En bro över mörka vatten

Om poesi och poeter

Wislawa Szymborska, om poesi och poeter, i sitt tacktal för Nobelpriset i litteratur 1996:

[...] 

Också poeten måste, om han är en riktig poet, ständigt säga till sig själv: “Jag vet inte”. I och med varje dikt försöker han att finna lösningen på gåtan, men så fort han har satt punkt blir han betänksam igen, han kommer underfund med att lösningen var av tillfällig natur, svaret var ingalunda uttömmande. Alltså gör han nya försök om och om igen, och med tiden samlar litteraturhistorikerna alla dessa bevis på hans missnöje med sig själv till en stor bunt och kallar den för hans “författarskap” …

Det händer att jag drömmer om sådana situationer som aldrig går att förverkliga. Jag kan till exempel vara fräck nog att tänka mig att jag för samtal med Predikaren (Salomo), han som har skrivit den så gripande klagosången över det fåfängliga i mänskliga göranden och låtanden. Jag skulle buga mig så djupt jag kunde för honom, han är ju en av de allra största diktarna, i varje fall för mig. Men sedan skulle jag ta hans hand och säga: “‘Intet nytt sker under solen’, skriver Du, Min Predikare. Men Du föddes ju själv ny under solen. Och den stora dikt som Du har skrivit är också den ny under solen, ty före Dig hade ingen skrivit den. Och nya under solen är alla Dina läsare, ty de som levde före Dig kunde ju inte läsa den. Och cypressen som Du sitter under har inte heller den växt här sedan världens tillblivelse. Den har blivit till på grund av en annan cypress, som liknade Din, men inte var alldeles densamma. Och jag vill vidare fråga Dig, Min Predikare, vad nytt under solen Du ämnar skriva nu. Blir det en fortsättning på Din tankegång, eller känner Du Dig frestad att säga emot Dig själv på någon punkt, trots allt? I Din förra dikt pekade Du också på glädjen – förgänglig, visst, men än sedan? Kanske är det glädjen den ska handla om, Din nya dikt under solen? Har Du skrivit ned någonting, ett första utkast? För inte tänker Du väl säga: ‘Jag har skrivit allt, jag har inget att tillägga’. Så får ingen enda poet i världen säga, allra minst en så stor poet som Du.”

(källa: https://www.nobelprize.org/prizes/literature/1996/szymborska/25583-wislawa-szymborska-nobelforelasning/ )

Generation Snöflinga

Generation snöflinga (engelska: Generation Snowflake) är ett politiskt neologism (nyord) som åsyftar unga människor, vanligen gymnasie- eller universitetsstudenter, som så långt möjligt försöker undvika emotionellt känsliga ämnen; eller avfärdar idéer eller åsikter, som inte överensstämmer med deras egna, som kränkande och upprörande. Snöflingan som analogi härstammar främst från individens föreställning av att vara unik. 

Generation snöflinga "blir oerhört upprörda över idéer, tankar och liknande som går emot deras världsbild" och uppger oftare än tidigare studentgenerationer att de lider av psykiska åkommor. En undersökning som utfördes av UK Higher Education Policy Institute bland universitetsstudenter 2016 konstaterade att 76 % ville förbjuda talare som hade åsikter som gjorde studenterna upprörda, medan knappt hälften (48 %) ville att universiteten skulle klassas som frizoner där debatter endast får hållas enligt ett strikt regelverk. Åsikterna sammankopplas med en stark känsla av rättfärdighet.

Källa och läs mera: https://sv.wikipedia.org/wiki/Generation_sn%C3%B6flinga 

Bild från pixabay.com

Hoppets sång

Nöden i våra liv har olika namn, olika ansikten. Och vi ropar i vår nöd:

”Väktare, vad lider natten?
Väktare, vad lider natten?”

Väktaren svarar:
”Morgon har kommit,
och likväl är det natt.

(Jes. 21:11, 1917 års övers.)

"Väktare, vad är kvar av natten?

Väktare, vad är kvar av natten?"

Väktaren svarar: 

"Morgon kommer, ändå är det natt."

(Jes. 21:11, Folkbibeln 2015)

Det sägs att det är som allra mörkast, just innan gryningsljuset kommer. I skapelseberättelsen (1 Mos. 1) kommer detta uttryck flera gånger: Och det blev afton - och det blev morgon...

Detta ger oss hopp om att tillvaron inte avslutas i mörker, det finns ett ljus, ett hopp, en gryning.

Skuggbilder är också bilder

Bön för dem som sörjer

Mina tankar går idag till dem som känner så här:

Jag är nertryckt
så att jag inte kan höra,
jag är bestört
så att jag inte kan se.

Mitt hjärta är utom sig,
bävan överväldigar mig.
Skymningen som jag längtade efter
får mig att darra.

(Jes. 21:3-4)

So help us God. Amen.

Spenatsoppa i havet

 I söndags såg havet nära strandkanten ut så här.
Ovanligt med så sen algblomning.
Sugen på att bada? Nja....

Varandet i nuet

Varandet i nuet

i mitt äkta själv

att kunna vila i det som Är

just nu och här

Jag längtar efter vilan i Dig

att bara kunna stanna upp

och se mig omkring

livsorientering

Vad är det som drar

och lockar mig

-  varför?

-  varthän?

Ser mig i spegeln

och känner ingenting

och känner massor

frågande

Om jag får fortsätta: 

fastare, enklare - tystare, varmare

Jag vill fortsätta.

Fastare - enklare

tystare - varmare

enkelhet och uppriktighet.

Kyrie Eleison.

Alone - till minne av en vän

Herren är din Herde. Dig ska inget fattas.
Men Du fattas oss.

Bild från pixabay.com

Höstskönhet

Palettblad och cyklamen (tror jag).

Ebb och flod - en bön

 Henri Nouwen skriver:

Färg och form

Glöm inte dina rötter

I Jes. 37:31 finns uttrycket och ordningen: "att slå rot nertill och bära frukt upptill". Och jag tror att det mer än någonsin är viktigt att inte förlora aspekten med våra rötter i tillvaron. Att verkligen vikta och värdera det innersta och dess utveckling.

Då kan god frukt växa fram i våra liv. I den första psalmen i Psaltaren läser vi (fritt återgivet): Den som håller sig till Herren; Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar.  

Tankar från Gunnel Vallquist (7): Mognad

Mognad: 

att inte jämt vilja blomma

att säga ja till tiden och frukten

        att tillåta frukten

skördas eller falla till marken

Läckert

Mäktigt moln med regn

Mäktigt moln över Hasslö igår. Lokalt ösregn, tror jag.

 

Från Lortsverige till Fortsverige (del 2)

Lasse Eriksson, redaktör för
boken Fortsverige

Boken med rubrikens namn är om möjligt ännu mer up-to-date än när den kom ut för några år sen.

Fysikprofessorn Bodil Jönsson är en av de medverkande och hon bestämde sig för några år sen för att istället för att ha ont om tid, så bestämde hon sig för att hon hade gott om tid! Det tog ett tag att ändra tänkesätt, men till slut - enligt henne själv - började livet kännas och vara annorlunda för henne. Hon började ta vara på sin tid, ställtid (då hon förberedde olika saker) och genomförandetid (då hon gjorde det som hon hade förberett). Hon började betrakta båda sorterna som lika viktiga.

Förr satte våra kroppar begränsningen för vad vi gjorde: vi kunde inte lyfta hur tungt som helst, vi kunde inte förflytta oss hur långt som helst, vi hann inte med allt möjligt, allt fick ta sin tid. Man hade inte ont om tid utan man hade ont i kroppen istället. Nu har vi ont i tiden istället (min egen reflektion)! Våra förfäder levde i en materiell kultur och vi lever i en immateriell kultur och verklighet. Det immateriella är på väg att ta över.

Så långt Bodil Jönsson. Det immateriella har inga gränser och när vi försöker ta in allt immateriellt i vårt inre, blir det gränslöst och våra kroppsliga och själsliga begränsningar suddas ut. Nu kan vi nå hur långt som helst på nästan hur kort tid som helst, det finns knappt några hinder i vägen för det. Vi har hur många valmöjligheter som helst, hur många alternativa kulturer och levnadssätt som helst som vi kan botanisera runt i på ett väldigt ytligt sätt om vi vill det. Att tänka finns det knappt tid för. Eftertanke är möjligen det vi kan ägna oss åt: alltså tankar efter att det vi tänker på redan har hänt. Förtanke är inte så vanligt förekommande, alltså ett tillåtande att ställtiden, förarbetet och för-tankarna får ta sin tid. Och den tiden är viktig, inget som ska få passera utan att den märks.

Jag vill tillägga att i min begreppsvärld kan ordet och fenomenet eftertanke även användas för det som föregår en handling. Tänk efter före.

Bodil Jönsson föreslår att precis lika viktigt som det är att vi i landet har ett Naturvårdsverk även skulle inrätta ett Tidvårdsverk, den tanken är inte fel. Eller hur?! Skulle det vara möjligt för oss att ställa våra telefoner på Upptagen - tid för tänkande? Skulle det accepteras i företagets telefonväxel eller i våra privatliv? Skulle det vara en rimlig förklaring till att jag inte vill prata just nu? Eller betraktas tänkandet som enbart en bisyssla? Hon använder ett gammalt uttryck och myntar ett nytt: närvaro och härvaro. Fundera en smula på dessa två.

Och jag hör nu tysta protester hos läsarna, men jag vill säga att jag vet om att olika arbeten har olika förutsättningar vad gäller vilken typ av arbete som ska göras. Men jag tycker att Bodils tankar är viktiga att lyfta fram. Jag tror att även en kroppsarbetare eller människovårdare också ska ha rätt till eftertanke och reflektion, både i jobbet och privat. Vår tids immateriella kultur tvingar oss tyvärr åt annat håll.

Bodil Jönsson får avsluta med dessa ord om att byta livslögn: “lika väl som jag kan inbilla mig att jag har ont om tid, kan jag väl inbilla mig att har har gott om tid? [...] ...ha-gott-om-tid-livslögnen är betydligt roligare än sin motsats. Så jag bestämde...jag har gott om tid. 

Och vidare: 

Om man någon enstaka gång till äventyrs träffar en människa som tänker med samma rytm och i samma riktning, så att den andre säger något precis när du är där i tanken - då kan man känna en primitiv glädje över att rytmen stämmer. Ungefär som på dansgolvet.”

Jag önskar dig sådana möten idag, kära läsare. I Fortsverige.

Från Lortsverige till Fortsverige (del 1)

Egentligen heter boken jag läser endast Fortsverige (1999) och handlar om det allt högre tempot i vårt moderna informationssamhälle. Boken är en antalogi, dvs. en samling texter från flera författares hand (eller tangentbord). Jag behöver nog bara nämna namn som Lasse Eriksson (redaktör och initiativtagare), Babben Larsson, Bodil Jönsson, Ronny Eriksson och Ulf Wickbom, så förstår du att den här boken är en höjdare. Den förenar det djupt humoristiska med det djupt allvarliga och alldagliga. Underrubriken lyder: funderingar kring en allt snabbare tid - och vad man kan göra åt den.

Min rubrik härstammar från första kapitlet i boken och utgör en resumé av bokens innehåll. Allt från Lubbe Nordström som 1938 skrev boken Lortsverige efter att ha farit igenom landet och upptäckt den lort som fanns hos hög och låg i samhället. Lasse Eriksson, som sammanställt antalogin Fortsverige har på ett liknande sätt velat fara land och rike runt med hjälp av skrivande kollegor och konstaterat att samhället går allt fortare och fortare. Boken känns som ett smultronstrå fyllt av små finurliga tankar och associationer med glimten i ögat som får skrattet att fastna i halsen och en och annan fundering som dröjer sig kvar som ett välbehagligt avslöjande: “hur kan de veta hur jag tänker och agerar ibland?”

Smaka på det här citatet från Ivar Lo-Johansson:

“trafiken är hetsig, rörlig och energisk. Luften är full av den inspirerande sång, som en stads trafikväsen avgjort skänker en modern människa. Bensinlukten är den nya tidens rökelse, som stämmer oss till tillitsfullhet, tro och optimism.”

Lortsverige är borta. Idag flimrar Fortsveriges digitala ansikte över oss. (Lasse Eriksson)

Han ber också oss läsare att läsa långsamt och med eftertanke, även om vi under läsningen befinner oss i ett blixtrande höghastighetståg eller i flygplan i överljudsfart där man själv inte uppfattar ljudbangen man lämnar efter sig.

Denna bok är högintressant och jag tänker läsa den just med eftertanke och i ett långsamt tempo. Och återkommer med flera tankar från boken, det gör jag!

(första gången publicerad februari 2013)

Uppmuntran denna dag; ord som stärker

Därför kan vi frimodigt säga:
Herren är min hjälpare,
jag ska inte vara rädd.
Vad kan en människa göra mig?

(Hebr. 13:6)

-----------------------------------

I min nöd ropade jag till Herren,
och Herren svarade
och gav mig rymlig plats.
Herren är med mig,
jag är inte rädd.
Vad kan en människa göra mig?

Herren är med mig,
han är min hjälpare.
Jag ska se i triumf
på dem som hatar mig.
Det är bättre att fly till Herren
än att lita till människor,
det är bättre att fly till Herren
än att lita till furstar.

(Ps. 118:5-9)

-------------------------------

Se, Gud är min frälsning,
jag är trygg och inte rädd,
för Herren Herren är min styrka
och min lovsång.

Han har blivit min frälsning.
Med fröjd ska ni ösa vatten
ur frälsningens källor.

(Jes. 12:2-3)

Bilstol i skogen på Tjurkö

 Jaha.... undrar just vad som är historien bakom denna
utslängda och malplacerade bilstol...