Om en fågel (2)

Joggingpasset den där dagen blev 1 mil långt. 5 km åt ena hållet, och samma väg tillbaka. Det var fram emot kvällningen, så sommarsolen stod lågt i väster när jag passerade bron över till grannön, som leder i riktning mot fastlandet. Vändpunkten för löpningen nåddes, jag drack lite och stretchade innan jag påbörjade retursträckan. 

Efter 8 km var jag tillbaka där bron började. Jag sprang på vänstra sidan för att möta trafiken på den smala vägen och bron. På vägräcket satt en sädesärla som såg mig komma och började flyga i samma riktning som jag sprang. De är lite ryckiga i sitt sätt att flyga och liksom studsar upp och ner i en märklig vågrörelse. Den stannade till på vägräcket igen och väntade in mig. Så upprepades fågelns rörelse gång på gång. När jag närmade mig, flög den längs räcket och landade en bit längre fram, och när jag kom nära, gjorde den om proceduren igen. Bron är ca 500 meter lång, så det blev ett antal sådana korta flygningar. 

När jag förstod vad som  skedde, reagerade jag med en lågmäld tanke som slog rot inom mig. Jag sa: kära sädesärla, lär mig flyga med mina egna vingar. Sedan flög den en bit till. När bron sedan närmade sig marken på ön, flög den åt annat håll och jag såg den inte mer. Ungefär som Noa och duvan som flög ut från arken, när den strandat på Ararats berg.

Vad hände med mig där och då? Vet inte, men fågeln fick mig att tänka till. Och tänker, det gör jag fortfarande. Att flyga med egna vingar. 

Om en fågel (1)

Fågeln var där, på vår balkong. Nedersta våningen på trevåningshuset i Södertälje. Fåglar kommer ibland till balkongräcket innan de flyger iväg med rasande fart när de ser en människa innanför fönstren bredvid balkongdörren. Men inte den här. Den stannade. Och den satt inte på balkongräcket. Den stod liksom still på betonggolvet. När vi öppnade dörren, flög den inte iväg. Den tog bara några förskräckta steg bakåt, som om den inte hade förmågan att flyga bort. Jag kände inte till vad alla fåglar hette på den tiden - det gör jag fortfarande inte - men när jag nu efter så många år tänker på den där fågeln, och dess färger och storlek, så kan jag tänka mig att det nog var en björktrast. En björktrast på en balkong, och den flög inte iväg när vi kom ut till den. Konstigt. 

Den liksom sprang några steg innan den stannade. När någon av oss i familjen närmade sig, sprang den åt ett annat håll och stannade, tittade på oss. Den sprang till och med in över tröskeln till vardagsrummet. Bara en meter in. Stannade. Tittade på oss. Lät ingenting. Såg inte rädd ut. Den såg bara frågande ut (om nu fåglar kan se rädda eller frågande ut). Näbben var stängd hela tiden. 

Pappa böjde sig ner och tog upp fågeln i sin hand. Jag minns inte riktigt, men jag tror han hade en kökshandduk runt fågeln för att inte skada den, och fågeln verkade inte bli särskilt rädd. Den var så stilla i hans hand. 

Med den lediga handen försökte pappa öppna den stängda näbben, och efter en stund gav fågeln med sig och näbben öppnade sig. Då såg vi alla något märkligt. Innanför näbben satt det något rakt och konstigt, som en pinne, ungefär lika tjock som mitt långfinger är nu. Pinnen, eller om det var en rabarberstjälk, började strax innanför näbben och inåt, så vi såg inte slutet på den. Vi tittade alla på varandra, pappa, mamma, min lillebror och jag, och tänkte: vad gör vi nu? Pappa visste på råd. När näbben var öppen tog han tag i den där - vad det nu var - med tummen och pekfingret och nöp till ordentligt. Började långsamt dra ut stjälken ur fågelns mun (eller gap) och fick ut en decimeterlång stjälk ur fågelns gap. Vi tittade igen på varandra, och undrade “vad händer nu?”. Fågeln tittade på oss när pappa satte ner den på vardagsrumsgolvet, tog några hoppande steg ut över balkongtröskeln och började flaxa med vingarna, och lyfte från golvet, vingarna bar, och den gav ifrån sig ett läte som vi kände igen. Ingen skönsång, med det lät som det skulle. 

Fåglar ska inte förskräckta sitta stilla på ett betonggolv. Fåglar ska ju flyga och låta som den fågel de är. Den blev befriad från det som hindrade den att vara det den var (är). 

Franciskusbönen

Herre, gör mig till ett redskap för Din frid.

Där hatet gror, låt mig så kärlek,

där oförrätter begåtts, förlåtelse,

där misströstan råder, hopp,

där mörker utbreder sig, ljus,

där bedrövelse härskar, glädje.

O, Gudomlige Mästare,

tillstäd att jag icke må trakta lika mycket

efter att bli tröstad som att trösta,

att bli förstådd som att förstå,

att bli älskad som att älska,

ty det är i givandet som vi mottaga,

det är när vi skänka förlåtelse som vi blir förlåtna,

och det är genom döden som vi födas till evigt liv.

                        -----------------------------

                        En annan version:

                        -----------------------------

Herre, gör mig till ett redskap för din frid.

Där det finns hat,

låt mig bringa kärlek.

Där det finns överträdelser,

låt mig bringa nåd.

Där det finns splittring,

låt mig bringa enhet.

Där det finns villfarelse

låt mig bringa sanning.

Där det finns tvivel,

låt mig bringa tro.

Där det finns förtvivlan,

låt mig bringa hopp.

Där det finns mörker,

låt mig bringa ditt ljus.

Där det finns modlöshet,

låt mig bringa glädje.

O, Mästare, att jag må söka inte så mycket att bli tröstad som att trösta,

inte så mycket att bli förstådd som att förstå,

inte så mycket att bli älskad som att älska.

Ty det är genom att ge som man får,

Det är genom att glömma sig själv som man finner rätt,

Det är genom att förlåta som man blir förlåten,

Det är genom att dö som man uppstår till det eviga livet.

--------------------------------

Kronprinsessan Victoria läste denna bön vid kung Haralds begravning i Oslo domkyrka.

Du är tillräcklig

Vi (alla som prenumererar på hennes nyhetsbrev Omtankar) fick denna hälsning från Marie (webbsida: blimeradu.se):

Du är fortfarande tillräcklig även om du:

• inte orkar eller förmår
• missar målet
• faller tillbaka i gamla spår
• skjuter upp och förhalar
• inte vågar ta steget
• varken är bäst eller främst
• inte blir uppskattad
• gör din omgivning besviken.
  

Du är tillräcklig oavsett.

Tack Marie. Orden tar sig rakt in i hjärtat - på ett behagligt sätt. 
Andas ut och andas in. 

Flyg med dina egna vingar.

Bollywood

Bollywoodfilmer är det populära namnet på den indiska filmindustrin som har sitt centrum i Mumbai (tidigare Bombay, därav den initiala bokstaven B).  

Termen "Bollywood" är en sammanslagning av Bombay och Hollywood. Industrin producerar hundratals filmer varje år och är en av de största filmproducenterna i världen.

De är världskända för sina påkostade och färgsprakande sång- och dansnummer, romantiska melodramer och blandningar av action, komedi och drama.

Kännetecken för Bollywood

Sång och dans: Många filmer är musikaler. Dansnumren är ofta stora, koreograferade produktioner och musiken släpps ofta långt innan filmen har premiär för att bygga upp intresset.

Känslosam handling (Masala): Ordet "Masala" (efter den indiska kryddblandningen) används för att beskriva filmer som blandar högt och lågt, action, tårar, skratt och romantik i en och samma berättelse.

Längd: Filmerna är ofta långa, vanligtvis mellan två och tre timmar, och inkluderar ofta en paus (intermission).

Språk: Dialogerna är oftast på hindi, men det är mycket vanligt att engelska ord och fraser blandas in.

(källa:  (Wikipedia))

Höst vid Stockholms stadshus

 

Lyckan

Skuggan bevisar att det finns ljus

 

Sitting Bill

 

Hjärtat har skäl som ej tanken känner

Citatet ”Hjärtat har sina skäl, som förnuftet inte vet något om” (ofta översatt som "hjärtat har skäl som ej tanken känner") myntades av den franske filosofen, matematikern och fysikern Blaise Pascal (1600-talet). 

Bild från pixabay.com

Det härstammar från hans kända verk Pensées (Tankar), som gavs ut postumt år 1670.

Vad betyder det?

Känsla mot logik: Pascal menade att mänskliga beslut, tro och relationer inte alltid kan förklaras med strikt logik eller vetenskapliga argument.

Intuitiv insikt: Hjärtat representerar en djupare, intuitiv form av vetskap som förnuftet (tanken) inte har tillgång till.

Tro och kärlek: Han använde det framför allt för att förklara kristen tro och kärlek, områden där rationella argument ofta faller kort.

(källa: Gemini)

Listersjöarna

Kretiner

Ordet kretiner (singular kretin) är ett äldre och nedsättande ord för en person med en grav psykisk och fysisk utvecklingsstörning, eller i vardagligt språk som ett skällsord för någon som anses dum eller obegåvad (jämför med ord som idiot eller fåne).

Bakgrund och ursprung

Medicinskt ursprung: Ordet kommer från sjukdomstillståndet kretinism, vilket är en historisk term för medfödd brist på sköldkörtelhormon (hypotyreos) som obehandlad leder till dvärgväxt och svår utvecklingsstörning.

Språkligt ursprung: Det härstammar från franskans crétin, som i sin tur kommer från en dialektform av ordet för "kristen" (chrétien) – en antydan om att de drabbade, trots sin brist på förstånd, ändå räknades som människor och kristna själar.   

(källa: Wikipedia)

Roligt citat ur den läsvärda kriminalromanen Skördebarn (Rosenfeldt): 
Henriks sysslingar, Ray och Roy. Eller Dum och Dummare som han och Linda kallade dem efter filmen med samma namn. Fullt så korkade som Jim Carreys och Jeff Daniels rollfigurer var inte Ray och Roy, men de var bra mycket närmare dem än ett Mensamedlemskap om man säger så. Henriks far hade aldrig stuckit under stol med att han tyckte att kusinbarnen var kretiner, skyllde det på att deras föräldrar var kusiner, men det var naturligtvis möjligt att de stått bakom en vägg när Gud delade ut hjärnor även utan det släktskapet.  

Enrak

Ordet enrak (eller enraker, enrack) betyder envis, tjurskallig eller oresonlig.

Fakta om ordet

Betydelse: Att vara väldigt hårdnackad, svår att rubba eller omedgörlig. Det kan även betyda att någon är lättstött, arg eller elak.

Dialektalt: Det är ett äldre eller dialektalt ord som främst har använts på vissa håll i Sverige, till exempel i Västergötland.

Alternativ form: Ordet uttalas eller skrivs ibland som erak eller enrack.

(källa: Wikipedia)  

Hoppet i Sagan om ringen, lyser som en diamant mot en mörk bakgrund i Fagersta

En vacker och finstämd minnesgudstjänst i Fagersta igår (finns att se på svtplay). >>Klicka här!
En av ungdomarna i samlingen läste från Ps. 139:9-12, som lyder, och som lyser:  

Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.  Säger jag: "Låt mörker täcka mig och ljuset bli natt omkring mig", så är inte mörkret mörkt för dig. Natten lyser som dagen, mörkret är som ljuset.

Annie Lennox' sång Into the west sjöngs. Den avslutar filmen Sagan om Ringen. Lyssna på den i stilla betraktande. Vacker och stark. Hoppfull. När vi lyssnar, tänker vi på och ber för anhöriga och vänner till de drabbade i Fagersta. 

Ariadnetråd

En ariadnetråd är en metafor för en ledtråd eller ett räddningsmedel som hjälper en person att hitta en utväg ur en svår, rörig eller invecklad situation.

Ursprung och Betydelse

Uttrycket kommer från den grekiska mytologin:

Myten: Kunga­dottern Ariadne på Kreta gav hjälten Theseus ett trådnystan.

Labyrinten: Theseus fäste tråden vid ingången till Minotauros labyrint.

Räddningen: Med hjälp av tråden kunde han hitta ut igen efter att ha besegrat odjuret.

Användning i Språket: Används ofta bildligt i texter om vetenskap, filosofi eller deckargåtor.
Syftar på den röda tråd eller det logiska resonemang som leder fram till en lösning.

(källa: Wikipedia)

Flest vita tangenter, ta det piano

Ett fullstort piano har 52 vita tangenter och 36 svarta tangenter, vilket blir totalt 88 tangenter.

För övrigt vill jag tillägga; om livet är som ett piano,
med vita och svarta tangenter, så är det djupt
hoppfullt att de vita tangenterna är flera än de svarta.

Tangenternas fördelning

Vita tangenter: 52 stycken (grundtonerna A till G).

Svarta tangenter: 36 stycken (halvtonsteg med förtecken).

Totalt: 88 tangenter fördelade på drygt sju oktaver.

Ett standardpiano har 88 tangenter eftersom det täcker hela det frekvensomfång som det mänskliga örat kan uppfatta som tydliga toner.

Historien och fysiken bakom valet ser ut så här:

Tidiga instrument: Pianots föregångare (som cembalon) hade bara runt 60 tangenter (ca 5 oktaver).

Kompositörernas krav: När Mozart, Beethoven och Liszt skrev mer avancerad musik krävde de ett större omfång för att kunna uttrycka sina idéer.

Steinway satte standarden: År 1887 introducerade den kända pianotillverkaren Steinway det första pianot med 88 tangenter. Detta blev snabbt industristandard för alla tillverkare.

Det mänskliga örats begränsningar

De lägsta tonerna: 

Den lägsta tonen (ett djupt A) vibrerar med ungefär 27,5 Hz. Går man lägre uppfattar det mänskliga örat bara ett mullrande brus eller en rytm, snarare än en ren musikalisk ton.

De högsta tonerna: 

Den högsta tonen (ett högt C) vibrerar med runt 4 186 Hz. Går man högre blir ljudet ett extremt vasst, obehagligt pip som saknar musikalisk kvalitet.

Piano betyder svagt, långsamt, våning/plan eller flat på italienska, beroende på sammanhang.

Olika betydelser

Inom musiken: Betyder det "svagt" eller "lågt" (därav musiktermen i Musicca). Det fullständiga namnet på instrumentet piano är egentligen pianoforte, som betyder "svagt och starkt".

Som vardagligt uttryck ("ta det piano"): Betyder det att ta det lugnt.

Byggnader: Gäller det våning eller plan (till exempel piano terra, betyder det bottenvåning).

(källa: Gemini)

Text från skrivarkurs (8): Jag var - jag blev

Jag var. Jag blev.

Jag var en vandrare, gick i sol, gick i regn. Ibland jag stannade, under sol på en äng. ♬🎝♬🎝🎶

När jag gick i regn blev jag först fuktig - fukten under armarna var inte det värsta - sedan blev jag våt, slutligen dyblöt. Nästa tillstånd vill jag inte ens tänka på: drunknad.

Jag är - jag var - jag vore - jag har varit - jag hade varit - jag kommer att bli - jag blidde - jag blev.

I boken Tisdagarna med Morrie berättas det att författaren Mitch Albom får frågan av sin vän, professorn i sociologi, döende i ALS:  har du blivit den du vill vara? 

Jag var. Jag blev. Jag är. 

Text från skrivarkurs (7): Kommer - och går

En pilgrimsvandring

Åsikter kommer

åsikter går

aldrig kan detta förklaras

Drömmarna kommer

drömmarna går

aldrig kan detta förhindras

Pulsslagen kommer

pulsslagen går

aldrig kan detta förkastas

Tidevarv kommer

tidevarv går

aldrig kan detta förringas

Sorgerna kommer

sorgerna går

aldrig kan detta förändras

Tungsinnet kommer

Män på en gata i Paris

tungsinnet går

aldrig kan detta förskönas

Svaren kommer

svaren går

aldrig kan detta förenklas

Glädjen kommer

glädjen går

aldrig kan detta fördärvas

Insikten kommer

insikten går

aldrig kan detta förnekas

Text från skrivarkurs (6): Ordpar - mjuka och hårda ord

Ordpar: välj av dessa mjuka och hårda ord, skapa nya, sammansatta ord:
mossa, dy, dun, moln, kram, vadd, sammet, päls, fluff, humla, videung, stum, mule, valp, gryning, kudde. 
Ishacka,  glas, näbb, ångest, motstånd, järn, betong, hat. 

1. Betong-kram: På TV ser jag världsledare som avskyr varandra och som ändå kindpussas och ger en stel, armerad betong-kram.

2. Järngryning och hatkudde: Järngryningen kom till mig, den var hård, som en objuden gäst, en inbrottstjuv, en hård, sträv kylig inkräktare - omgiven av gryningsljus. Det kändes denna morgon som om jag “vilade” mitt huvud på en hatkudde. Gryningsljuset. Så vackert, men lömskt. 

3. Vaddångest: den håller en i sitt isolerande grepp. Man hör inget, känner inget. Eller rättare: man känner massor, men hittar inte igenom den. Vadden täpper till. Vadden bedövar. Vadden måste varsamt avlägsnas av en hjälpande hand. Vems hand? Guds? Samtalskamratens? Vännens? En annan medmänniska?

4. Sammetsnäbben: Sammetsnäbben har talat. Jag har mött två sorter: en vass, i sammet inbäddad näbb med blixtsnabba repliker, och denna dag: augusti-konsert ute i solen, i stolen, på berget, med varma koppen i handen och alla sammetsnäbbar som kvittrade och sjöng när det som mest glittrade i vattnet på innergården. Blåmes, talgoxe, pilfink - som tack och lov inte lärt sig att knipa näbb ända till kl. 10!

Knäppare kan ingen vara

Knäppare kan ingen vara

än en modern människoskara

tryck på knappen

och det händer

bli en mångsysslare

gör inte en sak i sänder.

Du kan trycka, tycka, trycka

leder knappast till nån lycka

ditt sinne fylls då 

utav mångfald

vilsen och splittrad

men känner dig utvald.

I själva verket blir det motsatt:

ditt inre rusar 

och du ej hinner

att hjärtat följa,

att inåt lyssna

och du själv 

bara försvinner.