Verkstan (4)

Verkstan (3)

Verkstan (2)

Verkstan (1)

Bulten. 

The stars above

Rådslag inför flytten söderut...

Det växer vindruvor

En god vän bjöd på dessa godingar... 

Summit

Definitioner av summit

Är ett substantiv.

the highest point of a hill or mountain.
The land rises abruptly to highland ridges with mountain summits as high as 3000 feet.
synonymer: (mountain) top, peak, crest, crown, apex, tip, cap, hilltop

a meeting between heads of government.
a summit conference
synonymer: meeting, negotiation, conference, talk(s), discussion

(allt enligt Google translate)

I mitt jobb händer det ibland att jag får inbjudningar till Summits. Det kan vara Google, Microsoft eller Adobe som inbjuder till s.k. Summer Summits eller Winter Summits osv.

Det handlar då om att dessa företag inbjuder till events i Stockholm och andra städer i världen där de ämnar visa upp sig och sina senaste innovationer inom IT-området, och för min del är det pedagogiska Summits som inbjudan gäller. På ett vis förstod jag vad ordet Summit står för, eftersom jag väl känner till ordet summa på svenska, så jag anade att andemeningen med Summits måste gå åt det hållet: att visa upp summan av företagens nyutveckling på sina områden. Därför tog jag reda på vad ordet egentligen betyder. Och inledningen av denna artikel gav mig och dig svaret.

Undrar om denna dag blir the Summit of my life? Eller för dig, kära läsare?

Gyllene snittet - eller tredjedelsregeln

Placera ditt objekt i bilden där krysset är placerat, eller på någon av de andra tredjedelarna i bilden. Och du kommer få en helt annan upplevelse av bilden och dess blickfång, än om du slaviskt placerar objektet exakt i centrum av alla bilder.

Byggnader (16): ABB på Verkö - på distans

Här ABB-tornet på Verkö i Karlskrona. Denna enhet ska säljas till 
Danmark stod det i dagens tidning. Då blir det kanske ännu mer distans.
Klicka för större bild.

Ros mot vägg

Soluppgång genom droppfyllt bussfönster

Lingonsyltsburken

Kanske var det den trasiga burken med lingonsylt (se gårdagen inlägg) som triggade igång tankarna hos mig. Hur burken - som var immig av kondens och därmed väldigt hal - gled ur mitt grepp och hamnade på golvet och gick i flera otrevliga bitar. När jag vaknade i morse och tänkte vidare på händelsen, kom detta till mig: när något glider en ur händerna. När man tappar greppet om händelseutvecklingen. När burkar och annat går sönder. När utvecklingen inte blir som den var tänkt.

Kan det vara så att det finns flera stora och övergripande tankar, system, intentioner, drömmar, idéer, visioner, vilka är tänkta att leda till Det Där fina målet - som har visat sig bara glida oss ur händerna? När den övergripande visionen inte varit sammankopplad med verkligheten, och när de genomgripande besluten inte fattas hos dem som den övergripande visionen var tänkt för? Jag tänker på ett personligt plan, och jag tänker även på ett organisatoriskt plan. I stort och i smått. Personligt eller i jobbet. Det genomgripande måste nog dock alltid vara på ett personligt plan. Det övergripande kan vara hur opersonligt som helst. Och - tyvärr - är det så väldigt ofta.

Genomgripande förändringar och skeenden måste ske på ett personligt plan. Annars blir det ingen förändring. Inget genomgripande i egentlig mening sker .

Tolstoj skrev en gång: alla tänker på att förändra mänskligheten, ingen tänker på att förändra sig själv.

Övergripande och genomgripande

Övergripande (t.ex. vision) och genomgripande (t.ex. skeenden).

De två orden kom i mitt sinne när jag stod och handskades med en sönderslagen lingonsyltsburk, vilken två dagar tidigare varit en hel lingonsyltsburk, innan den av kondens- och halhetsskäl gled mig ur näven. Klockan 6.15 en arbetsdag, en torsdag, och gröttallriken stod på svalning och väntade på just den lingonsylt som plötsligt befann sig på golvet med glassplitter och golvdamm i sig. En inledning på dagen som jag inte önskade mig. Men så var det i alla fall. Faktum.

Hur de två orden i rubriken ovan plötsligt kom upp inom mig under den tvagande och sköljande verksamheten, vet jag inte. Det bara hände. Det också. Vi kan i olika sammanhang tala om övergripande och genomgripande. Ordet eller orden som kommer efter dessa två begrepp kan variera. Övergripande kan t.ex. åtföljas av: vision, policy, grepp, perspektiv, beslut, idéer, besked, tänkesätt, tankar, mål m.fl. Genomgripande kan t.ex. åtföljas av: upplevelse, skeende, händelse, erfarenhet, äkthet, beslut, tänkesätt m.fl.

För mig kommer orden fram utifrån en brottning jag haft det senaste halvåret och har delvis med mitt jobb att göra. Jag ser de två orden som två linjer som i en mening är parallella, och i en annan mening går ifrån varandra. I den bästa av världar löper de båda begreppen sida vid sida och kan då anses som parallella och i många avseenden likställda, för att de kompletterar varandra. I en sämre värld går de två begreppen ifrån varandra och kan i sin yttersta konsekvens innebära en motsägelse, en motsättning.

Ett ledarskap måste se till båda begreppen och betrakta båda begreppen som likvärdiga och minst lika viktiga. Annars blir det fel. Det blir slagsida. Det blir ett glapp mellan en tänkt verklighet och den faktiska verkligheten. Man kan ha hur många övergripande teser som helst, hur många övergripande visioner och tankar som helst, hur många verbalt korrekta policydokument som helst, men om dessa inte inneburit, innebär eller kommer att innebära genomgripande förändringar hos dem som ska utföra de övergripande teserna, teorierna, idéerna och visionerna, då blir det inget som kan betraktas som genomfört, som faktiskt blir en verklighet, som skapar någon egentlig förändring. Det blir bara en skrivbordsprodukt. Det som är A och O i resonemang om övergripande arbete och genomgripande förändringar, är att det faktiskt - In Real Life - skapar något nytt. Det kan vara allt ifrån ett förändrat liv, en förändrad arbetssituation, ett nytt handlingssätt, ett nytt sätt att tala med och om varandra. Att det faktiskt sker någon genomgripande i enskilda människor, annars är allt fortfarande sig likt. Ingenting har hänt. Huset är liksom bara tillbyggt eller ombyggt till viss del och det har applicerats en ny färgnyans på ytan, men inuti huset kan missämjan och de hårda orden vara desamma.

Om det övergripande är det osynliga i sammanhanget, är det genomgripande det som är synbart, kännbart, märkbart och mätbart i interaktionen mellan människor, och jag skulle vilja tillägga: mellan människa och Gud.

Övergripande och genomgripande. Och jag bara undrar i mitt (just nu) stilla sinne: vad ägnar vi oss åt: en massa övergripande eller några genomgripande aktiviteter?

Läs fortsättning på dessa tankar imorgon...

Om böcker och läsning (2)

”Det är sant att livet är förmer än boken, men under stilla timmar med en god bok har mycket av det slagit rot i oss som fyllt våra liv med innehåll och mening.”
(Niels Neergaard)

"Böcker och vänner skall vara få och väl utvalda."
(Samuel Peterson)

”Den som äger en trädgård och en boksamling saknar intet.”
(Cicero)

Himmel över Ronneby

Not until we are lost do we begin to understand ourselves.

Things do not change, we change.

(Thoreau)

Walk of life

En rödbyxad man vid matchande postlåda. I Vaxholm.

Driftkucku

En driftkucku är en person som regelbundet förlöjligas, vanligen genom skämt.

Ett exempel från Wiktionary: Jorden gick inte under den här gången heller...
Han blev driftkucku över hela världen då han tidigare förutspådde att jorden skulle gå under 21 maj i år.

1  Betydelse: skottavla, hackkyckling, föremål
   för åtlöje, föremål för drift, lättrogen stackare

2  Betydelse: spektakel, åtlöje

3  Betydelse: måltavla, mål, föremål,
    skottavla

(Källa: Woxikon)

Bästa dagen

Det måste vara denna dag. Just nu.

Green leaf

11 september

Tänkvärda ord om våld:

Det man förvärvat med våld kan man behålla endast med våld. (Mahatma Ghandi)

Den som väljer våldet som metod, måste använda lögnen som sin ideologi.
(fritt citerat av Aleksandr Solzjenitsyns ord)

Väl formar den starke med svärdet sin värld, 
Väl flyga som örnar hans rykten; 
Men någon gång brytes det vandrande svärd 
Och örnarna fällas i flykten. 
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, 
Det dör som en stormvind i öknen bort.
(Esaias Tegnér, 1810)

Poeten och prästen Nils Bolander skrev:

Den enda vägen

Finns det verkligen ännu någon som tror att hatet kan hatas ihjäl,
att våldets ogräs, som grönskar och gror, förtrampas av våldets häl?
Säg, borde vi inte ha lärt oss nu att hets ej skall mötas med hets,
att lögnernas pansar ej splittras itu av lögnpropagandans spets?

Kulsprutor och bomber och hätska ord mot ett växande världsbarbari
är ingen väg till en bättre jord och ingen välsignelse i.
Allt hat föder hat, allt våld föder våld, och lögn heter lögnens svar.
Nederlag heter krigsmans sold och svanesång våldets fanfar.

Det enda som hejdar rovriddarens arm och hatets strömmande fors
är kärleken, kvällande rik och varm, som flödar från Golgata kors
den kärlek som dränker i gärningars flod
all ondskans blodröda våg
och visar prov på ett större mod
än krigarens skövlingståg.

(Nils Bolander)

Ord att tänka på denna för vår samtid tragiska och för alltid brännmärkta dag i historien.

Utanför FN i New York, inte så långt ifrån Ground Zero.

Wabi-sabi

Författaren Patricia Tudor Sandahl skriver om detta fenomen, ungefär så här:

Wabi-Sabi är ett uttryck ur den japanska kulturen. Det innebär att finna skönhet i det som är gammalt och slitet, att se charmen i det som blivit skamfilat och märkt av tidens gång, och att vara medveten om att allt är skört och bli berörd av tidens naturligt rytm och gång. Wabi-sabi hyllar skavanker och  sprickor, det som - enligt många - är förlegat och gammalt. 

Denna kulturyttring lär oss att leva med i naturens gång och  livets alla växlingar. Att inse att allt här i tiden är ändligt, men kunna se skönheten ändå. Det som motverkar denna rika upplevelse av tingen och tiden kan vara:  tankar i vår moderna tid om vad skönhet är, habegäret, perfektionismen och den västerländska kulturens otålighet, i en tid då snabbhet och ungdomlighet är det som räknas.

Wabi-sabi manar till ödmjuk tacksamhet och att ta emot livet som det är. Och visdomen i att inget i denna värld är perfekt. Inte du och jag heller. Och ingen av oss är färdig. Vi är på väg.

Att hålla formerna med hjälp av glass

Sexbent och tunn

På dörren ut till baksidan.

Hjoggböle

Hjoggböle, by i Bureå socken, Skellefteå kommun, mittemellan Skellefteå och Burträsk vid länsväg 364, 20 kilometer åt vardera hållen. Numera har man dragit länsväg 364 runt byn. Byn är indelad i flera delar: Västra Hjoggböle, Östra Hjoggböle, Hjoggböleliden, Hjoggböleforsen, Falmarksheden och Sjön (där Hjoggböles fotbollsplan, ett bönhus och P.O. Enquists föräldragård ligger).

Hjoggböle ligger i Bureå socken och skoldistrikt, och är numera den enda byn inom skoldistriktet som har en egen byskola. Byn har under några år i mitten av 2000-talet haft egen "lokaltidning", Byaskvaller.

My home, my heart

Det Är

Det är djupa dalar som breder ut sig
det är höjder som sträcker ut sig

det är skatter som uppenbarar sig
det är skönhet som avslöjar sig

det är vägar som öppnar sig
det är viskningar som hörs

det är rop som skallar
det är nåd som kallar

det är glädje som flödar
det är det nödvändiga som ber

det är det oundvikliga som manar
det är ögon som ser

det är hjärtat som känner
det är smärta som bränner
det är liv

Det Är.

Nu är det jul igen, eller?

Det bankade på ytterdörren. Den öppnades. Utanför stod en ung kille med ett uppdrag. Han hade papper och penna med sig och hade några väl inlärda fraser som uttalades om att det var dags att beställa jultidningar, och han hade listan i högsta hugg färdig att ögnas igenom och en välvässad penna för att skriva kundernas namn och ett väl synligt kryss i rätt fält med antal och allt annat nödvändigt för det som skulle beställas och distribueras. Och jag tror att han bara är den förste i raden av unga killar och tjejer som kommer hemsöka våra hus och hem inom en snar framtid.

Så nu är det snart jul igen. Tre månader i förväg. Jag bara  kände “nej, det är inte sant… det är ju inte jul snart igen. Det dröjer några välbehövliga månader ytterligare innan decembermörkret slår till, köpruschen blir en verklighet, julkänslan infinner sig”.

Jag sa “nej tack” till killen. Han lommade lite besviket iväg till nästa hågade eller ohågade kund i grannhuset. Jobbigt att göra sådant här, otacksamt slit för några hundralappar och några premiepresenter som belöning. Men säkert en nyttig erfarenhet att möta olika människor som ger olika respons. Ja eller nej. Det gäller att kunna ta ett nej på ett bra sätt, så att inte inspirationen tryter, säljarminen suddas ut, den inre drivkraften dör ut.

Jultidningsförsäljningen kanske har flera goda effekter på dem som ägnar sig åt sysselsättningen. Men för mig blev det mest en utmaning om att fortsätta leva här och nu, och inte leva då och där. Att vara här just nu.

Baggböle(ri)

Baggböleri var ursprungligen ett uttryck för att åverka kronoskog, det vill säga olovligt avverka skog ägd av den svenska staten; något som ägarna av Baggböle sågverk i Västerbotten anklagades för i media men inte kunde fällas för i rättegångar under 1840- till 1860-talet, vilket resulterade i att lagstiftningen skärptes.

Senare har betydelsen även kommit att omfatta andra former av tvivelaktig verksamhet inom skogsnäringen, särskilt anklagelser om skogsskövling, och påståenden bland annat i skönlitterära verk om att skogsbolagen med ohederliga affärsmetoder och till underpriser köpte privata skogsfastigheter eller timmer. Debatten om bolagens omfattande köp av privat skogsmark kallades Norrlandsfrågan och resulterade i Norrländska förbudslagen 1906.

Ordet baggböleri tillkom 1867 som en avledning av Baggböle, namnet på en by strax utanför Umeå i Västerbotten. Den först belagda formen är baggböling som förekom i ett litet kåseri i tidningen Fäderneslandet den 14 augusti 1867. Därefter började pressen använda verbet baggböla, bland annat i Nya Dagligt Allehanda den 19 september 1867. Formen baggböleri verkar ha publicerats för första gången i ett satiriskt skillingtryck i Söndags-Nisses ”Baggbölenummer” 40/1867.

 (källa: Wikipedia)

En som varit ute och seglat

Stenformationer i Kristianopel

Några entusiaster satte igång en konstnärslek och ett skapande av formationer av stenar som 

bara låg där och väntade på att bli upptäckta. 

Det blev en skulpturpark 2 meter från sydhavet med horisonten som fond.  

Inget lim har använts! Roligt!

Klicka för större bilder!