söndag 31 januari 2016
lördag 30 januari 2016
G U D
Vi vet vanligtvis och relativt självklart vad GUD är. Eller snarare: vem han är. En del av oss känner honom en del. Pratar med honom dagligen. Lever liksom tillsammans med honom. Eller om det är han som lever tillsammans med oss? Du vet, hönan och ägget. Det är ungefär som att tänka att det är naturen som lever med mig, eller är det jag som lever med naturen? Det beror på vilket perspektiv vi anlägger. Det är detsamma som begreppen heliocentrisk, geocentrisk, egocentrisk eller teocentrisk. Vilken världsbild vi har eller vill ha, vilken utgångspunkt vi har, omkring vad snurrar mitt liv eller vad som är centrum för våra liv och värderingar.
Nu är det nya tider och igår fick jag ett mail på jobbet med ett dokument fyllt av minnesanteckningar från ett möte med IT i fokus. Och en av punkterna som diskuterats på mötet var: G U D. Lite otippat med tanke på miljön och kontexten omkring. Men jag fick också förklaringen vad detta ord stod för. En förkortning helt enkelt.
GUD betyder: Globalisering Urbanisering och Digitalisering
Som så ofta skiftar eller ändras betydelserna av olika ord och begrepp över tid. Så har det alltid varit. Att förändringens vind nu även nått namnet eller begreppet G U D var nytt för mig. Det känns märkligt att läsa i minnesanteckningar från ett möte om IT. Förresten är IT också en förkortning. Information Technology. Men det skulle ju lika gärna kunna betyda: Inte Tänka eller Inga tänder eller I Tiden. Undrar när jag får se den förklaringen av begreppet IT i något dokument.
En annan fundering som kom i och med mailet och minnesanteckningarna var: om Globalisering, Urbanisering och Digitalisering på något sätt eller i någon mening ersatt GUD?
Nu är det nya tider och igår fick jag ett mail på jobbet med ett dokument fyllt av minnesanteckningar från ett möte med IT i fokus. Och en av punkterna som diskuterats på mötet var: G U D. Lite otippat med tanke på miljön och kontexten omkring. Men jag fick också förklaringen vad detta ord stod för. En förkortning helt enkelt.
GUD betyder: Globalisering Urbanisering och Digitalisering
Som så ofta skiftar eller ändras betydelserna av olika ord och begrepp över tid. Så har det alltid varit. Att förändringens vind nu även nått namnet eller begreppet G U D var nytt för mig. Det känns märkligt att läsa i minnesanteckningar från ett möte om IT. Förresten är IT också en förkortning. Information Technology. Men det skulle ju lika gärna kunna betyda: Inte Tänka eller Inga tänder eller I Tiden. Undrar när jag får se den förklaringen av begreppet IT i något dokument.
En annan fundering som kom i och med mailet och minnesanteckningarna var: om Globalisering, Urbanisering och Digitalisering på något sätt eller i någon mening ersatt GUD?
fredag 29 januari 2016
Cirklar
Ballonger, bubblor, hjul, bollar, ringar har en rund form som hänger ihop. En cirkelform. Man ser inte var den börjar eller var den tar slut. Vi tycker om cirklar. Vi omges av dem dagligen. Vi kan även konstatera att våra liv till mångt och mycket går runt i cirklar. Dag efter dag. Vecka efter vecka. Månad efter månad. År efter år. Våra liv är ”en ständig kretsgång, en ständig längtan”, som en sångare sjunger.
När jag en dag inledde densamma med frukost och läsning av Mikael Nyqvists självbiografiska bok När barnet lagt sig, nämnde Mikael om författaren och dramatikern Berthold Brechts verk Den kaukasiska kritcirkeln. Den handlar om kampen mellan de rika och de fattiga. De rika skall bygga ett nytt palats och detta på de fattigas bekostnad. Brechts titel satte fart på mina associationer om cirklar. Livet som en cirkel. Något som bara går runt runt. I det finns en trygghet. En trygghet som är smärtsam att ta sig ur. Cirklar håller ihop livet, det känns farligt när de går upp i skarven…
För några år sen läste jag författaren Sven Lidman som berättar en gammal sägen om hönan och kritstrecket. Hönan ligger på trägolv. Den har full frihet att gå åt vilket håll den vill, ingen kommer att hindra den om den går åt höger eller vänster, framåt eller bakåt. Nu gör den inte det, eftersom någon med en gammaldags krita har ritat ett streck på golvet som når ända fram till hönan. Strecket är likt ett koppel. Det underliga är att detta streck innebär ett hinder för hönan. Den rör sig inte en centimeter från kritstrecket. Den är som fastnaglad. Begränsad. Inlåst. Lidman menar att så är fallet för många människor. Kritstreck, som kan vara mer eller mindre synliga eller uppenbara, gör att vi hindras och orsakar att vi inte rör oss fritt. Lidman kommer fram till att vi behöver någon som för oss bort från kritstrecket och ”för oss dit vi inte vill…”.
Är du trött på dina cirklar? Vågar du ta dig utanför ditt vanliga revir, ditt vanliga område, din cirkel? Förändring. Det kan kännas farligt, traumatiskt, ofrånkomligt, FÖR spännande, omutligt. Det enda oföränderliga här i livet är att allting förändras. Sagan om Ringen. Cirkeln som bröts.
När Arkimedes träffade en romersk soldat som deltog i intagandet av Syrakusa (på 200-talet f.Kr.) sa han de bevingade orden rubba inte mina cirklar. Efter de orden blev han dödad av soldaten. Arkimedes såg sin älskade hemstad intas och förstörd av fienden och han anade att ingenting skulle bli sig likt för honom. Innan svärdet drabbade honom kände han anledning att som sin svanesång sjunga ”Lyckliga gatan, du finns inte mer, du har försvunnit med hela kvarter”.
Rubba inte mina cirklar. Helst vill vi att livet bara ska rulla på utan att det förändras något nämnvärt. Vi vill att våra livs Syrakusa ska förbli intakt. Vi vill i alla fall välja själv när cirklarna ska rubbas. Men så fungerar ju inte livet. Ofta rubbas cirklarna utan vår medverkan, ibland föregås rubbningen av en intensiv inre brottning med tankar om för eller emot det steg jag vill ta, oftare händer saker som gör att cirklarna bryts. Smärtsamt och bryskt. Ofrivilligt och akut. Utan att ge oss facit för ”hur ser framtiden ut nu då”?
Författaren och föräldern Tomas Sjödin (han är 3-barnsfar och två av barnen var gravt handikappade i hjärnan, de dog för några år sen) han skriver: ”när jag var yngre ville jag att det skulle hända någonting hela tiden, nu när jag blivit äldre vill jag inte att det ska hända någonting alls”. Så känner jag också.
Men livet för oss dithän: till förändring, till att gå vidare, till att våga gå utanför cirkeln. Och vem har sagt att det är något negativt? Nya tider börjar gry, en ny dag tar sin början, nya områden kan intas, nya människor i sikte, spännande utmaningar, nya tag, okörda vägar visar sig på livets GPS – vägar jag inte förut lagt märke till eftersom jag kört i de gamla hjulspåren under så lång tid.
Vägra. Våga. Vinn.
När jag en dag inledde densamma med frukost och läsning av Mikael Nyqvists självbiografiska bok När barnet lagt sig, nämnde Mikael om författaren och dramatikern Berthold Brechts verk Den kaukasiska kritcirkeln. Den handlar om kampen mellan de rika och de fattiga. De rika skall bygga ett nytt palats och detta på de fattigas bekostnad. Brechts titel satte fart på mina associationer om cirklar. Livet som en cirkel. Något som bara går runt runt. I det finns en trygghet. En trygghet som är smärtsam att ta sig ur. Cirklar håller ihop livet, det känns farligt när de går upp i skarven…
För några år sen läste jag författaren Sven Lidman som berättar en gammal sägen om hönan och kritstrecket. Hönan ligger på trägolv. Den har full frihet att gå åt vilket håll den vill, ingen kommer att hindra den om den går åt höger eller vänster, framåt eller bakåt. Nu gör den inte det, eftersom någon med en gammaldags krita har ritat ett streck på golvet som når ända fram till hönan. Strecket är likt ett koppel. Det underliga är att detta streck innebär ett hinder för hönan. Den rör sig inte en centimeter från kritstrecket. Den är som fastnaglad. Begränsad. Inlåst. Lidman menar att så är fallet för många människor. Kritstreck, som kan vara mer eller mindre synliga eller uppenbara, gör att vi hindras och orsakar att vi inte rör oss fritt. Lidman kommer fram till att vi behöver någon som för oss bort från kritstrecket och ”för oss dit vi inte vill…”.
 |
| Cirkel i Helsingborg |
När Arkimedes träffade en romersk soldat som deltog i intagandet av Syrakusa (på 200-talet f.Kr.) sa han de bevingade orden rubba inte mina cirklar. Efter de orden blev han dödad av soldaten. Arkimedes såg sin älskade hemstad intas och förstörd av fienden och han anade att ingenting skulle bli sig likt för honom. Innan svärdet drabbade honom kände han anledning att som sin svanesång sjunga ”Lyckliga gatan, du finns inte mer, du har försvunnit med hela kvarter”.
Rubba inte mina cirklar. Helst vill vi att livet bara ska rulla på utan att det förändras något nämnvärt. Vi vill att våra livs Syrakusa ska förbli intakt. Vi vill i alla fall välja själv när cirklarna ska rubbas. Men så fungerar ju inte livet. Ofta rubbas cirklarna utan vår medverkan, ibland föregås rubbningen av en intensiv inre brottning med tankar om för eller emot det steg jag vill ta, oftare händer saker som gör att cirklarna bryts. Smärtsamt och bryskt. Ofrivilligt och akut. Utan att ge oss facit för ”hur ser framtiden ut nu då”?
Författaren och föräldern Tomas Sjödin (han är 3-barnsfar och två av barnen var gravt handikappade i hjärnan, de dog för några år sen) han skriver: ”när jag var yngre ville jag att det skulle hända någonting hela tiden, nu när jag blivit äldre vill jag inte att det ska hända någonting alls”. Så känner jag också.
Men livet för oss dithän: till förändring, till att gå vidare, till att våga gå utanför cirkeln. Och vem har sagt att det är något negativt? Nya tider börjar gry, en ny dag tar sin början, nya områden kan intas, nya människor i sikte, spännande utmaningar, nya tag, okörda vägar visar sig på livets GPS – vägar jag inte förut lagt märke till eftersom jag kört i de gamla hjulspåren under så lång tid.
Vägra. Våga. Vinn.
torsdag 28 januari 2016
Kravmärkt
Kravmärkta varor blir allt vanligare ute i butikerna. Kravmärkningen är ett yttre bevis på inre kvalité och gör att vi som konsumenter kan känna oss trygga i vårt val i livsmedelsbutiken. Vi vet att den här varan är ren ifrån onödiga och hälsofarliga tillsatser, den är framställd utan direkt eller indirekt genmanipulation och den är garanterat framtagen av ansvarsfulla bönder och andra producenter.
Så långt är allting bra. Med kravmärkning.
Vi kan lätt få känslan av att Kravmärkning är ett modernt fenomen, något nytt och revolutionerande, och något som rönt framgång p.g.a. de senare årens debatt omkring våra livsmedel och andra varor i dagligvaruhandeln. Men icke.
Kravmärkning är en väldigt gammal företeelse. Den har funnits länge. Den har drabbat många. På många områden. Det är många människor som är kravmärkta, märkta av krav. Krav ifrån omgivningen, krav från dem själva och krav som man tror kommer från Gud. En av våra tidigare kungar i Sverige hade som sitt ordspråk: ”Plikten framför allt”. Och det kan man väl, utan att överdriva, påstå att det är ett generalordspråk för kravmärkning . Vi som är av enklare börd påmindes ständigt om kravmärkningen varje gång vi höll en enkrona i vår hand, där ordspråket fanns inpräglat tillsammans med kungens ansikte. Många tycker att det var fint av den gamle monarken att leva efter detta (och det kanske är svårt att inte ha det som ordspråk när man är ”dömd” till att vara kung av Svea rike?). Vår nuvarande kung har ordspråket: För Sverige – i tiden. Vi får väl se vilket ordspråk Victoria lanserar som sitt en vacker dag när det beger sig.
Modeindustrin ställer krav på oss. Reklamen ställer krav på oss. Kompisar ställer krav på oss. Arbetsgivare ställer krav på oss. Föräldrar ställer krav på oss. Barn ställer krav på oss. Församlingar ställer krav på oss. Du ska vara på ett visst sätt, äta på ett visst sätt, klä dig på ett visst sätt, träna på ett visst sätt, vara kreativ, vara produktiv, vara smal, vara smart, vara snygg, hänga med i trenderna, tjäna bra med pengar, vara ett föredöme, kunna säga ifrån, ha hört den senaste nyheten och det senaste skvallret, vara om sig och kring sig. Kravmärkt. Man kan påstå: kravmärkning pågår och har pågått under många, många år; under många, många decennier…
Bär jag stämpeln i mitt liv? Kravmärkt? Eller kan jag leva i orden och framförallt i verkligheten bakom orden: ”det finns ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus”? Jesaja får uppmaningen: ”Trösta, trösta mitt folk….” Gamle Jakob i första Mosebok brottas med Gud och får ett slag på höften och efter den smällen haltade han. Han blev märkt för livet. Den upplevelsen gick inte spårlöst förbi i hans liv, den fick fysiska konsekvenser som han påmindes om varje gång han tog ett steg framåt eller bakåt. Men den märkningen berodde på brottningskampen och dess upplösning. En avgörande stund i Jakobs liv då han fick bekänna färg, tala om sitt riktiga namn och visa sitt verkliga jag – i en fas i livet då allting liksom smalnade av och han fick vada över vattnet vid Jabboks vadställe.
Och det är mångas upplevelse när livet smalnar av, då valmöjligheterna minskar och kanske (nästan) upphör att finnas, att då blir man märkt för livet. Oväsentligheterna plockas bort, oljuden runt omkring tystnar, brottningen är total och kräver hela min uppmärksamhet och all min kraft. Då blir jag märkt för livet, dvs. för resten av mitt liv. En märkning som på ett märkligt sätt sträcker sig både framåt och bakåt i mitt liv. Jakob betyder ”den som håller i hälen”, dvs. den som bedrar; men här vid Jabboks vadställe fick han ett nytt namn: ”Israel”, vilket betyder ”Guds kämpe”. Det blev han från den dagen. Men den märkningen som följde honom från den dagen berodde inte på yttre krav som andra ställde på honom eller som han hade fått för sig att de fanns, nej den här märkningen blev följden av att han vågade kampen med sig själv, vågade ta itu med sin inre splittring, erkänna för sig själv och Gud vilket hans egentliga problem var och på så vis komma fram till något som han sedan bar med sig resten av sitt liv.
Är du kravmärkt? Vem ställer kraven på dig? Vilka krav tar du emot utan att fundera över om du verkligen ska gå in under dem? Vilka krav är rättmätiga? Vilka är påhittade? Vilka är självpåtagna? Kan stämpeln ”Kravmärkt” försvinna från våra liv? Kan vi få börja leva i frihet under ansvar? Och i ansvar under full frihet? Nästa gång du ser kravmärkningen i butiken och du lyfter upp varan och håller den i handen, så fundera en liten stund, stanna upp ett litet ögonblick i livet, bland alla människor och ta till dig hälsningen: ”den Sonen gör fri, han är verkligen fri”. Jag tycker att vi ska förinta alla kravmärkningsstämplar som finns i kyrkor och kapell.
Vågar vi låta kravstämpeln falla i golvet och gå i krasch?
Augustinus skrev en gång: ”älska Gud och gör sen vad du vill”.
Så långt är allting bra. Med kravmärkning.
Vi kan lätt få känslan av att Kravmärkning är ett modernt fenomen, något nytt och revolutionerande, och något som rönt framgång p.g.a. de senare årens debatt omkring våra livsmedel och andra varor i dagligvaruhandeln. Men icke.
Kravmärkning är en väldigt gammal företeelse. Den har funnits länge. Den har drabbat många. På många områden. Det är många människor som är kravmärkta, märkta av krav. Krav ifrån omgivningen, krav från dem själva och krav som man tror kommer från Gud. En av våra tidigare kungar i Sverige hade som sitt ordspråk: ”Plikten framför allt”. Och det kan man väl, utan att överdriva, påstå att det är ett generalordspråk för kravmärkning . Vi som är av enklare börd påmindes ständigt om kravmärkningen varje gång vi höll en enkrona i vår hand, där ordspråket fanns inpräglat tillsammans med kungens ansikte. Många tycker att det var fint av den gamle monarken att leva efter detta (och det kanske är svårt att inte ha det som ordspråk när man är ”dömd” till att vara kung av Svea rike?). Vår nuvarande kung har ordspråket: För Sverige – i tiden. Vi får väl se vilket ordspråk Victoria lanserar som sitt en vacker dag när det beger sig.
Modeindustrin ställer krav på oss. Reklamen ställer krav på oss. Kompisar ställer krav på oss. Arbetsgivare ställer krav på oss. Föräldrar ställer krav på oss. Barn ställer krav på oss. Församlingar ställer krav på oss. Du ska vara på ett visst sätt, äta på ett visst sätt, klä dig på ett visst sätt, träna på ett visst sätt, vara kreativ, vara produktiv, vara smal, vara smart, vara snygg, hänga med i trenderna, tjäna bra med pengar, vara ett föredöme, kunna säga ifrån, ha hört den senaste nyheten och det senaste skvallret, vara om sig och kring sig. Kravmärkt. Man kan påstå: kravmärkning pågår och har pågått under många, många år; under många, många decennier…
Bär jag stämpeln i mitt liv? Kravmärkt? Eller kan jag leva i orden och framförallt i verkligheten bakom orden: ”det finns ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus”? Jesaja får uppmaningen: ”Trösta, trösta mitt folk….” Gamle Jakob i första Mosebok brottas med Gud och får ett slag på höften och efter den smällen haltade han. Han blev märkt för livet. Den upplevelsen gick inte spårlöst förbi i hans liv, den fick fysiska konsekvenser som han påmindes om varje gång han tog ett steg framåt eller bakåt. Men den märkningen berodde på brottningskampen och dess upplösning. En avgörande stund i Jakobs liv då han fick bekänna färg, tala om sitt riktiga namn och visa sitt verkliga jag – i en fas i livet då allting liksom smalnade av och han fick vada över vattnet vid Jabboks vadställe.
Och det är mångas upplevelse när livet smalnar av, då valmöjligheterna minskar och kanske (nästan) upphör att finnas, att då blir man märkt för livet. Oväsentligheterna plockas bort, oljuden runt omkring tystnar, brottningen är total och kräver hela min uppmärksamhet och all min kraft. Då blir jag märkt för livet, dvs. för resten av mitt liv. En märkning som på ett märkligt sätt sträcker sig både framåt och bakåt i mitt liv. Jakob betyder ”den som håller i hälen”, dvs. den som bedrar; men här vid Jabboks vadställe fick han ett nytt namn: ”Israel”, vilket betyder ”Guds kämpe”. Det blev han från den dagen. Men den märkningen som följde honom från den dagen berodde inte på yttre krav som andra ställde på honom eller som han hade fått för sig att de fanns, nej den här märkningen blev följden av att han vågade kampen med sig själv, vågade ta itu med sin inre splittring, erkänna för sig själv och Gud vilket hans egentliga problem var och på så vis komma fram till något som han sedan bar med sig resten av sitt liv.
Är du kravmärkt? Vem ställer kraven på dig? Vilka krav tar du emot utan att fundera över om du verkligen ska gå in under dem? Vilka krav är rättmätiga? Vilka är påhittade? Vilka är självpåtagna? Kan stämpeln ”Kravmärkt” försvinna från våra liv? Kan vi få börja leva i frihet under ansvar? Och i ansvar under full frihet? Nästa gång du ser kravmärkningen i butiken och du lyfter upp varan och håller den i handen, så fundera en liten stund, stanna upp ett litet ögonblick i livet, bland alla människor och ta till dig hälsningen: ”den Sonen gör fri, han är verkligen fri”. Jag tycker att vi ska förinta alla kravmärkningsstämplar som finns i kyrkor och kapell. Vågar vi låta kravstämpeln falla i golvet och gå i krasch?
Augustinus skrev en gång: ”älska Gud och gör sen vad du vill”.
onsdag 27 januari 2016
tisdag 26 januari 2016
måndag 25 januari 2016
söndag 24 januari 2016
Levnadsvisdom à la Vinterstudion
Ge inte upp!
Få har dött av att kämpa vidare. Många fler av att ha gett upp.
(visdom på Vinterstudion på SVT1 2016-01-03)
Få har dött av att kämpa vidare. Många fler av att ha gett upp.
(visdom på Vinterstudion på SVT1 2016-01-03)
lördag 23 januari 2016
fredag 22 januari 2016
torsdag 21 januari 2016
onsdag 20 januari 2016
tisdag 19 januari 2016
måndag 18 januari 2016
söndag 17 januari 2016
lördag 16 januari 2016
fredag 15 januari 2016
Ingenting
När jag känner Ingenting, då grinar tomheten mig rakt i ögonen. Insidan är understundom som ett oländigt, kargt, ogästvänligt och kaosdrabbat område. Inga drömmar och visioner, inga nyskapande tankar, ingen öppen väg framför. Bara reträtt, tillbakadragande av trupperna. Ett skådande eller betraktande av ett öde landskap, utan ljuspunkter utsatta.
Beskrivningarna av slagfältet i boken På västfronten intet nytt, stämmer ibland väl in på mitt inre landskap. Skyttegravar, uppbombade grästuvor, små kratrar och ihåligheter där jordekorrarna samlas och samsas, ödslighet, tomt varande, trötthet och på flera sätt en känsla av att "det bästa är passerat". Den typen av känslor och inre bilder kan från tid till annan träda fram.
Men Ingenting innehåller ändå en massa saker, detaljer, bilder och djupt undanstoppade ting. Där finns en jordmån, oavsett om den är bördig eller ej; där finns lust att göra saker, lust att skapa och lust att vara, glädje i tankar om livet, sorg och ett tomrum efter en kär mamma som stod mig nära nu när bouppteckning är klar och hennes konton är avslutade. Och andning. Utandning och inandning. Båda sorter. Hela tiden. Ett par projekt, både soloprojekt och projekt tillsammans med vänner finns också i bakgrunden.
Det finns liv och värme, glädje och något avkopplande och skönt med ordet och fenomenet Ingenting. Ingen ting. Inga ting. Inge ting. En god vän från Småland säger ibland med Duvemåladialekt: ingentingen.
Beskrivningarna av slagfältet i boken På västfronten intet nytt, stämmer ibland väl in på mitt inre landskap. Skyttegravar, uppbombade grästuvor, små kratrar och ihåligheter där jordekorrarna samlas och samsas, ödslighet, tomt varande, trötthet och på flera sätt en känsla av att "det bästa är passerat". Den typen av känslor och inre bilder kan från tid till annan träda fram.
Men Ingenting innehåller ändå en massa saker, detaljer, bilder och djupt undanstoppade ting. Där finns en jordmån, oavsett om den är bördig eller ej; där finns lust att göra saker, lust att skapa och lust att vara, glädje i tankar om livet, sorg och ett tomrum efter en kär mamma som stod mig nära nu när bouppteckning är klar och hennes konton är avslutade. Och andning. Utandning och inandning. Båda sorter. Hela tiden. Ett par projekt, både soloprojekt och projekt tillsammans med vänner finns också i bakgrunden.Det finns liv och värme, glädje och något avkopplande och skönt med ordet och fenomenet Ingenting. Ingen ting. Inga ting. Inge ting. En god vän från Småland säger ibland med Duvemåladialekt: ingentingen.
torsdag 14 januari 2016
Om läsning (3)
I en bra bok står det bästa mellan raderna.
Inga möbler är så tjusiga som böcker.
(Sydney Smith)
Jag betraktar livet som en god bok. Ju längre man läser, desto mer begriper man handlingen.
Inga möbler är så tjusiga som böcker.
(Sydney Smith)
Jag betraktar livet som en god bok. Ju längre man läser, desto mer begriper man handlingen.
onsdag 13 januari 2016
Om läsning (2)
”Skaffa ditt hus en boksamling, och du skaffar din kropp en själ.”
(Latinskt ordspråk)
”Det är ur böckerna de vise hämtar tröst i livets motgångar.”
(Victor Hugo)
”Det enda viktiga i en bok är den betydelse den har för dig.”
(William Somerset Maugham)
”Ledighet utan läsning är som att dö och begravas levande.”
(Seneca d.y.)
(Latinskt ordspråk)
”Det är ur böckerna de vise hämtar tröst i livets motgångar.”
(Victor Hugo)
”Det enda viktiga i en bok är den betydelse den har för dig.”(William Somerset Maugham)
”Ledighet utan läsning är som att dö och begravas levande.”
(Seneca d.y.)
"Böcker ska blänka som solar
och gnistra som tomtebloss.
Medan vi läser böckerna
läser böckerna oss.
Kan böckerna läsa människor?
Det kan de förstås!
Hur skulle de annars veta
allting om oss?"
(Lennart Hellsing)
tisdag 12 januari 2016
Barn lämnar spår
Här har lilla Elin lämnat spår efter sig.
Först trampat i vit färg och sen satt foten på svart papper.
Och slutligen fått sätta ögon på det som så här efteråt
ser ut som en gubbe. Bra prickat!
måndag 11 januari 2016
Om läsning (1)
"En bok är som en trädgård som kan bäras i fickan."(Arabiskt ordspråk)
”Läsning är för själen, vad gymnastik är för kroppen.”
"Boken är en kamrat för livet, en osjälvisk vän, en sambo som inte besvärar."
(Ignacy Krasicki)
söndag 10 januari 2016
Om Knut Ahnlund
Avsnitt ur Sara Danius´ inträdestal till Svenska Akademien 20 december 2014, en hyllning till Knut Ahnlund, vars plats, stol nr 7, övertogs av Danius:
“Gräset måste växa, och barnen måste dö.” Så lyder en rad av Victor Hugo. Gräset har vuxit. Knut Ahnlund är borta, och allt som återstår är böckerna [...]
Men fortfarande saknas en tungt vägande del av Ahnlunds författarskap. Jag tänker förstås på hans stora produktion av understreckare, recensioner och andra kulturartiklar, skrivna under en period som sträcker sig från åren efter andra världskriget fram till i dag. Flyktiga insatser, kan det tyckas. Livslängden hos en artikel i dagspressen ligger på 24 timmar, om vi nu begränsar oss till tryckta medier. Talar vi om vår tids nya medier är livslängden ännu kortare. Så mycket mer ironiskt som dessa texter kräver stor möda. Helst skall det inte synas heller. Så varför håller man på? Det tar tid, och särskilt glamoröst är det inte heller. Inget är så gammalt som gårdagens tidning. Men varje artikel, varje recension, varje essä är ett litet näringsbidrag till det stora blodomloppet. Det handlar inte bara om något så väsentligt som folkbildning, utan också om det som brukar kallas kritisk massa. Utan denna kritiska massa existerar ingen kulturell offentlighet värd namnet. Knut Ahnlund förstod det bättre än de flesta. Kanske börjar jag låta högtidlig. Det må i så fall vara hänt. Ty i kväll minns vi ett storartat dagsverke i litteraturens tjänst.”
Är det inte bra?!!!!
“Gräset måste växa, och barnen måste dö.” Så lyder en rad av Victor Hugo. Gräset har vuxit. Knut Ahnlund är borta, och allt som återstår är böckerna [...]
Är det inte bra?!!!!
lördag 9 januari 2016
Bokstaven t, liten, ändå betydelsefull
Fick ett nyhetsbrev från en folkhögskola där jag pluggade som ung och skribenten citerade Tomas Tranströmer:
Tomas Tranströmer skriver om sig själv: ”Jag som älskar att ströva och försvinna i mängden, en bokstav T i den oändliga textmassan.”
Jag tänker mig en dikt, en riktigt vacker dikt skriven av Gud själv. Att få vara en bokstav i den. Hur viktig är jag? Inte särskilt viktig! Men samtidigt – i en välskriven dikt är varje ord, ja, varje bokstav viktig! Allt är som det ska vara. Till och med punkter och kommatecken står där med en avsikt...
(Björn Nissen)
Tack för de uppmuntrande orden!
Tomas Tranströmer skriver om sig själv: ”Jag som älskar att ströva och försvinna i mängden, en bokstav T i den oändliga textmassan.”
Jag tänker mig en dikt, en riktigt vacker dikt skriven av Gud själv. Att få vara en bokstav i den. Hur viktig är jag? Inte särskilt viktig! Men samtidigt – i en välskriven dikt är varje ord, ja, varje bokstav viktig! Allt är som det ska vara. Till och med punkter och kommatecken står där med en avsikt...
(Björn Nissen)
Tack för de uppmuntrande orden!
fredag 8 januari 2016
Daggdroppen och kosmos
Nobelpriset i litteratur, 1974 (delades mellan Harry Martinsson och Eyvind Johnson)
Harry Martinson, Sverige, erhöll priset med motiveringen, formulerad av Svenska Akademien:
”för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos” .
Ett fantastiskt omdöme om en författare. En författare som greppar det omfång som är vår tillvaro och våra liv. Stort och smått. Mikrokosmos och makrokosmos. Det osynliga och det synliga. En tillvarons rikedom som utmanar oss till att inte utelämna någon del för att kunna leva ett fullödigt liv.
Harry Martinson, Sverige, erhöll priset med motiveringen, formulerad av Svenska Akademien:
”för ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos” .
Ett fantastiskt omdöme om en författare. En författare som greppar det omfång som är vår tillvaro och våra liv. Stort och smått. Mikrokosmos och makrokosmos. Det osynliga och det synliga. En tillvarons rikedom som utmanar oss till att inte utelämna någon del för att kunna leva ett fullödigt liv.
torsdag 7 januari 2016
Enrollera
SYNONYMER FÖR ENROLLERA
1. Betydelse: värva: anställa, mobilisera, rekrytera, uppföra i rullorna, inskriva
2. Betydelse: förteckna: uppteckna, införa, anteckna, bokföra, katalogisera, notera, stansa, koda, markera, arkivera, immatrikulera, registrera
3. Betydelse: immatrikulera: anteckna i rulla, anteckna i matrikel, inskriva
4. Betydelse: antaga: ta i sin tjänst, ge anställning, engagera, ge engagemang, leja, städsla, städja, tillsätta, tillförordna, förordna, utnämna, utse, rekrytera, anställa
5. Betydelse: anställa: rekrytera, anskaffa, samla, utskriva, uppmobilisera, hyra, leja, tigga, bearbeta, preja, pressa, sjanghaja, värva
(källa: http://synonymer.woxikon.se)
1. Betydelse: värva: anställa, mobilisera, rekrytera, uppföra i rullorna, inskriva
3. Betydelse: immatrikulera: anteckna i rulla, anteckna i matrikel, inskriva
4. Betydelse: antaga: ta i sin tjänst, ge anställning, engagera, ge engagemang, leja, städsla, städja, tillsätta, tillförordna, förordna, utnämna, utse, rekrytera, anställa
5. Betydelse: anställa: rekrytera, anskaffa, samla, utskriva, uppmobilisera, hyra, leja, tigga, bearbeta, preja, pressa, sjanghaja, värva
(källa: http://synonymer.woxikon.se)
onsdag 6 januari 2016
Att gå i bräschen
Jag hörde uttrycket på TV igår och en gång till idag, och började fundera över var det kommer ifrån. Jag googlade på ordet och fann dessa förklaringar och etymologiska härledningar (mestadels på Wikipedia):
Hål i mur eller i en fortifikation som uppkommit genom sprängning eller uppbrytning (genom vilken stormning kan ske); (även utvidgat och överfört) öppning.
Exempel:
Av urgermanska *brukiz (“bristning, brott”), till urgermanska *brukōną, *brekaną ("bryta").
Fraser: gå i bräschen, ställa sig i bräschen - (aktivt verka som försvarare eller initiativtagare).
Hål i mur eller i en fortifikation som uppkommit genom sprängning eller uppbrytning (genom vilken stormning kan ske); (även utvidgat och överfört) öppning.
Exempel:
- Efter att med 2 ton dynamit ha sprängt upp en bräsch i muren, kunde de äntligen storma staden.
- Bedrägericentret blir ett av polisens nya vapen som ska slå in en bräsch i den massiva anhopningen av bedrägeribrott.
- Den kulturella katastrof som Auschwitz innebar slog en bräsch genom varje enskild människas tillit till familjen och de omsorger och det hopp den skall odla.
Av urgermanska *brukiz (“bristning, brott”), till urgermanska *brukōną, *brekaną ("bryta").
Fraser: gå i bräschen, ställa sig i bräschen - (aktivt verka som försvarare eller initiativtagare).
tisdag 5 januari 2016
Transportsträckor
Fredrik Lindström skriver om en man på en tågresa
(i den utmärkta och tänkvärda boken När börjar det riktiga livet, om livets små trivialiteter och om att inte skjuta livet på framtiden):
[...]
"Men, i alla händelser: en transportsträcka är ett stycke meningslös tid som inte tillhör själva livet. Transportsträckorna är ett nödvändigt ont. Det är allt det andra man vill åt. Man vill ju njuta av livet och helst bara göra saker som känns meningsfulla. Det som är det riktiga livet. Det är det som kallas kvalitetstid.
Kvalitetstid kan vara
Människors arbete är en del av transportsträckorna. Annars hade man ju inte råd att göra någonting meningsfullt på kvalitetstiden. Jobbet är alltså bara en sträcka som man ska försöka transportera sig förbi. Liksom resan dit och hem. Ju kortare och effektivare transportsträckorna blir, desto mer av det meningsfulla livet får man över. Det är lite som att köra bensinsnålt och spara energi."
(i den utmärkta och tänkvärda boken När börjar det riktiga livet, om livets små trivialiteter och om att inte skjuta livet på framtiden):
[...]
"Men, i alla händelser: en transportsträcka är ett stycke meningslös tid som inte tillhör själva livet. Transportsträckorna är ett nödvändigt ont. Det är allt det andra man vill åt. Man vill ju njuta av livet och helst bara göra saker som känns meningsfulla. Det som är det riktiga livet. Det är det som kallas kvalitetstid.
Kvalitetstid kan vara
- att gå med ungarna i parkleken.
- Eller att äta en god middag med några vänner.
- Resa till Madrid eller Prag över en helg.
- Spela spel tillsammans med hela familjen.
- Läsa lite i en roman innan man somnar.
- Göra en skidutflykt och äta apelsin i spåret.
- Ha sovmorgon en söndagsmorgon, dricka kaffe i sängen med färska frallor till.
- Gå på teater och se en intressant och omskriven pjäs.
- Träffa en vän som man inte sett på länge.
- Gå på barnens våravslutning eller luciatåg på dagis.
Människors arbete är en del av transportsträckorna. Annars hade man ju inte råd att göra någonting meningsfullt på kvalitetstiden. Jobbet är alltså bara en sträcka som man ska försöka transportera sig förbi. Liksom resan dit och hem. Ju kortare och effektivare transportsträckorna blir, desto mer av det meningsfulla livet får man över. Det är lite som att köra bensinsnålt och spara energi."
Jag tror att även transportsträckorna har sitt värde och att man just under dessa sträckor kan upptäcka livet, det meningsfulla livet. Annars blir det som att bara leva 1 dag i veckan och låta den 6 övriga bara vara parenteser.
Och jag är övertygad om att Lindström tycker likadant. Han skriver med skön ironi och självkännedom, i vilken vi alla kan känna igen oss.
Och jag är övertygad om att Lindström tycker likadant. Han skriver med skön ironi och självkännedom, i vilken vi alla kan känna igen oss.
måndag 4 januari 2016
Kärlek
"Ty av den kärlek, som går genom världen, föll ock en strimma in i min själ".(Erik Gustav Geijer, 1840)
söndag 3 januari 2016
Kultur och katastrof
Mycket tänkvärt formulerat av Horace Engdahl:
Kultur och katastrof
Fragment av herr Engdahl
När Lord Byrons begravningståg 1824 genomkorsade London på väg till familjegraven i Hucknall Torkard, representerades de förnäma familjerna av tomma vagnar. Man sände sina vapenprydda ekipage för att betyga Byron den aktning som tillkom en medlem av överhuset, men ingen ville sitta i dem och ge uttryck för någonting som gick utöver den formella sorgen. Den ödsliga kortegen får mig att tänka på samhällets förhållande till nyskapande konstuttryck. Man är beredd att visa dem respekt och till och med att subventionera dem, bara man slipper vara på plats och ta del av dem. Den aktning de åtnjuter i vårt samhälle är på sätt och vis orubblig, men folk i beslutande ställning överlåter gärna åt den lilla, tokiga kretsen av närmast berörda att faktiskt följa de där konstigheterna till graven, det vill säga den glömska man känner väntar dem. Modern kulturpolitik är ett slags formell sorg. [...]
Stilen är min andakt inför mig själv. Den angår ingen annan. Om en människa som läser mig eller lyssnar på mig lägger märke till den, betyder det att hon har sett mig be; det betyder inte att hon var den som bönen riktade sig till. [...]
Läs hela talet på Svenska Akademiens sida: (från Högtidssammankomsten 20 december 2015):
>>Kultur och katastrof (Horace Engdahl)
Läs mer om Lord Byron: >>https://sv.wikipedia.org/wiki/Lord_Byron
Kultur och katastrof
Fragment av herr Engdahl
 |
| George Gordon Byron |
Stilen är min andakt inför mig själv. Den angår ingen annan. Om en människa som läser mig eller lyssnar på mig lägger märke till den, betyder det att hon har sett mig be; det betyder inte att hon var den som bönen riktade sig till. [...]
Läs hela talet på Svenska Akademiens sida: (från Högtidssammankomsten 20 december 2015):
>>Kultur och katastrof (Horace Engdahl)
Läs mer om Lord Byron: >>https://sv.wikipedia.org/wiki/Lord_Byron
lördag 2 januari 2016
Pannacotta
Pannacotta är italienska och betyder "kokt grädde".
En gräddig pudding som lämpar sig väl till efterrätt.
fredag 1 januari 2016
Coitus abruptus
Kvinnohistoria:
Jag skulle skriva en bok
Den skulle heta Coitus Abruptus
och handla om mitt liv.
men så ringde det.
(Ylva Eggehorn)
(Coitus Abruptus [eg. Coitus interruptus] betyder helt enkelt ofullbordat samlag eller att utlösningen inte sker inne i kvinnan, utan utanför).
När Eggehorn skriver sin dikt med detta innehåll, kan jag tänka mig att det handlar om ofullbordade liv, ofullbordade drömmar, ofullbordade livsmål. Dock tror jag inte att det enbart gäller kvinnor och deras liv och drömmar. Även män kan uppleva detsamma i sina liv. Att våga drömma, och att våga realisera det man drömmer. Till vilket pris? Den frågan är svår att besvara. Men jag vill uppmuntra både mig själv och dig, kära läsare, att våga drömma och våga leva din dröm. Kvinnan som dikten handlar om, ville skriva en bok om sitt ofullbordade liv, och då ringer telefonen och den ockuperar (återigen) hennes värld, så att även drömmen om att skriva om sitt ofullbordade liv, förblir ofullbordad. Tragiskt. Orden skakar om mig. När och om jag vågar ta dem till mig. Jag har bestämt mig. Att våga.
Ta livet på allvar. Nu. 2016.
Jag skulle skriva en bok
och handla om mitt liv.
men så ringde det.
(Ylva Eggehorn)
(Coitus Abruptus [eg. Coitus interruptus] betyder helt enkelt ofullbordat samlag eller att utlösningen inte sker inne i kvinnan, utan utanför).
När Eggehorn skriver sin dikt med detta innehåll, kan jag tänka mig att det handlar om ofullbordade liv, ofullbordade drömmar, ofullbordade livsmål. Dock tror jag inte att det enbart gäller kvinnor och deras liv och drömmar. Även män kan uppleva detsamma i sina liv. Att våga drömma, och att våga realisera det man drömmer. Till vilket pris? Den frågan är svår att besvara. Men jag vill uppmuntra både mig själv och dig, kära läsare, att våga drömma och våga leva din dröm. Kvinnan som dikten handlar om, ville skriva en bok om sitt ofullbordade liv, och då ringer telefonen och den ockuperar (återigen) hennes värld, så att även drömmen om att skriva om sitt ofullbordade liv, förblir ofullbordad. Tragiskt. Orden skakar om mig. När och om jag vågar ta dem till mig. Jag har bestämt mig. Att våga.
Ta livet på allvar. Nu. 2016.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)