Världen är i den ondes våld. Världen ser inte ljuset som lyser i mörkret. Det har den aldrig gjort. Det kommer den aldrig att göra.
Finns det människor som fortsätter att berätta hoppets berättelser för varandra och tillsammans går ut för att bry sig om sina medmänniskor - inte genom att låtsas kunna lösa alla problem, utan genom att le mot en döende och ge en smula hopp åt ett ensamt barn?
Det är så enkelt, så oansenligt, så fördolt, detta nattvardens liv (det andliga livet), men det är som jästen, som senapsfröet, som ett litet barns leende. Det håller tron, hoppet och kärleken levande i en värld som ständigt balanserar på självdestruktionens rand.
(Henri Nouwen)
