Visste du detta (29)? Central Park i New York

Central Park är en 3,4 km² (340 hektar) stor rektangulär (4000 x 800 meter) park på Manhattan i New York i USA. Central Park har miljontals besökare varje år.

1853 bestämdes det att ett område mellan 59:e och 109:e gatan skulle bli park. En tävling om utformningen utlystes och den vanns av Frederick Law Olmsted och Calvert Vaux. Då parken invigdes låg den i stadens norra utkanter, det dröjde flera decennier innan den blivit en oas omgiven av bebyggelse. Parken gränsar i väst till avenyn Central Park West och i öst till Fifth Avenue. Parken kallas STADENS LUNGA.  

(Källa och läs mera på Wikipedia: >>https://sv.wikipedia.org/wiki/Central_Park)

Möte med naturen (12): Skogens dofter

Skogens dofter  

Det finns en stor skillnad mellan staden och skogen. Staden med bilar och buller och folk som rör sig hit och dit, och skogen med sin tystnad eller sitt sus, sina dofter och avskildheten från de många. Intressant är benämningen på Central Park i New York, parken kallas stadens lunga. Andningsorganet, en plats för rekreation och någon form av stillhet - om den nu går att få fatt på i centrala New York. Men så stilla som det kan bli. Kanske kan vi kalla skogen för det mänskliga livets lunga. Syresättningen för det innersta i oss. När vi lämnar stadens dofter, larm och buller, och landar i skogen, på en skogsväg, vid en liten sjö, på en stig, på en myr eller mosse eller en bergknalle, händer något med oss och i oss. Det doftar skog. Dofterna skiftar från årstid till årstid, ibland till och med från dag till dag, beroende på väder, vind och årstid. Det är något föränderligt, samtidigt som det är oföränderligt. 

Att promenera under de höga granarna, tallarna, asparna och ekarna, och alla deras kusiner, är livgivande. Det är att sättas in i ett annat sammanhang, det finns ett djupt samband mellan mig och skogen. Jag tillhör den och den tillhör mig. Inget ägande i juridisk mening, men en tillhörighet som inget kan ta ifrån mig. Jag äger inte den, och den äger inte mig, men vi hör ihop. Skogens dofter och ljud skänker något annat än det alla städer i världen kan ge. 

Att vara en hackspett

När jag stannade min cykel i en allé av bokar, och tog en äppelpaus, hörde jag det. Det där egensinniga och egendomliga ljudet från högt upp i en av de mäktiga bokarna: en hackspett som hackade på bokens bark. Den var omöjlig att se, alltför många grenar, stammar och blad som skylde den, men den hördes tydligt. 

Och jag tänkte: 

jag är en hackspett. Jag är också en bokälskare som rör mig bland bokens blad. Och jag stammar ibland. Ibland vill jag bara vara ett med trädet. Ett med boken. Röra mig i dess olika delar, hoppa eller flyga från gren till gren, från bok till bok, från blad till blad. Nästan som i ett litet universum bland många andra universum. Universum som finns nära varandra, och universum som är avlägsna från varandra.

Go rest high on that mountain

underbar a capellalåt.

Lyssna och njut.

Fick tipset av en vän.

Byggnader (71): Hus i Fågelmaratrakten, med behov av målning

Möte med naturen (11): Ett uppfriskande bad efter jobbet

Luft, vatten, bad, frihet, naturen, utandning, glädje, friskhet.
Det finns så mycket i denna bild.

Tänk bara på den röda bojen som lyser klar.

Byggnader (70): genomfartsgatan i Kristianopel

 

Fokusering

Den som lärt sig att åtminstone i någon mån se på världen ur Guds perspektiv, kommer mitt i det negativa att upptäcka det positivas fördolda närvaro. [...]
Du kan inte övervinna det negativa genom att ständigt fästa blicken på det, utan endast genom att utveckla det positiva. (Stinissen)

Bön:
Hjälp mig Herre, att idag se det positiva i högre grad än det negativa. Jag har så lätt att fastna i det negativa, trots att jag ser mig själv som en positivt laddad person. Hur är det då med andra, där jag gång på gång märker att de är fullständigt fokuserade på det negativa?

Jag överlämnar min kropp och själ till dig Dig o Gud, herre Jesus Kristus. Hjälp mig idag att fokusera på det som är positivt, uppmuntrande och upplyftande och ta det till mig och om möjligt, ge till någon annan. Amen. Ske alltså. 

El-in och El-out

Ibland kommer Elin. Ibland åker hon iväg.

Möte med naturen (10): Insjöidyll vid Möllekulla

 

Klicka för en större version!

Ja, du morfar...

Tror kanske inte att det stämmer, men tar det till mig ändå.

Om kyrkans betydelse

Hittade denna fina text på väggen i Kristianopels kyrka.

Möte med naturen (9): Svampen

 

Färger utanför gränslinjen

Hotellfrukost

Påkörd, omkommen, uträknad

Jag tror det är en örn som någon råkat köra på. 

Brödet i hans händer

Bild från pixabay.com

Jesus tar emot brödet ur människans händer. När det kommer i Jesu händer får det en ny osynlig egenskap. Brödet måste nu ges vidare i det oändliga. Allt som gått genom Jesu händer blir iklätt hans kärlek, och kärleken vill alltid strömma vidare utan gränser eller mått [...]

Jesus tar emot fem små bröd av en pojke ur folkmassan. När han sedan delar ut dem har de en helt ny kvalitet [...]

Gud har skapat allt, utan honom skulle vi inte ha något att frambära [...] Det du ger åt Gud, allt i ditt liv som du villigt offrar till honom får du tillbaka i ny gestalt för att du ska ge det vidare till andra. Ingenting av det du ger Gud vill han ta ifrån dig, han vill bara få möjlighet att ge det en obegränsad kapacitet att bli till liv och näring för många. 

(Stinissen)

Möte med naturen (8): röda vinbär

 På Wikipedia läser vi följande:

Röda vinbär kan avse såväl busken inom vinbärsläktet och familjen ripsväxter som frukterna (bären) på busken. Busken kan bli 1 till 2 m hög. Grenarna saknar taggar och barken är gråbrun.

De klara, röda och friskt syrliga bären är ca 5 mm i diameter, och hänger i små klasar.

Bladen slår ut senare än hos krusbäret, men röda vinbär och krusbär blommar ungefär samtidigt, i maj–juni.

Bladen är 3–5-flikade, spetstandade, mörkgröna och matta på ovansidan, ljusare och mjukhåriga på undersidan. (Förväxlingsarten måbär har däremot blad som är mindre spetsiga.)

De små gröngula blommorna sitter i klasar. 

Blommorna är plattare än krusbärets klocklika, mer som en liten djup tallrik. De är ganska små och enfärgat gulgröna eller rödaktiga i klasar.

BP-lock. Mönster nästan som på dominobrickor.

Fick låna bilden av en vän. Jag gillar initialerna.

En skön sommar

Vi har en skön sommar, hoppas du hittar din egen vrå för läsning och tankar, som jag vet att du gillar. 

(hälsning från en vän denna sommar)

Byggnader (69): Kvarnhuset i Mölleryd

 

Möte med naturen (7): Regnbågen

 

Klicka för en större bild!
Regnbågen över Aspö, sedd från Hasslö.

Ingen hemma

 

Sommarblomster

Möte med naturen (6): Syrsans spelande i sommarkvällen

Det är augusti månad, kvällen är kommen och med den mörkret. Tystnaden är mörkrets syster. Och när jag rör mig stilla där i mörkret, hörs andra ljud, jämfört med när det är ljust och full rulle på dagen. I mörkret och stillheten framträder ett ljud, ett läte, ett stilla ljud som inte är så lätt att uttrycka i text. Det finns inga ord som motsvarar ljudet som hörs. Men jag tror att du vet hur det låter, annars kan du bara ta tillfället i akt en kväll inom kort och ställa dig ute i tystnaden och lyssna. Syrsorna spelar. För vem, vet jag inte. De kanske bara spelar för varandra. Ljudet är så egenartat, så speciellt, att det inte kan liknas vid något annat. 

Det är inte särskilt vackert eller melodiskt, det bara uppfyller tystnadens rum på sitt eget särskilda sätt. Och det kan bara höras i mörkret. Det kan bara höras om man ger sig tid att vara tyst och lyssna. Jag undrar över hur de får fram detta ljud. Hur spelar syrsan? Om det är viktiga frågor för mig, vet jag inte, det spelar ju ingen roll. Det är samma typ av fråga som varför är vattnet vått? Det finns en vetenskaplig förklaring både frågan hur de spelar och varför, men det är inte de frågorna som är väsentliga för mig.

Jag undrar hur det kommer sig att syrsorna bara finns där och spelar? Vad kan det säga mig? Vad är tanken bakom deras tillvaro och spelande i tystnaden? De frågorna får förbli obesvarade. Jag återkommer när jag kommit fram till svaren på dem. Nu nöjer jag mig med att tänka att de spelar i tystnaden för den som lyssnar. 

------------------------------------------------

Kort om syrsor
Syrsor (lat. Gryllidae) förväxlas ibland med gräshoppor och även vårtbitare då de liknar varandra och ger ifrån sig liknande läten (sång). Alla tre är så kallade rätvingar (lat. Orthoptera). Det finns ett 39 arter rätvingarna i landet och dessa är nära släkt med tvestjärtar och kackerlackor. 

Syrsor, gräshoppor och vårtbitare stridulerar, dvs. spelar, på sina framben eller framvingar. Speciellt varma kvällar och nätter under sommarmånaderna kan man höra det höga gnisslande ljud som kommer av att insekterna drar vingarna mot varandra. Det är endast hanarna som “spelar”, och detta för att locka till sig honor i omgivningen.

(källa: stick.se)

Påle

Skrotgård

Skrothandlare (dikt av Nils Bolander)

Du store skrothandlare Jesus Krist,

kasserade plogjärn köpte du sist.

För en rostig och utbränd människospis

bjöd du genast ett skyhögt pris.

Du drar med din kärra jorden kring

och letar upp det som är ingenting.

Skrotsaker här och skrotsaker där –

strax blir det fråga om affär.

Din skarpblick kan finna rikedom i

ett hjärtats trasiga maskineri –

Ett liv som värderats till mindre än noll

spelar för dig en svindlande roll.

Ett värde som världen ej kan förstå

finner du i de förskjutna små.

Ibland kan det hända du rakt inte ser

galoner som blänker och framgång som ler.

Du store skrothandlare Jesus Krist

har köpt mig dyrt i min svåra brist.

Skrotgård någonstans i Blekinge

Tankspriddheten

Bild från pixabay.com

Tankspriddheten är nämligen ett av de djupaste problem vi står inför idag. Alla synintrycken, allt tjattret från bloggosfären, alla de förvirrade tvetydigheterna leder till att vi  blir konstant tankspridda. Kom ihåg att tystnad är en övning i andlighet och att vi behöver denna övning för att koppla bort oss från den moderna kulturens barnsliga babbel. E-post och sms, som i sig är fantastiska tekniska uppfinningar, har lett till att vi idag säger mer och mer om mindre och mindre. Många har blivit helt beroende av allt detta. 

Larmet från alla högljudda ord som kastas ut så nonchalant, så ytligt, så lättvindigt, kväver den tystnad som skulle kunna öppna oss för Andens suckar inom oss. I vår tid måste vi därför lära oss att vara stilla. Att vänta. Att tiga. Att iaktta. Att förundras.

Tystnaden göder marken i våra hjärtan så att de ord som ger liv kan spira och slå rot. När det sedan blir dags att tala kommer orden att strömma fram som vatten ur en tyst källa.

(Richard Foster, i boken Guds viskningar).

Möte med naturen (5): Barnens skratt när de badar

De bubblar av skratt och skvätter av bekymmersfrihet, de rusar rakt ut i vattnet, plaskar i ren glädje, oskuldsfullt, ljust, vackert. Barn som badar. Ofta högljudda. Vattnet och plaskandet verkar påverka deras hörsel och tal (?), eller snarare skrik, till varandra. Det blir bara så liksom. På något vis behöver de överrösta ljudet av vatten, plaskandet och vinden. 

Deras kroppar får ny energi. Vattnet som omsluter dem gör någonting med dem. De har så roligt. Ordet naivitet, naiv, kommer för mig när jag ser och hör barnen som badar. Slår du upp ordet naiv i Svenska Akademiens ordbok följs ordet bl.a. av definitionerna naturlig, okonstlad, otvungen, uppriktig. Gabriella Myrén skriver på sin webbsida: Om min tes kring hur det är att vara naiv stämmer, så borde det vara en otroligt viktig egenskap hos någon som tänker satsa fullt ut på något som ingen annan tidigare gjort. Utan facit. Utan varken hängslen eller livrem. Egentligen utan den blekaste aning om vad man ger sig in på. Fast med en väldigt tydlig målbild och en stark känsla av att det här: Det kommer spela roll. [...] Naiviteten är som startmotorerna på rymdskeppen. De är helt avgörande för att man ska kunna lämna plattan och lyfta mot höjderna. Men sen. Sen måste det finnas andra drivmedel, andra styrsystem som tar vid.

Och SAOB utvecklar ytterligare: nativus, naturlig, medfödd, ursprunglig, till natus, födelse.

Barnens lycka går inte att ta miste på. Naturlig, okonstlad, direkt, spontan, otvungen, uppriktig, äkta, storslagen och helt enkelt underbar. 

Humla och blomster

Graffiti i hamnen