En låda med lemonad (10)

Såsom i en spegel. Den lilla dosan med en spegel handlar om ödmjuk självkännedom. Den handlar om att vi måste se sanningen om oss själva. Det avgörande i att se oss själva för att kunna se på andra på ett sunt och balanserat sätt. Tål man inte skuggorna hos andra, kanske det beror på att man inte sett sina egna skuggor. Om jag inte älskar mig själv, hur ska jag då kunna älska någon annan? Om jag inte kan se mig själv i spegeln och där se både det som är positivt och negativt, hur ska jag kunna se nyanserat på andra människor? Om jag har en realistisk bild av ljuset och mörkret i mitt egen liv, då finns det en ärlig chans att att jag kan möta andra på ett lika realistiskt sätt.

När en kvinna skulle stenas av den uppretade hopen av fariséer, fick de möta budskapet: den som är utan skuld, han kan kasta första stenen - och det blev förunderligt tyst, och inga stenar kastades, snarare tappade man stenbumlingarna på sina egna fötter.  Det är en viktig lärdom att förstå att även solen har fläckar. Även den främsta ljuskällan, med en förtärande temperatur, ändå har fläckar. Och den skiner ändå. På samma sätt kan det vara med våra liv. Självkännedom som leder till en sann och sund ödmjukhet, leder till sann kärlek och omsorg om andra, för vi är alla i samma situation och på samma nivå: vi är människor som behöver hjälp.

Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem vackrast i världen är...
Läs mer om Bröderna Grimms saga, som de tecknade disneyfigurerna Snövit och de sju dvärgarna bygger på, och varifrån orden kommer:
>>https://sv.wikipedia.org/wiki/Sn%C3%B6vit

--------------------------------
Här finns en förklaring till lemonadlådan:
http://bjornolof.blogspot.com/2019/08/en-lada-med-lemonad-1.html

En låda med lemonad (9)

Den lilla symboliska vikten till vänster på andra raden talar om vikt. Något viktigt. Vad som är viktigt i livet. Jag tror på jämvikt mellan synligt och osynligt, högt och lågt, materiella saker och andliga ting. En balans, eller jämvikt, är mycket betydelsefullt i en människas liv. Stillasittande och rörelse, lyssnande och talande, arbete och fritid, aktivitet och vila, umgänge och ensamhet, seende och lyssnandet. Allt har sin tid, sin betydelse och sin vikt. Och sammantaget - för att vi ska må bra - måste det finnas en jämvikt.

Vi kan jämföra med gamla tiders handelsbod, om någon ville köpa ett kg av någonting, så lades varan i den ena viktskålen, och i den andra viktskålen låg en vikt på 1 kg. Och när varans vikt motsvarade vikten i den andra vågskålen, stod pilen rakt upp mot den inristade balanspunkten på vågen. Det var i balans. Allt av vikt har sin motpol, som också är något av vikt. Jag tror att den mångfald många lever i och att "ha många bollar i luften", så att den ena vågskålen väger för mycket, skapar stor ohälsa och obalans i en människas liv. Kanske är "hjärtats enfald" något att sträva efter.

Den lilla berättelsen om systrarna Marta och Maria i Lukasevangeliet lär oss mycket om balans. Medan Marta snodde runt och fixade och grejade, sattes sig Maria ner vid Mästarens fötter och lyssnade på hans ord. Just där och då, var det det allra viktigaste. Och Mästaren säger: Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne. Det säger mig att den som väljer hjärtats förstaval, kommer inte att bli besviken eller fråntagen sin inre frid. Det var något av vikt, som både Maria och Marta lärde sig den dagen.

Det finns en berättelse om Daniel den gamla Boken, där en kung en gång får en dröm där en text på väggen är berättelsens höjdpunkt och centrum, där stod:
Mene mene tekel u-farsin. Här är vad orden betyder. Mene: Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det. Tekel: Du är vägd på en våg och funnen för lätt. Peres: Ditt rike är delat och gett åt meder och perser.”

När vi studerar texten och den historiska situationen när orden skrivs och den kontext som finns omkring kung Belshassar och den unge mannen Daniel i den babyloniska fångenskapen, förstår vi att texten verkligen drabbade kungen som inte tänkt på jämvikt i livet. Han hade inte satt de osynliga värdena högst, utan satsade sitt liv på yttre ting som inte håller för tid och evighet. Det viktigaste i livet var satt på undantag. Den unge Daniel däremot, ville inte ta emot några jordiska rikedomar och gåvor, utan  gav kungen översättningen och tolkningen av drömmen och texten, utan betalning eller andra mutor. Daniel, som satte "first things first", vägde inte för lätt. Det fanns en balans, en jämvikt, ett yttre och ett inre som matchade varann. Inte bara utanskrift, yttre attribut, utan framförallt ett inre liv, en inre styrka, en inre "vikt" och "densitet" som höll för tiden och för evigheten.

Den lilla viktsymbolen i min lemonadlåda säger mig något viktigt om balansen i livet. För kropp, själ och ande.

--------------------------------
Här finns en förklaring till lemonadlådan:
http://bjornolof.blogspot.com/2019/08/en-lada-med-lemonad-1.html

En låda med lemonad (8)

Den lilla nattvardsbägaren i facket till höger handlar om det mysterium som nattvarden talar om. Det handlar om Jesu död och uppståndelse. Att det finns förlåtelse och möjlighet till försoning mellan människa och Gud, och mellan människor. Om inte Jesus dog, skulle inte verklig förlåtelse finnas. Någon uttryckte det så här: Jesu död var betalningen för skulden, och hans uppståndelse var kvittot på att betalningen har gällande kraft. Dessa tankar har följt mig under livet. Inte bara tankarna, utan tron på att detta är sant. Att det finns förlåtelse för oss människor. Och att förlåtelsen är ett mäktig kraft när det får drabba oss. Att kunna få sin skuldbörda avlyft från sina axlar, att kunna få frid, att känna frid och att ingenting ligger och gnager på insidan. Förlåten.

När Jesus dog på korset hände det fysiska ting i naturen och i omgivningarna omkring Golgata kulle. Bl.a hände något i templet. Det stora draperi som hängde inne i templet och avskiljde det Heliga och det allra Heligaste, som heter Förlåten - det draperiet revs itu, uppifrån och ända ner, i det ögonblick då Jesus ropade ut: Det är fullbordat. Förlåten brast. Och från det ordet - förlåt (med betoning på första stavelsen) - kommer det ord som vi använder oss av när vi ber och säger: förlåt (men då med betoning på sista stavelsen). Den lilla nattvardsbägaren i min lemonadlåda, påminner om denna stora och rika möjlighet, och att det för alltid öppnades en väg till Gud Faders hjärta. För mig. För dig.

Johannes skriver:
Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Och synd är inte det som många tror finns upptecknade i någon sorts syndkatalog. Nej, det är fråga om grundbetydelsen i begreppet synd (på grekiska hamartia), som innebär att missa målet.
Alla orsaker till att jag kan missa målet, allt det finns det förlåtelse för. Så att jag kan hitta och komma hem.

--------------------------------
Här finns en förklaring till lemonadlådan:
http://bjornolof.blogspot.com/2019/08/en-lada-med-lemonad-1.html

En låda med lemonad (7)

En panda i hyllan. Den sitter lite snett, det ena ögat är svartmarkerat, den ser på mig med oskuldsfulla ögon och ser så där snäll ut som bara en del djur kan se ut och man får lust att krama om dem. Pandan står för natur- och djurintresset hos mig. Men även att se det alldagliga, det näraliggande i naturen och i min omgivning, och sätta värde på det. Även om långt ifrån allt i omgivningen är så "exotiskt" som en panda, så är tingen och företeelserna i den närmaste omgivningen, skatter som jag inte bara vill gå förbi utan att sätt värde på dem. Med kameran sparar jag gärna ett intryck, ett ögonblick, ett "frozen moment" som är förknippat med en stämning, ett läge, en livssituation, något som kommer i min väg. Det handlar om rikedomarna som omger oss i vardagen. Veckan består ju av 5 eller 6 vardagar, och bara en söndag. Jag vill sätta värde på alla dagar i veckan. Många - vars röster jag kan höra just nu - blåser upp fredagen som den bästa dagen i veckan (av olika orsaker), och om man gör det, kanske man missar de övriga och den rikedom de innehåller.

Livet är rikt, och fyllt av pandor som ser på oss, och som vill bli upptäckta.

--------------------------------
Här finns en förklaring till lemonadlådan:
http://bjornolof.blogspot.com/2019/08/en-lada-med-lemonad-1.html

En låda med lemonad (6)

På dagens hylla finns ett hänglås, som är låst, men det ligger nycklar framför låset och inger hopp om att situationer kan förändras. Det låsta kan låsas upp. Det stängda kan öppnas.

Ett hänglås kan symbolisera konsten, förmågan och plikten att vara tyst och inte yppa någons innersta tankar som delats i förtroende. Bara bära det inom sig och lyfta fram det i tyst bön eller meditation.
Ett hänglås med sina nycklar kan symbolisera möjligheten att öppna upp en situation eller en inre konflikt eller ett ångestfyllt tillstånd genom att använda sig av olika nycklar. Nycklarnas namn kan variera, men för mig har skrivandet stor betydelse, och samtalet med en god vän och en god lyssnare. Dessa sätt har ofta öppnat upp det som varit jobbigt och svårt att ta sig igenom. Att jogga är också ett sätt att bryta en låst inre belägenhet. Nya tankar kommer med endorfinerna. Perspektiven ändras med hjälp av dessa nycklar.

Det finns även en association till Boken, när Jesus visar sig för den gamle Johannes på fångön Patmos, och när Johannes blir så överväldigad över synen, faller ner på jorden, får han höra orden:
var inte rädd, jag är den förste och den siste, jag var död, men se jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket. Jag öppnar och ingen kan stänga, och jag stänger - och ingen kan öppna. Var inte rädd. Det säger mig allt om tryggheten i att lugnt kunna förtrösta på Honom som uttalade orden. Inget kan skilja mig från Honom.

Tack för nyckel och lås. Längst ner på sidan kan du läsa Nils Bolanders dikt Nyckel och lås.

--------------------------------
Här finns en förklaring till lemonadlådan:
http://bjornolof.blogspot.com/2019/08/en-lada-med-lemonad-1.html

En låda med lemonad (5)

I min beskrivning av lemonadlådan på min vägg har jag kommit till mobiltelefonen. Den finns med här som en symbol för teknikutvecklingen som vi varit med om de senaste 20-30 åren. Jag minns på 80-talet när de första "mobiltelefonerna" kom in i våra liv. Det var sådana där stora grejer med sladd, med en stor låda som var placerad mellan sätena i taxibilar jag körde i Nyköping. Våra barn och unga idag skrattar nog om vi benämner dem som "mobiltelefoner", men det var så det var. Stora, klumpiga och extremt dyra i inköp och i användandet. Jag vet extrachaufförer som använde dem som privattelefon och fick på pälsen ordentligt av taxiägaren efter att saftiga räkningar damp ner från operatörerna. Utvecklingen har gått framåt i alla avseenden, både vad gäller storlek, kostnader, tillgänglighet, funktionalitet, utseende och tjänsteutbud. Allt har blivit mindre och mindre, snabbare och snabbare, och det finns fler alternativ på alla områden - så många alternativ att vi inte ens hinner med att ha koll på allt som finns. Den gamla Ericsson-telefonen på bilden är ett uttryck för min fascination och häpnad över hur snabbt utvecklingen gått. Det är lätt att tappa bort sig i denna snabbhet och det utbud som står oss till buds idag - på alla områden. Ord som funktioner, e-tjänster, tillgänglighet, 24 7, webb, internet, dark webb, deep webb, virus, spam, sms, mms, chatt m.m. m.m. överöses oss hela tiden. Hur långt kan det gå? Hur långt får det gå? Hur förhåller vi oss till all denna vardagsteknik? Hur förhåller jag mig till det?

När allting går snabbare, ska jag också gå snabbare? Eller ska jag välja en annan väg? Har vi något val? Det tror jag. Jag tror också att om min gamle far skulle komma tillbaka till denna värld nu (han lämnade denna värld 1984), skulle han inte förstå hur allting har förändrats. Och skulle inte kunna fatta hur världen krympt.

Tekniknörd? Nej, jag tror inte det. Jag tror att en balans mellan det gamla och det nya är den mest sunda inställningen. Vi kan inte förneka och förkasta t.ex internet, det skulle vara samma sak som att försöka förneka elektriciteten - det vore väldigt dumt. Istället måste jag och vi lära oss att förhålla oss till allt nytt på ett sunt och vaket sätt.

En annan aspekt på detta med mobilitet är att det alla tider på dygnet, och överallt i världen, pågår  aktivitet, om än osynlig för blotta ögat. Det sänds ljudsignaler, ord, musik, tankar all over the world. Det finns en osynlig värld och verklighet, och denna osynliga verklighet kan vi uppfatta om vi har en mottagare för den. Denna tanke borde kunna bli en tankeställare för den som förnekar det som inte syns. Det osynliga är minst lika verkligt som det synliga. Vi måste bara vara mottagliga och öppna för det.

Jag avslutar för idag med en vers från en låt som en god vän skrivit, låten heter Smartphone blues:

Now, if you got a smartphone of your own
I hope you get the message from this song
you have to be smarter than your phone.

Och den kan du lyssna på, på denna webbsida: www.ontheroadmusic.se (länk till höger på den sidan)

--------------------------------
Här finns en förklaring till lemonadlådan:
http://bjornolof.blogspot.com/2019/08/en-lada-med-lemonad-1.html

En låda med lemonad (4)

Örnen som så stolt och majestätiskt blickar ner från sin gren, är köpt på Bornholm. Det finns en plats där de har uppvisningar med stora rovfåglar. Man sitter ute i det fria på en stor gräsmatta som omges av väldiga träd. Skötarna - med kraftiga handskar på sig - tillsammans med de mäktiga fåglarna, visar upp sina konster både nära och långt bort. Örnar, falkar, hökar, gamar visar upp sig. En fascinerande upplevelse att få se dem så nära. Örnen är för mig en symbol för perspektiv och integritet. Den har ett perspektiv och en förmåga att se på saker och ting lite "från ovan". Fördelen med det är att dess ögon kan se ett förlopp nere på marken och ibland förutse olika skeenden. Naturligtvis äger örnen denna förmåga för att kunna vara en briljant jägare, men metaforiskt säger det mig något om vikten av av att kunna byta perspektiv, inte tappa bort perspektivet, utan försöka bevara det hela tiden. I perioder då jag mått dåligt, är det nästan alltid så, att jag tappat perspektivet, och istället hamnat "under isen", bara ser "grodperspektiv", inte ser skogen för alla träd, och blir allmänt missmodig. När sedan perspektivet lyfts, höjs, och breddas - då krymper bekymren på ett oerhört påtagligt sätt. Att tappa perspektiv och proportioner är aldrig någon fördel, det ställer till det för mig. Och jag förmodar att jag inte är unik i detta avseende. Perspektivet i kombination med örnens klarseende (de har mycket bra syn) är överlevnadsfaktorer som är avgörande för örnens liv och tillvaro.

Denna lilla fågelfigur ser på mig på ett förstående sätt och jag hör en sång inom mig som säger:
Oh, lift us up where we belong, where the eagles fly, on a mountain high...

Jag önskar mig själv och dig, kära läsare, att denna dag äga perspektiv på livet, jobbet, relationerna, tid och evighet, humor och allvar, livets glädjeämnen och sorger, mat och kläder, hälsa och sjukdom, barn och vuxna.

--------------------------------
Här finns en förklaring till lemonadlådan:
http://bjornolof.blogspot.com/2019/08/en-lada-med-lemonad-1.html

En låda med lemonad (3)

Under jordfelsbrytaren ser vi en leksaksbil. En traktor med stor grävskopa fram och sådan där symbolisk järnklump bak. Jag tror att den var orange i sin helhet från början, men av någon anledning målade jag om sidan på traktorn i grönt. Jag minns inte riktigt varför och när detta skedde. Det kan ha varit så att det blev färg över när jag och min lillebror målade små soldater i plast. Jag har för mig att dessa soldater till största delen skulle vara grönmålade, lite kamouflagefärgade.

När jag nu tittar på traktorn och placerar den högst upp  på lemonadlådan, står den där som en symbol för min barndom, de tidiga årens alla upplevelser och utvecklingsfaser. Jag tyckte om att leka med bilar. Och med nallar. Och målade små plastsoldater. Jag minns att vi hade små kanoner med en fjäder man kunde spänna, och sedan mata inloppet i kanonen med tändstickor och sedan skjuta prick på de små soldaterna, särskilt på dem med tyska hjälmar. Oftast var tyskarna fiender. Ibland lekte vi cowboy och indianer och röda-vita rosen. För att inte tala om fotboll. Fotboll på längden och fotboll på tvären. Vår fotbollsklubb hette BK Remo. Be mig inte förklara var namnet kommer från, ingen aning. Och på vintern var det landhockey som gällde. Och hockeybilder, gärna allsvenskan, men ännu hellre NHL-proffsen. Vi hade hela album med bilder, och veckopengen gick åt till att köpa nya bilder och sedan byta med varann för att få hela serier och hela lag, så att sidorna i albumet kunde fyllas och bli kompletta. Roligt.

Brorsan och jag lekte med nallar. Vi brukade bygga upp som en mur med täcken och kuddar där vi bodde med våra "djur" som alla hade namn, och vi försvarade dem från fiender som kröp upp från under sängarna och skulle skada våra djur. Katta, Leo, lilla nallen och stora nallen och alla de andra som var våra skyddslingar.

Det var en oskuldsfull tid. En rolig period.

--------------------------------
Här finns en förklaring till lemonadlådan:
http://bjornolof.blogspot.com/2019/08/en-lada-med-lemonad-1.html

En låda med lemonad (2)

Den första saken på bilden som jag vill kommentera och stanna inför är den längst uppe till vänster. Det är en jordfelsbrytare. I korta ordalag är det en elsäkerhetspryl som garanterar att vid minsta kortslutning eller annat som påverkar strömkretsar, så utlöser den och stänger av all ström i den del av huset som är kopplad via denna brytare. Denna jordfelsbrytare sitter i den del av huset som tillhör garagedelen, och om någonting skulle vara eller bli fel i elektriska apparater eller i elledningar i den delen, så utlöser den, och all ström stängs av. Det finns även en jordfelsbrytare i huvudsäkringsskåpet i huset också, som fungerar likadant. Denna tingest handlar alltså om EL. 

Mina funderingar och "kopplingar" till mitt liv ser ut så här: När jag var liten, höll jag på att ta livet av mig själv när jag satte mig framför ett eluttag med två spikar, en i varje hand, och stoppade in dessa i varsitt hål i kontakten - det jag minns är att det kändes väldigt konstigt i mig, att jag darrade och liksom kastades bakåt och släppte taget om spikarna. Jag minns att jag på darrande ben gick från köket till badrummet där mamma höll på att tvätta kläder, och förstås blev hon mycket uppjagad av och rädd på grund av vad som hänt mig. Mycket mer än så minns jag inte av denna händelse. Hade det funnits en jordfelsbrytare i fastigheten, hade den utlösts och den strömstyrka som i så fall hade drabbat mig hade varit en bråkdel av en sekund innan strömmen försvann, istället för som det jag upplevde - att strömmen (220 V) en god stund for genom min kropp från hand till hand, via hjärtat och alla andra organ inom mig, innan jag ramlade åt sidan och befriades från elstötarna. 

Om mitt intresse för el uppkom vid denna upplevelse tror jag inte, men i övre tonåren och vid mitt första bilinköp, hade mitt intresse för el vaknat. Jag började lära mig om eldragningar i svagström (bil-el, bromsljus, extraljus, bilstereo m.m) och för 220/230 V-ström. Jag började lära mig grunderna för eldragning i hus och offentliga byggnader: eluttag, strömbrytare, dragning av eltrådar i elrör, hur man kopplar trappomkastare och kronomkastare, hur man ska tänka på organisationen och belastning i ett proppskåp, hur man beräknar belastning för säkringar på 6 eller 10 Ampere (A). Jag lärde mig formeln Volt/Watt = Ampere. För belastningsberäkning och förståelse för varför proppar går sönder. Jag lärde mig det mesta om fas, nolla, jord, tändtrådar, korsomkastare och nollskena, jordskena, huvudsäkringar. Jag lärde mig om olika sorters eltrådar, dimensioner, olika kabelsorter - och vilken benämning kablar ska ha för utomhusinstallation, inomhus, dosor och lock, clips och isolering av kablar, sockerbitar, tändhattar (torix), skaltänger och elrör/flexrör och el-fjädrar och muffar. Jag tror jag fattar grunderna och fick även arbeta med elarbete en kort tid för en elfirma i Sörmland vid sidan om mitt ordinarie jobb. Jag har även dragit en del hus-el och en man med behörighet har besiktigat och godkänt mina arbeten. Detta har även skett i mitt eget hus. På det viset har jag sparat en hel del, utöver att jag alltid känner det väldigt roligt och tillfredsställande att fixa med elen alldeles själv. Att jobba med mina händer har alltid berett mig stor glädje.

Det har också under åren kommit fram bilder inom mig som har med el att göra. T.ex. denna bild/metafor: bil-el handlar om pluspol och minuspol. Man kan säga strömkälla och gods/jord. För att få en strömkrets, måste vi ha kontakt med plus i ena änden, gå igenom en apparat eller en glödlampa och fortsätta till gods/jord eller minuspolen på batteriet. En säkring på vägen gör att jag säkrar upp hela kopplingen och eliminerar risken för brand eller allvarlig kortslutning som förstör en apparat. När det förståelsen drabbade mig, då förstod jag helheten. 

Och om jag överför denna metafor till det mänskliga och andliga planet, innebär det att om vi ska kunna sprida ljus i världen (Jesus kallar oss världens ljus), då måste vi kontakt med strömkällan, men vi måste även ha verklig kontakt med jorden. Dvs. "hjärtat i himlen och fötterna på jorden". Det innebär också att vi aldrig - om vi vill vara dessa som sprider ljus omkring oss - kan hemfalla åt svärmeri och verklighetsflykt, vi måste ha fötterna på jorden för att ljuset ska kunna spridas.

------------------

Här finns en förklaring till lemonadlådan:
http://bjornolof.blogspot.com/2019/08/en-lada-med-lemonad-1.html

En låda med lemonad (1)

Det du ser ovanför denna text är från början en lemonadlåda. Den användes liggande på rygg med lemonadflaskor (eller burkar ?) i, en flaska i varje fack. Jag vet inte om det var apelsinlemonad, hallonlemonad eller jordgubbslemonad. Kanske päronlemonad. Det är inte viktigt för mig. Jag fann denna fina, utmärkta lemonadlåda i fint skick i en butik med gamla grejer i gamla Linköping för en del år sedan, och tänkte att den passar perfekt på min vägg i Läkrummet. Varje fack kan få en liten symbolisk sak inhyst i sig, som på ett eller annat ytligt eller djupt sätt är förknippat med mitt liv. Och så blev det.  

Nu har det gått några år sedan den kom upp på väggen och fylldes med de ting som fallit mig in. Jag tänkte skriva om varje enskild del och ge en liten hint om vad den lilla saken betyder för mig eller säger mig. Och kanske dig min läsande vän. Som rubrik för mina inlägg blir: En låda med lemonad (1), (2), (3) osv. Kanske har du små saker (småsaker) som betyder mycket för dig, faktiskt eller symboliskt? Det har nog de flesta. Affektionsvärde. Livsvärde. Historievärde.

En spännande resa tar sin början.

Nedan ser du hur lemonadtavlan ut på sidan, så förstår du lite mer vad jag syftar på.

Paddle your own canoe

Love many.
Trust few.
Always paddle your own canoe.

(Stefan Andhé)



Första gången publicerad 2013-06-27.

Tysk väggmålning

 

Karin Boye läser sin dikt: I rörelse

https://litteraturbanken.se/red/ljud/boye/boye_irorelse_boye.mp3

Sveriges radio har spelat in.

Dikt och poesi

Dikt kommer från det tyska ordet dicht som betyder tät eller från det latinska ordet dictare, diktera. Dikter är betydelsetäta i och med att de förmedlar mycket innehåll och mening med hjälp av relativt få ord. Poesi kommer av det grekiska poiein som betyder göra eller tillverka. Att skriva dikt ansågs alltså som ett hantverk. Att kunna rimma och sätta samman ord till klanger och rytmer är ett språkligt hantverk och en lek med ord som kan bli till dikt.

Källa och mer läsning för dig som är intresserad:
https://litteraturbanken.se/skolan/varfor-ska-man-lasa-poesi/

Bild från pixabay.com

Filosofi (2)

På 1700-talet betydde filosofi ungefär reflekterat liv. Ronny Ambjörnsen skriver på webbsidan dn.se om filosofen Denis Diderot så här:

Varför, frågar sig författaren Denis Diderot (1714-1784), finner vi ”större behag i en vacker skiss än i en vacker tavla? Därför att den äger mer av liv och mindre av form … I tavlan ser jag något utsagt, men i skissen anar jag en mångfald som knappt ens antyds där.” Skissen innehåller möjligheter för betraktaren, men nöjer sig med det. Betraktaren får tänka vidare själv. Det outsagda lockar.

En skiss eller en färdig tavla. Det kan gälla ett alster som finns på en vägg, på ett bord, eller ett människoliv. Är det skissen eller det färdiga som är mest tilltalande, mest spännande, mest lärorikt?

Läs mer om filosofi: https://bjornolof.blogspot.com/2019/01/filosofi.html 

Det är läsning för dig som betraktar livet med öppna ögon, inte med fördomarnas glasögon, eller förbundna ögon, eller med skygglappar - du kan bara ödmjuka dig och betrakta skissen som är ditt liv, andras liv, litteraturen, händelser och skeenden i tiden och i din egen vardag. En resa. En upptäcktsfärd inåt. Och uppåt.Det handlar om rötter och vingar. Inte bara det ena, utan även det andra.

Betrakta dessa bilder:

Broccolee

En modern shop utan innehåll

Begreppet shopping får en ny innebörd. 

Gå i kloster

Kvinnan har gått innanför klostermurarna vid Münsters kyrka i Bad Doberan, Tyskland.

På Wikipedia läser jag från Hamlet följande angående att gå i kloster:

En skådespelartrupp kommer på besök. Hamlet ber om lov att få lägga till några rader som han ska skriva själv. Hamlets tillägg beskriver mordet på hans far och hoppas att det skall få Claudius att avslöja sig.

Polonius ber Ofelia prata med Hamlet medan han själv och kungen tjuvlyssnar. Hamlet kommer in och talar för sig själv; "Att vara eller inte vara..." Han skäller ut Ofelia och uppmanar henne att gå i kloster. Kungen drar slutsatsen att Hamlet har hemliga planer och vill skicka honom till England för att få honom på andra tankar. Polonius tycker att drottningen ska prata med honom, medan han själv står och tjuvlyssnar.

Läs mer: https://sv.wikipedia.org/wiki/Hamlet

Rådjur på grannens tomt

De är vackra, men äter upp all vår sallad. Och blommor av olika slag.

Viktigt budskap i Johannishus, helt avgörande faktiskt