Vinterdag

I det positiva nuet ingår det förflutna och framtiden. 
Det är en syntes av tidens alla dimensioner.

(Stinissen)

Röda bromsljus

Röda bakljus
skyltar som styr upp riktningen framåt
och i sidled
glänsandet i asfalten av vita framlysen
vissa har bråttom

andra tar chansen att forcera framåt
till vänster i kön,
de har ju laglig rätt att göra det
javisst, men till vilket pris?
irriterade medmänniskor och medtrafikanter

stoppen längs infartsleden
framkallar ett lugn hos en del,
stress hos andra

jag tar emot nåden att få vara lugn
och känna harmonin i bromspedalen
när den hjälper mig att sakta in,
att bara följa med i rytmen

att finna sin egen inre rytm
är nödvändigt, är avgörande
för måendet och gränssättningen
och vägen

tack alla röda bakljus och bromsljus
för ron ni förmedlar 

frid

Stanna!

Två sanningar närmar sig varann. En kommer inifrån
                                          en kommer utifrån
och där de möts har man en chans att få se sig själv.

Den som märker vad som håller på att hända ropar
                                            förtvivlat: “Stanna!
vad som helst, bara jag slipper känna mig själv.”

(Tranströmer ur Preludier)

Hand in hand

Lyssna på OS-låten från Seoul 1988: Hand in hand

Idag

”Nalle Puh: Vilken dag är det?

Nasse: Det är idag.

Nalle Puh: Det är min favoritdag.”

Visste du detta (37): OnPrem

Vad betyder OnPrem/ on-premises ?

ofta: on-prem – lokal, i egna lokaler, i lokalerna. – Uttrycket syftar på it‑system som körs på bestämd hårdvara på en bestämd plats, till skillnad från i molnet. Van­ligt­vis i ägarens lokaler. 

Lokalt installerade program körs på datorer enligt premisser som bestäms av personen eller organisationen som använder programmen. I korthet innebär detta att du har lokalt installerade program på din lokala dator, till exempel mailprogram och ordbehandlingsprogram. Du sköter själv installation, uppdateringar, licenser och annat som hör till dina program.

Det kan också vara it‑system som visserligen körs någon annanstans än i ägarens egna lokaler, men ändå på bestämd hårdvara som ägaren för­fogar över (colocation). – Språkligt: Observera att det ska heta on‑premis­es. Formen on‑premise är fel. Ordet premis­es i betydelsen lo­kalen, fastigheten, egendomen är nämligen alltid plural.

Detta begrepp är väldigt vanligt idag med tanke på Schreems II-domen i juli 2020, där EU-domstolen förbjuder överföring av personuppgifter till "tredje land" (tredjelandsöverföringar), dvs. till länder utanför EU, och där servrar ägs av t.ex. USA, och nationell lagstiftning - t.ex. säkerhetslagstiftning - står över det som Dataskyddsförordningen (GDPR) i Europa bestämmer. 

Nu söker svenska myndigheter efter alternativa IT-lösningar där data inte lagras eller förs mellan servrar via "molnet utanför EU, och därmed även Sverige", utan att data med personuppgifter finns på lokala servrar, OnPrem. 

Skolvägen i Johannishus

Visste du detta (36): Idun

Iduns äpplen höll gudarna unga

Idun är gudinnan för ungdom – hennes namn betyder ”den som föryngrar”. De andra gudarna får gyllene äpplen av henne. Hon förvarar dem i en korg och de skänker gudarna evig ungdom.

Idun är dotter till dvärgen Ivalde och gift med Brage. Tillsammans är de kanske de minst magiska av gudarna. Kopplingen till de livgivande frukterna gör henne till en gudinna för erotik, sexualitet och avkomma, och hon kallas även ”gudarnas mö”.

De gyllene äpplena

En gång råkade retstickan och bråkmakaren Loke i gräl med jätten Tjaste. För att komma ur bråket lovade han att röva bort Idun och ge henne till jätten. Han lyckades lura in Idun i skogen. Där väntade Tjatse, som tog henne hem till Jotunheim, jättarnas boning.

Utan Iduns äpplen började gudarna snabbt åldras och blev gråhåriga. När det stod klart att Loke legat bakom det hela fick han välja mellan att böta med sitt liv eller att hämta hem Idun till Asgård igen.

Loke lånade en falkdräkt av Freja och flög till Jotunheim för att hämta Idun. När han kom dit förvandlade han henne till en nöt och flög med den i klorna hem till Asgård. Hur han fick med sig äpplena tillbaka också, berättar däremot inte sagan…

Men när jätten Tjatse, som varit ute och fiskat, kom tillbaka och märkte att Idun var borta, tog han på sig sin örndräkt och flög i rasande fart till Asgård. När Gudarna såg Loke i falkdräkt komma flygande med nöten gick de ut till Asgårds mur och tog med sig hyvelspån som de la i en hög.

När falken landat i säkerhet innanför muren, tände gudarna eld på hyvelspånshögen. Tjatse i sin örndräkt kunde inte bromsa och hans fjädrar fattade eld och han föll till marken. Då dödade asarna jätten.

Men berättelsen är inte slut där, för Tjatse hade en dotter – jättinnan Skade. Och hon ville hämnas sin pappas död…

Idun är gudinnan för ungdom – hennes namn betyder ”den som föryngrar”.

Iduns namn betyder ”den som föryngrar”.

(källa: https://historiska.se/nordisk-mytologi/idun/ )

Byggnader (77): Stumholmen

 

Otryggheten i centrum

Otrygghet i centrum
Det handlar om en liten stad i sydost
människor är otrygga,
det bråkas på gatorna
det skjuts och bildas gäng
som står mot varann

 
ordningsmakten är på ett sätt
handlingskraftig
på ett annat sätt
handlingsförlamad,
oron sprider sig i landet
allt från den lilla staden
till den stora i väster
och den stora i öster
och alla däremellan

gäng som lever och verkar
efter devisen öga för öga
tand för tand
en enkel och gammaltestamentlig
princip,
så förlegad,
men i grunden så i linje med
människans stolthet och princip.
Sanningen är dock denna:
att hämnas för en tand brukar innebära
minst två tänder, ofta fler,
och det orsakar en spiral
av våld

vi har sett det sen 40 år tillbaka i
Mellanöstern,
och nu är det hitkommet.
Fast jag tror att det alltid funnits här
också,
det är bara så enkelt förklarat att nu
får vi höra om det momentant,
så fort det händer;
om det än är i Skövde eller Kabul,
i Jukkasjärvi eller London.
Människan är sig lik.
Ormen byter skinn, men aldrig sinn.

Otryggheten i centrum
är nog inte bara otryggheten i centrum på en liten stad,
utan otryggheten i vårt bröst, i våra tankar om natten,
och i våra möten om dagen.

---------------------------

Min frid ger jag er, inte ger jag er den som världen ger.

Era hjärtan behöver inte vara rädda och förskräckta.

(Jesus)

Visste du detta (35): Munk

Munk (grekiska μοναχός monakhos, "ensittare", "eremit") är en man som av religiösa skäl för en asketisk livsstil. Den kvinnliga motsvarigheten är nunna. Termen munk används främst om medlemmar i ett kristet kloster (munkorden) eller en buddhistisk sangha.

I kristna kyrkor och munk­ordnar var rakning av huvudet en invigningsritual. Den kala hjässan kallades tonsur. Ritua­len innebar att prästen eller munken lade det världsliga livet bakom sig för att träda in i det andliga. Han blev en Guds tjänare och av­­gav löften om fattigdom, kysk­het och lydnad. Frisyren föreställde Jesu törnekrona.

Seden med rakning blev vanlig bland kyrkans män på 600-talet, men fenomenet hade förekommit långt tillbaka i tiden och är känt från bland andra kelterna, som ­levde i stora delar av Väst­europa på romarnas tid. Några keltiska män rakade av sig håret och räknades troligen som trollkarlar. Den frisyren påminde dock snarare om en rand eller en trekant i stället för en krona.

I det fria

bild från pixabay.com

Solen bränner. Flygplanet går på låg höjd

och kastar en skugga i form av ett stort kors som rusar fram

            på marken.

En människa sitter på fältet och rotar.

Skuggan kommer.

Under en bråkdels sekund är han 

        mitt i korset.

Jag har sett korset som hänger i svala kyrkvalv.

Det liknar ibland en ögonblicksbild

av något i häftig rörelse.

(Tranströmer i dikten I det fria)  

Det finns

Det finns en spricka i muren

Det finns en utgång ur buren.

Det finns en varm röst i luren

Och du, nu är det du, som har turen.

Det finns en vind som berör dig

Det finns en doft som förför dig

Det finns en vår som dig smeker

Det finns en tanke som leker.

Det finns oljud och missljud

Det finns skrammel och läten.

Det finns ord som beklagar

Det finns ord som behagar.

Det finns tystnad och saktmod

Det finns förståelse och livsmod.

Det finns harmoni och samklang

Det finns mening och sammanhang.

Finns det människor som gått samma väg

Som upplevt detsamma som jag, så säg?

Det finns en utgång ur buren

Det finns en spricka i muren.

Det finns.

Lyssna

bild från Pixabay.com

Om någon du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.

(Källa: Nalle Puh)

Frostbitna bär

Ensam

bild från pixabay.com

Jag har gått omkring länge på de frusna östgötska fälten
Ingen människa har varit i sikte.

I andra delar av världen
finns de som föds, lever dör
i en ständig folkträngsel.

Att alltid vara synlig - leva
i en svärm av ögon -
måste ge ett särskilt ansiktsuttryck.
Ansikte överdraget med lera.

Jag måste vara ensam
tio minuter på morgonen
och tio minuter på kvällen.
- Utan program.

Alla står i kö hos alla.

(Tranströmer)

En kvarglömd tidning

Ute i terrängen inte långt från bebyggelsen
ligger sedan månader en kvarglömd tidning, full av
                händelser.
Den åldras genom nätter och dagar i regn och sol,
på väg att bli en planta, ett kålhuvud, på väg att förenas
                med marken.
Liksom ett minne långsamt förvandlas till sig själv.

(Tranströmer)

Att tycka om

"Kära Nalle, sa Christoffer Robin, vad jag tycker mycket om dig. Det gör jag med, sa Puh."

(Nalle Puh - A.A. Milne)

Poesi och visor

Poesi och visor är inte saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en.

(Nalle Puh - A.A. Milne)

(Chapman stick)
Lyssna: 

Trädstam

Det växte en gång ett träd i skogen –

så skönt och mäktigt –

jag hade sett det …

Det reste sig över djupens dimmor till jordens

tinnar i enslig glans.

— — — — — — — — — — — — — — 

Nu får jag höra att blixten nått det …

Vad kan man göra

att åskor härja och blixtar slå?

Jag har ju sett detta träd i skogen

och skall det minnas

så länge sångernas fästen stå.

(Edith Södergran)

Den andra våren

 

”Hösten är den andra våren när varje löv är en blomma”. 

(Albert Camus, Nobelpristagare i litteratur 1957)

varje steg idag är det första

Mitt sinne öppnas
mot himlen, mot hösten
och jag ler till den nya dagen
som mjukstartar 

gårdagen är förbi
morgondagen vet jag inget om
det är denna dag
som egentligen betyder något

höstfärgerna och flyttfågelsträcken
diset över det spegelblanka havet
ger rymd och djup
påminner om storheten

har du ron
att stanna på bron?
har du ron att
förbli i tron?

varje steg idag
är det första
varje steg idag
är det sista

vad vi vet, det vet vi
men mycket som vi inte vet,
vet vi ändå, i känslan
innerst inne

det osynliga
är det mest verkliga
är det mest sårbara
är det mest oförstörbara

är det eviga
är det mest naturliga
är det mest nära
det som Är

Byggnader (76): Stumholmen i Karlskrona

Att andas

Att andas

Det har fallit ett lätt regn under natten. Himlen är alltjämt överdragen av moln, och då och då kommer några fina stänk. Jag står under ett snart överblommat äppelträd – och andas.

Inte bara äppelträdet utan också gräset runtom ger ifrån sig en aromatisk ånga efter regnet, och det finns inget namn för den ljuvliga vällukt som fyller luften. Jag drar in den med fulla lungor, förnimmer dess arom med hela mitt bröst, andas, andas, än med öppna, än med slutna ögon, jag vet inte vilket som är bättre.

Detta är den enda frihet, den enda men också dyrbaraste frihet, som fängelset berövar oss, att få andas på detta sätt, andas här. Ingen jordisk föda, inget vin, inte ens en kvinnas kyss är för mig ljuvligare än denna luft, som är fylld av blomdoft, fuktighet och friskhet.

Vad gör det sedan, att det blott är fråga om en liten stackars trädgård, inklämd mellan femvåningshusens burar. 

Jag hör inte längre motorcyklarnas knatter, radiogrammofonernas vrål och högtalarnas smattrande. Så länge man ännu kan andas under ett äppelträd efter ett regn, är livet alltjämt värt att leva!

------------------------------------

Alexander Solsjenitsyn, 1918-2008 (översättning Hans Björkegren), skrev dessa ord. Solsjenitsyn skickades till fängelse och arbetsläger i Gulag och kom att tillbringa åtta år i olika specialfängelser och läger fram till 1953 då han benådades efter Stalins död. När han 1970 fick Nobelpriset i litteratur, tvingades han till exil. Han mottog priset och höll sitt tacktal 1974. 

(publicerad här första gången 2014-06-14)

Färger vid Nättrabyån

Löv- och färgrik höst

Byggnader (75): Villa Fehr

I väntan på nästa säsong. Vilken blir årets färg då?