Acceptera och förändra samtidigt

Rubriken är hämtad ur boken Att leva ett liv, inte vinna ett krig och kapitlet inleds med ett citat från komikern och tänkaren Tage Danielsson: ”…att inse världens lidande med glädjen i behåll”.

Vi ser alla hur det är i världen, hur folk och människor krigar och slåss, demonstrerar och skriker, hatar och avskyr, hur man misshandlar varandra fysiskt och psykiskt; TV, internet, radio och tidningar är fyllda av sådant hela tiden. Även i december när allting ska vara så mysigt och gosigt och fyllt av julefrid. Och i Sverige och andra västländer är julruschen i full gång, människor springer runt på gator och i affärer för att hinna med allt de ska hinna till jul, det städas, pyntas och fixas så att allt ska vara perfekt inför JULEN. Stressnivån är hög, pulsen på topp, sömnen flyr för att det inte finns ro i kropp och själ. Vi känner av det litegrann allihop tror jag.

Att inse allt detta som finns omkring oss och i oss och acceptera läget som det är, det är viktigt. Ja, t.o.m. avgörande för att kunna förändra något. Om man inte inser hur läget är och man ändå försöker förändra något, vet man ju inte vad det är man försöker förändra. Då slåss man – precis som Don Quijote i Cervantes bok – mot väderkvarnar. Man försöker och försöker, men misslyckas för att man slår i luften de flesta gånger. Den enda framkomliga vägen är att identifiera ”lidandet” eller missförhållandet och att inte fly från det, inte rymma från det i fruktan, utan kunna stanna upp, acceptera, befinna sig i tillståndet även om det innebär ångest, fruktan, frustration och sömnlöshet.  Att acceptera betyder inte att hålla med, eller att slå sig till ro med tillståndet, det betyder inte ens att vara passiv, loj, feg eller handlingsförlamad. Nej, det är helt enkelt det enda som finns att göra, för ofta är omständigheter omkring oss eller i oss något som vi helt enkelt inte kan göra så mycket åt just nu, utan de är som de är.

I acceptansen av förhållandet som råder ligger en hemlighet. En nyckel till nya dörrar och möjligheter. Att stilla ta emot det svåra, behålla det till en tid, stå ut med det, för att sedan upptäcka att det finns vägar framåt, nya dörrar att öppna, nya möjligheter och lösningar för mig; det är acceptensens andra dimension (acceptens och förändring hänger ihop, precis som myntets båda sidor är förenade).  Författaren till den citerade boken, Anna Kåver, skriver: ”…verkligheten är ständigt rörlig och föränderlig, inte statisk och präglad av antingen-eller. Har man ett dialektiskt synsätt på tillvaron så har man också förmågan att se helheter som inbegriper ytterst motsägelsefulla aspekter. En person kan till exempel vara både ond och god, vacker och ful, ha rätt och fel, sörja och vara glad på en och samman gång. En uppgift kan vara både lätt och svår. En handling kan vara både konstruktiv och destruktiv… […] Enligt samma dialektiska förhållningssätt inrymmer acceptans på en och samma gång en aktiv och passiv hållning. Acceptans betyder att samtidigt stanna upp och gå framåt i en given stund – vilket kan te sig som motsägelsefullt.”

En tanke som är värd att fundera vidare på i mitt liv, i mina omständigheter och måhända även för dig kära läsare. Tage Danielssons ord är viktiga; man kan faktiskt inse världens och sitt eget lidande och ändå behålla glädjen i livet! Det unnar jag både dig och mig själv!