Krucifix i Skaga stavkyrka

Fick bilden av en vän. Tack.
Läs mer om denna kyrka:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Skaga_stavkyrka

Osynlig skrift

Med utgångsläge ur dikten Längre in av Tomas Tranströmer


[...]
Plötsligt är den röda solen

Bild från Pixabay.com

mitt framför vindrutan
och strömmar in.
Jag är genomlyst
och en skrift blir synlig
inne i mig
ord med osynligt bläck
som framträder
då papperet hålls över elden!
[...]
--------------------------------------------------------

Min reflektion:

Orden om den röda solen
som drabbar bilföraren,
drabbar mig i detta nu,
Den plötsliga insikten om
vad livet är
vad livet ger
vad ögonen ser
vad öronen hör
är omvälvande.
Lite krävande, utan att vara kvävande.
Befriande, bekräftande, bedårande, besinnande, benådande.

Att plötsligt vara genomlyst,
genomtittad, genomgången,
av högre instans
gör ont, men skönt ont.
Något vackert framträder,
som varit dolt,
som legat i träda,
som varit tyst som en rädd mus
inför kattdjuren med skarpa klor och mobbningsskratten
som ekar mellan trädstammar och husväggar.

Ett osynlig brev, en skrift på insidan
som behöver genomlysning för att synas,
eldens lågor som underifrån får papperet att bli
genomskinligt och läsbart, får den osynliga skriften
att framträda.

Ett brev från någon, till någon.
Skriften är som en vattenstämpel
i mitt liv.
En vattenstämpel som träder fram
när förutsättningarna är för handen.
Stämpeln handlar om valör och tillhörighet.
Ett oändligt värde
en hög tillhörighet, en högre tillhörighet
som gör mig annorlunda i världen.
Jag vill tillhöra de äkta
de som andas frihetens luft och syre
äktheten som gör att jag inte behöver
konfrontera och leva på någon annans
bekostnad. Parasitera.
Jag har mitt eget liv, mitt eget själv.
Mitt eget skälvande jag.
Men det är mitt eget, som ingen kan ta
ifrån mig.

(s)Kräp

Felstavat. Crap?

Den sista grisen (2)

Horace Engdahl i boken Den sista grisen:

Jag sätter ner ljudet, så att musiken bara skall angå mig själv. Först då talar den som en vän och 'filosoferar inte för hela Grekland', som Epikuros sa. Jag står inte ut med att någon ifrågasätter den musik jag valt att lyssna till – det är vad det handlar om. De andras likgiltighet skulle kränka mig i det ögonblick jag tar emot tonerna som en form av sanning, en hjärtats sanning, som musikerna gör mig delaktig av.

Känslor kan delas, men de kan inte vara allmängiltiga. Vetenskapliga sanningar och samhällets lagar är allmängiltiga. Att säga om dem att 'de delas av många' vore meningslöst. Deras modus liknar skylten 'Förbjudet att'. På liknande sätt eftersträvar reklamen och politiken att alla skall ta till sig budskapet. Det ligger i deras natur att vilja erövra massan.

Därför kan vetenskapen, lagen, reklamen och politiken aldrig beröra det som gör livet värt att leva, det som inte är allmängiltigt utan lever av att delas: konsten, vänskapen, tron. 'Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.'

Per aspera ad astra – "Mot stjärnorna genom svårigheter"

Ad astra per aspera eller Per aspera ad astra – "Mot stjärnorna genom svårigheter"
(det latinska ordet aspero betyder: knagglig, grov)

Bild från pixabay.com

Tanken i detta latinska uttryck påminner om: “Sikta mot stjärnorna, så kommer du över körsbärsträdet”. För mig innebär dessa uttryck en uppmaning att inte ge upp och att inte tappa perspektivet på livet och tillvaron. Det gäller både i med- och motgång. Utgångsläget borde alltid vara att ha ett mål för ögonen, och hålla fast vid detta, oavsett vad som händer. Om saker och ting flyter på, eller om det börjar kärva och det strular till sig på olika sätt. På engelska brukar de säga: “Stick to the plan”. Det innebär att oavsett vad som händer, håll dig till planen. Går det bättre än du tänkt eller trott, håll dig till planen. Går det sämre än du tänkt, håll dig till planen. Bli inte högmodig och bli inte missmodig. Håll kursen, håll dig till din plan, styr känslor och vilja mot det mål du satt upp.

Och av flera anledningar är det en klar fördel att fästa blicken högre än vad både mina egna, lite förkrympta och komplexfyllda tankar säger, och vad min omgivning anser vara realistiskt, och sätta mig i rörelse mot “stjärnorna”, dvs. högre än min egen förmåga. Och tro på att det kommer att bära. Ungefär som när jag sjunger upp inför en konsert. Jag börjar lågt, med en mycket snäll tonart, och sedan höjer jag successivt till allt högre tonarter, för att till slut landa på en tonart och toner som är betydligt högre än vad som egentligen är nödvändigt för mitt uppträdande. Men då har jag satt mitt mål med råge, och det hjälper mig att “uppifrån” landa på en lägre ton, när jag är mitt i konserten. Att sikta högre än nödvändigt, för att nå ett något lägre mål.

Mot stjärnorna genom svårigheter.

Innan gryningen - Ylva Eggehorns milleniepsalm

Innan gryningen

Så kom du då till sist. Du var en främling
en mytgestalt som jag hört talas om
Så många hade målat dina bilder
men det var bortom bilderna du kom.

Vi trodde du var användbar, till salu
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér
vi byggde katedraler högt mot himlen
men du gick hela tiden längre ner.

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv
du fryser om vi inte griper in
du rör vid kroppar, hatar orättvisor
du bjuder älskande på moget vin.

Du stiger ut ur alla tomma gravar
du är en vind som säger: det blir vår.
Du kommer som en flykting över bergen
Du följer oss dit ingen annan når.

Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv: den spegel
som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.

Kom närmare. Bli kvar hos mig.
Det mörknar
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig. Jag hör en koltrast
som sjunger timmen innan gryningen.

Lyssna på psalmen, sång Emma Härdelin, musiken skriven av Benny Andersson: 

Att gå in i väggen

Om sociala nätverk

Har du tid och möjlighet, titta gärna på dessa två avsnitt från Dokument Utifrån på SVT Play. Det handlar om Facebook och dess inflytande på allt och alla. Mycket tänkvärt och omskakande.


>> Facebook - vän eller fiende? Del 1

>> Facebook - vän eller fiende? Del 2

Det du längtat efter

Dagens första mail lyste mot mig. Det kom från ett företag vars varor och produkter jag gillar, och några av dem har jag handlat. Bara ämnet i mailet fick mig att snabbt som ögat radera det utan att ens öppna det. Det stod:

Nyheterna du längtat efter.

 Jag svalde en extra gång och konstaterade snabbt  att jag varken längtat efter några nyheter, inte heller väntat på några. Det är varken nyheter om Trump eller Putin eller senaste Teslamodellens batteriladdningstid eller något annat jag längtat efter, ej heller några nyheter när det gäller sport- eller träningsartiklar. Jag kände en inre trötthet som inte alls frågade efter några häftiga nymodigheter inom träningsgenren. Klockan var bara 07.13 när jag var på väg att öppna mailet.

Istället frågade jag mig: vad har jag längtat efter? Och ärligt kan jag inte säga vad, kan inte sätta fingret på något särskilt. Skulle någon fråga mig öga mot öga, skulle jag säkert svara något i stil med "lugn och ro" eller "att bara få vara". Det längtar jag efter.

God fortsättning på detta år!

Gott Nytt År

Hjärtljud

Du hör hjärtljuden när du lagt dig för att sova
när andra ljud har tystnat, finns de där
rytmiska, dina egna, inte rätta eller felaktiga
nej, just de slag som är dina,
just av det slag som är ditt, bara ditt

i yttre mening kanske lika alla andras slag
men i inre betydelse bara dina hjärteslag

ett hjärta som slår
som brinner och förstår
som lever och ändras
som känner och inser
som tiger och som talar
som rör sig och manar

Du hör hjärteljuden när lugnet lagt sig
till ro vid din sida
när tankarna går till vila
och kroppen känns tung
ryggen och benen slappnar av
du känner armarnas tyngd och
huvudet mot kudden

då stiger de stilla fram ur tystnaden
och hörs som en egen rytm,
en egen värld, din egen värld
ditt eget liv som är nog,
inte sämre eller bättre,
varken duger eller duger inte,
bara ditt liv - det är nog.

Nyordslistan 2018: Någonstansare och varsomhelstare

Någonstansare och varsomhelstare
Definition: Person som har, respektive saknar stark förankring till en viss plats

Någonstans eller var som helst. Och två festliga, väldigt talande nyord på årets nyordslista. Någonstansaren är fast förankrad i den mylla där han eller hon bor och lever. Varsomhelstaren är personen som inte har en yttre, fast förankring, utan är mer flexibel, eller flyktig, eller friare och har inget emot att variera sig. Vilken kategori tillhör jag? Vilken kategori är bäst att tillhöra? Kan man säga så? Bäst eller sämst? Är inte båda lika illa, eller lika bra? Någonstansarens problem kanske är just detta: att inte vilja röra på sig, att inte vilja utvecklas eller förändras? Att växa fast för djupt just där man står, så att platsen blir ens trygghet mer än någonting annat?

Varsomhelstarens bekymmer är kanske likalydande, fast tvärtom: man kanske är rädd för stillheten, rädd för pausen, för stiltje i sitt liv, att sitta still i båten och bara vara? För den ena sorten är rörelse utmaningen och för den andra sorten är stillheten den stora utmaningen. Varje människa har sin väg. Och många har ett fritt val att göra. En del - väldigt många förresten - tvingas till flytt, flykt, förflyttning, fördrivning, förtvivlan, medan det västerländska bekymret är själva valet.
Men oavsett vilken kategori jag tillhör, är inte det viktigaste att jag finner lugnet och varandet inom mig själv? Oavsett om min livsväg innebär geografiskt förblivande på en plats, eller om min väg innebär förflyttning, mer eller mindre ofta? Jag glömmer aldrig vykortet jag fick från Sörmland, från en vän, för ca 28 år sedan, när vi flyttat från landets mittdel till sydliga breddgrader: Det viktigaste är inte var jag bor, utan att jag är hemma inuti.

Den lilla meningen har talat till mig många gånger. Talat mig tillrätta. Talat mig hem. Till mig själv. Tack Bitte och Göran för det där enkla vykortet, önskar att jag haft det kvar. Kanske ligger det någonstans i en bortglömd låda eller kartong.

Det finns i alla fall uppsatt på mitt hjärtas vykortstavla.

Nyordslistan 2018

Här är ett axplock:

Aquafaba
Spad från baljväxter, oftast kikärtor, som kan användas i stället för äggvita i matlagning

Beslutsblindhet
Oförmåga att upptäcka manipulering av åsikter och ställningstaganden

Cyberhygien
Rutiner för sund IT-säkerhet

Digifysisk
Som kombinerar digital närvaro och fysisk närvaro

Dm:a
Skicka direktmeddelande på exempelvis Instagram, Facebook och Twitter

E-krona
Föreslagen digital centralbanksvaluta som allmänheten ska kunna handla med som ett komplement till kontanter

Explainer
Kort film eller bildsekvens som förklarar ett visst skeende och som visas på nätet

Flossa
Utföra dansrörelse där raka armar svängs från sida till sida samtidigt som höfterna svängs från sida till sida

Flygskam
Känsla av att det ur miljösynpunkt är en förkastlig handling att flyga

Förpappring
Organisationskultur där det ständigt ställs krav på dokumentation

Gensax
Teknik för att modifiera arvsmassa

Incel
Person i ofrivilligt celibat som anser sig sexuellt oattraktiv på grund av rådande samhällsvärderingar

Intryckssanera
Ta bort sådant som riskerar att störa koncentrationsförmågan

Lårskav
Hudirritation mellan låren

Mandatpingis
Rösträkning där små förändringar gör att mandat studsar mellan olika partier

Menscertifiera
Säkerställa eller intyga att det tas hänsyn till kvinnors menstruation på bland annat arbetsplatser

Nollavfall
Strävan att inte producera något avfall som inte kan återvinnas eller komposteras

Någonstansare och varsomhelstare
Person som har respektive saknar stark förankring till en viss plats

Nätläkare
Digital tjänst där diagnoser ställs av läkare som har kontakt med patienterna över nätet

Pyramidmatta
Matta täckt av uppstickande pyramidformer i gummi som placeras vid järnvägsspår för att förhindra att personer genar över spårområdet

Självoptimering
Strävan efter att uppnå största möjliga förbättring

Språkplikt
Krav på asylsökande att delta i undervisning i svenska

Spårpixel
Datorprogram som kartlägger hur användare surfar på nätet

Stöddjur
Djur som används för att ge emotionellt stöd vid bland annat resor

Swishjournalist
Journalist som finansierar sin verksamhet genom bidrag som samlas in genom appen Swish

VAR
System för videogranskning i fotboll

Välfärdsbrott
Brott som går ut på att utnyttja bidragssystem

Whataboutism
Argumentationsteknik som går ut på att bemöta kritik mot en viss företeelse med att jämföra den med en annan företeelse

Sardinen på tunnelbanan

Sardinen på tunnelbanan

Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.
Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen.
Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.
Jag känner inget behov av det där toilettpapperet.
Jag är inte intresserad av den där försäkringen.
Jag tänker inte övergå till ett annat cigarrettmärke.
Jag har ingen lust att se den där filmen.
Jag vägrar stiga av vid Skärholmen.

Sardinen vill att burken öppnas emot havet.


Ur Under tiden (1972) av Werner Aspenström.

8 år, ca 100.000 besökare och 2.000 inlägg

Oj oj oj, vad 8 år går fort när man har roligt.

I 8 år har jag nu publicerat texter, egna och andras, och bilder (mestadels egna), och det har varit roligt. Jag passerade precis 2000-strecket när det gäller publicerade inlägg. Och enligt statistikverktyget i blogger, så har ca 100.000 besökare varit inne på sidan under dessa år. Vad roligt! Välkommen tillbaka, kära läsare och kära betraktare.

Jag vill med ens säga att jag kryssat i den lilla rutan som gör att mina egna besök på min Tanke- och Fotoverkstad inte räknas in i statistiken. Ifall du undrar. Jag tror inte att jag ägnar mig åt självbedrägeri i någon framträdande eller betydande omfattning.

Det märkliga i allt detta är att jag inte har en aning om vem som besöker sidan. Jag kan - i statistikverktyget - se från vilken världsdel surfaren kommer, men ingenting om vilka personerna är. Förstås. Oavsett detta, är du välkommen. Welcome to my site.

Jag håller fortfarande fast vid det jag skrev för många år sedan, som någon sorts programförklaring eller orsak till att jag gör detta. Jag skrev så här:

Det finns så mycket runt omkring och inom oss som är värt att reflektera över. Att skriva är ETT sätt att stanna upp och ta det till sig. 

Bilder skildrar ett ögonblick och förmedlar något av det vackra, det ovanliga, det vanliga, det förunderliga som vi har runt omkring oss utan att vi kanske tänker på det. 

Orden som skrivs här är ämnade till dig som liksom jag är nyfiken på livet och hur det som finns i och utanför oss själva hänger ihop. Var öppen för det som berör dig i bilder och text. Titta inte bara på bilderna, utan betrakta dem. Ibland räcker en bild som en uppmuntran eller tankeväckare. Ibland texten, ibland kombinationen av dem båda. 

Min grundinställning är öppenhet och att se livet med perspektiv och att resonera reservationslöst. På väg genom livet. I glädje och förundran. Mikrokosmos och makrokosmos. Det lilla och det stora. 

Sardinen och musslan

Vinterlugnet sprider sig
som en skänk från ovan.
När änglakörerna tystnat
och julsångerna klingat av
då kommer friden.

Friden som inte härstammar utifrån
utan kommer från insidan,
det främmande får ge med sig
det äkta förblir.

Aspenström skriver om
sardinen som vill att burken
ska öppnas mot havet,
det talar till mig.

Den protesterar mot än det ena,
än det andra som tvingas på den
men den tar inte in det,
den har en annan öppning, vilja.

En solitär vilja,
en öppning mot det som
andra inte förstår,
andra inte mer än anar.

Att ana det andra inte anar,
att känna det andra inte känner,
att vilja det andra inte vill,
att gå åt sitt eget håll.

Ja.

Denna Annandag jul händer det igen -
inom mig, att beslutet fattas, inriktningen justeras,
beslutsamheten stadfästes, det är en annan dag på insidan.
Så får det bli. Så får det vara.

"Musslan lämnar inte sitt skal,

Bild från pixabay.com

men lär ändå känna havet",
lär en vis japan ha skrivit.
Oj, tänker jag; är det möjligt?

En mussla är en mussla.
Inte för nöjes skull, utan för att
den blev en mussla,
för att klara sig i sin omgivning.

Den öppnar sig när läget
är gynnsamt.
När tiden är inne.
Rätt tid.

Tideräkning, inte andras,
men min egen, musslans egen.
Och tänk vad som händer inom musslan:
en pärla växer fram.

Och tids nog öppnas skalet,
och processen som tog tid,
leder fram till öppning
och ett mirakel.

Det som var fördolt,
blir uppenbart,
blir strålande
i dagsljuset.

Det som var fördolt
blir synligt,
och är värdefullare
än det mesta.

Låt det finnas inom dig,
som är nedlagt där som ett embryo,
det lilla som växer och utvecklas
i ro och stilla frid.

Djupt under allas tyckanden och tänkanden
och vreda vågor och pinande stormvindar
där växer det stilla -
det dyrbara.

Trygghet i julens tid

Vi skymtar ljuset

Men det ska inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. 

Förr i tiden lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, 

men i kommande dagar ska han ge ära åt trakten längs havsvägen, 

landet på andra sidan Jordan, hednafolkens Galileen.

Det folk som vandrar i mörkret

ska se ett stort ljus,

över dem som bor

i dödsskuggans land

ska ljuset stråla fram.

Du förökar det folk

som du inte gett stor glädje.

De ska glädjas inför dig

som man gläds

under skördetiden,

som man jublar när man delar byte.

För du ska bryta

deras bördors ok,

deras skuldrors käpp

och deras plågares stav,

som på Midjans tid.

Ja, varje stövel buren i stridslarm

och varje mantel vältrad i blod

ska brännas upp

och förtäras av eld.

För ett barn blir oss fött,

en son blir oss given.

På hans axlar vilar herradömet,

och hans namn är:

Under, Rådgivare, Mäktig Gud,

Evig Far, Fridsfurste.

Så ska herradömet bli stort

och friden utan slut

över Davids tron och hans rike.

Det ska befästas och stödjas

med rätt och rättfärdighet

från nu och till evig tid.

(Jes. 9:1-7)

GOD JUL till alla!

Fjärde advent

En stjärna i vårt fönster, ett ljus på varje bord,
en lingonkrans på dörren, en sång – och glada ord.

En lukt av lack i huset, av hyacint och gran,
och hemligt pappersprassel och mycket marsipan.

Nu sitter vi och väntar, för allt är klart och gjort.
Just nu går julen sakta – sen går den väldigt fort!

Julspår

Kanske har livet gett oss sår
Tomten har i alla fall lämnat spår
som vi kan följa och vi går
dit de leder oss, hur vi än mår.

Skinka och sill
rödbetssallad och dill
ost och tomtegröt
knäck och choklad, så söt.

Allt i enda skön röra
vill oss alla gärna förföra
vi sjunger och äter så mycke
allt efter smak och tycke.

Julspåren leder oss rätt
must, dopp och sillrätt
Nu är det jul igen, jag säger och ler snett
och rapar så mätt, så mätt.

Julspår hit och julspår dit
de leder som en invand rit
de fördjupas och det får vara så
för julen med dess vanor måste bestå.

Julen är här, i alla mörka länder
julen är stor vi alla ljusen tänder
julen är fin, vi sjunger och äter och räcker våra händer
till dem som andra ryggen vänder.

Julspår, i denna moderna tid
julspår med pyssel och id
julspår som gör att vi inte kommer på glid
utan får känna julefrid.