Och jag försjunker i tankar medan jag begrundar vårt minst sagt udda samtalsämne. Hur ofta händer det att städerskor och portvakterskor sitter och diskuterar heminredningens kulturella aspekter? Ni skulle bli förvånade, om ni visste vad vanligt folk pratade om. De föredrar berättelser framför teoretiska utläggningar, roliga historier framför abstrakta begrepp, konkreta exempel framför ideologier. Det hindrar dem inte från att filosofera.Råder det verkligen en sådan skriande brist i vårt samhälle att vi drabbas av ångest inför att inte hålla måttet? Gläds vi bara åt ägodelar och upplevelser, om vi kan vara säkra på att de består i all evighet? Kanske inser japanerna att man bara kan glädjas åt det som är obeständigt och unikt, och kanske förmår de skapa sig ett liv utifrån sådana insikter.
Trött.
