På mitt lilla rockuppslagsmärke står det JESUS i mitten. Och i det röda fältet i kanten står det: Det bästa som kan hända dig. Jag minns att jag ibland hade det på min tröja när jag gick i högstadiet. De var populära på den tiden, jag vet att det fanns en uppsjö av sådana märken då. Både politiska, idrottsliga och även i sammanhang som hade med tro och övertygelse att göra. Som en bekännelse. Som ett ställningstagande. Jag var inte tvungen att ha det där märket på mig (minns inte hur ofta eller hur länge jag hade det, tror att det efter en tid sattes på en ryggsäck), men för mig var det ett sätt att bekänna min tro. Och jag minns att det i högstadiet kom kommentarer från omgivningen som inte alltid var särskilt positiva. Men dessa kommentarer hade inte någon avskräckande effekt, nej tvärtom blev jag ännu mer övertygad om att jag verkligen ville säga något med detta.
På den tiden blåste det många olika politiska vindar från olika håll: vänsterrörelsen var på frammarsch, antifasciströrelser skrek högt mot Pinochet i Chile, och beslutsfattarna uppmanades att bojkotta tennisturneringen i Båstad för att spelare från Chile var med, högljudda protester hördes mot USA för allt det hemska som hänt i Vietnam, och från Kalifornien kom omvända hippies i långklänningar eller jeans, långt hår, t-shirts och pins på t-shirten där det stod ONE WAY och ett finger som pekade mot himlen. Och då kom dessa pins till oss och i den historiska och samtida röran hittade jag mitt märke som jag köpte. Jag lägger ingen värdering i det eller känner inget behov av att argumentera för eller emot sådana märken, eller syftet med att bära dem. Jag konstaterar bara att "så var det" och där och då var det viktigt för mig. Den känslan har följt mig under livet.
Jesus säger: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Jag tror så fortfarande.
--------------------------------
Här finns en förklaring till lemonadlådan:
http://bjornolof.blogspot.com/2019/08/en-lada-med-lemonad-1.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar