En vacker sjö i landet Ingenstans

Fabbesjön, mellan Torsås och Karlskrona.

Alternativt mellan Karlskrona och Torsås.

Så stilla

En vanlig söndagskväll i augusti. 

En motvikt mot alla möjliga sorters ljud denna dag.
Klicka på pilen för att se och lyssna.

Styckerskan från lilla Burma (2)

Inspektör Barbarotti läser ett brev från sin hädangångna hustru och hälsningen ger honom uppmuntran och tecknar ett hopp inför det som kommer efter jordelivet. Det är mycket vackert skrivet:

För i skrivande stund vet jag ju inte om och hur det fungerar. Vi kanske kan träffas i dina drömmar, jag kanske kan attackera dig i vissa lägen, men även om min tro är starkare än din, så har jag ingen aning om vad som väntar mig på andra sidan. Jag vet bara att jag inte är rädd för det. Jag känner förtröstan och det vill jag att du ska känna också. Den tid vi lever på jorden är bara en blinkning i evigheten, och om vi inte får den här kontakten som vi hoppas på medan du fortfarande befinner dig i den där blinkningen, så kommer vi att få det efteråt. Tids nog och i evighet, försök ta det till dig.

(författare: Håkan Nesser)

Älmeboda kyrka i Rävemåla

Styckerskan från lilla Burma (1)

Håkan Nesser skriver i sin bok med rubrikens namn om inspektör Barbarottis funderingar och i en passus kommer dessa ord:

Don’t shoot the messenger”, hade Rönn svarat, det var tydligt att han hade en liten faiblesse för engelska.
Ja, jag vet, muttrade inspektör Barbarotti när han svängde in mellan de skeva grindstolparna till Villa Pickford. Jag vet det lika väl som Rönn. Men nu är det så att jag föddes till en halvmesyr, det tar tid att byta skepnad och förnuftets näsduk torkar inte känslans gråt.
Han undrade var det där sista kom ifrån. Ännu någonting han läst, förmodligen, en dikt han mindes från de receptiva gymnasieåren, varför inte? Förnuftets näsduk, hjärtats tårar.

"Förnuftets näsduk torkar inte hjärtats tårar"...
(har kollat upp dessa ord och de härstammar från författaren Werner Aspenström)

Och: Hjärtat har skäl som ej tanken känner. (Pascal)

Ibland måste vi lämna förnuftet och intellektet och låta känslorna råda och få finnas. Tids nog kommer förnuftet in, inget att oroa sig för.

Glöm aldrig det!

Vid betalningen av Dagens rätt på en rätt så sunkig vägkrog, mötte mig dessa ord invid den rasslande kassaapparaten (inte den kassa apparaten som någon särskrivningsexpert skulle ha skrivit):

Byggnader (25). Flott i Saltsjöbaden

Tjusigt värre, Grand Hotell i Saltsjöbaden.

Det går inte av för hackor.

Båtfärd mot stålgrå himmel

Ska jag ge mig ut på havet eller inte? Jo!!!!

Leva nu

Tyst trafik

Här är det fritt från musik. Särskilt drabbade är trumptetare.

Söndag i augusti

Lite blåsigt, lite fuktigt, lite “dagen efter” väderleksmässigt talat, lite tryckande i luften, lite känsla av “dagen då åskan ska komma in på scenen”. Fåglar i mängd flyger och landar: pilfink, gråsparv, svalor i massor, fisktärnor och gransångare, alla är de på gång i en yster lek eller på jakt efter frön, maskar, spigg, flugor och annat gott.

Det är en känsla av någonting som utspelar sig omkring mig, kanske även inom mig. Igår kväll stod ett vackert rådjur på baksidan av huset, hon hade råkat tända lampan via rörelsevakten och hon stod blixtstilla och tittade och vred lite oroligt på huvudet. Jag kände närheten till naturen och allt det som finns runt mig. Plötsligt var hon borta. “Ögonblicket kommer som en snigel och försvinner som en blixt” brukar djurfotografer säga.

Jag ser vajande ekkronor och björkar och aspar mot en blå himmel, jag hör skränande kråkor och ett lite klickande ljud i husväggarna när vindbyarna tar tag i huskonstruktionen. Det är många intryck som denna augustisöndag passerar genom sinnet. Tacksamhet är den känsla som kommer fram och förblir inom mig. Livet som det ter sig i augusti. Med badvatten i havet på ca 20 grader - jätteskönt! Med frisk, byig vind som tar med sig ytvattnet mot land och bjuder på värmen och friskheten. Och näckrosor i massor i åar och sjöar, som visar sin milda och lite dolda prakt. Och en fjäder på vattenytan i ån. Härligt.

Varning för björn

Vad säger man?

En kärleksförklaring till huvudstaden

Två viktiga frågor till två män

Lee Child berättar i boken Fienden, med Jack Reacher i huvudrollen, om Jacks och hans bror Joes sista möte med sin gamla och döende mor. Deras mor avslutar måltiden med en gammal familjeritual som innehåller två viktiga och livsavgörande frågor, vilka jag härmed skickar vidare till dig, kära läsare:

Sedan återupptog hon (dvs. modern) en annan gammal kär familjeritual. Hon gjorde något som hon hade gjort tiotusen gånger förut, under hela våra liv – ända sedan vi blivit gamla nog att ha en egen personlighet. Hon kämpade sig upp från stolen och gick mödosamt och ställde sig bakom Joe och lade händerna på hans axlar. Sedan böjde hon sig fram och pussade honom på kinden.
”Vad är det du inte behöver göra?” frågade hon honom.
Han svarade inte. Det gjorde han aldrig. Vår tystnad ingick i ritualen.
”Du behöver inte lösa alla världens problem, Joe. Bara några av dem. Det finns så det räcker.”
Hon pussade honom på kinden igen. Sedan stödde hon sig med ena handen mot ryggstödet på hans stol och sträckte ut den andra och hasade iväg och ställde sig bakom mig. 

Jag hörde hennes rosslande andhämtning. Hon pussade mig på kinden. Sedan gjorde hon det hon alltid gjort för så många år sedan innan hon lade händerna på mina axlar: hon mätte dem, från den ena sidan till den andra. Hon var en småväxt kvinna, som fascinerades av att hennes son vuxit upp till en jätte.
”Du är lika stark som två normala pojkar”, sade hon.
Sedan kom min personliga fråga.
”Vad ska du göra med all den här styrkan?” frågade hon mig.
Jag svarade inte. Det gjorde jag aldrig.
”Du ska göra det som är rätt”, sade hon.
Sedan böjde hon sig fram och pussade mig på kinden igen.
Jag tänkte: Var det sista gången?

Vi gav oss av en halvtimme senare. Vi kramade henne länge och hårt i dörren och talade om för henne att vi älskade henne och hon sade att hon älskade oss också och alltid hade gjort det. Vi lämnade henne stående där och åkte ned i den lilla hissen och började gå den långa vägen tillbaka till Place de l’Opéra för att ta flygbussen. Tårarna strömmade ur våra ögon och vi sade ingenting. Mina medaljer betydde ingenting för incheckningstjejen på Roissy-Charles de Gaulle. Hon placerade oss i bakre delen av planet. Ungefär halvvägs genom flighten plockade jag upp Le Monde och såg att man hade hittat Noriega i Panama City. För en vecka sedan hade det uppdraget varit lika viktigt för mig som luften jag andades. Nu mindes jag det knappt. Jag lade ifrån mig tidningen och försökte se framåt. Försökte komma ihåg vart jag var på väg och vad det var jag skulle göra när jag kom dit. Jag mindes det knappt. Jag hade ingen som helst känsla för vad som skulle komma att hända. Om jag haft det skulle jag ha stannat i Paris.
----------------------

”Vad är det du inte behöver göra?” 
”Vad ska du göra med all den här styrkan?”

Vi ställer oss frågorna idag. Viktiga och avgörande.

Ryggtavlan

Barn målar ryggtavlor. Med glädje.

Homonym, synonym och homograf

Saxat från Arlas mjölkpaket, augusti 2017.

Redrock Oxelöund

Röda klippor vid Jogersöbadet, Oxelösund.

Solsidan i Bäckebo

Damerna ler ikapp med solen, mot en av väggarna vid Hembygdgården i Bäckebo.

En skön vik - Skönstavik, Karlskrona, 22 gr i vattnet

Vilken känsla att stanna på vägen hem, ta sig ner till vattnet, dra på sig badbyxorna och långsamt gå ner i vattnet, låta det omsluta kroppen och lägga sig på rygg och njuta av vattnet, vinden, solen och livet. Tacksamhet, långsamhet, enkelhet, skönhet. Vilka underbara begrepp! 

Petig

På ett tank(e)ställe i Kalmar. 

Cars - pojkdrömmar

Fartvidunder

Vilket mäktigt japanskt fartvidunder. Honda.

>>Läs mer om muskelknutten

Ibruktagardatumet

Ordet hittat på Bilprovningens webbsida med information om vilka månader man måste besiktiga sin bil när man har en viss slutsiffra på sitt fordon. Ibruktagardatumet är det datum då ett fordon togs i bruk, dvs. såldes och rullade ut från bilfirman och fick därmed sitt startdatum i registreringsbeviset.

Och den här bilen har tagits i bruk av andra än 

människor, så att säga - utan överdrift.

Inga generationsklyftor här inte...

Att inte stå i rampljuset

Skatunge (satunge?)

Vippsten i Sörmland

Tänk dig ett granitblock som vilar på sin spets, med en vikt på säkert 5 ton.

Vem la stenen där? Utanför Nyköping.

Ung sädesärla

Skuldens gudar (2)

Michael Connelly (i romanen Skuldens gudar) låter sin huvudperson Haller fundera i dessa banor:

Samtidigt har man inte intresserat sig särskilt mycket för Earl Briggs. Utredningen pågår och ärendet ska tas upp av åtalsjuryn. Men jag sörjer honom mycket mer än Gloria eller någon annan. Jag tänker ofta på alla mil vi färdades tillsammans, den sträcka vi avverkade på vägarna och i livet.

Alla har en jury, och den består av de röster man bär med sig inombords. Earl Briggs sitter i min jury, och även Gloria Dayton. De sitter där med Katie och Sandy, min mamma, min pappa, och snart också Legal Siegel. De jag har älskat och de jag har sårat. De som gör mig lycklig och de som hemsöker mig. Mina skuldgudar. 

Jag bär dem med mig varje dag, och jag håller dem tätt intill mig. Jag ställer mig framför dem och pläderar för min sak varje dag.

--------------------------------

Visst är det starka ord om en verklighet som vi alla bär med oss. En verklighet vi måste förhålla oss till på ett konstruktivt sätt. Vi förstår det klarare och klarare ju äldre vi blir.

Fönster ut i världen

Från hotellrum i Nyköping. Folkungavägen.