Däruppe någonstans är Marcus Wandt och hans vänner

Vitt, gult och blått

 

Porten är öppen

Imponderabilia

I nätupplagan av tidningen Dagen läser vi (2024-01-29) om att poeten Ylva Eggehorn blivit hedersdoktor vid Uppsala universitet:

bild från sr.se

I sin hedersdoktorsföreläsning talade Ylva Eggehorn om ordet som hon tycker sammanfattar hela hennes gärning: Imponderabilia.

Hon hittade det för många år sedan i arbetarkalenders lilla ordlista, som tillhörde hennes pappa.

Imponderabilia betyder ”ovägbara ting” och är en benämning på faktorer som kan ha stort inflytande, men som är svåra att exakt mäta.

Som språk. Som kultur. Som teologi.

– Att skapa ett språk som gör att vi närmar oss varandra, i stället för att glida isär likt två isflak, är ett akut problem i vår tid. Vem tänker det otänkbara? Här finns ett arbete att göra.

I motiveringen till Ylva Eggehorns hedersdoktorat lyfter juryn fram att hon har verkat för kulturteologi i offentligheten – fältet där teologin möter konst, litteratur och konst och musik. 

Imponderabilia - vilket vackert ord. Vilken vacker innebörd. 

Räddade 669 barn från en säker död

 Lyssna på denna fantastiska berättelse om en sann, osjälvisk hjälte
under inledningen av Andra Världskriget. Mycket berörande. 

Nicholas Winton

Alex Schulman skriver (dn.se): 

Året var 1938, Kristallnatten hade just ägt rum.
Engelsmannen Nicholas Winton bestämde sig för att strunta i sin planerade
skidresa och i stället åka till Prag och hjälpa flyktingar.
Winton räddade 669 tjeckiska och slovakiska barn från nazisterna.
Han placerade dem på ett tåg som förde dem via Nederländerna och ut till friheten.

Persona non grata

Wikipedia:

"Persona non grata eller persona ingrata (latin; plural personae non gratae) betyder icke önskvärd person.Det är en term som används inom den diplomatiska språkkoden och bildligt om individer som ej accepteras i ett sammanhang. 

I synnerhet vid tillsättandet av nya ambassadörer och dylikt kan en regering deklarera en individ som persona non grata för att förhindra att personen arbetar som diplomat i den regeringens land. 

Eftersom diplomater i regel inte kan lagföras i det land där de arbetar brukar man även vid misstanke om brott eller annat stötande beteende förklara diplomaten persona non grata och därmed indirekt tvinga det sändande landet att återkalla diplomaten."

Jag har dock en känsla av att det finns gott om människor även i andra sammanhang som är Persona non grata.

I eller av

"I världen, men inte av världen!" (Joh. 17) 

Ingenting är obetydligt

Istället för att säga “Ingenting betyder längre något, då jag vet att Gud finns”, så säger den omvända människan: “Allt är nu klätt i gudomligt ljus, och därför är ingenting obetydligt”. (Henri Nouwen)

Dessa ord vill jag koppla samman med orden i boken Igelkottens elegans, av Muriel Barbery: “att begrunda evigheten, mitt i det brusande livet”. Och orden  från Stanley Jones: “Att se Gud i vardagen, då förvandlas det simpla till det helgade. Då brinner Guds eld i varje buske, och livet har en mening.”

Dessa ord och strofer uppgraderar hela den mänskliga tillvaron, och de vardagliga sysslorna, mitt arbete med de nya arbetsuppgifterna jag har. Hela tillvaron färgas av positiva färger och belyses av ett meningsfullhetens ljus. Varje liten del, oansenlig eller ej, inför publik eller i ensamhetens tystnad, får en ny mening, en vackrare kulört, en djupare innebörd och fylls av mening. Att få betrakta den underbara synen. Att få tänka och känna att det jag är och gör, har en betydelse, är meningsfullt - det är underbart. 

“...ty det är i Honom vi lever och rör oss och är till”. (Apg. 17:28, Paulus´ ord till atenarna) 

Ljuset bryter igenom

Var inte rädd, det finns en mörklagd hamn

Islossning

Så skönt när islossningens tid är inne. 
Både i naturen och i ett människohjärta.

 

Den enkla rikedomen

 Den enkla rikedom som det innebär att få vara sig själv
(The Message, 1 Tim. 6:6-8)

Dessa befriande ord kommer i mina tankar idag. Så långt jag kan komma från prestationsångest och kramp. Och prestationsångest och kamp. En enkel rikedom. Den behöver inte förvaras i bankfack eller sprängningssäkert valv. Den behöver inte försvaras eller prestigefyllt “hållas i”. Det är bara en fråga om enkelhet, sårbarhet, en barnets självklarhet, en lustfylldhet och spontanitet i att få vara. Få vara i sig själv. I gott sällskap med sig själv. 

Att det är fråga om en stor rikedom gäller alla delar av livet. Att få vara sig själv. Inte behöva sträva efter att vara någon annan. Någon bättre. Eller finare. Eller starkare. Eller snyggare. Eller - ur ekonomiskt perspektiv - rikare. Nej, och åter nej. Det är en enkel rikedom. Att bara få vara sig själv. Det är ju den jag är som är objektet för Guds kärlek. Inte den roll som många spelar eller försöker förändra sig till. Det är ju just DIG han älskar, är intresserad av, bryr sig om, SER, vänder sig till. 

När jag insett allt detta, kan jag lägga mig ner på sofflocket för att vila och bekänna min tro. Som Tomas Sjödin skriver på ett ställe: Här ligger jag och bekänner min tro. 

Livet lever sitt eget liv

Livet lever sitt eget liv
det styrs inte av min vilja
eller någon annans

hälsan och krämporna
som många fäster sig vid
det ena eller det andra

fixeringen vid måendet
och förändringarna på gott och ont
blir ett nät som binder

blir ett hinder för livet
hindrar den fria tanken
den fria känslan att bara vara - att det är nog

just nu fördjupas tanken
och kliver ett (eller flera) steg ned
till själslivet, själva existensen

varifrån och varthän
orden ljuder inom mig
bekymmerslösa, fria

fria som vinden som inte är medveten
om sin egen existens eller sitt upphov
den blåser bara

orden “så är det med var och en som är född av Anden”
fick den lärde mannen höra
och tillvaron stannade upp för honom

tror att han gick från nattens möte
med en ny insikt
ett nytt ytskikt, och nytt djupskikt

från åsikt till insikt

mötte gryningsljuset
hörande suset av livet inom sig
av den genomgripande vinden

vinden som blåser in syre
bekymmerslöshet
viktlöshet

dansande asplöv
och bokars prasslande guldlöv
i luften, på marken, förenas med alltet

livet upprepar sig
men är alltid nytt
som våren, som julen, som morgongröten

ytligt sett detsamma som förra gången
men ändå varje gång nytt
livet - det heliga, det hela, det odelade, det okuvliga

Att göra tvärtom - och vinna någon

Enkla gåvor bevekar argsinta typer; en hjärtlig gest svalkar kokande vrede.
(Ords. 21:14, The Message)

Ge inte igen; se det vackra i varje människa. Var sams med alla, om ni kan. Älta inga oförätter; det är inte er sak. "Det är jag som dömer", säger Gud. "Det är inte er sak".

Skriften säger att om en ovän är hungrig ska vi bjuda honom på lunch, och om han är törstig ska vi ge honom något att dricka. Din vänlighet besegrar honom med godhet. Låt inte ondska få övertaget över dig;  se till att få övertaget över ondskan genom att göra gott. 

(Rom. 12: 20-21, The Message)

Glittrande vatten i Nättrabyån

Kung Karl XI på torget

Jag går mot ljuset

Vinterljus

Gudsbefarna stigar

gudsbefarna stigar
trampade av Herren
själv

upptrampade stigar
av generationernas gång
jag ser dem om jag stannar upp

de gamla källorna
som grävts upp igen
med längtans spadar

de uråldriga sanningarna
i sällskap med Den gamle av dagar
oföränderliga

de andefödda sångerna
hyllningarna till den Evige
sjungs och levs varje minut

det bestående, det enda
som inte tärs av tidens gång
det jag verkligen kan luta mig mot

----------------------------

Lyckliga de som du bor i, de vars livsvägar du till vandra på - genom ensliga dalar, över porlande bäckar, till klara källor och välfyllda brunnar! Dessa gudsbefarna stigar leder upp i bergen och bakom den sista kröken ligger Sion!    Härifrån ser vi Gud!

(Ps. 84:5-7, The Message)

Tomas Sjödin skriver:
Det sägs att de allra tidigaste minnen vi människor har är stigar…

Stigar uppstår nu inte hur som helst. En stig är egentligen inget annat än följden av att andra gått där många gånger. Att många har trampat fram där genom år och årtionden har hindrat stigen från att växa igen…

Följ bara stigen. Man behöver inte uppfinna vägen själv, det räcker att man går där Gud går så kommer man rätt… Guds hem och vårt, ligger bortom nästa krök. Påminn dig om det när stigen och vägen känns lång och alltför krävande.

Vägen hem i kylan

 

Tvings kyrka