Dis och frost

Ur Igelkottens elegans (4)

Jag läste idag några ord från Gunnel Vallquist där hon resonerar kring skillnaden mellan individer och personer, kollektiv och relationer. Jag vill gärna återkomma till detta tema senare. Men det resonemanget ledde mig vidare till Barberys bok Igelkottens elegans  (igen).

Hon skriver utifrån portvaktskvinnan Reenés perspektiv:

Det är Pierre Arthens, gastronomikritikern på fjärde våningen, en potentat av Guds nåde som tycks tro att jag lever i någon skum håla att döma av den kisande blicken när han står i dörren till min lägenhet, trots att det han ser torde tyda på motsatsen.
Jag har minsann läst dem, hans berömda gourmetkrönikor.
– Jag förstår ingenting, anförtrodde mig Manuela, som anser att en god stek är en god stek och därmed basta.

Det finns inget att förstå. Det är beklämmande att se en sådan skribent slösa bort sin talang i blindo. Att skriva sida upp och sida ner om en tomat i briljanta ordalag – Pierre Arthens formulerar sig nämligen som om han recenserade skönlitteratur, och bara det hade räckt för att geniförklara honom – att skriva så utan att någonsin se på eller ta i en tomat är en lika tragisk som enastående bedrift. Kan man vara så begåvad och samtidigt så blind för tingen omkring sig? har jag ofta undrat när jag ser honom gå förbi med sin stora högfärdsnäsa. Det verkar inte bättre. Somliga saknar förmåga att uppfatta essensen och andemeningen i det de ser framför sig och ägnar sig livet igenom åt att orera om människor som om det gällde robotar, och om föremål som om de saknade själ och kunde sammanfattas i några enkla uppdiktade fraser.

Vinterland (4)

Vinterglitter
solskensreflektioner
takdropp
rimfrost
hängande grenar
snödjup
skidspår
djurspår
stöveltramp
vinterpalats
snöglop
saltade vägar
halka
spolarvätska
vinterdäck
snötäckta träd i motljus
vita fält
snötäcke
utförsåkning
skidor
stavar
pjäxor
kung Bore
grangrenar med snö
sidensvansar
röda domherrar
hej mitt vinterland
vitare än snö
minusgrader
skare
töväder

Vinden blåser vart den vill (2)

Vinden blåser vart den vill. Jag hör dess sus. Jag känner dess verkningar. Jag ser dess inverkan. Jag andas in den friska luften, andas ut den unkna. Jag ser hur det mäktiga havet reagerar och responderar på vindens kraft. Jag ser de uråldriga ekarna med sina mäktiga, flera decimeter tjocka grenarna, vajar på grund av vinden. Den syns inte, men den finns ändå. Vi ser den genom dess verkningar. Jag kan höra hur den tjuter eller ibland viner i springor och runt husknutarna. Den hörs, fast den inte syns.

När de kraftfulla vindkraftverken sveper runt, runt, sin egen axel, påverkade av vindens kraft, anar vi att vindens påverkan genererar ny kraft, nya möjligheter både till ljus och arbete och helgdagsfrid i stugor och hus bland människor. Vad vore vi utan vinden? Vad skulle ske om inte vinden funnes? Hur skulle vår värld gestalta sig om vinden slutade blåsa? Om allt blev stiltje och opåverkbart? Rörelsen behövs. I lagom mängd och i lagom omfattning. Precis som med vilan och ron. I lagom, väl avmätt mängd är den livsavgörande.

Möjligheternas stig

Mitt i Omöjligheternas landskap finns Möjligheternas stig där du får gå framåt med fasta steg medan framtidshoppet nynnar i själen och kärlekens kraft beskyddar allt som är Du. 

Hjältemod och hjärtemod tillhör dig såsom solen tillhör dagen och stjärnorna natten.


(skrivet av Lilian Andersson, läst av vår körledare
2018-01-23)

Universum

Egna tankar. Och andras.
Vad är eget och vad härstammar utifrån?
Ett eget universum. Andras universum.
Kan de blandas upp?
Kan de förenas? Kan de närma sig varandra?
Kan ett universum bli dominant över ett annat? Och förinta det övertagna?
Ett inre universum. Ett yttre.
Vilket är avgörande, vilket tar över?

Olika människor har olika universum. För vissa är huset och trädgården hela universum. För andra kan en trappuppgång vara universum. För någon är EU deras universum och för någon annan kan skolan och klassen man går i, utgöra ens universum. En människas universum kan heta föreningen eller församlingen. En annan människas universum heter släkten. Någons universum utgörs av böckerna i bokhyllan eller på biblioteket och en annans universum har namnet TV-serier. Vilket är mitt universum? Kan jag sätta fingret på detta? Är det så litet eller är det så stort att jag inte kan sätta ett enda finger på det? Mångas universum är oerhört vitt och brett, andras universum upplevs som trånga. Men det är från min horisont; den personen kanske har en helt annan känsla. Hon upplever kanhända att hennes universum är mycket stort. Märkligt att någons upplevelse och andras som står utanför kan kännas så olika.

Högt och lågt: ska den skräpiga blomman i köket stå i mitten av fönstret eller lite åt vänster och ska jag byta kruka till den randiga istället för den enfärgade som den stått i nu, i månader? Jag undrar om  presidenters och ledares filosofi och handlande påverkar den egna befolkningen och hela världens syn på deras land och hur stor är deras inverkan på andra staters inre angelägenheter?

Vinterland (3)

Klicka för en större bild!

Vinden blåser vart den vill

Vinden blåser vart den vill, du hör dess sus. Men du vet inte varifrån den kommer eller vart den går. Så är det med var och en som är född av Anden. (Jesu ord till den skriftlärde Nikodemus, i ett ensligt samtal om natten, fjärran från de stora scenerna och gesterna). Egentligen handlar det inte om Anden, bara mer indirekt. Det handlar faktiskt om den som är född av denne Ande; han eller hon är fri som vinden, rik som vinden, rörlig som vinden, oförutsägbar som vinden, stark som vinden. Dessa tankar ger mig associationer till John Denvers Annies song som i ett försiktigt försök till tolkning skulle kunna låta som följer:

Du fyller min känsla
du ger mig din värme
som en vind uti skogen
du smeker min kind.
Som en blomma du vårdar
mitt inre, mitt sinne,
kom fyll mig med livet
kom fyll mig med sång.

Du lever inom mig
du aldrig mig lämnar
din varma beröring
den omsluter mig.
Mitt hjärta som sjunger
min glädje, min hunger
det liv som du gett mig
kom fyll mig igen.

Vinterland (2)

Dovhjorten

Ur Igelkottens elegans (3)

”Jag heter Renée. Jag är femtiofyra år. I tjugosju år har jag varit portvakt på Rue de Grenelle nummer 7, ett ståtligt före detta privatpalats med lummig innergård, uppdelat på åtta ytterst exklusiva paradvåningar, samtliga bebodda, samtliga enorma. Jag är änka, kortväxt, ful, småfet, har förhårdnader på fötterna och lider vissa självförpestande morgnar av en kadaverliknande andedräkt. Jag saknar utbildning, har alltid varit fattig, försynt och obemärkt. Jag bor ensam med min katt, en fet, loj hankatt, vars enda egenhet består i att han luktar illa om tassarna när han blir irriterad. Ingen av oss anstränger sig nämnvärt för att smälta in bland våra gelikar. 

Då jag sällan är vänlig, om än alltid artig, är jag inte särskilt omtyckt men ändå respekterad, eftersom jag motsvarar den gängse portvaktsklichén så väl att jag utgör en av de otaliga kuggar som vidmakthåller den allmänt vedertagna illusionen att det finns en mening med livet som lätt låter sig tolkas. Och liksom det står skrivet i stjärnorna att portvaktstanter är gamla, fula och vresiga, står det också i eldskrift på samma imbecilla himlafäste att portvaktstanterna i fråga har feta, loja katter som ligger och småslumrar på virkade soffkuddar dagarna i ända.”

----------------------------

Läs boken och se vad som kan förändra en människa och föra henne från ett tillstånd till ett annat.

Vinterland (1)

Inte en golfspelare så långt ögat når. Jag föredrar denna vy.

Almö golfbana i vinterskrud. Klicka för en större bild!

Tack för ordet

Detta är framsidan på min nya bok. Den innehåller tankar om 31 ord som alla slutar på -het.
Det finns många fler sådana ord, men dessa har drabbat mig på ett särskild sätt. Jag har skrivit om dem här på min Tankeverkstad, och nu samlat dem i denna bok.

Baksidans text lyder:

De ord som tagits med i boken har av en eller annan anledning landat inom mig och drabbat mig på olika sätt. Sammantaget, när vi lägger samman ordens valörer och betydelser, träder ytterligare ett ord fram ur kulisserna: tacksamhet. Grundordet tacka hänger samman med förmågan att tänka, och ju mer jag tänker på bokens ord, kommer  tacksamheten fram.

Tacksamhet för livet, för orden, för deras rika innebörd och förvandlande styrka. Orden - mer eller mindre använda av oss i det dagliga livet - är som sädeskornet som återfanns i en av faraonernas gravar i Egypten. Säkert tusentals år gammalt låg det i ett skrin av ädel metall. När forskarna la det i mylla och vattnade, fanns livet kvar i det. Det slog rot,  växte, sköt i höjden och gav ax, bar frukt. Ett mirakel. Samma sak med orden i boken. De har livskraft, avgörande innebörd för våra liv, och skapar tacksamhet. Även om de en tid har legat i ett skrin. Tack för ordet!

Är du intresserad av boken? Inom kort kommer den till adlibris.com.
Du kan också höra av dig till mig eller till Solvändans bokförlag i Torsås, info@morebok.com och mig kan du nå via formuläret på denna sida: http://bjornolof.nu/kontakt/