Nobelpristagare

Vilken ära att få vinna Nobelpriset någon gång i sitt liv! Oftast är det äldre män som vinner priset efter många, många års idogt arbete, ofta långt från scenerna och offentligheten. Många försök, experiment och skrivna sidor ligger bakom ett Nobelpris. Jag kan tänka mig att det funnits åtskilliga dagar i deras liv då arbetet har känts meningslöst och som bortkastad tid. Alldeles säkert.

Igår kväll slog jag på TV:n och hamnade mitt i sändningen av årets upplaga av Snillen spekulerar. Det är den unika samlingen av årets nobelpristagare som sitter runt samma runda bord i Bernadottebiblioteket på kungliga slottet i Stockholm (läs mer om det biblioteket >> här!).

Stunden och samlingen av människor är unik i sitt slag. Det jag fascineras av är dessa personers kunskap, humor, vidsynthet, visdom, öppenhet, ödmjukhet och nyfikenhet på tillvaron. Vilket ämne de än talar om under denna timme spelar ingen roll: alla har något att säga om vilket ämne som helst. Och det beror på att de öppet resonerar utan förbehåll och utan skygglappar och inskränkningar. Och det förefaller som att det stämmer, som någon uttryckte för något år sedan: "att alla vetenskaper tenderar att slutas som en cirkel när man vet tillräckligt mycket eller när man trängt tillräckligt djupt ner i alla olika vetenskaper så att man kommit förbi ytskiktet". Precis som om vetenskapen är som vårt universum med olika galaxer, då de förenas i ett och samma universum som förr eller senare kommer i varandras närhet och belyser varandra.

Allra mest uppskattar jag deras ärlighet, humor, nyfikenhet och ödmjukhet. Jag tror att det var Einstein som en gång uttryckte sig ungefär så här: ju mer jag vet, desto mer inser jag vad lite jag vet. Det är nog ett sunt konstaterande av ett geni.