Wikipedia: Första regeln som är baskunskap för att förstå och kunna lära sig använda en kompass är att kompassens röda nål alltid pekar mot norr. Runt kompasshuset finns en cirkel med gradbeteckningar som du kan vrida och som används när man tar ut en kurs.
Idén med en kompass är givetvis att alltid kunna hålla sig på rätt kurs, och hitta till det mål man vill nå. Den röda nålen visar alltid mot norr, och den visar åt det hållet, oavsett hur dess bärare tänker eller mår, oavsett hinder i vägen eller gropar och stup, ord eller argument, ilska eller rädsla. En fast riktning, oavsett yttre och inre betingelser. För mig representerar den just detta: en inre hållning eller inställning som alltid leder åt rätt håll, håller mig alltid på rätt kurs. En inre kompass som, om jag inte tillåter störande magneter och annat att manipulera den, gör att jag faktiskt gå vidare i mitt liv, trots yttre hinder, inre ambivalens och förvirring, av den enkla anledning att jag har kompassen i mitt inre, som alltid pekar åt rätt håll. Och med rätt håll menar jag det som är sant och rätt för mitt liv. Vi talar ibland om att missa målet, och det tror jag kan ske om den inre kompassen - det som är nedlagt inom mig av evighet och kontakt med min själ, och det andliga - inte får chans att styra och leda mig, utan andra faktorer och tyckanden styr över mig. Det kan bara starka viljor i omgivningen, bekräftelsebehov, rädsla, och mycket annat som får ta överhanden. Jag tror fullt och fast på möjligheten att det inre, den inre kompassen, kan få vägleda mig rätt. Listen to your heart.
Det är därför jag reagerar starkt på t.ex. att om ledare eller chef "misslyckas" på något sätt eller inkonsekvent, att vi andra då plötsligt ska lägga oss platt ner och säga eller tänka: "ja, kan hon eller han göra så, varför ska då jag inte göra det?" Då känner jag att jag övergett min egen inre kompass och låter annat forma mig och agera utifrån något annat än mitt egentliga jag.
--------------------------------
Här finns en förklaring till lemonadlådan:
http://bjornolof.blogspot.com/2019/08/en-lada-med-lemonad-1.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar