Life is wonderful

Thank´s to you.

Braveheart

En uppmuntran till lilla Idun. Och till dig.

Hjälplös

den igenbommade kyrkan - därinne står ett helgon av trä 

leende, hjälplös, som om man tagit ifrån honom glasögonen.

(Tranströmer ur Decemberkväll -72) 

Gipsbandage

Inne i kyrkan: valv och pelare

bild från pixabay.com

 

vita som gips, 

som gipsbandaget kring trons brutna arm.

Sömngångaren Nicodemus på väg
till Adressen. Vem har adressen?
Vet inte. Men det är dit vi går.

(Tranströmer) 

De yttre attributen
som var tänkta att motsvara en
inre verklighet,
blir så ofta krassa, vassa, missriktade
och avvisande.

Som pelarna i en kyrka,
man slås av hur opersonliga de är,
så höga, så hårda, så fjärmande,
så ointagliga.

Deras uppgift är att hålla upp taket.
Att bära upp det en människa inte kan.
För viktens skull, för höjdens skull,
inte för Guds skull.
Och absolut inte för människans skull.

Det vita och hårda,
det ouppnåeliga
och ointresserade -
pelarna står bara där
och står. År efter år.

Det positiva med dem är
att de drar min blick uppåt.
De fångar barnens intresse
och för sin storleks skull,
även de vuxnas.
Men till vad nytta?

Kanske hade den gode Tomas rätt
när han beskrev dem
            som gipsbandaget kring trons brutna arm.

Missing

 

a shrink in the armour

Jag hörde kommentatorn till en hockeymatch i NHL använda detta uttryck: 

the goalie had a shrink in the armour betyder ungefär: en krympning i rustningen, eller en springa i rustningen (ungefär:målvakten hade en glipa i utrustningen)

I 1 Kung. 22:34 och parallellstället 2 Krön. 18:33 läser vi: Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: ”Vänd vagnen och ta mig ut ur striden, för jag är sårad.”

och på engelska (American Standard Version): And a certain man drew his bow at a venture, and smote the king of Israel between the joints of the armor

och i King James översättning:
And a certain man drew a bow at a venture, and smote the king of Israel between the joints of the harness.

Vi har alla våra svaga punkter, glipor eller springor i utrustning. Vår akilleshäl. Våra problemområden.  Ibland träffas vi där av fiendens brinnande pilar, och skadas svårt. Hur ska vi undvika att få/ha dessa glipor i utrustningen? Den frågan kan vara värd att ta med sig dessa de första dagarna under året. 

Jag tror att det medvetna valet att upptäcka mina sårbarheter och se deras upphov, kan vara en början. Insikten om vad jag kämpar med eller mot, kan vara första steget till att rustningen blir hel, och att sårbarheten kan övervinnas. 

bild från pixabay.com

Det goda mörkret

Vi blir starka av dem, men också av oss själva. Av det inom oss som den andre inte kan se. Det som bara kan möta sig själv. Den innersta paradoxen, garageblomman, ventilen mot det goda mörkret. En dryck som bubblar i tomma glas. En högtalare som utsänder tystnad. En gångstig som växer igen bakom varje steg. En bok som bara kan läsas i mörkret. 

(Tranströmer, ur dikten Funchal) 

Wikipedia:
Funchal (portugisiskt uttal: [fũˈʃaɫ]) är en stad i den portugisiska ögruppen Madeira. Funchal har 111 892 invånare (2011), inklusive förorter, och är den sjätte största staden i Portugal och har varit den autonoma regionen Madeiras huvudstad i mer än fem århundraden.

Gläntan

Tranströmer skriver:

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse. Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv. Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb. De tätt sammanskruvade träden är döda ända upp i topparna där några enstaka gröna kvistar vidrör ljuset. Därunder: skugga som ruvar på skugga, kärret som växer.

Men på den öppna platsen är gräset underligt grönt och levande. Här ligger stora stenar, liksom ordnade. De måste vara grundstenarna i ett hus, jag kanske tar fel. Vilka levde här? Ingen kan ge upplysning om det. [...]

Torpet sorlar av röster, det är världens centrum. Men invånarna dör eller flyttar ut, krönikan upphör. 

 [...]

På något sätt har jag varit här förut, men måste gå nu. Jag dyker in bland snåren. Det går bara att tränga sig igenom med ett steg framåt och två åt sidan, som en schackspringare. Så småningom glesnar det och ljusnar. Stegen blir längre. En gångstig smyger sig fram till mig. Jag är tillbaka i kommunikationsnätet. På den nynnande kraftledningsstolpen sitter en skalbagge i solen. Under de glänsande sköldarna ligger flygvingarna hopvecklade lika sinnrikt som en fallskärm packad av en expert. 

(ur Gläntan)

Färdkamrat

Nyårsdagen 2022

Han är dig nära, Han är din färdkamrat.

De enkla och lättstavade orden mötte mig i andaktsboken. Stinissen beskriver enkelheten i relationen med Gud.

Gud är inte bara målet för din vandring genom livet, utan han är, genom sin Son Jesus Kristus, själva vägen som du vandrar.

Det avdramatiserar hela bilden, hela livet. Jag associerar ofta till Alfons Åberg, och hans relation med sin osynlige vän Mållgan. Han finns där hela tiden. Osynlig, men verklig. 

En färdkamrat. En livskamrat. 

Vi ska gå hand i hand
genom livet du och jag.
Om det händer ibland
att vi lessnar någon dag.
Ska vi trösta varann.
Det är så det ska va.
Vi ska gå hand i hand, du och jag.

Sångens ord avslöjar en livets hemlighet, en livets enkelhet.

Gud - min färdkamrat - är inte bara slutmålet, inte bara vägen, han är själva syret, luften, den livgivande, genom sin Ande. Fader, Son och helig Ande. Alla delar finns och är nödvändiga för livet.

Gott Nytt År!

Fickparkering, dvs. mellan fickorna

Vinterhäng

A beautiful name

 Hillsong Worship:

Tankar på julaftons morgon

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas
av den som gått vilse. 

(Tranströmer)

På julaftons morgon
kom orden och hälsar på
orden om det som finns mitt i skogen
en oväntad glänta
en oväntad öppning
mitt i det röriga och igenvuxna
och jag som trodde att jag var
vilse,
lost,
ensam,
övergiven,
förlorad
och tillintetgjord.

Att det öppnar sig
ter sig för mig
som en ynnest, en gåva,
en rik Nåd.

En julgåva, den finaste
och mest värdefulla jag
någonsin fått.

Öppning
glänta
utrymme
luft
där himlen syns
där träden och skuggorna
träder tillbaka
där jag kan andas, pusta,
leva och leka.

Byggnader (79): Nättraby kyrka

Strålande jul

Med önskan om en vit jul

Förstås, med glimten i ögat, och med smäktande toner

och tänkvärda ord, lyssna på denna inträngande text,

med vädjan till alla pappor att låta sina

barn uppleva en VIT Jul. 

Henrik Dorsin och Myrra Malmberg sjunger

tillsammans med barn.

Berörande, vackert och starkt.

 

GOD JUL!

Vintersolståndet

https://www.vintersolståndet.se

Intressant - en hel webbsajt om vintersolståndet: dygnet då det vänder!  

Läs även på Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Vintersolst%C3%A5ndet

Tyngdlagen

Tyngdlagen som pressar oss mot arbetet
om dagen och mot sängen om natten.

(Tomas Tranströmer, ur Decemberkväll -72)