Meningen med livet

Kunde inte låta bli att ta en bild av denna reklamskylt utanför Teknikmagasinet. Jag skrattade lite för mig själv när jag fick syn på skylten och stannade upp. När jag sen gick vidare fortsatte jag le åt påståendet: Teknikmagasinet - meningen med livet. Höjden av kaxighet att påstå något sådant och får säkert fler än mig att le en smula. För somliga kanske det är så att meningen med livet finns i Teknikmagasinets katalog eller därinne på hyllorna någonstans. Vad vet jag? Tänkvärt är det i alla fall.

Men det är ju väldigt synd om alla dem som inte är det minsta intresserade av Teknikmagasinets utbud - vad är då meningen med deras liv? Kanske kommer flera butiker sätta upp liknande skyltar och budskap på sina skyltfönster framöver och då blir det konkurrens om att ha DET  DÄR som är meningen med livet med stort M. Jag kan intuitivt känna att en viss förvirring kommer att utbreda sig i Kronanhuset där butikerna ligger om alla påstår sig sitta inne med meningen med livet. :)

Om skylten inte stämmer, vilken är då meningen med livet? Den frågan finns det stor anledning av återkomma till, eller hur?

Eftermiddagsljus och kvällsljus

Från fönstret på Marinmuseum i eftermiddags...

Vilket ljus det blev utanför fönstret i eftermiddags när solen tittade fram då representanter från 3 kommuner var samlade i konferensrummet på andra våningen på Marinmuseum. Vi var bara tvungna att lämna bordet och gå fram till fönstret och se ut på färg- och formationsupplevelsen. Tjusigt värre. Det är fint i Karlskrona.

En liknande upplevelse hade jag ikväll när några människor samlades för att samtala om helt andra saker och i ett helt annat sammanhang. Någon berättar något personligt som hänt under dagen och ville dela det med oss för att liksom "släppa in lite ljus" i en livssituation. Och effekten är exakt densamma som under eftermiddagens samtal i konferensrummet (fast på ett annat plan): vi blir alla berörda när molnen skingras i en människas liv och trots kylan och främlingskapet någon upplevt, så finns det ändå en möjlighet att ljuset kommer in och lyser upp tillvaron för honom och alla oss andra också. Mänsklig öppenhet, mänsklig värme, mänskligt ljus och en livets Herde som vill leda oss vidare. Det är fint att få uppleva.

Blidväder

Is i viken. Aspö i fjärran. Isen sjunker snart om blidvädret fortsätter.

Augerum

Augerums kyrka i skön kontrast till blå himmel, kala träd och en smutsig landsväg

Jag är inte bitter...

Av en händelse tittade jag på Stjärnorna på slottet igår kväll. T.o.m. sonen, 20 år gammal, ville se detta avsnitt. Huvudpersonen denna kväll var Robert Gustavsson. Ni vet komikern och imitatören från ett otal antal sketcher, programserier och reyver. Hans dag på slottet var präglat av humor, lustiga figurer som man förknippar med hans skådespelarkarriär, men även många tänkvärda ord från hans privata sfär från familjen, uppväxten och inte minst om hans bror som föddes med hjärtfel. Han talade om sin bror, familj och uppväxt med värme och ärlighet. Och hur det var att växa upp i skuggan av broderns fysiska handikapp. Att alltid vara den som fick stötta sin äldre bror, att bli brådmogen, att få hjälpa till lite extra p.g.a. att brodern inte orkade och med ett ständigt dödshot hängande över sig. Broderns sjukdom var ett ständigt hot och föräldrarna sa ofta att hans bror kanske inte skulle bli mer än 12-13 år gammal. Men han blev 42 och dog knall och fall på verandan hemma.

Skuggan från broderns sjukdom och livsöde har följt Robert och påverkat hur hans personlighet utformats. Alltifrån dödsångest till känslor av klaustrofobi och tvångstankar. Kanske är imitationerna och lustigheterna med start i skolåldern ett sätt att få andas och leva ut den livsglädje som inte fick något rum därhemma? Ett sätt att spränga det fängelse som han till viss del levde i? Robert och hans bäste kompis Niklas började redan i skolåldern att uppträda på roliga timmen och i Skövdes egen stadsteater innan det blev teaterskola och teateragerande på lite högre nivå. Och hur det gick, det vet vi. Robert har kallats Sveriges roligaste man vid ett flertal gånger och hans figurer: Tony Rickardsson, Veiron i ottan, Greger på brandstationen, Bertil från Mitt hem och min trädgård och Göran med illern, de är outstanding och fullständigt sanlöst roliga. Jag skrattar så jag får ont i magen bara jag tänker på dem. “Jag är inte bitter....”

På något sätt har många komiker en gemensam bakgrund och en gemensamhet i sin personlighet: där finns plats för både det svåra och det lättsamma, det tungsinta och det självklart lustiga, och att man kan pendla väldigt mycket rent känslomässigt i sitt inre, samtidigt som man också har tillgång till HELA registret av ljus och mörker, glädje och sorg, smärta och omåttlig humor.

Fascinerande. Och någonstans får man bejaka sig själv och välja att vara sann mot sig själv och den man har blivit och den man just nu är. Vare sig man heter Claes Malmberg, Carl-Gustav Lindstedt, Hasse Alfredsson eller hans kompis som sa så här: “Att vara medveten om världens lidande, men med glädjen i behåll”  (Tage Danielsson).

Eller varför inte han som så målande påstod: “Bättre är att gå på hal is och ha det glatt än att gå i djup dy och sörja.”   (Robert Broberg)

Städning och annat nödvändigt

Lördagssysslan som återkommer varje vecka: städning. Skaka mattor, dammsuga, fixa toaletter och tvättställ och badrumsspeglarna. Roligt? Nödvändigt? Ja. Jag pratade med min grabb som ville ha skjuts i stan ut till en affär. Jag skulle alltså köra 5 mil tur/retur för att skjutsa honom till en affär och sen hem igen... “Nej”, sa jag, “jag har inget direkt ärende in till stan idag, du får nog ta en buss istället”. Svaret kom: “men det är ju inte roligt”. Just det. Det är inte speciellt roligt att åka buss, men ibland helt nödvändigt, speciellt när man har ett betalt busskort som indirekt innebär att man sparar pengar varje gång det används, till skillnad från att köra med bilen.

Winston Churchill, 1874-1965

“Ibland får man lova att göra sånt som inte är roligt. Och det är ganska ofta man gör sånt som inte är roligt” var min faderliga kommentar till sonen. Med det var samtalet över. Inte i ilska, men i ett tyst konstaterande att det inte blev något bilskjuts just idag. Och förresten var inte den här resan livsviktig heller, mer att betrakta som ett lyxproblem att resan inte blev av.

Så är det nog: mycket av det vi gör är nödvändigt, men inte alltid roligt. Frågan är om det är meningsfullt. Winston Churchill sa en gång: “hemligheten här i livet är inte att göra det man tycker om, utan att tycka om det man har att göra”.

-18 grader celsius = 0 grader Fahrenheit

Det knastrar under skorna och det biter i skinnet. Nästippen är röd och kinderna stela. Andedräkten står som en rökstod ur munnen. Jeansen känns lika varma som två plåtrör längs benen. Inte varma alls alltså. Tårna spänner sig i en onaturlig ställning och axlarna åker upp en smula för att liksom hjälpa nacken att hålla sig varm. Jag ryser längs armarna, allt från axlarna ner till fingertopparna. Fingrarna kröker sig i ett försök att samla ihop sig för att hålla fienden Kylan så långt bort som möjligt. Himlen inatt var stjärnklar, månens ljus lyste upp vägen för mig; nu på dagen är snön gnistrande vit, himlen är klarblå, björkarnas hängande grenar blixtrar i solskenet p.g.a. alla froststjärnor, bilarnas motorljud hörs väldigt dovt och tonlöst.

Naturen känns som om den vore nedlagd i en frysbox i väntan på nästa gång någon av vänlighet och omsorg öppnar locket för att släppa ut kylan eller rättare: släppa in värmen igen.

Men på något sätt känns det rätt att det är vinter när det är vinter. Att kung Bore ändå vet att utöva sin makt och visa var (kyl-)skåpet ska stå. Visa oss att vi får ta till både långkalsonger, mössa, vinterställ och varma vantar för att vistas utomhus och klara oss från att förfrysa. Få oss att förstå vårt beroende av värme och närhet. En kall lärdom. Om värme.

Och vad bra det är med elektricitet.

Att resa med tåg

Skönt gungande säten som omsluter mig. Susande från räls och luftmotstånd och kvittrande från tågets värmesystem omger mig. Allt i en enda sövande symfoni i en skönt upplyst tågkupé. Jag är på väg hem från vänliga Göteborg efter avslutad kurs om Sekretess i IT-system och informationssäkerhet. Lugna och sansade människor runt omkring mig. De läser, halvsover, pratar lågmält med sittgrannen eller i mobilen. Romaner, teknikmagasin, modemagasin, studielitteratur och kvällstidningar står på menyn. Någon kommer raglande från kaffevagnen några vagnar bort (raglande, inte av berusningsskäl, utan av att tåget kränger hit och dit), med kaffemugg, dammsugare eller kanelbulle och en och annan påse med Ahlgrens bilar. Det är skönt att åka tåg, det går liksom inte att stressa på tåg. Att flyga är raka motsatsen. Stress och trängsel hela tiden - i alla fall på inrikesflyg.

Ute syns ingenting, endast en och annan lampa vid något ensligt beläget hus som hastigt passerar i fjärran. Stationerna längs den här bansträckningen är nästan helt tomma, ödsligt upplysta och spartanskt utrustade. Ingen stress denna onsdagskväll. Nu såg jag t.o.m. en bil som körde bredvid tåget. Kvällen och den sena timman lockar till slummer och eftertanke. Nu bromsar vi in. Vilka krafter som är i rörelse.

Fakta från jernvag.net: "Ett X2-tågsätt består av en drivenhet X2 (inget resandeutrymme), ett varierande antal mellanvagnar och en manövervagn UB2X. Vanligtvis består tågsätten av drivenhet, fem mellanvagnar samt manövervagn. Ett sådant tåg är 165 meter långt och väger 365 ton. (om X2000)." Snacka om rörelseenergi och kraft i ett sånt monster på räls. 

Här sitter jag nu. Och jag känner att hela jag är här. Skönt.

The Googlestory - på tåget mot Göteborg

Landskapet svischar förbi utanför höghastighetståget X2000 mellan Hässleholm och Nässjö. Byte i Nässjö till Västtåg till Göteborg. Skymningen sänker sig sakta och metodiskt och ljudet av hjul mot räls är sövande och skönt avslappnande och värmen i kupén hjälper också till att göra mitt huvud tungt, väldigt tungt. Jag finner mig själv med hängande huvud, hakan mot bröstkorgen, med lite lätt lutande sittstil och ingen axel att falla emot. Sätet bredvid mig är tyvärr alldeles tomt och ödsligt. Bara min ryggsäck med böcker, Ipad, banan, äpple, chokladboll och Cola Zero. Småmumlande människor runt omkring mig, de flesta kommentarer och samtal är lågmälda, bara en och annan skränig högstadieelev som råkar dyka upp för att sen gå upp i rök vid nästa stopp. Skönt. Lugn och ro igen. Nu några högskolestuderande som kliver på tåget i Jönköping, de slappar efter en - förmodat - tuff föreläsningsdag på högskolan. Några kroppsarbetare med arbetarkläder, en och annan modedocka med den senaste handväskan och det häftigaste skalet till sin Iphone ser jag också i närområdet. Och sen några andra som är helt "vanliga".

Efter frallan som jag köpte nyss på Bistron innan jag bytte till Västtåg, och som jag nu tryckt i mig, så läser jag boken Google-koden, skriven av journalisten Andreas Ekström, skribent i bl.a. Expressen. Boken är en rejäl beskrivning av och berättelse om Google: företaget, ekonomin, grundidén, grundarna, google-andan, anställningsvillkor, röster inifrån Google och från avhoppare, tekniken och den tekniska utvecklingen av sökmotorn, annonsintäkterna. Visste du att det varje sekund görs 20.000 sökningar via Google i världen?! Visste du att vinsten 2011 var större än 60 miljarder kronor! Visste du att grundarna av Google heter Sergey Brin och Larry Page? Visste du att Google har ca 250 olika applikationer, dvs. olika program de äger och levererar: YouTube, Google docs, Google Sites, Picasa webbalbum, Google health, Google earth, Google books (man vill scanna in all världens litteratur och göra tillgänglig för alla), Google calender, G-mail, Google translate, Google maps, Google trends m.m. , m.m. Visste du att företagsnamnet Google egentligen är en felstavning av det matematiska begreppet googol som är en förkortning av googolplex, som är ett ofantligt stort tal, en etta följt av hundra nollor. Google, ett av världens mest kända och spridda varumärken, är egentligen en felstavning!

Visste du att med hjälp av att se statistiken över googlesökningar kunde man förutsäga att Barack Obama skulle vinna valet (första gången han vann) över Mcain och att man kunde följa svininfluensans framfart och utbredning från östra USA till västkusten för ett par år sen? Man kunde t.o.m.  förutsäga att Tysklands bidrag skulle vinna Eurovision Song Contest, så Andreas Ekström gjorde segerintervjun några dagar i förväg med vinnaren. Hon gick med på den roliga grejen och det visade sig att antalet google-sökningar just på henne var en klar och entydig indikation på att hon skulle vinna. Och hon gjorde det! 

Nu kan läsaren själv klura ut att om allt detta kom i orätta händer, kan följderna bli oerhörda. Googles devis: "Don´t be evil" är säkert  en i grunden god tanke och bärande idé, men vi behöver nog ta oss en funderare över Googles inflytande. Flera språk har fått ett nytt ord: att googla, googlen (tyska), även på japanska, ett felstavat företagsnamn har blivit stil- och språk- och idébildande. Och allt detta har hänt sen starten1999! 

Svenskarna är ett av världens google-trognaste länder. Över 95% av alla internetanvändare i Sverige har Google som sin främsta sökmotor och de allra flesta har det som sin startsida. Har du tänkt på att Googles startsida är så ren och vit? Den är "som en Schweizisk armékniv": hopfälld ser den ganska oansenlig ut, men inuti döljer sig mängder av smarta verktyg och överlevnadsgrejer. Startsidan ska inte innehålla mer än ca 50-70 ord. Det är  gränsen. Att använda Google kostar ingenting för oss surfare, men varje klick genererar 1 krona från de företag som annonserar där (det finns dyrare eller billigare sökord också). Google räknar allting. Sökmotorn skapar statistik över vilka sökord som används och via Adwords och Adsense rankas vissa sökord högre än andra. T.ex. om du söker på ordet "jeans", så får du upp annonser för jeans ute till höger bredvid sökresultatet i mitten. Och de företag som betalar bäst kommer naturligtvis högst upp i listan. När du sen klickar på en annons får Google t.ex.  1 krona för det klicket (eller annan summa beroende på vad avtalet med kunden säger). Ett företag kan alltså skriva ett genialiskt avtal med Google och bestämma: vi har råd med 10.000 klick för denna annonskampanj. Och när man nått till 10.000 klick så försvinner annonsen automatiskt. Och företaget riskerar inga beska överraskningar i efterhand. Google är världens största reklamplats. Och företagen vill gärna vara där och vill helst synas högt upp i sökresultatsidan där de 10 första träffarna visas, för de allra flesta som googlar nöjer sig med resultatet på den första träffsidan! Och företagen betalar bra till Google för att få slåss om de platserna! 50 miljarder sökningar i månaden... 

Svindlande siffror. 

Jag rekommenderar boken å det allra varmaste. Lättläst, informativ, uppdaterad, avslöjande, inte enbart negativ, realistisk, välskriven. Precis som en bok ska vara. 

Nu närmar jag mig Götelaborg. Dags att kränga en chokladboll och Cola Zero innan jag ska ta Gröna Expressen till Scandic Backadal. Vad jag ska göra här? Det är kurs om Informationssäkerhet och sekretess i IT-system och offentlig förvaltning hela morgondagen. Sen bär det av hemåt igen.

Emporia

Emporia i Malmö...

Vinterns skönhet

Vintern återkom till våra breddgrader och med den, den där vykortsskönheten vi älskar med den vita snön, de snöbeklädda träden, de snötyngda grenarna och de vita vägarna som likt vita ormar sträcker sig framåt mot det mål jag ämnar åka till. De här bilderna är från en vanlig vinterdag. HDR-effekten* förstärker och ger bilderna en mytisk aura och känsla. Hoppas du uppskattar dem och upplever något i dem.

(*HDR = High dynamic range, man förstärker kontraster, mättnad och skärpa i bilderna för att accentuera upplevelsen. Motiven liksom "kliver ur bilden" på ett fascinerande sätt. Läs mer >>)

Augerum

Kall kung Karl klagar knappast, kanhända kallpratar karln.
Torget i Karlskrona

Augerum

Rutinens brant

Vakna kl. 6, stiga upp och duscha eller tvätta sig, koka gröten, läsa tidningen, diska ur kastrullen, sätta ner tallriken i diskmaskinen, borsta tänderna, kolla spisen, släcka överallt, ta på sig ytterkläderna och släcka sista lamporna, gå till bussen kl. 6.43, den anländer kl. 6.46. Framme vid parken i stan kl. 7.19, går till jobbet och larmar av vid kl. 7.23. Öppnar dörren, tänder lyset, startar datorn, hänger av mig jackan och går och hämtar en kopp kaffe. Sätter mig och öppnar mailboxen. Säger god morgon till jobbarkompisarna och kollar in mail som inkommit sen sist jag var här… osv. Allt detta från måndag till fredag, varje vecka, månad in och månad ut. År ut och år in. Vardagliga rutiner. Såna har vi alla. Och har vi dem inte idag, så får vi dem allt efter som tiden går.

Den senaste tiden har jag träffat flera människor som jag pratat med som har det ungefär som jag. Jobb och hem och invanda rutiner. Tråkigt? Ibland. Roligt? Ibland. Men sånt är livet. Allt man gör tillräckligt många gånger blir en vana, en rutin, ett invant mönster. På gott och ont förstås. Men, som sagt, sånt är livet.

Jag umgås just nu med tankar om ett ganska nykonstruerat begrepp. Man brukar prata om att någon kan stå vid ”ruinens brant”  om det gått väldigt dåligt rent ekonomiskt för personen i fråga. Det nykonstruerade begreppet är ”rutinens brant” (Merete Mazarella). Det är när någon lever i en sån livskarusell eller ett sånt ekorrhjul att man nått till en gräns av rutiner och tempo i livet, så vägen bort ifrån alltsammans inte längre finns, det känns som att man står vid en brant eller ett stup och man ser ingen utväg.

Jag vet inte hur din vardag ser ut, eller hur du upplever de vanor och rutiner du har i ditt liv? Framöver vill jag skriva om detta igen på denna plats. Ämnet berör många, det vet jag.

En enda liten tanke om ämnet från författaren Anna Kåver: ”Även i dessa situationer kan medvetenhet och acceptans i stunden (ögonblicket) lägga till en kvalitet som gör situationerna något mer levande och ibland också mer meningsfulla. Med andra ord kan acceptansen i sig förändra upplevelsen av situationen och göra den mindre frustrerande eller tråkig”. Acceptans? Att gilla läget? Nej, mer en inre hållning, ett förblivande som kan vara jobbig till en början, men som kan leda till något gott.

Återkommer!