En skön sommar

Vi har en skön sommar, hoppas du hittar din egen vrå för läsning och tankar, som jag vet att du gillar. 

(hälsning från en vän denna sommar)

Byggnader (69): Kvarnhuset i Mölleryd

 

Möte med naturen (7): Regnbågen

 

Klicka för en större bild!
Regnbågen över Aspö, sedd från Hasslö.

Ingen hemma

 

Sommarblomster

Möte med naturen (6): Syrsans spelande i sommarkvällen

Det är augusti månad, kvällen är kommen och med den mörkret. Tystnaden är mörkrets syster. Och när jag rör mig stilla där i mörkret, hörs andra ljud, jämfört med när det är ljust och full rulle på dagen. I mörkret och stillheten framträder ett ljud, ett läte, ett stilla ljud som inte är så lätt att uttrycka i text. Det finns inga ord som motsvarar ljudet som hörs. Men jag tror att du vet hur det låter, annars kan du bara ta tillfället i akt en kväll inom kort och ställa dig ute i tystnaden och lyssna. Syrsorna spelar. För vem, vet jag inte. De kanske bara spelar för varandra. Ljudet är så egenartat, så speciellt, att det inte kan liknas vid något annat. 

Det är inte särskilt vackert eller melodiskt, det bara uppfyller tystnadens rum på sitt eget särskilda sätt. Och det kan bara höras i mörkret. Det kan bara höras om man ger sig tid att vara tyst och lyssna. Jag undrar över hur de får fram detta ljud. Hur spelar syrsan? Om det är viktiga frågor för mig, vet jag inte, det spelar ju ingen roll. Det är samma typ av fråga som varför är vattnet vått? Det finns en vetenskaplig förklaring både frågan hur de spelar och varför, men det är inte de frågorna som är väsentliga för mig.

Jag undrar hur det kommer sig att syrsorna bara finns där och spelar? Vad kan det säga mig? Vad är tanken bakom deras tillvaro och spelande i tystnaden? De frågorna får förbli obesvarade. Jag återkommer när jag kommit fram till svaren på dem. Nu nöjer jag mig med att tänka att de spelar i tystnaden för den som lyssnar. 

------------------------------------------------

Kort om syrsor
Syrsor (lat. Gryllidae) förväxlas ibland med gräshoppor och även vårtbitare då de liknar varandra och ger ifrån sig liknande läten (sång). Alla tre är så kallade rätvingar (lat. Orthoptera). Det finns ett 39 arter rätvingarna i landet och dessa är nära släkt med tvestjärtar och kackerlackor. 

Syrsor, gräshoppor och vårtbitare stridulerar, dvs. spelar, på sina framben eller framvingar. Speciellt varma kvällar och nätter under sommarmånaderna kan man höra det höga gnisslande ljud som kommer av att insekterna drar vingarna mot varandra. Det är endast hanarna som “spelar”, och detta för att locka till sig honor i omgivningen.

(källa: stick.se)

Påle

Skrotgård

Skrothandlare (dikt av Nils Bolander)

Du store skrothandlare Jesus Krist,

kasserade plogjärn köpte du sist.

För en rostig och utbränd människospis

bjöd du genast ett skyhögt pris.

Du drar med din kärra jorden kring

och letar upp det som är ingenting.

Skrotsaker här och skrotsaker där –

strax blir det fråga om affär.

Din skarpblick kan finna rikedom i

ett hjärtats trasiga maskineri –

Ett liv som värderats till mindre än noll

spelar för dig en svindlande roll.

Ett värde som världen ej kan förstå

finner du i de förskjutna små.

Ibland kan det hända du rakt inte ser

galoner som blänker och framgång som ler.

Du store skrothandlare Jesus Krist

har köpt mig dyrt i min svåra brist.

Skrotgård någonstans i Blekinge

Tankspriddheten

Bild från pixabay.com

Tankspriddheten är nämligen ett av de djupaste problem vi står inför idag. Alla synintrycken, allt tjattret från bloggosfären, alla de förvirrade tvetydigheterna leder till att vi  blir konstant tankspridda. Kom ihåg att tystnad är en övning i andlighet och att vi behöver denna övning för att koppla bort oss från den moderna kulturens barnsliga babbel. E-post och sms, som i sig är fantastiska tekniska uppfinningar, har lett till att vi idag säger mer och mer om mindre och mindre. Många har blivit helt beroende av allt detta. 

Larmet från alla högljudda ord som kastas ut så nonchalant, så ytligt, så lättvindigt, kväver den tystnad som skulle kunna öppna oss för Andens suckar inom oss. I vår tid måste vi därför lära oss att vara stilla. Att vänta. Att tiga. Att iaktta. Att förundras.

Tystnaden göder marken i våra hjärtan så att de ord som ger liv kan spira och slå rot. När det sedan blir dags att tala kommer orden att strömma fram som vatten ur en tyst källa.

(Richard Foster, i boken Guds viskningar).

Möte med naturen (5): Barnens skratt när de badar

De bubblar av skratt och skvätter av bekymmersfrihet, de rusar rakt ut i vattnet, plaskar i ren glädje, oskuldsfullt, ljust, vackert. Barn som badar. Ofta högljudda. Vattnet och plaskandet verkar påverka deras hörsel och tal (?), eller snarare skrik, till varandra. Det blir bara så liksom. På något vis behöver de överrösta ljudet av vatten, plaskandet och vinden. 

Deras kroppar får ny energi. Vattnet som omsluter dem gör någonting med dem. De har så roligt. Ordet naivitet, naiv, kommer för mig när jag ser och hör barnen som badar. Slår du upp ordet naiv i Svenska Akademiens ordbok följs ordet bl.a. av definitionerna naturlig, okonstlad, otvungen, uppriktig. Gabriella Myrén skriver på sin webbsida: Om min tes kring hur det är att vara naiv stämmer, så borde det vara en otroligt viktig egenskap hos någon som tänker satsa fullt ut på något som ingen annan tidigare gjort. Utan facit. Utan varken hängslen eller livrem. Egentligen utan den blekaste aning om vad man ger sig in på. Fast med en väldigt tydlig målbild och en stark känsla av att det här: Det kommer spela roll. [...] Naiviteten är som startmotorerna på rymdskeppen. De är helt avgörande för att man ska kunna lämna plattan och lyfta mot höjderna. Men sen. Sen måste det finnas andra drivmedel, andra styrsystem som tar vid.

Och SAOB utvecklar ytterligare: nativus, naturlig, medfödd, ursprunglig, till natus, födelse.

Barnens lycka går inte att ta miste på. Naturlig, okonstlad, direkt, spontan, otvungen, uppriktig, äkta, storslagen och helt enkelt underbar. 

Humla och blomster

Graffiti i hamnen