Somewhere under the rainbow

Utanför mitt jobbfönster

Felix qui potuit rerum cognoscere causas – "Lycklig den som inser sakers orsaker"

Felix qui potuit rerum cognoscere causas – "Lycklig den som inser sakers orsaker"

Detta är nog inget latinskt uttryck man så lätt lär sig utantill, men dess betydelse är desto viktigare. Man brukar tala om förklaring eller ursäkt. Om någon gör sig skyldig till något dumt, och man börjar förklara orsaker till det inträffade, skeenden senare eller tidigare i livet som är upphovet till någons handlingssätt eller talesätt, så får en del andra personer för sig att man försöker hitta på en ursäkt för den personens handlande. Så kanske det är för vissa personer i vissa fall, men när jag tänker och resonerar så, är det inte för att urskulda, eller ursäkta någons handlingar, utan istället ett sätt för mig att förstå mig på tillvaron.

Och precis som det latinska citatet ovan, känner mig lite gladare (kanske inte alltid lycklig), på grund av att jag börjar förstå fenomenet orsak och verkan. Att vissa parametrar som är för handen, ofta ger ett visst utfall i praktiken, förr eller senare i livet. Jag känner att tankarna förs in i någon sorts eftertänksam vila och ro, och att tillvaron inte bara är en enda stor nyck, helt utan förklaringsgrunder. Jag börjar ana och förstå att någons illgärningar, någons vrede, någons frånvaro, någons destruktiva utlevelser, någons osunda beroende, någons slutenhet, en annans “taggar ut”, beror på något som ändå gör det hela lite mer begripligt och som får till följd att jag inte behöver ta åt mig, jag behöver inte direkt tänka “vad var det som gick snett?” eller “sa jag eller gjorde jag någon något ont?”. Jag får en vilsam distans till hela fenomenet, till den personen, till det sagda eller gjorda. Jag säger det igen, vilket jag konstaterat många gånger tidigare: de var inte dumma, de där gamla (?)  latinarna. De visste att formulera sig och efterlämna skönt klingande latinska utsagor, med viktiga budskap.

Sittplatser

In varietate concordia – "Enade i mångfalden"

In varietate concordia – "Enade i mångfalden"
CONCORDIA DOMI FORIS PAX (endräkt inåt, fred utåt)
Concordia är ett latinskt ord som betyder "endräkt", "harmoni" eller "med hjärtat".

Den kända flygplanssorten Concorde torde ha fått namnet från ordet concordia. I Wikipedia läser vi: Concorde, Aérospatiale-BAC Concorde 101/102, (från latinets concordia som betyder "enighet") var världens andra överljudsflygplan för passagerartrafik.

Mångfald och enfald. Två ord med samma avslutning, men förledet i orden är till synes varandras motsatser. Men är det verkligen så? Författaren Tomas Sjödin har gett ut en bok med namnet: Den som hittar sin plats, tar ingen annans. Kan en människas “enfald” komplettera gruppens “mångfald”? Jag är medveten om att ordet “enfald” för många är en nedlåtande benämning på människor som är lite dumma, okunniga, enkelspåriga eller fördomsfulla. Det är inte den betydelsen jag lägger i ordet, utan dess ursprungliga mening, som innebär att en människa inte splittrar upp sig på tusen och en sak, utan håller sig till ett mer begränsat antal uppgifter, missioner och levnadsmål, en människa som inte “har 100 bollar i luften” samtidigt, utan medvetet gör ett vägval att i den positiva betydelsen vara mer “enfaldig” och i det hon gör, vara 100-procentig. Helhjärtad helt enkelt. “Hjärtats enfald” som det uttrycks någonstans. Om en sådan personlighet kommer samman med andra som gjort samma vägval i livet, tror jag vi kan se “mångfald” i ordets viktigaste och mest intressanta betydelse. En mångfald där många enfaldiga gör gemensam sak, tror jag är outstanding, och innebär en samlad kraft som är oövervinnelig.

Då blir enfald och mångfald inte varandras motsatser, utan de kompletterar varandra, som yin och yang, som svart och vitt, som vatten och luft. Då har var och en hittat sin plats som enskilda, och hittat sin plats i mångfalden. Concordia.Vilket starkt ord.

Att veta vad man vill

Bild med visdomsord, som satt på en kommunal kaffemaskin.

Fotograf, eller?

🙂 Bilden från en anslagstavla i kommunhuset. 😊

Kommersiella bubblor i Kristianstad

Bekräftelsebehov

Tommy Hellsten skriver om det inre och det yttre (bl.a i boken Ju mindre du gör desto mer får du gjort: om livets paradoxer). Han menar att om vi låter vårt inre få styra och leda oss, kommer behovet av yttre stimuli och yttre bekräftelse att minska. Vårt inre, som bär med sig fina upplevelser av omsorg och kärlek från vår barn- och ungdom, eller bristen på kärlek och brist på trygghet, det kommer förr eller senare att visa sig, särskilt i de nära relationerna.

De behov som inte tillfredsställdes när vi var barn, kommer aldrig att försvinna, avdunsta eller glömmas bort. De finns där. Och har vi inte tagit itu med dem som vuxna, är de behoven lika reella som när vi var barn, med den stora skillnaden att de är mer vuxet dolda, för vi har ju lärt oss de sociala spelreglerna till viss del. Men i de nära relationerna, kommer de dolda och otillfredsställda behoven komma upp till ytan i form av förväntan på att den andra parten i en relation ska tillmötesgå och uppfylla detta behov.

Den som blivit vuxen har själv ansvar för sitt liv och dess bagage. Behoven vi har som barn, är lika tvingande när vi är vuxna, om vi inte dealat med dem, tagit itu med, bearbetat dem, lyft dem ur garderoben och låtit samtalets ljus och bearbetningens process få låta barnet i oss möta sina känslor och ta dem med sig in i vuxenvärldens verklighet.

Elcyklar på rad

30% rabatt - och ändå chans att bli vacker! Möjligheterna öppnas alltmer.

Bryggareberget och glittrande vatten

Ragnar Jändels födelseplats

Läs mer på Wikipedia om Ragnar Jändel, som föddes i Jämjö: >>Klicka här!

...för då får vi se Honom sådan Han är.

[...]...för då får vi se honom sådan han är. (1 Joh. 3:2)

Idag har vi bara en tänkt bild av hur Jesus ser ut. En del målningar och statyer ger oss diverse bilder av en mer eller mindre bildskön person som tar hand om fåren, som knackar på hjärtats dörr, eller som sträcker ut sina armar och säger: “Kom till mig, du som arbetar, så  ska jag ge dig ro”. Vi får också inre bilder av Honom när vi läser i den gamla Boken. Evangelisternas skildringar och berättelser ger oss en tydlig bild av hur han var, vad han sa, hur han arbetade med och mötte människor.

Dock ser bilden av Honom olika ut för oss alla. Den bild vi bär inom oss är ju präglad, dels av vårt eget bagage som vi bär med oss, och dels av de texter och bilder vi tagit in i vårt inre. Jag tror att bilden av Honom ändras inom oss över tid . När vi var barn, såg Han ut på ett visst sätt, i våra unga år och i medelåldern hade Han säkert ett visst utseende, och när vi kommer upp i ålder, har säkert vår bild av Honom förändrats ytterligare. Förhoppningsvis blir bilden rättare och rättare, sannare och sannare, tydligare och tydligare. Även vårt livs olika faser, fasor och skeenden ändrar med stor sannolikhet vår bild av Jesus. Det kanske är så att Han framträder inom oss på det sätt som behövs vid olika tider och skiftande perioder i våra liv.

bild från pixabay.com

Jag tror att det är C S Lewis skriver om Jesus, att han är både Lejon och Lamm. Inte på samma gång, men i någon mening ändå på samma gång. Och på samma gång är Han det ena vissa stunder och det andra, andra stunder. Johannes lovar oss att när Han en gång uppenbaras, då ska vi få se Honom sådan Han är. Lejonet framträder som skrämmande, starkt, med myndighet, den främste, Konungen; Lammet framträder som ödmjukheten personifierad, den som är tyst inför den som klipper det, som bär andras bördor, “Guds rena Lamm oskyldigt”. Jesus är både och. Lejon och Lamm.

Det är sådan Han är. Och Johannes menar att vi ska bli Honom lika. Mer och mer ska vi utvecklas åt samma håll som Hans liv visar oss att liv kan levas.

Tabula rasa – "Skrivtavla utan skrift (oskrivet blad), tomt bord (utan innehåll)"

Wikipedia:
Tabula rasa, är en humanfilosofisk teori som hävdar att människan föds utan förutbestämda egenskaper, och att alla hennes egenskaper är förvärvade under livets gång. Enligt tabula rasa föds barnet som ett oskrivet blad, som skrivs under barnets uppväxt.

Varje dag är ett oskrivet ark, brukar vi säga. Och det kan sägas om varje människa som föds: deras liv är som oskrivna ark. Ett vitt pappersark utan bokstäver och siffror, felskrivningar eller rättskrivningar.

Och detsamma kan sägas om varje nyfödd dag, den är oskriven och ren. Denna dag är en sådan dag. Denna vecka är en sådan vecka.

Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.

Jfr. med denna text från min Tankeverkstad: >>klicka här!

Vägen framåt

Fjärilstapet

Fide, sed cui, vide – "Lita på, men ta reda på vem"

Fide, sed cui, vide – "Lita på, men ta reda på vem"

De gamla latinarna var inte dumma. Detta gamla latinska talesätt handlar om ett fenomen som det finns brist på idag. Förrförra veckan slog Skolinspektionen ned på bristen i detta avseende när det gäller våra skolor. Bristen gäller källkritik. Alla är idag ute på nätet. Man googlar så fort det är något man vill och behöver veta mer om. Och det är en god sak och höjer mångas allmänbildning och omvärldsperspektiv. Som jag ser det finns två huvudspår av kunskap och information: dels fakta om teknik och historia och om hur prylar m.m. fungerar, och dels information om samhälleliga fenomen, politik, terrorbalans, åsikts-fakta m.m.

Vi kan nog på goda grunder anta att faktainformation till största delen stämmer när vi hittar instruktioner, manualer och varudeklarationer på nätet, men när vi kommer in på nyheter och åsiktsområden, då blir det mer komplicerat. Då gäller det verkligen att vara vaken och källkritisk. Det gäller att inte svälja allt. Det gäller att inte nöja sig med en källa, kanske de allra översta sökträffarna i Google, utan söka sig djupare in i ämnet och granska artiklarna och sökträffarna noggrant. Det finns idag ett fenomen som kallas Faked news (påhittade nyheter), där man blandar halvsanningar med rena och skära lögner. Man klipper ihop texter och tal som man vill, man lägger in bilder och röster på fel person, och man får på det sättet fram budskap som går stick i stäv med sanningen, fel åsikter läggs i munnen på någon som inte alls står för det som sägs. Källkritik är mycket viktigt. Det kan vara avgörande för ett lands framtid, ett val, en opinion, en politikers väg, ett samhälle. Det gamla latinska talesättet Fide, sed cui, vide är mer aktuellt än någonsin. Vi ska vara optimister och realister. Vi ska vara trygga och lita på varandra, men också klarsynta och skärpta i våra sinnen. Lita på, men ta reda på vem. Vem har skrivit artikeln, webbsidan? Vem har uttalat sig - egentligen? Vem ligger bakom denna artikel? Denna åsikt? Detta Twitterinlägg? Detta Facebook-inlägg? Denna nyhetssida? Denna historieskrivning? Denna youtubefilm? Detta fotomontage?

Vem är upphovsman och vilket syfte har han eller hon? Vilken är källan? Motiv? Syfte? Bevekelsegrund?

Lita på, men ta reda på vem. Fide, sed cui, vide.

Text från en läskkyl

Lovsång till bromsen

Jag har nog större orsak att tacka för bromsen än för gasen. Det ligger mer för oss att känna att gasen är mer meningsfull än bromsen här i livet. Gasen står för att “det rör på sig”, “det händer grejer”, “det går framåt”; medan bromsen står för avstannande, att det går långsammare, att man inte kommer framåt (i alla fall inte lika fort som tidigare). Ibland kanske man kan känna att bromsen står för regression, bakåtsträvande, fastvuxenhet och andra sådana tillstånd, men överfört till levande livet är det faktiskt så att bromsen är viktigare än gasen. Att inbromsningen är av mer vital betydelsen än gasandet. Och när jag skriver om bromsandet, betyder det inte att jag inte förstår vikten av gasandet. Man kan ju inte hela tiden bromsa, då stannar ju allting upp. Men precis som det är för barnen när de lär sig att cykla: att trampa lär de sig fort, men det är av oerhört vital betydelse att de lär sig bromsa för att kunna ha kontroll och känna sig trygga. Idag är jag tacksam för förmågan till och insikten om att bromsa. Mitt bekymmer är inte att jag har för lite att göra, för få saker som gärna vill engagera mig, utan det motsatta: att kunna sätta gränser för allt jag vill göra, allt som finns att göra, allt som pockar och lockar mitt kreativa sinne.

Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne.
(Luk. 10:42)

Lovsång till bromsen:

Jag tackar dig för bromsen
som får mig att inse
att speed och hastighet inte är allt
utan att stilla sig är viktigare
än att hålla hög fart.

Jag tackar dig för bromsen
till vänster om gasen
som finns där och som inte
är en frestelse
utan en möjlighet
som när som helst är villig
att tjäna till mitt bästa.

Jag tackar dig för bromsen
nödbroms, färdbroms, handbroms, fotbroms eller parkeringsbroms;
kärt barn har många namn,
och för mig är färdbromsen
den allra viktigaste.

Jag tackar dig för bromsen
som tyst och stilla
alltid åker med,
alltid är redo,
alltid lika viktig,
alltid lika avgörande för
den lyckliga resan och dess
lika lyckliga slut.

Första dagen

Vaknar i Ystad, Wallanderstaden, med den vackra kustremsan med vit sand och ständigt vågskvalp, och utsikt åt sydost, soluppgång och solljus. Morgonen är bedårande och unik. Första dagen på resten av mitt liv. Märkligt, men ingen skillnad. Bara ännu en siffra i raden av andra siffror. Livet är livet ändå. Och framförallt: jag känner mig tacksam och glad. Glad att få leva att bara få finnas i denna Guds sällsamma värld. Glad att få känna hur livet fungerar, se ängarnas blommande flärd. Glad att få gå under regntunga skyar, och lyssna till lärkornas drill. Glad att få leva de solljusa stunder, ty glädjen hör människorna till.

Tack för livet!

YES!

Lätthet.

Ooooops I did it again!
:)
Tack för livet!

Höstskönhet (16)

Kökshyllor

Den gamla maskinen

Ett HDR-försök.

Körsbärsträdet blöder

Kåda som liknar bärnsten längs körsbärsträdets stam.

Raoul-skalan

Saxat från SVT Nyheters webbsida 17/1 2018:

Vad händer om man kan läsa en rubrik som denna:

På onsdagsmorgonen visade temperaturen – 32 °Raoul.

Vad betyder den temperaturen?

– Det betyder att (världs-)ledarnas ton präglas av känslor som ilska och rädsla. Men tidigare i morse var det minus 54 grader, så det har blivit lite varmare.

Läs mera om detta intressanta fenomen och hur Michelle Obama, Zlatan och Trump har anknytning till detta:
Raoul-skalan: >>klicka här!