i. Den förra sorten är en belastning för sin omgivning och den senare är en tillgång. Den förra har väldigt mycket stolthet i sig och känner sig trampad på tårna om någon kommer och tar hans/hennes plats, medan den senare mycket väl kan flytta på sig till förmån för en annan. Ledarskapet sitter djupare än så.

Chefen säger: Gå!
Ledaren säger: Låt oss gå!

Någon sa: Om Israels barn hade letts av en kommitté, hade de aldrig kommit ut från Egypten.

Ledare är viktiga! Verkliga sådana.

Halvledaren förmedlar kraft. Mellanchefer är just: mellan chefer.

Och schäfer är en hundsort. Som ibland skäller och ibland morrar.

Words don´t come easy to me

  Ordet tål att man tänker på det. När svenskans ord står i bestämd form
singularis rymmer det bokstäverna som formar ordet rot, något som går neråt
och kan vara jordiskt. Rot var en gång ett vardagligt ord för ’skalle’. Det har ort i
sig, och tro: ordet som blev kött. Och det vaga men särskilda det – diktens
ledord, en obestämd utstrålning.
    Så kan man leta i och leka med ordet. I den leken föds mången text, i
bokstavskraften som känns när man uttalar ordet. Och det som känns i språket
brukar betyda någonting.
    När språk kommer på tal handlar det oftast om ord, och inte är det att undra
över. Utan ord inget språk. Orden väcker starka känslor, ordet kan bli en passion
och ordboken en gruva.

(Katarina Frostenssons tal vid Sv. Akademiens högtidssammankomst 21
december 2010.)

Allt har sin tid

För snart 3000 år sedan, skrev kung Salomo sin bok Predikaren, där han ger uttryck för sitt sökande i tillvaron. Hans ups and downs leder fram till en mängd slutsatser vilka han formulerar för sig själv, men också gett dem vidare till oss. Kanske kan vi ta lärdom, så att vi inte behöver göra alla de misstag eller tilltag som Salomo gjorde. Dessa ord är bevingade och för alltid giltiga. Vare sig man är nyfödd, pensionär, arbetare, tjänsteman, politiker, sopåkare, lärare, filosof, pastor, präst, nybliven förälder, förälder till tonåringar eller vuxna barn, man eller kvinna, tjej eller kille, toppchef eller mellanchef, nygift eller nyskild, jurist eller brottsling. Alla berörs, alla och allt är innefattat i dessa ord.

Allt har sin tid,
allt som sker under himlen
har sin stund.
Födas har sin tid och dö har sin tid, plantera har sin tid och rycka upp det som planterats har sin tid.
Dräpa har sin tid, och hela har sin tid. Bryta ner har sin tid, och bygga upp har sin tid.
Gråta har sin tid, och le har sin tid. Sörja har sin tid, och dansa har sin tid.
Kasta bort stenar har sin tid, och samla ihop stenar
har sin tid. Ta i famn har sin tid och avhålla sig från famntag
har sin tid.
Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid. 

Solen har gått upp idag. Och den lär gå ner ikväll. Igen. Och detsamma kommer att upprepas imorgon. Igen. Inget nytt under solen.

Make a choice today

Hittade denna bild på en anslagstavla i kommunhuset i Karlskrona.

Samma resa, åt samma håll, men sådan skillnad i upplevelsen!

Färglös och smaklös

Ser inget vidare ut...

En vacker sjö i landet Ingenstans

Fabbesjön, mellan Torsås och Karlskrona.

Alternativt mellan Karlskrona och Torsås.

Så stilla

En vanlig söndagskväll i augusti. 

En motvikt mot alla möjliga sorters ljud denna dag.
Klicka på pilen för att se och lyssna.

Styckerskan från lilla Burma (2)

Inspektör Barbarotti läser ett brev från sin hädangångna hustru och hälsningen ger honom uppmuntran och tecknar ett hopp inför det som kommer efter jordelivet. Det är mycket vackert skrivet:

För i skrivande stund vet jag ju inte om och hur det fungerar. Vi kanske kan träffas i dina drömmar, jag kanske kan attackera dig i vissa lägen, men även om min tro är starkare än din, så har jag ingen aning om vad som väntar mig på andra sidan. Jag vet bara att jag inte är rädd för det. Jag känner förtröstan och det vill jag att du ska känna också. Den tid vi lever på jorden är bara en blinkning i evigheten, och om vi inte får den här kontakten som vi hoppas på medan du fortfarande befinner dig i den där blinkningen, så kommer vi att få det efteråt. Tids nog och i evighet, försök ta det till dig.

(författare: Håkan Nesser)

Älmeboda kyrka i Rävemåla

Styckerskan från lilla Burma (1)

Håkan Nesser skriver i sin bok med rubrikens namn om inspektör Barbarottis funderingar och i en passus kommer dessa ord:

Don’t shoot the messenger”, hade Rönn svarat, det var tydligt att han hade en liten faiblesse för engelska.
Ja, jag vet, muttrade inspektör Barbarotti när han svängde in mellan de skeva grindstolparna till Villa Pickford. Jag vet det lika väl som Rönn. Men nu är det så att jag föddes till en halvmesyr, det tar tid att byta skepnad och förnuftets näsduk torkar inte känslans gråt.
Han undrade var det där sista kom ifrån. Ännu någonting han läst, förmodligen, en dikt han mindes från de receptiva gymnasieåren, varför inte? Förnuftets näsduk, hjärtats tårar.

"Förnuftets näsduk torkar inte hjärtats tårar"...
(har kollat upp dessa ord och de härstammar från författaren Werner Aspenström)

Och: Hjärtat har skäl som ej tanken känner. (Pascal)

Ibland måste vi lämna förnuftet och intellektet och låta känslorna råda och få finnas. Tids nog kommer förnuftet in, inget att oroa sig för.

Glöm aldrig det!

Vid betalningen av Dagens rätt på en rätt så sunkig vägkrog, mötte mig dessa ord invid den rasslande kassaapparaten (inte den kassa apparaten som någon särskrivningsexpert skulle ha skrivit):

Byggnader (25). Flott i Saltsjöbaden

Tjusigt värre, Grand Hotell i Saltsjöbaden.

Det går inte av för hackor.

Båtfärd mot stålgrå himmel

Ska jag ge mig ut på havet eller inte? Jo!!!!

Leva nu

Tyst trafik

Här är det fritt från musik. Särskilt drabbade är trumptetare.