En droppe

Karantän

På 1300-talet drabbades Europa av Digerdöden, eller Pesten, med ett annat ord.  På grund av bristen på mark i olika europeiska städer, t.ex. Venedig, och därmed oförmågan att kunna ta hand om alla döda som låg överallt, fick man ta till olika metoder för att få bort liken från marken. Det gick så långt att man byggde flottar av stockar och staplade döda kroppar på dem och sen sköt man ut dem på vattnet så att de flöt ut från land.

När man började förstå att smittan spreds genom råttor var det försent, men ledningen för staden Venedig beslöt att alla skepp som kom med last till Venedig fick ligga för ankar ute på redden i fyrtio dagar innan de fick tillträde till hamnen för att lossa lasten. Och än idag är siffran fyrtio - quaranta på italienska - en påminnelse om just detta: båtarna låg i karantän (quaranta) i fyrtio dagar. Därav ordet karantän.

Världens största idrottsfest

Fotbolls-VM pågår just nu i Brasilien. Ett fotbollsälskande land med ett fotbollsälskande folk. Miljontals människor bänkar sig varje dag framför TV-rutan för att följa matcherna, liret, jublet, buropen, se stjärnorna, se domarmissarna, se frisparkar, straffar och hörnor, se misslyckade passningar och bländande framspelningar och löpningar i djupet. Hela världens alla blickar är riktade mot Brasilien, sambarytmernas förlovade land. Jag gillar också fotboll, sen jag var barn. Jag har stora problem med att låta bli en fotboll eller en innebandyboll om jag får syn på en utmed vägen jag går. Det är något som finns nedlagt  i mig. Det bara är så.

Fotboll är världens största idrott, sett till antalet utövare. Från de allra minsta knattarna som knappt når upp till flaggan på hörnstolparna till de spelare som spelar i Europas proffsklubbar, via gärdsgårdsserierna ute i alla småbyar och orter i alla länder. Jag tänker på anrika (och superrika) klubbar som Juventus, Barcelona, Everton, Liverpool, Chelsea, Feyenoord, Milan, Dortmund, Bayern München, Madrid, Paris Saint-Germaine, Young Boys och många, många fler. Någon sa till mig att Dortmund i  Tyskland har det högsta snittet av åskådare på sina hemmamatcher, ca. 55.000 personer/match! Imponerande. Lägg då till resten av  storklubbarna i Tyskland, Holland, England, Italien, Spanien, Frankrike, Ryssland, Skandinavien - och i hela resten av världen! Och jag inser att fotbollsarenorna runt om i hela världen varje vecka populeras av miljontals personer. Och de allra flesta köper biljetter för många  hundra kronor varje gång. Det är en enorm folkrörelse som i alla tider varit på fötter för att se 44 fötter dribbla, passa och skjuta en läderkula till varandra och sen helst få in den mellan  två höga vertikala stolpar och en horisontell överliggare för att sedan ha förmånen  att kunna höja armarna i en härlig glädjedans, gärna ihop med lagkamraterna och hörnflaggan.

Igår såg jag Brasilien slå Kamerun med 4-1 efter uppvisning av deras lilla storstjärna Neymar, Otroligt skicklig med bollen. Alla undrar om han  är Pelés, Ronaldos och Beckhams efterträdare som Den Störste genom tiderna. Det får framtiden utvisa. Det var verklig folkfest och idrottsfest och spelglädje. Ser fram emot fortsättningen.

Hoppas brassarna vinner alltihop. Det skulle vara roligt! Vi får se 13 juli.

Sluta aldrig drömma och följa din dröm

Hittat på en anslagstavla...

Jasmin

Jasmin efter regnet i min trädgård

Med världen och all kunskap i fickan

Det är en märklig tanke att all världens kunskap finns med i ens ficka. Och hela världens alla platser kan besökas inom en kort stund. Det kan gälla kunskap om fåglar, fotbolls-VM, politik, bilder på någon historisk person, lyssna på ett känt tal som hölls för 50 år sen, en blomma, ett språkligt begrepp, en stavning, en efterrätts alla ingredienser, ett ords historia, en ort i Finland, hur lång Pirlo i franska fotbolls-VM-laget är, hur mycket ett blåbär väger, hur myror parar sig, hur man tillverkar såpbubblevatten, hur man kan göra en enkel webbsida, Ernest Hemingways mellannamn, var staden Salvador i Brasilien ligger och hur många människor som bor där eller hur många engelsmän det bor i Rio. Allt möjligt, mellan himmel och jord. Och även det som finns i himlen och ovanför och under jorden. Allt! Och allt detta ryms i min ficka. I en smartphone, t.ex. min Iphone. När som helst, var som helst kan jag få fram det jag behöver veta. Och behöver jag göra ett bankärende eller få kontakt med någon whereever, så går det också. I detta nu. Jag inser den enorma hjälpen jag har av Internet när jag är mitt inne i Dan Browns bok Inferno, med all arkitektur, historia, bilder, konstnärer, orter och ortnamn, Dante Alighieri - allt som nämns i denna fullspäckade bok och i annan litteratur eller sånt som dyker upp i TV-rutan under sändning. Jag kan snabbt få mer kunskap som förklarar det som avhandlas och passeras. Fascinerande! Dante Alighieri förresten, var poeten som skrev sitt mäktiga epos Den gudomliga komedin i Florens på 1300-talet. En berättelse som påverkat miljontals människor under historien och deras syn på livet efter detta.

Man kan måla upp allt obehagligt med denna snabba kanal av info och kommunikation. Men man kan också se vilka möjligheter som öppnar sig. Jag såg en bild för några dagar sen - på nätet - hur två personer sitter på samma buss och tittar ut åt varsitt håll i bussen. Den ena ser bara en svart bergvägg och oroväckande stenar och andra bekymmer längs vägen och den andra ser åt andra hållet och ser en enormt majestätisk utsikt, en underbar dal, alptoppar, grönska, en flod med friskt och levande vatten - och bildtexten löd ungefär: “vad man ser beror på åt vilket håll man vänder sig”. Det gäller även den moderna tekniken. Alla som är realister inser farorna och bedrägligheterna med Internet, javisst! Och alla som är realister inser även möjligheterna. Och sen är det frågan vilket förhållningssätt vi väljer. Att gå miste om rikedomarna eller att upptäcka dem och göra något bra av dem.

Jag väljer det senare.

Glad midsommar till alla!

20 juni 2014 - en unik dag!

Väg

Vägen hem.
Vägen bort.
Alla vägar bär till Rom.
Vägledning.
Vägledare i ödemarken.
Hemväg.
Genväg.
Avtagsväg.
Vägarbete.
Vägran.
Vägd.
Vägens riddare.
Vägens faror.
Sommarväg.
Vinterväg.
Vinterväglag.
Vägförening.
Vägavgift.
Skogsväg.
Landsväg.
Asfaltsväg.
Grusväg.
Vägs ände.
“Jag är vägen, sanningen och livet”.
Vägval.
På väg.
Vägens människor.
Att vara på väg.
Att tillhöra Vägen.

Grandpa

Rätt kommatering kan rädda liv. 

Läs mer om komma-kriget:

>>http://spraktidningen.se/artiklar/2013/09/kommat-som-kom-bort

Powernapp

Grattis till alla studenter!

1

Sjungom studentens lyckliga dag,

låtom oss fröjdas i ungdomens vår!

Än klappar hjärtat med friska slag,

och den ljusnande framtid är vår.

Inga stormar än

i våra sinnen bo,

hoppet är vår vän,

och vi dess löften tro,

när vi knyta förbund i den lund,

där de härliga lagrarna gro!

där de härliga lagrarna gro!

Hurra!

2

Svea vår moder hugstor och skön,

manar till bragd som i fornstora da'r,

vinkar med segerns och ärans lön,

med den skörd utan strid man ej tar.

Aldrig slockne då

känslans rena brand,

aldrig brista må

vår trohets helga band,

så i gyllene frid som i strid.

Liv och blod för vårt fädernesland!

Liv och blod för vårt fädernesland!

Hurra!

Text: Herman Sätherberg

Musik: Prins Gustav

Sången sjöngs för första gången på en vårkonsert den 18 mars 1852

Minnenas rum

"Minnena ser mig." (Tranströmer)

Den vackraste minneslund jag sett, någonsin, i stockholmstrakten.

Speglingar

Speglingar i Själagölens svarta vatten...

Att andas

Det har fallit ett lätt regn under natten. Himlen är alltjämt överdragen av moln, och då och då kommer några fina stänk. Jag står under ett snart överblommat äppelträd – och andas.

Inte bara äppelträdet utan också gräset runtom ger ifrån sig en aromatisk ånga efter regnet, och det finns inget namn för den ljuvliga vällukt som fyller luften. Jag drar in den med fulla lungor, förnimmer dess arom med hela mitt bröst, andas, andas, än med öppna, än med slutna ögon, jag vet inte vilket som är bättre.

Detta är den enda frihet, den enda men också dyrbaraste frihet, som fängelset berövar oss, att få andas på detta sätt, andas här. Ingen jordisk föda, inget vin, inte ens en kvinnas kyss är för mig ljuvligare än denna luft, som är fylld av blomdoft, fuktighet och friskhet.

Vad gör det sedan, att det blott är fråga om en liten stackars trädgård, inklämd mellan femvåningshusens burar.

Jag hör inte längre motorcyklarnas knatter, radiogrammofonernas vrål och högtalarnas smattrande. Så länge man ännu kan andas under ett äppelträd efter ett regn, är livet alltjämt värt att leva!

Alexander Solsjenitsyn, 1918-2008 (översättning Hans Björkegren). Solsjenitsyn skickades till fängelse och arbetsläger i Gulag och kom att tillbringa åtta år i olika specialfängelser och läger fram till 1953 då han benådades efter Stalins död. När han 1970 fick Nobelpriset i litteratur, tvingades han till exil. Han mottog priset och höll sitt tacktal 1974.

Ärligt talat

Ärligt talat, eller ska jag hellre säga: allvarligt talat? När morgonljuset lyser mellan trädstammarna och åkerns vetekorn växer som allra bäst och rådjurskiden hoppar omkring i skogarna i en lustiger lek och gladan spejar över fältens stackars sorkar och kopparormar - då är livet bra. Den märkliga drömmen om en hög bergvägg där tusentals fåglar flyger hit och dit i kvällssol och den underliga känslan av att inte hinna se alla arter innan bilden plockas bort eller för alltid är utsuddad, den känslan dröjer sig kvar. Att inte hinna se allt. Märklig tanke. Men vem hinner med allt? Och är det ens nödvändigt eller önskvärt? Är det meningen att någon ska hinna med allt? Är inte meningen den, att Leva den tid jag har? Och så får det bli som det blir med alla upplevelser och platser och möten? 

Att ta emot det som kommer till dig, inte att jaga efter det ena eller det andra. "Jagande efter vind" som den vise Salomo uttryckte det. Det knäckande med att jaga efter vinden är att man aldrig får den fatt. Den är mer lurig än en hägring.  En hägring försvinner  åtminstone när man närmar sig den, men vinden försvinner inte - den är kvar, jag kan känna den, jag kan se dess verkningar - men jag får aldrig fatt i den. Att slappna av och bara känna vinden, det är detsamma som att lägga ner stridsvapnen vid vapenvilans inbrott och att acceptera vindens karaktär. Och att få känna vindens milda bris i ansiktet och håret - det är inte jagande, det är kvalité mitt i livet.

Skälagölen, strax utanför Karlskrona

Fingerborgsblomman

Sommarfärger och sommarprakt

Naturen andas

Sitter i en glänta i skogen

och lyssnar till vindarnas sus.

I fjärran hörs bilarnas motorer

någon sitter redo för kvällningens rus.

Gråsparv och grönsiska kvittrar i takt

asplöven darrar och lönnen ser på.

I motljuset syns värmen som ett dallrande sken

jag tänker: vad finns egentligen mer att få? 

Solen börjar sakta dala

skuggorna blir allt längre,

myrorna stretar på marken, 

miljöfolket påstår att de får det allt trängre.

Flugan surrar, grisen bökar

hästarna springer och ler.

Rådjuret vakar, och haren ser upp

gladan från ovan allt detta ser.

I viskande ton

I stillhet och ro

jag andas i frihet

ser koltrastens bo.

En god vän skickade bilden...

Att lämna något för att förverkliga något annat

Jag återkommer idag till något jag skrivit om förut. Några ord, en mening, en sats som återkommer hos författaren P O Enqvist i hans bok Ett annat liv. Han berättar i boken med sitt eget liv som språngbräda om andra människor och hur deras liv utvecklats eller stannat upp, stagnerat. De ord jag har fäst mig särskilt vid är dessa:

Att lämna något för att förverkliga något annat

Jag påmindes om Enqvists ord när jag tidigare i veckan samtalade med en god vän - då dök orden upp igen i mitt medvetande. Och de blev en orsak till nya associationer och vinklingar i vårt samtal. Även om det är svårt ibland att bryta med något gammalt och invant, så kan det vara avgörande för hur livet ska utvecklas. Om man aldrig avviker från den stora vägen, hittar man aldrig gläntorna i den djupa skogen. För att förverkliga något annat, kanske någon måste ta av sig prästkragen och för någon annan kan det betyda att ta på sig en prästkrage.  "Att lämna" är ett personligt val som gör att man kan känna sig oviss, otrygg, få en känsla av "har jag gjort rätt val nu?", och man kan aldrig skylla på någon annan, utan man får stå för konsekvenserna själv. Jag kan erkänna att jag många gånger har svårt att "lämna" något bakom mig, något som känns (eller som i alla fall känts) som att vara hemma. "Vanans makt är stor", "man vet vad man har", "skomakare, bli vid din läst" - ordspråk eller talesätt som vi matats med sen barnsben och de är säkert viktiga, men jag tror att de ibland kan vara ett hinder för oss att lämna något för att förverkliga något annat. Denna sommar är tiden inne att göra slag i saken. För att förverkliga något.

Prästkrage, fotograferad igår. Dock ingen sådan man sätter på sig eller tar av...

Vallmo

Snacka om att åldras med skönhet...

Tangenttystnad

Vissa perioder är det liksom tomt på insidan och tangenterna är nästan kalla och flytet som brukar få fingrarna att dansa, finns inte. Klapprandet från tangenterna hörs inte.


Bildskärmen lyser vit emot en som ett helljus, den bländar nästan. Märkligt. Ändå sitter jag här. Det är viktigt ändå.


Tystnad måste få finnas. Som träda i naturen. Naturen får vila en tid. Precis som det är med träden under vintern, så måste det få vara i våra liv.


Alt Gr, FN, Shift, Ctrl, *, ä, ö, l, k, m, n och många fler tangenter väntar tålmodigt på mig. Var och en av dem viktiga på sitt sätt och oumbärliga i sitt sammanhang och när tiden är inne för dem att bidra med det som de är bra på.

Luna

Månen (latin: Luna) är jordens enda naturliga satellit och den femte största månen i solsystemet. Näst efter solen är månen, på grund av sin närhet, det klart ljusaste objektet på stjärnhimlen, sett från jorden. Månen gör sig också påmind genom tidvatteneffekter på jorden i form av ebb och flod. 

Med dess framträdande ställning på himlen och de regelbundna månfaserna har månen i alla tider fascinerat människan och lämnat ett stort kulturellt avtryck i den mänskliga historien. Månen vänder alltid samma sida mot jorden eftersom den befinner sig i en bunden rotation, och roterar därmed exakt en gång runt sin egen axel för varje varv den rör sig runt jorden.

(Källa: WIkipedia)

Förr talade man om att en person blivit mångalen när de blivit psykiskt sjuka eller tokiga. På engelska finns begreppet "he is a lunatic". 

Fåglar

Ejder

Grönsiska

Grönsiska

Talgoxe