Sommarglass, jordgubbar och kaffe vid Jungfrusund, Ekerö

Bevakningstorn vid öde militärholme

Nya flugan

Fidget spinner, sägs ge oroliga människor ro. 

Det kanske funkar för många. Jag tror dock att det är en fluga som kommit och 

som snart lämnar sin (snurrande) plats i våra liv.

En stund med Havet

Det är en av de vindstilla sommardagarna. De är inte så många, men desto skönare när de infinner sig. Oftast är det lite mulet och man tror att regnet ska komma när som helst, men icke, regnet dröjer, vinden är obefintlig, havet lockar och kallar. Tar mig ner till bryggan, kör båten ut  på havet och lägger mig norr om Aspö, slänger i ankaret, tar fram min Ipad och skriver dessa rader. Det är så fridfullt, vattnet kluckar mot båtens skrov i lätta vågor från båtar som passerar i fjärran, båten guppar lite upp och ner, och jag följer med i rörelsen. Detta är sommar. Detta är semester. Detta är livet. “Där själen kan få ro” som Lundell skaldar.

En och annan svan, svala, trut och tärna ger ljud ifrån sig, ett avlägset flygplan påminner mig om andra, mer avlägsna världar och andra värden, ett barn som hojtande badar i viken intill, och två personer på en ankrad segelbåt 100 meter bort talar svagt med varandra. Träden och buskarna på ön är mörkt gröna och det ser inbjudande lummigt ut. “Undrar om jag ska bada?”  tänker jag och ser mig omkring. Min gps och färddator i båten visar på 17,1 grader i vattnet och i luften ca 21 grader. “Varför inte?” Den inre dialogen blev kort. Beslutet fattat. Ankaret verkar ligga väl på botten, båten flyttar sig inte. Inget som hindrar mig. Tänkt och gjort, av med kläderna, ut med badstegen, ner i det stora blöta. Skönt!  Tack för havet. Och stunden med havet. En vanlig dag i juli.

Skuldens gudar

Ett samtal  mellan den gamle juristen Legal och hans yngre kollega Haller, i Michael Connellys bok Skuldens gudar, där Haller inleder:

Vanligtvis hade jag bett honom att inte kalla mig det (Mickey Mouse). Men jag lät honom göra det så att jag kunde gå.
”Vad är det?”
”Din pappa kallade alltid jurymedlemmarna för ’skuldens gudar’. Minns du det?”
”Ja. För att de har makten över skuld och oskuld. Vad vill du säga med det, Legal?”
”Jag menar bara att det finns så många där ute som dömer oss för vad vi än tar oss för i livet. Det finns tillräckligt många skuldgudar. Du behöver inte ansluta dig till dem.”
Jag nickade men kunde inte låta bli att svara.
”Sandy Patterson och hennes dotter Katie.”
Legal såg förvirrad ut. Han kände inte igen namnen. Jag skulle naturligtvis aldrig glömma dem.
”Mamman och dottern som Gallagher dödade. De är mina skuldgudar.”
---------------
Och jag undrar, kära läsare, vilka är dina skuldgudar?

Skitbil

Ett gott öga (ytterligare)

Hunden heter Frej. Han väger 55 kg. Snälla kilon.

Ett gott öga

En häst i närheten av Nättraby

Större än mitt hjärta och vet allt

Den gamla mannen, Johannes, skriver ett brev till sina vänner och förklarar och uppmanar till det goda. Han kallas för kärlekens apostel och har lämnat efter sig fem skrifter där vi kan lära känna honom och den anda som fanns i honom. I Johannes´ evangelium beskriver han sig som “den lärjunge som Jesus älskade”, en omskrivning som säger mig en hel del om vad som präglade Johannes. En ödmjukhet, en stillhet, en tacksamhet. Han kunde med lätthet ha skrivit “jag”, men väljer att beskriva sig själv som “den lärjunge som Jesus älskade”. Ett konstaterande i stillhet. Han är i 30-årsåldern när evangeliet skrivs.

Många år senare skriver han - som fånge på fångön Patmos när han är ca 90 år gammal - sitt apokalyptiska brev Johannes Uppenbarelse som sänds till (minst) sju församlingar i  Mindre Asien. Hela denna skrift är en mäktig nutids- och framtidsvision, som tecknar både en mörk och en ljus framtid och många finner tröst och styrka i orden som där finns. Man tror att det skrevs till de kristna som led förföljelse under kejsar Domitianus. I mångt och mycket kan vi konstatera att Uppenbarelsebokens ord säkert är mer begripliga idag än de var på 90- och 100-talet efter Kristus. Mycket som då var helt omöjligt att tekniskt förstå, framgår idag som helt möjligt att både se, höra och göra.

När Johannes var i 80-85-årsåldern, skrev han sina tre brev - Första, Andra och Tredje Johannesbrevet - vilka fungerade som rundbrev till de församlingar Johannes hade och hade haft kontakt med, särskilt församlingen i Efesos. Breven är skrivna på ett personligt och lättläst sätt för att inge styrka och mod att stå emot olika villoläror som ifrågasatte Kristus och hans gudomlighet. Och de handlar mycket om Guds kärlek. Att Han älskar oss. Att Han först har älskat oss, och därför kan vi älska Honom tillbaka. Initiativet kommer från Honom. Han är källan till allt. Han är större än den som råder i världen. Han är kärlek. Han är ljus.

Och mitt i hans undervisning om kärlek, och tillståndet i världen, och ljuset och Anden och mycket mera, kommer dessa befriande ord i 1 Joh. 3:20,

...Han är större än vårt hjärta och vet allt...

Smaka på orden. Känn in deras verklighet och den verkan de får på oss. På oss som är trötta. Trötta av en myckenhet av arbete. Trötta på att behöva förklara oss. Trötta på all lojalitet åt olika håll. Trötta på att hålla koll åt höger och vänster. Han är större än vårt hjärta och vet allt. Så skönt. Så viktigt. Så sant. Så befriande. Vi behöver inte förklara allt för Honom. För Han vet redan. Han vet om dåtid, nutid, framtid. Denna vetskap blir för mig en stor orsak till djup glädje, när jag viskande kan utandas orden: Du vet allt, ja Du är större än mitt hjärta och vet allt...tack att det är så...tack att jag får ta de orden till mig...tack.

Så också denna dag.

Det heliga Hjärtat. Sacré-Cœur.

Moder Teresa om livet

Ur Hymn till livet:

Fredag morgon på semestern

Jungfrusund, Ekerö, Stockholm.

En unik dag har tagit sin början. En dag att glädjas över, ta emot, uppleva och finnas i. Det har kommit lite stilla regn inatt, efter gårdagens strålande sol. Regnet stör inte, nej, det förgyller och öppnar andra dörrar än det solen öppnar - och vice versa. Det gäller att kunna ta emot denna tanke, kunna äga förmåga att se det på detta sätt. Att se det som är rätt. Att inte bara se det som är fel.

För några år sedan pluggade jag en högskolekurs på distans, den hette: Fotografering - visuell kommunikation, och en av våra föreläsare uppmanade oss att när vi går på en konstutställning eller fotoutställning, försöka hitta det som är rätt i bilderna, inte bara stirra oss blinda på vad som är fel. En inställningsfråga, ett annorlunda utgångsläge, ett helt annan infallsvinkel.

Och om detta är viktigt när det gäller en målning eller ett fotografi, kan vi konstatera att det i allra högsta grad även gäller i vårt möte med andra människor. Att hitta det som är rätt. De tillfällen då jag lyckats förhålla mig så till andra människor och egna och andras bilder, har jag upptäckt det vackra, det rika, det spännande, det som gett en klang av tacksamhet och upptäckarglädje.

Något att ta med sig denna semesterfredag.

Organiserad balkväll

Vid Fermanstorp en vanlig sommarkväll.

Fönster mot omvärlden

 Windows 12, sommaren 2017

Röd näckros på Harstena

Harstena i S:t Anna skärgård

En skön båttur med M/F Lindön från Söderköping, 

via Göta Kanal ut till Harstena 15 juli. 

En tur som rekommenderas å det allra varmaste. 

Mulm och mulmhål

Mulm är det lösa material som ansamlas inuti ihåliga träd. Den består framför allt av lös, murken ved. Där finns också ofta exkrementer från vedlevande insekter, fåglar och fladdermöss, gamla fågelbon samt rester av döda djur. I mulmen lever en artrik och särpräglad fauna, bestående av bland annat skalbaggar, tvåvingar och klokrypare. (källa: Wikipedia)

Ek från 1700-talet med mulmhål, vid Drottningholms slott.

Läs mer om mulm och mulmholkar:
>>http://www.blt.se/ronneby/mulmholkar-ska-radda-utrotningshotade-insekter/ 

Sväng till höger vid mjölkpallen!

Barnens gård nästa.

Sommarmoln

Fisktorget, Karlskrona

Gamla hjulspår

Åker i Vallbytrakten, Jämjö.

Sakta gå hem genom stan - lovsång till staden och sommaren

Åh, det är skönt, när mitt Stockholm är grönt
sakta gå hem genom stan
en kyss, sen går man sakta igen
sakta en tur genom stan

Åh, det är natt, och på avstånd hörs skratt
och man går hem genom stan
en doft av hö, från nån ljuv skärgårdsö
smyger sig tyst intill stan

Precis som din arm, så lätt och så varm
känns sommarens vind mot min kind
och natten står still, den finns inte till
en tystnadens skugga, en vind

Den är så kort, och den glider tyst bort
när trastarna vaknar i stan
klockan är två, hela himlen är blå
sakta vi går genom stan

Sakta hitåt, ror en man i en båt
stannar och ser på en svan
allt är tyst, och jag tiger, nyss kysst
sakta vi går genom stan

På Västerbron, i den himmelska ron

Lyssna gärna på Monica Zetterlunds version
från 1961.
>> Klicka här! 

en spårvagn går ensam och tom
alla hus, målar natten i ljus
hemligt går träden i blom

Här bor en miljon, säg, hör de den ton
som Stockholm nu spelar för dem
de far härifrån, långt bort härifrån
men Stockholm det är ju vårt hem

Vart vi än går, vet jag Stockholm är vårt
när vi går hem genom stan
här går vi, med en tyst melodi
ensamma i hela stan

Så stannar vi till, vid fåglarnas drill
vi känner en doft av viol
och glada vi hör, en jublande kör
då stiger en gnistrande sol

Åh, det är skönt när mitt Stockholm är grönt
sakta en natt då i stan
en kyss, sen börja vandra igen
sakta gå hem genom stan
sakta gå hem genom stan
sakta gå hem genom stan

(Text: Beppe Wolgers)

Västerbron

Ösregn över Nättraby

Enjoy the ride

Skön livsinställning! Och viktig!

Irrande tankar

Ur boken Guds viskningar (Richard Foster)

En häger med spaning i blicken

En fin berättelse ur livet

Axel på väg

Rundtursbåt i Karlskrona skärgård.

Morgonmöte

Körde österut mot jobbet i den stilla morgonen, havet låg som en spegel, trafiken inte alls lika intensiv - det märks att många har semester och morgonrusningen in mot stan uteblir nästan helt. Betydligt färre bilar, märkbart lägre tempo, aningen dröjande blickar och rörelser. Jag ställde bilen på den stora hamnplanen utanför kommunhuset, låste bilen och gick mot min arbetsplats. Passerade gatan och kom över intill väggen på det vitmålade stenhuset. Jag såg en sädesärla som vippande landade på trottoaren, alldeles nära mig. Den tittade på mig med intresse (?), och när jag vände mig om såg jag en mindre variant av sädesärla vilken satt på räcket ut mot gatan. Det var ungen till den som landat på marken, det syntes på storleken och den äldre fågelns intresse för vad jag skulle ta mig till. Lite oro hos den äldre. Men den yngre och mindre fågeln satt helt stilla, bara 50 cm från mig, och tittade vaket på mig, jag stannade upp, tittade tillbaka, och sa några ord till den.

Jag minns inte vilka ord vi utväxlade, det är oviktigt, men det som dröjer sig kvar inom mig är ögonblicket, den lilla stunden av kontakt och närvaro, ögonkontakt och nästan närkontakt, det kändes så. Vi båda stannade upp i rörelsen, i vår förflyttning, vi stannade upp, möttes, såg på varann, talade på det sätt vi kunde till varandra, tog oss sedan vidare. Ett ögonblick av möte. En stilla stund. Ett morgonmöte kl. 7.10 på Hamnvägen. Känner inom mig att det var viktigt. Den sa något till mig. Fågeln eller stunden? Det spelar ingen roll. Det betydde något.

En liten och en stor socialdemokrat

Statsminister Stefan Löwén (till vänster, var annars?)

och Fabian Månsson (till höger), på Hasslö 3 juli.

Han (Stefan alltså) höll ett bra tal med substans.

Bilden kom med i BLT den 14 juli.

Vita goda smultron

Naturens läckerheter.
Ta emot det som bjuds denna dag!

Och kanske lyssna på
Louis Armstrongs sköna röst...

Sommartårta

20-årstårta, mums...

Den lilla forsen

Fors vid Bubbetorp, Karlskrona