Töcken sista mars 2017

Blickar ut genom det kommunala, lite oputsade fönstret ut mot Handelshamnen och Marinmuseum som ligger inbäddade i dis och ger ett trolskt intryck. Ljuset håller på att bryta igenom töcknet och diset förefaller att övervinnas.

Ofta ställs vi inför nya scenarier där arbete och fritid förändras. Vi måste gång på gång förhålla oss till nya situationer och lägen. Från ett läge till ett annat, ibland frivilligt, ibland helt ofrivilligt. Det är helt naturligt, ibland positivt, ibland ganska smärtsamt - på djupet kommer frågorna om "vad händer nu?", "vart leder vägen?", "vilka förutsättningar finns nu för mig?". Och djupast sett är inte frågan: vem jag ska vara? utan: hur ska jag vara? Vi är de vi är. Jag är den jag är. Och kan vara glad för detta. Tacksam. Frågan är vad de yttre och förändrade omständigheterna gör med mig. Vem de formar mig till. Till någon annan? Nej, knappast. Men däremot kan olika upplevelser av bl.a. förändring ställa mig inför val som: hur ska jag förhålla mig till detta? Vad kan jag ta med mig av detta? Vad gör detta med mig? Kan jag se något som på sikt leder till något gott? Kan töcknet ge vika för ljuset? Dvs. kan jag ana nya öppningar, nya utmaningar, nya - även om de är oputsade - fönster som öppnas och som ger nya vyer, ny insikt, nya möjligheter?

Jag vilar i den förtröstan just idag, sista mars 2017. Du, kära(e) läsare, får göra detsamma.

Det är vackrast när det skymmer

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer

ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra  —
ensam, utan spår.

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

(Pär Lagerkvist, 1919)

Lyssna när Pär läser sin dikt: https://youtu.be/FdhNVOzlG88

Ulla Billquist sjunger denna dikt: http://www.ejnar.se/radio/UllaBill_1945.mp3

Visdomsord på menyn

Restaurang i Karlshamn hade detta på menyn. 

Bättre än det finaste kött, godare än den lyxigaste sås.

Ett litet paradis

Terrassen heter matstället i Karlshamn, med en liten inhägnad trädgård, vilken jag förmodar är väldigt populär och befolkad sommartid. Där kan man äta god mat om man så vill. Rekommenderas!
Här en liten damm utanför restaurangen och levande, porlande vatten med fiskar i. En fin plats på jorden, "med karaktär" som en god vän uttryckte det.

Läs mera här: http://www.restaurangterrassen.se/

I färg. Klicka för större bilder.

I annan färg. Ingen färg som en del säger.

Adult

Vaknade idag och njuter

Vaknade av någon outgrundlig anledning idag. Förmodligen för att jag hade sovit färdigt. Jag öppnade ena ögat och möttes av mycket ljus utifrån, ena örat öppnades också för yttre intryck och jag hörde yra fåglar kvittra och swisha förbi. Tänk hur lång tid de har kunnat swisha, och för oss människor är det en ganska ung företeelse! Märkligt. Vi ligger ohjälpligt efter.

Sommartiden är här. Klockornas visare flyttades framåt en timme inatt. När klockan slog 2.00 blev den istället 3.00. Allt är förändrat, ändå är allt sig likt. Lite mörkare på morgonen och lite ljusare på kvällen. Ungefär så. Marskatterna jamar och fjärilarna sveper förbi, myrorna arbetar frenetiskt och vattnet i hav och sjöar värms upp. Jag tror våren är här. Ett vårtecken så gott som något är också bytet av däck på bilen, från vinter- till sommardäck. Skönt.

Det påstås att gräset börjat växa, när det är minst +7 grader dygnet runt. Det verkar stämma. Kretsloppet är i full gång. Jag kan inget göra för att förändra detta skeende. Och vill det inte heller. Varför ändra på ett vinnande koncept? Det är faktiskt så att jag njuter av tanken på och känslan av att livet återvänder och helheten återställs igen.

Livsnjutare - det är ett vackert ord. Det kan vi och det får vi vara. Andas in luften och dofterna, andas ut oron och de jobbiga frågorna, och njuta av livet denna dag. Denna sommartidsdag. En del klagar över ändringen av tiden, jag ser ingen anledning till det. Varför klaga när jag inte behöver göra det? Blåmesen klagar inte. Den lever och andas och swishar. So do I.

Låsning

Ögonblink

Vissa ögonblick är viktigare än andra... när man ser på det i efterhand...

Frukt

Alla tiders tjej: Fröken Ur

På söndag är det dags igen: sommartiden inleds. På tal om detta årligen återkommande fenomen tog jag reda på följande:

Historik

Redan 1916 kunde man ringa till Telegrafverkets förmedlingsbyrå och fick där den exakta tiden. Den automatiska tjänsten har funnits i Sverige sedan den 6 oktober 1934. Då automatiserades tidsangivelsen med hjälp av en så kallad talmaskin. Den första veckan som tjänsten var i funktion fick den fler än 28 000 samtal per dygn. År 1936 togs en ny anläggning i bruk, konstruerad av Curt Ahlberg vid LM Ericsson. Den första "Fröken Ur" hette Eva Ulvby.

Bägge dessa maskiner bestod av roterande glasskivor där de olika orden för timmar, minuter och sekunder var lagrade med samma teknik som optiskt ljud på spelfilm. Skivorna avlästes med hjälp av en ljusstråle och en fotocell och sammanfogades sedan automatisk till en tidsangivelse. I Rom, Paris och Warszawa fanns liknande apparater. Bägge dessa första talmaskiner finns numera på Tekniska Museet i Stockholm. Från början kunde tjänsten endast nås av abonnenter i Stockholmsområdet (telefon 23 90 00), men så småningom installerades maskiner i Göteborg och Malmö.

Den korta tonstöten, populärt kallad "Fröken Urs hicka", tillkom den 1 maj 1943 på begäran av Rikets allmänna kartverk. "Pipet" är en tiondels sekund långt.

Den 20 mars 1968 togs en ny anläggning i bruk, konstruerad av firman Roberts & Armstrong i Storbritannien. Denna anläggning byggde på roterande gummirullar med magnetisk beläggning. Tidsangivelsen synkroniserades dagligen mot Televerkets atomur i Farsta. En särskild distributionsutrustning fanns som förmedlade tidsangivelsen från anläggningen på Jakobsbergsgatan i Stockholm till telefonstationer runt om i landet. De lokala fröken ur-anläggningarna kunde därmed slopas. I samband med detta byttes också anropsnumret till 90 510.

Rösten bakom informationen är sedan år 2000 Johanna Hermann Lundberg, tidigare Eva Ulvby (1934-1956), Berit Hofling (1956-1968) och radiohallåan Ebba Beckman (1968-2000).

Dagens Fröken Ur

Från början var felmarginalen 10 sekunder, men sedan en tonmarkering införts har felmarginalen minskats till mindre än 1 sekund. Tonpulsens början markerar den tidpunkt, som just har meddelats. Svenska Fröken Ur är kopplad till atomuret på SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut,[5] så tidsangivelsen i sig är alltid korrekt. Fördröjningar i telenätet medför emellertid att noggrannheten för pipet kan variera med någon tiondels sekund då det når lyssnaren. För att i någon mån kompensera för denna fördröjning, spelas pipet upp 20 millisekunder för tidigt.

I Sverige meddelas tiden i tiosekundersintervall samt datum och uppgift om sommartid. Telefonnumret till svenska Fröken Ur är 90 510 (från utlandet +46 33 90510). Ett samtal till Fröken Ur är ett betalsamtal och kostar olika beroende på vilken teleoperatör man har.

(källa: Wikipedia)

Och här lite skämtsamt i Sundsvalls tidning om att Fröken Ur säger upp sig p.g.a. dåliga arbetsförhållanden:
http://www.sundsvallsbladet.se/froken-ur-sager-upp-sig-mina-arbetsvillkor-ar-under-all-kritik/ 

Nästan

Det är den motion som blir av, som är den bästa....

Luguber

Håkan Nesser och en del andra språkligt allmänbildade kriminalförfattare använder ibland ordet lugubra eller luguber. Då kan man fundera över vad detta ord och uttryck egentligen betyder. Nesser skriver bl.a. lugubra människoöden. Ett sådant ord smakar när man väl tar det i sin mun. Lugubra. Luguber. Javisst.

Wikipedia och Elias Wessén för oss framåt mot gåtans lösning.

Luguber är ett adjektiv
(ålderdomligt): sorglig, dyster och skrämmande
Jämför med ordet: makaber (luguber böjs på samma sätt)

1980 utkom Klas Östergren med sin roman: Gentlemen, där han skriver:

Gardiner och draperier sluter tätt för fönstren mot Hornsgatan och den här våningen känns minst sagt luguber.

Etymologi (ordets betydelse): Latinskt ord som införlivades i svenskan via det franska språket.
Av lat. lu´gubris sorglig.

Källa Elias Wessén, Våra ord

Ordet luguber har fått en viss comeback efter 1980 i och med den citerade romanen ovan.

Hamnkontoret i Nyköping.

Livet är en väg (skrivet första gången 1997-05-27)

Att leva är att gå. Att leva är att röra sig i någon riktning, mestadels framåt. En människa föds inte färdig, utan hon är en vandrare; med eller utan balans, med eller utan ben, med eller utan förmåga att gå, liten eller stor. Ingen föds vuxen. Alla måste födas som små, hjälplösa och beroende av andras hjälp.

Jesus upphävde inte växandeprincipen när frestelsen var ett faktum. Frestarens stämma ljöd: ”Om du är Guds son, bjud då dessa stenar att bli bröd...”

”Nej” sa Jesus. Han ville inte - för att han själv skulle bli populär - bryta in och bryta mot livets lagar som hans Far hade lagt ner i skapelsen. Han visste att bröd tillverkas i en långsam, växande process. Först sådd och skörd, sedan malning och beredning, sist av allt gräddning (eller jäsning) och sedan serverat till hungriga munnar. Jesus ville inte ta en genväg till personlig tillfredsställelse, han ville växa enligt växandeprincipen: först dö - sedan leva! (precis som ett vetekorn).

Jag vill också växa. Växa som ett träd i skogen. Vila som ett träd i skogen (med vissa givna mellanrum). Träden växer ju inte alltid. De avger inte alltid blommor och frukt. Någon gång måste det få vila och återhämta sig.

Jag är helt övertygad om att detsamma måste ske med oss som människor. Vi är skapade av samma hand som träden kommit av. Samma princip går igen i hela hans skapelse. I vilan händer massor av saker. Visserligen under ytan, men vem sa att det var mer oväsentligt än det som händer ovanför ytan? Kom ihåg Uno Svenningssons sång ”Under ytan”. Den handlar om att tillåta sig själv att vara liten, och att acceptera att vi alla egentligen är ganska lika.

Om man bara växer åt ett håll eller inom ett område, blir det inte lite skevt i tillväxten då? Blir grenverket ensidigt blir det inte det där sunda, friska som det skulle kunna vara! Vårt japanska körsbärsträd växer bara åt ena hållet - så vill inte jag att mitt liv ska vara! Vi är tvungna att beskära det kraftfullt för att -  förhoppningsvis  - få bukt med det så att det växer på ett bra sätt, åt alla håll.

Ur Berättelse om herr Roos

Han drack en klunk av det ljumnande kaffet och tänkte den där sista tanken en gång till.

Bara man förmår sätta rätt ord på de omständigheter man befinner sig i, ser man oftast också ljuset i tunneln


Bra, tänkte Ante Valdemar Roos.
Förbaskat bra.

(Håkan Nesser)

Ur Berättelse om herr Roos

Att observera de korrespondenser som presenterar sig för oss i varje enskilt ögonblick, det är att leva.

(Håkan Nesser)

Stilla hav med vårkänslor

Vy mot öster, mot Aspö i lördags, när våren kom.

Lökens alla lager och skikt

Matlök eller lök (Allium cepa) är en växtart i familjen lökväxter, vid sidan av purjolök, vitlök och gräslök. Beroende på utseende och användning finns många svenska namn, som gul lök, rödlök, schalottenlök, potatislök, silverlök och syltlök. Löken, den förtjockade växtdelen i marknivå (och i vissa fall stjälken – se calçot) används som grönsak och smaksättning i olika slags maträtter. Lök har förekommit i odling i åtminstone 3 000 år. (källa: Wikipedia)

Löken är också en symbol för the Tor projekt, en webbläsare med olika lager av kryptering. Tor betyder The Onion Router.

Läs mer om denna företeelse och webbläsare som är gratis att använda.
>>Klicka här! 

>>Och läs mera här om när du inte bör använda Tor. 

Notbild

Vilken sång är det? Bilden tagen i församlingshemmet i Ramdala.

Jag vet att bortom det jag dunkelt anar

Jag vet att bortom det jag dunkelt anar
finns nya ting, mer sällsamt underbara
än de jag höll förundrad i min hand.
Jag vet. Och jag är rik som ingen.
Jag håller i min hand de gåtfullt visa tingen,
och deras bröder vänta mig i dolda land.

(Pär Lagerkvist)

Flitig som en myra

Filmat igår med min Nikon 610.

Det är vår i luften.

TAKE TIME and MAKE CONNECTIONS

Seymour Papert var forskare inom vetenskapsområdet ”forskande lärande” och är en tungviktare inom sitt gebit (dog 2016). En av hans lärofäder är Jean Piaget som bl.a sagt: ”Att hitta på är att förstå...”. Om man förstår någonting, då kan man också utveckla detta och bl.a ställa de rätta frågorna som gör att man bygger vidare i sina kunskaper och erfarenheter.

Papert matetiska råd (som lyder som denna artikels rubrik) ger oss två nycklar till det som kallas forskande lärande. Råden gäller både barn och vuxna (tack för det!). När du ska ta in nya fakta och lära något eller utveckla nya områden i ditt liv, lyd det första rådet: Take your time! Låt det ta den tid som behövs. Smält intrycken, låt de nya referenserna bli ett med dig, låt ”...ordet bli kött...” i dig. Detta måste få ta tid. Allt har sin tid och måste få ha det.

En graviditet tar ca. 9 månader i anspråk. Jag tror ingen skulle vilja komma med den befängda idén att försöka snabba på processen - med snöpligt (och antagligen väldigt tragiskt) resultat. Jag tänker mig kunskaps- och lärandeprocessen på liknande sätt - den måste få ta tid! Både i skolmiljön och i livets hårda skola. Både i mänskligt som i andligt avseende. Tiden är Guds vän, lär någon ha sagt, och det får jag ta till mig just nu.

Att skapa ett nätverk (make connections) är det andra rådet Papert ger oss för forskande lärande. Jag funderar så här: plantera ett kunskapsträd med många grenar så att du har något att hänga upp dina nya kunskaper på. Det jag kallar tentainlärning är ganska fruktlöst, eftersom dessa kunskaper liksom hänger i luften och vi tappar bort dem ganska lätt. Kan du istället låta ditt livs träd utgöra ett utgångsläge för dina studier, tror jag att du lättare kan bygga vidare. De egna associationerna och referenserna är mycket betydelsefulla i detta sammanhang. De är ditt livs grund. Lär för livet och inte för skolan; vikten av detta är en sak som livet har lärt mig!

Ur Berättelse om herr Roos

Som en por som råkar uppstå i det hårda elfenben som omger ens inre reservoar av levande ljus, en vindlande por lik en trä-gnagargång, kan plötsligt en tunnel öppnas för ens syn, in mot den odödliga elden där inne, medan man i drömmar och drömsyner oroligt kretsar varv efter varv kring Gåtan. 

Hur kan någon människa tänka det där? tänkte Valdemar. Och hitta ord för det?… det hårda elfenben som omger ens inre reservoar av levande ljus, hur kunde man komma på någonting sådant? Han hade hittat boken i en ståltrådskorg på Åhléns i början av sommaren, den hade kostat tjugonio kronor.

Han läste om meningen tre gånger och försökte memorera den, sedan fick han en ingivelse och lade till en artikel på inköpslistan: en anteckningsbok.

Varje dag jag tillbringar i Lograna, bestämde han, ska jag skriva en sådan där mening. Väga varje ord och få till en riktigt fullödig tanke om livet och villkoren. Skriva upp det med dag och datum i en bok, alltså, en vanlig linjerad anteckningsbok med mjuka svarta pärmar, som det säkert finns att köpa på ICA i Rimmersdal.

Nöjd med detta beslut, och med att det äntligen skulle vara måndag morgon när han vaknade, lade han rumänen åt sidan, släckte lampan och gjorde sitt bästa för att falla i sömn.
Sista gången han öppnade ett öga och tittade på klockan hade den hunnit bli 01.55.

(ur kriminalroman om Bertil Barbarotti, Berättelsen om herr Roos, av Håkan Nesser)

Balansdrottningen Lara Jacobs

Se 15 minuter och häpna... och andas djupt...

Gamla bilder och lika gamla ideal

Vi har alla gamla bilder med oss från unga år. Bilder som vi ärvt eller förvärvat. En del bilder stämmer med verkligheten, andra inte. Jag känner t.ex. poliser som inte alls är stora, ståtliga eller hiskeliga att skåda. Gör du? Dags att revidera bilderna, eller bearbeta dem omilt i Photoshop.

Kylskåpet - ljuset i mångas liv

Denna text funnen på en anslagstavla i kommunhuset. Den lyste upp tillvaron en smula. 

Stånka

En stånka får den i pris som kommer först till Evertsberg (efter ungefär halva Vasaloppet). Den som kommer först dit, får också sitt namn inristat i ett väldigt sandstensblock från Mångsbodarna, vilket finns i Evertsberg.

Om stånka kan vi läsa följande på Wikipedia:

Stånka är ursprungligen ett medeltida kärl. "Stenneka" var en medeltida serveringskanna – det som i vissa dialekter ännu kallas stånda – ett kärl som står. De kan vara urholkade trädstammar eller laggade kar och tunnor. Stenneka och stånka är diminutivform och betyder "den lilla ståndan". De stånkor som omtalas under medeltiden är huvudsakligen träkärl.

På senare tid har även dryckeskärl med handtag av olika slag kommit att kallas stånkor. Bland annat kan kronkåsor och andra kåsor benämnas stånkor. I allmänhet dock endast träkärl, motsvarande metallkärl kallas i allmänhet stop. En pipstånka är en stånka med en pip, ofta i form av en urholkad gren.

På tal om att det 93:e Vasaloppet gick av stapeln igår. Folkfest och stånkor. Kan det bli mycket bättre?

Svarthuset

Svarthuset är skriven av Peter May. May är en ny bekantskap för mig. Men en mycket givande sådan. Boken handlar om Fin, som efter 18 år i Skottland, återvänder till sin hemö i Hebriderna, väster om Skottland, och ön Isle of Lewis. Fin har utbildat sig till och arbetar som poliskommissarie, och funderar allvarligt på att sluta som polis. Man misstänker att det kan finnas en koppling mellan ett mord i Edinburgh och ett mord på Fins hemö. Och av den anledningen tycker polisledningen att han kan åka västerut för att stödja poliserna på ön Lewis i sitt arbete. En spännande skildring med många skikt, många olika fysiska och mentala nivåer.

Framförallt blir vistelsen på hemorten en resa bakåt i tiden för Fin. Här finns alla de klassiska och typiska bakomliggande konflikter på lur hela tiden. Boken och dess konflikter påminner om Masjävlar och andra böcker och filmer där det nya möter det gamla, det förflutna möter nutid och de oförlösta känslorna som stängts inne under många år, plötsligt detonerar och blir ytterligt verkliga igen. Och jag undrar om det inte är ganska speciellt på öar där släkter levt i generationer på en fysiskt ganska begränsad yta. Även om det nuförtiden sker viss utflyttning och inflyttning, är det något alldeles särskilt med de många och mångåriga band som finns och som ackumulerats av öns gränser och havets och dess - från omvärlden - avskiljande förmåga. Kanske skriver och känner jag så för att jag själv bor på en ö. En ö från vilken jag inte härstammar. Kanhända kan jag kanske se på den isolerande aspekten på ett annat sätt än hur den person kan göra det, som kommer från ön.

Förutom allt detta nämnda, har jag i boken lärt känna en helt ny del av världen, gamla traditioner, gammal förlegad religiositet med skuldbelägganden, en märklig och mäktig natur som påverkats under årtusenden av Atlantens aldrig stillsamma vattenmassor. Och stormarna. Dessutom har jag lärt mig vad svarthus och vithus är för något. Och guga. Jag vet nu också var den obebodda ön Sula Sgeir ligger i Atlanten och vad det är som är så speciellt med den.

Denna bok är den första i Lewis-trilogin.

Heta ord (27). Lätthet

Jag skriver om lätthet. Inte lättja eller lättsinne. Inte heller om att vara vägd på en våg och befunnen vara för lätt.

Nej, lätthet. Lättnad. Den lättnad en liten pojke känner efter att med blytunga steg gått upp till handlaren och berättat att han snattat en tablettask, men nu vill betala för den. Och den gode handlaren säger: jag förlåter dig. Det är med lätta steg pojken och hans pappa går tillbaka hem. Det är lätthet i stegen.

Vi nynnar på Pugh Rogefeldts låt: Små lätta moln, ser jag på din himmel, din himmel som är blå. Och tänkbart är att Pugh syftar på sommaren. Att ha lätta kläder på sig, är ett kännetecken varma sköna dagar. Den som haft smärta och får morfin, känner att smärtan avtar och kroppen känns lätt igen. Det är en märklig och befriande upplevelse.

Det är obeskrivligt att känna lättnad. Att andas ut. Lättnad efter ett gott besked. Lättnad och lätthet. Den som varit tung till sinnes, märker och känner i hela sin varelse när lättheten träder in över sinnets tröskel och förändrar hela livet.

Att ha en lätt andning, är något att sträva efter när man joggar. Ibland hjälper det mig att fokusera på andningen och låta den hitta en bra rytm, en skön rörelse, ett behagligt in-in-ut-in-in-ut… Det är ibland viktigare än att fokusera på fötterna eller benens rörelse. Ett fokus på lättheten i hållningen, i andningen, i kroppens rytm. Att inte sjunka ihop, utan fortsätta med lätta steg.

Tranströmer skriver:

En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg.
Allting var på vandring mot ton C.
En darrande kompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar.

(ur ”Den halvfärdiga himlen” 1962)

Jesus säger: min frid ger jag er, inte ger jag den som världen ger, era hjärtan behöver inte frukta och vara rädda.

Färdiga människor

"Dessa 'färdiga', dessa säkra som gå omkring bland oss iförda sin framgångs och sitt ansvars skinande rustning. Hur kan du låta dig irriteras av dem? Låt dem leva sin triumf - på det plan där den gäller!"

(Dag Hammarskjöld i Vägmärken)

I honom kan du vila

Ur Dag Hammarskjölds Vägmärken.

Inre tystnad

Ur Dag Hammarskjölds Vägmärken